Gillberts blogg

Om du tittar in på den här adressen kan du läsa mitt senaste album om vår resa till Rhodos i september.

Det här är min "hemsida" i Sverige http://www.reseguiden.se/minsida/gullsing Där kan du läsa och begrunda. Till mitt album om Rhodos kan du klicka här http://www.reseguiden.se/forum/resor/gillas-rhodos-september-2008-1585

Välkommen dit och titta.

Gilla

Resan har varit mycket trevlig. Vi fick ett rum, med utsikt endast över en gård, fastän vi hade önskemål om pool- eller havsutsikt. Men det var nästan bättre så här, för vi hade en underbar balkong, där vi kunde sitta och äta och se på folk, som gick förbi.

Vi hade en stor lägenhet med två rum och det var mycket rent och fint. B. hade tänkt, att vi skulle äta frukosten nere i restaurangen, men med det utbudet, som de hade och priset, så brydde vi oss inte. Det var nära till ett par butiker med tillgång till det mesta, så vi behövde inte beklaga oss.

Kalamaki är en ort, som inte är så utbyggd, som övriga orter på kusten väster om Chania. Det gäller även Agia Apostoli, dit vi gick en dag. Däremot blev vi alldeles förskräckta, när vi såg hur utbyggt det hade blivit på resten av kuststräckan mot Plataniás. Vi bodde förra gången 1999 i Agia Marina. Då var det nästan rena landsbygden där och även resten av vägen till Plataniás. Nu ligger allting så tätt, så tätt.

Vi hade köpt en E-guide från http://www.kalimera.se Den var jättebra. Janne Eklund skriver i den, så att man kan följa gata för gata inne i Chania och även andra ställen. Man behöver inte undra: Vad är det här för hus eller gata eller torg. Det beskriver han. Vi har beställt en ny guide om Rhodos, dit vi ska resa i september. För tillfället är det omöjligt att köpa några nya guider, för han och hans fru har semester nere i Grekland.

En av dagarna, när vi skulle gå till busshållplatsen, var det på väg att hända en olycka. B. gick i förväg över gatan från hotellet. På andra sidan fanns det en biluthyrningsfirma, som hade bilar parkerade både på gatan och på en parkeringsplats ovanför trottoaren. B. var mycket försiktig, för grekerna kör bil, som om dom är jagade. Det var en kurva till höger och en kurva till vänster, så han väntade, tills det inte var några bilar någonstans alls.

Han började gå över gatan och tro mig eller ej, det kom en bil körande ut från parkeringsplatsen, för att parkera på gatan. Den hade ett stort schabrak till reklampapper i framrutan. Det täckte hela rutan, så chauffören hade bara en handsbredd längst ner att titta igenom. Gjorde han det? Nej!! Det var med en hårsmån, att han inte körde på B. Han blev förstås jättearg och skällde ut honom. Chauffören sa bara: Såg du inte mej? Och fick till svar: Det är väl du, som skulle se mej?

B. hade inte en aning om, att bilen skulle köra ut och såg inte heller reklamen i fönstret. Så han sa: Om jag hade vetat om det, skulle jag ha skaffat dit polisen. Nu gick det gudskelov bra, men jag blev rent ordentligt chockad, när jag såg, vad som hände.

Det blev lite strul innan vi reste. Två dagar innan skulle jag tvätta det sista, som vi behövde med oss. Jag hade tvättat två maskiner efter varandra och skulle ta den tredje. Då ville inte maskinen längre, så jag fick avstå den. Som tur var räckte den rena tvätten till, till resan.

Även dammsugaren retades med mig. Vi har en sån, som talar om, när det är dags att byta plats på filtret. En varningslampa började blinka och jag gjorde, som jag skulle. Men lampan fortsatte att blinka rött. Då tänkte jag, att nu går allt åt skogen. Men inte förrän jag hade dragit ur kontakten i väggen och satt i den igen fungerade det ordentligt.

När vi reste med tåget den här gången, började det gå väldigt långsamt och så stannade det till slut. Det var fel på tåget. Konduktören gick omkring i tåget och frågade om det var några, som skulle vidare till Kastrup. Det var ett tjugotal, som skulle det. DSB (SJs motsvarighet i Danmark) beställde flera taxibilar och betalade för resan vidare. Tåget stannade till slut vid Österport, så vi gick upp och fick tag på en taxi.

Då tänkte jag på den gången, vi var på väg till Rethymnon och inte kom av tåget på Kastrup, för att en kille, som även han skulle gå av, inte tog bort sina väskor som stod i mittgången. Våra vänner kom av och alla stod vi utanför och innanför och tryckte på öppningsknappen, men det gick inte. Tekniskt fel! Så vi fick följa med till Svågertorp på svenska sidan och byta till ett annat tåg tillbaka till Kastrup. Vi hade visserligen gott om tid. Men hur det gick för de andra fyra, som inte heller kom av? Det vet vi inte.

