Copyright © Bejjan888™

Någonstans i luftrummet över Afrikas kontinent går lördagen över till söndagen. Någon riktig sömn blir det ju inte på hela natten, mest slummer. Ändå är det en lugn flight, inget stök eller turbulens. Timmarna segar sig förbi och när flygvärdinnorna tänder upp ljuset i kabinen och vi närmar oss Hamad International Airport i Doha, Qatar, förväntar man sig något att äta. Även om klockan är kring 04.30 på morgonen så en lättare frukost eller åtminstone lite snacks vore brukligt. Men icke. När planet börjar gå ner för landning börjar jag inse att vi inte kommer få något att äta eller ens att dricka. Vi har flugit en hel natt… så en frukost på det är väl inte så himla mycket begärt, eller? Mycket dåligt!

Vi landar 05.15 på Hamad International Airport i Doha, Qatar, lite före planerat. Planet taxar till en gate och vi får gå av via en brygga, det var tur det för humöret var inte på topp nu när man har både sömnbrist och är utan frukost. Dessutom lätt förvirrad över vad klockan egentligen är (för klockan på armen och i mobilen visar ju Stockholm-tid) och medan alla skyltar på flygplatsen visar Doha-tid (dvs +1 timmes skillnad från Stockholm). Tack och lov behöver jag inte tänka på den incheckade väskan i alla fall som går direkt till Stockholm Arlanda, Sverige. Trots att det är tidig morgon, så är det fullt med liv och rörelse och mycket folk som ska till sina flyg. Det är en bra bit att gå innan jag kommer till säkerhetskontrollen.

Men så fort jag passerar säkerhetskontrollen är det som att komma till en annan värld. Hamad International Airport är en flygplats i ren lyx som öppnade 2015 med den nätta prislappen på 2 miljarder dollar. Det är högt i tak, mycket ljusinsläpp och flygplatsen är i allmänhet mycket ren och fin. Inomhus, mitt i flygplatsen, finns en tropisk trädgård på 6000 m2 med rinnande vatten, mer än 300 träd och 25 000 plantor. Den tropiska oasen är ett välkommet inslag i en annars livlig terminal. Runt den tropiska trädgården trängs lyxiga butiker med varandra såsom Luis Vitton, Dior, Armani etc. blandat med restauranger, bönerum, souvenirshopar, spas, konstutställningar mm, mm. Till och med toaletterna känns lyxiga och fräscha. Det är tur att det är tydligt skyltat, med stora bokstäver, åt vilket håll jag ska med tanke på både sömnbrist och hunger. Med hjälp av tåget som går inne i terminalen kommer jag fram till rätt gate till slut.

Även om sista flighten till Stockholm Arlanda Airport inte är helt fullbokad, så är det ändå ca 250 passagerare som ska gå ombord på denna Boeing 787 Dreamliner. Boardingen börjar 07.40. Tyvärr blir det en s.k. 2-stegs-boarding Först får alla passagerare visa upp sitt pass och skanna sitt boardingpass och slussas in i en väntsal. När i princip alla passagerare finns i väntsalen börjar steg 2, som för Qatar Airways innebär boarding efter zoner (som står angivet på boardingpasset). Steg 2 känns väldigt ineffektivt eftersom det alltid är ett antal passagerare som försöker smita på planet i en tidigare zon än vad de har på sitt boardingpass. Så det krävs en person som notoriskt läser på varje boardingpass och nekar alla som försöker smita på planet tidigare än den zon de tillhör. Återigen är jag i zon 2, så jag får gå på planet relativt tidigt.

Planet avgår kl. 08.30 och den drygt 6 timmar långa flygningen känns lång, men är ändå en av de kortare sträckorna för den här resan. Som tur är får vi både ”frukost” och lunch serverat på flyget innan vi landar på Stockholm Arlanda Airport strax efter kl. 13.00 lokal tid. Då vi ankommer med en internationell flight utanför EU/Schengen måste vi passera passkontrollen. Men som EU-medborgare går det snabbt eftersom kön är kort. Av någon anledning tar det alltid lång tid för det incheckade bagaget att komma ut på bagagebandet. Varje gång. Spelar ingen roll om det är inrikes eller utrikes. Det tar alltid lång tid. Idag är inget undantag.

Efter bussresan hem och man börjar landa hemma i lägenheten, känns ridsafarin som ett minne blott. Nästan lite overkligt, som om allt bara varit en film som jag tittat på. Det är tur att jag har både bilder och videos av resan, för att påminna om att jag faktiskt var där och upplevde allt det här – från hästryggen. Och vad hände med trägiraffen som fick resa i handbagaget? Den kom fram i ett stycke och står stolt på en hylla här hemma, och minner om denna fantastiska resa.