Puerto de la Cruz på Tenerife, där vi har varit flest gånger, har vi några restauranger vi verkligen kan rekommendera. I gamla stan ligger det ett ställe, som heter La Papaya. Det är en familjekrog med verkligen väldigt god mat. En av deras specialiteter är Conejo con salmorejo y papas arrugadas. Det betyder kanin i en stark sås och saltinbakade potatisar. De ska ätas med skalen på. Verkligen gott! Den bästa lammrätten fick vi här också. Det var rostat lamm. Oj, oj! De har mycket att välja på och har en trevlig lite gammaldags inredning med stenväggar och med en ”önskebrunn” strax innanför ingången. Mycket trevlig och omtänksam personal.

La Papaya, ett lite äldre foto.

På strandpromenaden ligger en trappa upp en kinesrestaurang, Dragon de Oro, som serverar bland annat Pekinganka, som är förfärligt god. Man kan ju äta deras menyer också och få olika rätter. Där trivs vi, för vi får alltid fönsterbord med utsikt över havet. Så blir det, när man är stamgäst år från år.

Dragon de Oro.

Så brukar vi äta nere vid Plaza Charco på restaurang Columbus Plaza. De har mycket att välja på. Vi åt bland annat anka där, som var utmärkt god. Där sitter man och tittar på spanjorerna, som går sin volta på lördagar och söndagar. Naturligtvis är det alltid mycket folk.

Resturang Columbus Plaza

Vi brukar också äta på en restaurang, som tillhör hotell Marquesa. De har både ute och inneservering. Vi brukar helst sitta utomhus, för de har en så trevlig underhållning på kvällarna. Det är en grupp, som kallar sig för Los Ifara och de sjunger och spexar ordentligt. Det är mycket underhållande. Från Marquesa har man också utsikt över folk, som går förbi.

Marquesa, Los Ifara

Puerto är en stad med matställen från hela världen. Vi hittade till exempel en peruansk restaurang vid bussterminalen. Jättegod mat. Jag känner naturligtvis till flera än de uppräknade. Vill du veta mer, kontakta mig gärna och fråga. Jag svarar om jag kan.

Puerto är en mycket trevlig stad att vistas i som turist med havsvattenpooler, en Botanisk trädgård, en orkidéträdgård, La Rosaleda och mycket mer, inte att förglömma Loro Parque. Det är en zoologisk och botanisk trädgård. Där visas bland annat delfiner, sjölejon, fiskar, pingviner och naturligtvis papegojor. Loro betyder papegoja på spanska. Det är en mycket trevlig upplevelse i den parken och man får nästan använda en hel dag, för att hinna se allt. Man får bara inte missa den upplevelsen.

Det är mycket vackert i Puerto de la Cruz, vackrare än på sydsidan, som är byggt enbart för turisterna. Puerto är en levande vacker stad med mängder av grönska. Där bor också lokalbefolkningen i motsats till Playa de las Americas, där man pendlar till och från sina jobb.

Så har vi fått massor av god mat, när vi var i Chandiaområdet på Fuerteventura. Läget är sådant där, att de flesta, som kommer dit är tyskar och de har för det mesta all inclusive. Det innebär att restaurangerna där har en mycket hård konkurrens om gästerna. Man har mycket god kvalitet och stora portioner samt billiga priser.

Ett ställe, som vi brukade frekventera, är en by, som heter Morro Jable. Det ligger på gångavstånd från Chandia och vårt hotell. Där finns bland andra en krog som heter Vesubio. Där åt vi några gånger. En rätt, vi åt, var sjötunga meunière, som var den största vi någonsin sett. Den var enormt saftig och god.

Vesubio

Nere i Chandia hittade vi en hel del krogar, som serverade fin mat också. Restaurante Chino China Town hade mycket god kinesmat. La Casa Vieja serverade oss fläskfilé med bearnaisesås (Solomillo Cerdo) och kanariska potatisar. Vi fick så stora portioner, att vi trodde att vi fick varsin halv fläskfilé åtminstone sex hekto.

La Casa Vieja

På Mallorca bodde vi i Palma Nova. Första gången fick vi all inclusive, därför att vi hade beställt resan mellan den tredje och den sjunde maj. På hotellet, Hawaii, var det så god mat, så vi åt inte ute någon gång alls, fast vi hade bestämt oss för att göra det. Resan var så billig ändå. Egentligen skulle det ha varit halvpension.

Sista gången vi var där, hade vi frukostbuffé och då åt vi ute. Där hittade vi ett ställe, som hette Rumbo Sol. Där åt vi lever, som är en av våra favoriter. Den smakade superbt.

Tabu var ett annat ställe där vi åt sjötunga meunière. Gissa om det är en av våra favoriträtter. Den var himla god här också.

Goodfathers hette en restaurang, som hade bara norska och svenska tjejer till servitriser. Vi råkade gå förbi en förmiddag och gick tillbaka samma kväll. Grillade revben med bakad potatis till blev första rätten vi åt där. Det var mycket gott. Vi var tillbaka igen och då åt vi bland annat lambsleg, som var av enorma mått. Ett sådant hade räckt till oss båda. Men gudar, så gott det var.

Goodfathers

I Barcelona, där vi stannade en vecka efter vår kryssning i Medelhavet och där hittade vi en restaurang, som blev vår favorit. Den hette el Troubadour. Där blev det spett med kyckling och lamm och rostad potatis och grillade kronärtskockor till. Det var tre olika såser till maten också. Deras oliver var jättegoda, så vi fick dubbla portionen, som hörde till. Sen blev jag väldigt sugen på dessert. Jag beställde tiramisou och B. fick glass med chokladsås. På kvällarna åt vi tapas där och de var underbara.

El Troubador.

Vår lunchrestaurang, blev Nou Celler en bit från Picassomuseet. Där åt vi mycket god mat och jag vill rekommendera, att man äter till exempel en tre rätters lunch ute och tar tapas på kvällen. Det blir faktiskt mycket billigare.

Nou Celler.

Ja, detta var, vad vi eventuellt kan rekommendera från våra resor i Spanien.

Så var det dags att berätta om grekisk mat och grekiska matställen.

Eftersom vi har varit mest på Kos, börjar jag med det. I Kos stad finns vår absoluta favoritrestaurang. Den ligger en bit till vänster ovanför Delfinfontänen och heter Eudokia, som är namnet på Mamma, som huserar i köket. Den heter också Mummys Cooking, så turisterna kan läsa texten. På Eudokia, serveras olika rätter dag för dag allt efter tillgången av råvaror. De har en liten uteservering, som är livligt frekventerad av både greker och turister. Ilias, som servitören heter, är son i huset. Han brukar sätta sig ner vid bordet och fråga om man är sugen på fisk- eller kött-rätt. Efter vad man bestämmer sig för, rekommenderar han vilken eller vilka förrätter, som passar till. Det är jättegod mat som serveras och Ilias ger underbar service. Vi har ätit bland annat Souvlai och Moussaka där. Men vi har ätit så många gånger där att man inte kan räkna upp allt. Det skulle bli för långrandigt.

Eudokia, Mummys Cooking. Kos.

Så har vi hos Yossuf (Josef) vid Lambi-stranden. Det är också en familjerestaurang med mycket god och varierad mat. Vi blev rekommenderad den av vår ”släkting” Osman, som är grek. Han har varit gift med min systerdotter. Där finns också både greker och turister som äter gott. De har stora portioner, det är nästan att man inte kan äta upp.

Hos Youssuf (Josef) Kos.

Ett gyros-pitaställe ligger i backen upp mot stora torget, där saluhallen finns. Det kallar vi för Marias gyros. Där har vi till och med blivit bjudna på ouzo, som vi själv fick hälla upp från en literflaska. Deras gyros är jättefina.

Marias gyros-pita. Kos.

Det finns många olika ställen uppe i gamla stan, som kan rekommenderas. Vi har ätit på Zorbas, som ligger längst uppe vid ett torg, och Victoria Hamam vid samma torg. Det finns många tavernor däromkring.

Men där vi äter nästan alla våra luncher är hos Abraham på Plaza. Han har hand om en mängd med solsängar, som man som gäst inte behöver betala för. Det är hans fru Selma, som huserar i köket. Vi har ätit gott där åtskilliga gånger. Speciellt deras lever är bra.

Abraham, Selma och dottern Denis på Plaza. De har en mindre son också.

Ovanför stan i Platanias har vi ett annat favoritställe, Serif. Det är också en familjerestaurang med god service och god mat. Första gången var vi där var 1992 och då togs beställningen emot av en liten gosse, han var kanske 11-12 år. Han pratade engelska. Men han fick inte ta emot pengarna, när vi beställde och betalade notan. Han finns fortfarande kvar tillsammans med sin bror och far. Det jobbar också två aunties där. I samband med att jag lämnade fotografier från ett föregående år, fick jag komma ut i köket och titta. Oj, så fint det var. De hade en jättestor kyl med massa olika maträtter. Som sagt första gången vi var där åt vi en underbar lunch, som bestod av tzaziki, keftedes och turkisk aubergingryta. Sen har vi ätit där varje gång vi har varit på Kos. Rekommenderas! Det går buss dit, om du inte orkar gå. Man kan ju förstås också ta taxi, som inte är speciellt dyrt.

Restaurang Serif Platanias Kos. Det är den lille Orchan, som serverade oss första gången 1992. Nu är han vuxen.

Så var vi på Santorini. Där fann vi ett ställe, som var outstanding. Det hette No Name och där åt vi världens godaste Chateaubriand. Vi stannade i Kamari en vecka och fortsatte sen till Naxos i en vecka.

No Name Santorini

På Naxos hittade vi en krog, som hette Scirocco. Det låg på ett mysigt torg med flera serveringar runt omkring. På Scirocco åt vi också mycket god mat och på min födelsedag blev vi bjudna på en jättetårta där, som vi delade med två danska par. Det ena blev vi bekanta med redan på Santorini och det andra satt bordet vid sidan om oss. Det blev ändå tårta över. Varmrätterna var mycket fina också.

Resturang Scirocco Naxos

Nere vid strandpromenaden åt vi hos Popis Grill. Det var även en butik med ost och vin. De serverade helstekt lamm, som grillades i en roterande grill hela dagen. Det smakade underbart.

Popis Grill Naxos

Så uppe i gamla stans gränder hittade vi ett annat ställe Koutoki. Det var en norska och hennes grekiske man, som hade den. Man fick sitta uppflugen i en trappa och vänta på sin tur, om det inte fanns plats.

Taverna Koutouki

På Kreta i Rethymnon fanns det en hel del fina krogar. En av våra favoriter är Manolis Place. Han har tre krogar med samma namn. Den äldsta ligger intill vårt dåvarande hotell Melmar. Den är nog den mysigaste tycker jag. Vi beställde bland annat kleftico och . Maten är jättegod. Manolis går själv runt bland borden och myser som en tomte. Han är känd för sina stora mustascher. När vi reste hem, fick vi en flaska av hans egentillverkade ouzo. Den hade en etikett med Manolis på.

Manolis Rethymnon, Kreta

Så hittade vi en liten krog i gamla stan som heter Taverna Vassalos. De har grillplattor till mycket bra pris, för två personer och det inkluderar även vin till maten. Man kan välja mellan fisk eller kött. Det är mycket stora plattor man får och goda.

Taverna Vassalos Rethymnon, Kreta.

Nere vid hamnen ligger det en restaurang, som heter Helona. Man kan gå in både från hamnen och från torget på andra sidan. De har väldigt god mat. En rätt, som vi blev alldeles till oss av, är vildgetgryta, som smakar vidunderligt gott. Den serveras med pommes frites, ris och bakad potatis Bli inte rädd för geten! Den är mycket god och mör.

Helona Rethymnon, Kreta, sett från torget.

Första gången vi var i Rethymnon fick vi ett par vänner från rummet vid sidan om vårt på hotellet. De hade hört talas om ett ställe utanför stan, som hette Taverna Fantastico. Det ville vi prova alla fyra och fick beställt taxi och så åkte vi dit. Det var en familjerestaurang, där far låg och sov på ett par stolar, när vi kom. Han var väl trött. Vi var de enda som var där från början, men vi beställde olika rätter, som vi delade på. Där hade vi en mycket trevlig helafton. Vi hade en förtjusande utsikt, för det låg högt uppe i bergen.

Taverna Fantastico.

På Zakyntos bodde vi i Argassiområdet. Där fanns de massor av krogar på genomfartsgatan. Men vår favorit blev Taverna Edem uppe i backarna ute på ”landet”.

Taverna Edem.

Ja vi har ju varit på många olika ställen, men jag har inte namnen på alla ställen vi har frekventerat. Man får ju bara notor på grekiska och det är ju inte så lätt, som icke grek att utläsa, var man har varit, om man inte som jag brukar göra på äldre dar, skriva dagbok varje dag och berätta för mig själv, var vi varit. Det blir för jobbigt att uttyda bokstäverna, som ofta är skrivna för hand också. Ja, Grekland har mycket härlig mat överallt och det går inte att beskriva allt vi har ätit. Vi brukar allt som oftast gå upp i vikt under semestern, för maten är det bästa nästan med Grekland. Mat är hela födan.

Här kommer några grekiska rätter, som jag suktar efter.

TARAMOSALATA

1 hg tarama eller slottskaviar på burk.
4-5 skivor vitt bröd.
2 tekoppar olja.
1-2 citroner.
1 knippa finhackad persilja.
1 ägg
Lägg brödet i vatten en liten stund. Krama ur vattnet. Lägg brödet och kaviaren i en skål och vispa med elvisp. Under tiden tillsätter man oljan och citronsaften. När det börjar likna en kräm, vispa i ägget. Till taramosalatan serverar man svarta oliver och finhackad persilja.

TIROPITA

2 paket djupfryst smördeg.
7 hg grekisk feta.
7 ägg.
2 tekoppar mjölk.
8 msk vetemjöl.
¼ kg smör ell. margarin.
salt och peppar.
Smula osten i en skål. Smält smöret, tillsätt mjölet och den uppvärmda mjölken. Salta, peppra och vispa ordentligt.
Låt såsen kallna och häll den över osten. Rör om. Vispa äggen och häll i dem bland osten. Rör om ordentligt.
Kavla ut smördegen tunt och kläd en ugnseldfast form med hälften av den. Fyll på med ostmassan och lägg resten av degen över. Häll sen lite smält smör över formen.
Skär till sist genom hela formen, så att det blir fyrkantiga bitar. Stänk några vattendroppar över och sätt in i 175-180 grader i ugnen. När pajen fått fin färg är den färdig.

DOLMADES

¼ kilo vinblad (finns i burk eller i lös vikt).
¼ kilo ris.
1 tekopp finhackad persilja.
2-3 finhackade gula lökar.
dill.
2 citroner.
1 tekopp olja
margarin
salt och peppar
Lägg vinbladen i kokande vatten och låt koka i 5-10 minuter.
Tag upp bladen och lägg dem på en ren handduk vid sidan om varandra. Ej på varandra!
Fräs löken i hälften av oljan och margarinet i en kastrull och tillsätt sedan riset, 1-2 tekoppar vatten, dill och persilja. Krydda och koka i ½ timme.
Vira in blandningen i vinbladen, ett i sänder. Lägg dolmarna i en stor kastrull och häll över resten av oljan och salta och peppra lite. Tillsätt saften av citronerna.
Lägg en tallrik över dolmarna för att pressa ner dem och häll vatten i tallriken. Lägg på lock. Låt koka tills vattnet har avdunstat.
Dolmarna kan serveras kalla eller varma, med citronklyftor.

MOUSAKA.
1½ kilo potatis.
7 hg köttfärs.
1 burk tomatkross eller tomatpuré.
1 påse riven ost.
1 msk finhackad persilja.
1 stor finhackad gul lök.
ströbröd.
bechamélsås.
salt och peppar.
Stek potatisen i tunna skivor. Bryn färsen och löken i en stekpanna med margarin eller olja.
Häll i tomaterna eller purén utrörd med lite vatten och persiljan.
Salta och peppra.
Låt allt småkoka tills vattnet dunstat bort.
Tag stekpannan från spisen, häll sen i tredjedelen av den rivna osten och 3-4 msk ströbröd.
Rör om. Smörj och bröa en eldfast form. Lägg först i hälften av den stekta potatisen och strö över riven ost.
Lägg färsen ovanpå och sen ett nytt lager potatis.
Häll över bechamélsåsen. Strö sen över resten av den rivna osten samt ströbröd.
Häll på lite smält margarin.
Låt rätten stå i ugn i 175-200 grader till ytan blir vacker brun. Det tar 30-40 minuter.

KEFTEDES.
1 kg köttfärs.
1 stor finhackad gul lök.
3 msk finklippt persilja.
7-8 skivor vitt bröd.
1 citron.
3 ägg.
1 msk olja.
salt och peppar.
rosmarin.
oregano.
Blötlägg det vita brödet i vatten en stund. Krama sen bort vattnet ordentligt.
Blanda köttfärsen med löken, brödet och alla andra ingredienser.
Forma rätt stora bullar av färsen, rulla dem i vetemjöl och stek dem sen i margarin eller olja.

Recepten kommer med inspiration från boken ”Vi lagar grekiskt” av Hará Ljunggren. Smaklig spis!

Ja, nu tänkte jag fortsätta min skildring av mina resor till Gotland och Visby. Första gången jag reste dit var jag ensam på väg. Det går bussresor dit från Skara och över Helsingborg – Landskrona – Lund – Blekinge – Småland upp till Oskarshamn. (Lite olika för varje gång, beroende på var man ska hämta gästerna) Från Oskarshamn får man åka färja till Visby. Där hämtas resenärerna med nya bussar och ”bussas” ut till de olika destinationerna i Visby. Eftersom jag var på väg att studera min släkt på Landsarkivet i Visby, lyckades jag få boende innanför murarna. (Alla fyra gångerna förresten).

Jag fick bo i Travegränd, som ligger mittemot Visby glashytta. Därifrån var det bara en backe upp, Valvgränd hette den, till mitt mål, St. Drottensgatan 10, där min släkt bodde på 1800-talet. Gissa om jag var nyfiken! Jag hade kontakt med den dåvarande ägaren (han har sålt det nu) och fått tillåtelse att se huset. Se min blogg Min nostalgiska resa till 1800-talet. Jag skulle inte träffa honom förrän efter några dagar.

Glashyttan

Första kvällen tillbragtes med middag, som ingick i priset på resan. Den serverades i en skolmatsal och smakade inte så dumt alls. Men i fortsättningen gick jag för mig själv och följde inte med alla utflykter som ingick heller. På morgnarna hämtade buss strax utanför Norderport och vi åkte med till matsalen igen och intog en alldeles fantastisk frukostbuffé. Det fanns allt man kunde önska sig. Så det blev min (och senare vår) melodi på morgnarna att följa med bussen dit. Sen reste resten av sällskapet ut på olika utflykter runt Gotland. Vilka det var kan jag inte riktigt säga. Men man fick se de mest kända ställena på ön i alla fall. Utflykterna ingick i priset, liksom frukostarna och middagarna.

Efter frukosten gick jag in till stan innanför murarna igen och gick på Landsarkivet och tittade bland papper, som de redan hade skaffat fram till mig. Det var en avlägsen släkting till mig, som hade lämnat in och låtit kopiera massor av papper där. Jag fick läsa massor. Där satt jag några timmar, tills det var dags till något innanför västen.

Så småningom gick jag runt i stan och försökte orientera mig. Jag gick tillbaka till St. Drottensgatan och vid sidan om släktens hus låg Kapitelshuset, som var öppet. Där fanns en gammaldags klosterträdgård och en servering ner i en källare där det satt ”munkar” och sjöng madrigaler tror jag det var. Det var mycket intressant.

Madrigalsång av munkar

Sen gick jag upp och såg på Domkyrkan. Kärt barn har ju många namn sägs det. Kyrkan kallas också för Sankt Mariakyrkan. Förr i tiden sa man Tyska kyrkan eftersom den byggdes av tyskar under Hansatiden.

Domkyrkan

Det finns ju en hel del kyrkoruiner i Visby. En del namn som jag kommer ihåg nu är: St. Hans, St. Per, St. Drotten, St. Lars och St. Carin. Det fanns nog några till. Visby kallas ju för rosornas och ruinernas stad. Det är faktiskt inte utan orsak. Den mest fotograferade gatan i stan är utan tvekan Fiskaregränd med sina låga hus och massvis med rosor.

Fiskaregränd

På kvällen såg jag en fantastiskt fin Solnedgång, när jag var ute och gick.

Solnedgång

Sen var det dags för att beskriva stan. Runtomkring går ju den kända ringmuren, som är tre kilometer lång och har flera torn utefter hela sträckan. Det mest kända tornet är väl Kruttornet, som ligger nere vid Almedalen. Almedalen är en stor park, kan man väl säga. Förr var det hamn. Man kallade det för Gamla Hamn. Almedalen är ju känt för att politikerna talar till folket under en veckas tid. Som kuriosum, kan jag berätta, att min Farfar Carl Robert Lindström, ritade det Nya Badhuset, som det kallades då. Det ligger alldeles intill Almedalen. Numera hör det till studentkåren och användes till kårhus till studenterna. Om du vill se den historien kan du gå in på http://mainweb.hgo.se/extranet/rindi.nsf sen trycker du på knappen Om studentkåren och Historia.

Nya Badhuset

Så finns det en del torn med portar, som går ut genom muren. Nämnas kan bland annat Norderport i norr, Österport och Söderport.

En hel del kända byggnader finns också. Om du går från hamnen och går förbi Donners Plats ligger på hörnet av torget och Strandgatan, Burmeisterska Huset. Det är byggt i knuttimring år 1652. Jag såg på en av målningarna att den var gjord 1661. Det finns korsvirke i övre delen av gavlarna. Det var en rik tysk köpman, Burmeister, som byggde det och använde det först och främst till försäljning i en bod och som lager. I dag är de övre våningarna inredda till museum. Väggar och tak är målade av den kände målaren Hans Bartsch. Gotlands turistförening och Gotlands hemslöjd huserade i huset, när jag var där.

Foton från Burmeisterska huset

Följer du sen Strandgatan finner du Gotlands Fornsal på höger sida. Det är Visbys museum. Gå vidare och där ligger Liljehornska huset och Gamla Apoteket.

Liljehornska huset

Gamla Apoteket.

Clematiskällaren ligger sen på höger sida också. När jag var i Visby första gången gick jag dit en kväll och åt. Alla var klädda i medeltida dräkter och plötsligt sprutade en servitör eld över lokalen. Han var eldslukare. En av servitriserna gjorde detsamma.

Servitrisen i vit blus står just där jag åt min middag. Se på vildsvinet.

En riddare stod i dörren intill ett uppstoppat vildsvin

Det finns en krog som heter Lindgården, där jag var och åt också. Det var av nostalgiska skäl, för en gammal släkting hade den som krog på 1800-talet.

Så finns ju alla ruinkyrkorna som jag har berättat om. Det går inte att visa alla.

Det var ju Medeltidsveckor, de gånger jag var där. Då klädde sig alla i medeltida kläder och det var mycket trevligt att se. Man höll Medeltida marknader lite varstans.

Gycklare

Riddare vid muren

Borgare

Vid Donners plats hade man lögning, där vem som helst fick bada.

Nu orkar du nog inte med mer, men jag har mycket flera bilder och egentligen mycket mer att berätta. Det rör sig om fyra resor till Visby, som jag har gjort. Dessutom härstammar min släkt härifrån. Det skulle jag kunna berätta mycket om. Jag hoppas i alla fall, att du blir nyfiken på Visby. Resten av Gotland har jag inte beskrivit här, för jag var mest hela tiden i Visby. Men jag hyrde faktiskt bil också och besåg delar av ön. Kankse jag lägger in en "blogg", som skrevs 1847 av min släkting den 14-årige gossen Carl Silvius Lindström

År 1991 fick jag i min hand ett par dagböcker, som hade skrivits av en 14-årig pojke. Han bodde i Visby och föddes år 1833 den 6 juni. Den läsningen gav mig inspiration till att resa till Visby. Han beskrev sitt och familjens liv. Hans far var Kunglig Befallningsman (någon slags kronofogde i södra Gotlands rote, som det hette då). Familjen var stor. Gustaf Lindström, som pappa hette hade elva barn. Calle, som min sagesman hette, var den tredje i barnaskaran. Han skrev helt fantastiskt i sin dagbok, som han hade fått i 14-årspresent år 1847. Jag kände mig tvungen att åka till Gotland och Visby, för att forska närmare i saken. Pappan, Gustaf Lindström, blev min farfars farfar.

Sagt och gjort 1996, -97, -98 och –99 reste jag till Visby. Alla resorna företog jag under vecka 32, då det är Medeltidsveckan där. Men de första gångerna satt jag på Landsarkivet under dagarna och forskade. Jag kom också i kontakt med avlägsna släktingar, som jag inte ens visste, att de fanns. De bjöd hem mig till sig och där visade det sig, att de satt på en riktig skatt. De hade en hel kista full med gamla brev, skrivelser, foton och dagböcker. Dagböckerna hade Calles äldre bror Gustaf skrivit. Gustaf blev sedermera professor vid Naturhistoriska Museet i Stockholm. Kan ni tänka er? Jag fick låna med mig hem dagböckerna och en massa privata brev. Vi kände ju inte varandra tidigare, men de litade på mig. Det var bland annat orsaken till, att jag företog 3 resor till, för att kunna lämna tillbaka dokumenten.

Jag hade aldrig tidigare varit i Visby, men visste ju, att släkten kom därifrån, så det kändes naturligt för mig att resa dit. Det finns ett företag i Skara, som anordnar bussresor dit, så det var enkelt att följa med dem. Husrum ingick också i priset och frukost och middag. Nästan varje dag anordnades utflykter runt Gotland, men jag följde inte med någon av dem och åt middagen ute för det mesta. Dessutom hyrde jag bil, så jag kunde åka runt själv.

Särskilt min syster sa, när hon såg Visby; ”Hur kan man resa utomlands, när det är så vackert här”? Vi var också på utflykt, till det ställe längre söderut, Fardhem, dit familjen flyttade 1850. Då hade han ägt huset i Visby sen 1831. Kronofogden Gustaf Lindströms och hans hustru Catarina, född Chasseur, ligger båda begravna på kyrkogården i Fardhem


Familjen Lindströms grav

Familjen Lindström bodde från början i det, som numer kallas för Engeströmska huset. Det påstås att det kallades så efter tidigare innehavare, men jag kan inte hitta någon annan ägare än den, som ägde huset, när jag var där. Det var doktor Ingvar Engeström och han hustru Eva-Britt keramiker, som ägde det vid det tillfället. Jag kom i kontakt med dem också och blev inbjuden att bese huset. Det var verkligen spännande. Det ligger mittemot S.t Drottens kyrkoruin och byggdes som två magasin vid sidan om varandra på 12- och 1300-talen. Kortändarna vette då mot gatan. Sedermera byggdes de två husen ihop och fick då fasaden mot kyrkoruinen.

Första anblicken

Själva Engeströmska huset St. Drottensgatan 10

Första gången jag var i Visby reste jag ensam, andra gången hade jag äran att ha min lillasyster med och tredje och fjärde gångerna var min man med. Alla gångerna fick vi komma och hälsa på där. Huset var under renovering och var fortfarande inte helt färdigt, när vi var där sista gången. Men oj, vad fina bilder jag tog därifrån. Murarna i huset är nästan meterbreda. Så fina fönstersmygar det finns!

Tjocka väggar

Fler tjocka väggar

Tavla broderad av en drottning eller en prinsessa. Jag kommer inte ihåg vem det var.

Tjusig hörna

Vi fick komma in genom ett plank, som vette ur mot gatan och blev guidade av Ingvar Engeström. Jag gick runt och fotograferade rummen på alla våningarna och hela tiden undrade jag så, i vilket rum de olika barnen bodde. Man hade ju pigor också. Jag hade ju läst i dagböckerna av både Calle och Gustaf, men där står det inget om, var deras rum låg. Huset renoverades i samarbete med museet och Byggnadshyttan på Gotland. Man tog upp den stilen som var på 1600-talet, eftersom huset var i sin blomning då, om man kan säga så. Ingvar hade verkligen bemödat sig om, att skaffa möbler i lämplig stil.

Här skulle man kunna sova, när sängen är färdig

Möbler

Ett kuriosum kan nämnas. Det är nämligen så att Gustaf den tredjes mördare, Ankarström, bodde i huset ett tag på slutet av 1700-talet. Det beskrivs i boken Puktörnet, som Pelle Sollerman har skrivit. Huset ägdes då av Lars Schwan, f d postinspektör. Han hade det mellan 1791 och 1792 enligt den ägarförteckning jag har skrivit ut. Boken är intressant att läsa, inte bara för att Ankarström bodde där, utan för hans vistelse på Gotland över huvud taget. Det sägs också, att det spökade i huset och att det var fängelse i källaren. Där var det lågt i tak minsann. Calle gjorde också en förtjusande beskrivning om hur man firade jul i familjen. Jag hoppas att även vårt broderfolk i Norge förstår denna gamla svenska som följer här:

Att här omtala alla de bestyr och tillagningar som gjordes till denna afton är kanske öfverflödigt, emedan hvar och en säkerligen vet huru det vid en sådan fest allt förhåller sig. Jag vill blott nämna i några få ord att jag sprang en och samma gata upp och ned gissa ett tjog gånger, om icke mer. Middagen åts klockan 1, som bestod af s.k. Myla, bröd doppadt i flott, samt Öl i stället för Soppa. Slutligen anlände eftermiddagen. Det ståtliga granträdet upbars på salsgolfvet. Man frambar, äpplen, kaka, russin, mandel, fikon och konfekt m.m. i all öfverflöd, hvilket allt skulle pryda Julgranen el Juleträdet. Sak samma. Alla barn 11 till antalet voro vi församlade för att pryda och smycka det, så grannt vi kunde. Pappa var äfven uppe och hjelpte till. De andra med: Mormor, Mamma, tvenne Morbröder och Gustaf voro nere och väntade på det glada budskapet som förkunna skulle att det var i ordning. Pappa satte på granen och jag jemte de öfriga syskonen trädde på och räckte fram. Detta arbete varade något länge. Slutligen sattes vax-ljusen; men tändes ej. Ändtligen upkom de andra otvannämnde och "då" först tändes ljusen. Äfven tjänstefolket upkallades att se detta allt. Då togo vi ring kring det grannt utsirade trädet och alla barnen såväl de minsta, som största dansade med gladt och lustigt mod. Undantagandes Gustaf, han är i alla fall intet barn, varicke med i svängen. När vi dansade till vaxljusen brunnit nära slutet släckte vi dem. Derpå drucko vi thé.

Men slutligen det bästa: Tvenne sirligt utstyrda Julegubbar kommo indansandes och bockandes för oss. Derpå Juleklappar. Hvar och en hade brottom med sitt. En öppnade, en gladde sig åt sin Juleklapp, tog emot, en tackade för den etc. etc. Så inkastades den ena efter den andra. Slutligen efter en lång pause, inkom den ena bockande sig, tackande för denna quäll, önskade en "Fröjdefull jul" m.m. De förklädda Gubbarna voro tvenne af våra pigor. Nu när ändtligen de voro inkastade alla, var hvar och en sysselsatt med att betrakta hvarandras Juleklappar, samt med att tacka de goda Föräldrarna och Syskonen för allt godt de erhållit. Slutligen då allt betraktande och beundrande var slut skulle man ner och äta Julegröten. Efter slutade skålar och efter slutad måltid, gick jag upp på kammaren, satt der en stund och betraktade mina Jule-klappar. Jag fick i Contanter 2 Riksdaler Banco, en minnesbok el Album kalladt, Bokmärke, Penntorkare, Stålpennestift, Taflor m.m. Slutligen nöjd med denna gladeste dag på året, gick jag till sängs och sof en rolig sömn, trött af allt godt njutet denna dag, tills jag uppvaknade den andra morgonen.

Ovanstående skrev Ingvar in på sin hemsida och det lästes upp på julaftnarna sade han till mig. Han hade fått det per mejl av mig.

Tidig julklapp

Detta om detta. Jag har faktiskt tanken att blogga om själva resan också, men det blir för mycket att läsa på en gång. så det blir inte mer idag.

Jag vill bara önska alla på orbville.no en trevlig helg. Hoppas att vädret blir bra, så alla trivs.

Hälsningar Gilla