Dag for dag: Reisealbumet "Delhi till Sundsvall 2002" av Treb

Vi skall träffa Lalli kl 11:30 idag för att fixa lite papper och prata lite mera om hojarna. Vi börjar dagen med att åka ned till gamla delen av Dehli för att besöka marknaden och titta oss runt lite. Det är bara Bert och Bertil idag, Kerstin har åkt tåg till Agra för att titta på Taj Mahal.

Det tycks vara någon form av helgdag även idag, de flesta butikerna verkar vara stängda. Kul att se vilken blandning av utbud det finns, rörmokeributiken ligger granne med slaktaren, som ligger bredvid butiken för plankor och trälister, osv.
Vi letar även efter en bank, det är Bert:s tur att betala andra halvan av motorcyklarna, ingenting öppet. Vi måste ha ett officiellt kvitto från en bank, för att tullen inte skall tro att vi svartväxlat.

Vi åker till Lalli ändå, utan pengar, det är inget problem visar det sig, han skriver ut alla papper och överlåtelsekvitto. Nu är cyklarna definitivt våra, men vi betalar i morgon istället. Under tiden monterar hans mekaniker racken för packväskorna och stoppar dit plåtlådorna, det börjar se ut som om vi köpt Honda GoldWing istället. Vi inser att det inte kommer att bli något problem att få med sig packningen.

En av Lalli:s medarbetare plockar ihop en ganska stor samling reservdelar som vi skall få med oss, det är tydligen så att det kommer med ett reservdelspaket när man köper en ny Enfield. Lite oroande att man tydligen tycker att det är helt otänkbart att vi skulle åka iväg på en provtur på 10-15 mil utan reservdelarna.

Vid tretiden kommer vi iväg från Lalli, äntligen på egen hand. Vi fegar lite och väljer samma väg ut ur stan, det hjälpte inte så mycket, vi kör vilse redan efter 5 km. Efter att ha frågat lite locals så kommer vi till slut ut på rätt väg. När trafiken glesnar börjar vi slappna av, känslan att för första gången köra omkring på sin egen splitt nya motorcykel sprider sig i hela kroppen. Uttrycket "King of the Road" blir verklighet.

Det gäller att komma ihåg att vi fortfarande håler på att köra in motorerna, mer än 55-60 är inte aktuellt ännu. Motorn är konstruerad 1948 och byggs fortfarande efter samma ritningar, det gäller att sköta den ordentligt. Med rätt hantering håller den tydligen i oändlighet, men för hårt lastad så kan vi rasera den på ett par hundra mil.
Målet vi har är att köra tills mätaren står på 200 mil innan vi lämnar Dehli, då hinner vi med en andra garantiservice innan vi sätter av hemåt. De fösta 40 milen har Lalli redan fixat, i 30 kmh fart, till en kostnad av 1500 rupies ( 300:- sek). Då ingick den första servicen med byte av olja och filter.

Vi åker en liten bit längre än igår innan vi vänder, tar en snabb dricka och hoppas att vi hinner hem innan det blir mörkt. Vi lyckas nästan, det är ju inte tillbaka till Lalli vi ska, utan till lägenheten där vi bor. I samband med skymningen ökar trafiken till vad som liknar rusningstrafik, dvs. stillastående. Som tur är hade Bert satt en waypoint i GPS:en, så vi hittar hem efter ett tags letande. Vi hann till och med stanna och köpa lite öl tills ikväll.

Hem, parkera och in i dushen. Trettifem grader och täta dieselavgaser hela dagen befrämjar inte direkt hygienen.
Den här dagen får vi vara nöjda med, 10 mil utan missöden, gör att vi börjar känna oss mera säkra. Att dessutom lyckas leta oss fram i tät trafik gör också sitt till för själförtroendet.

Ny dag, vi kliver upp tidigt för att dels hinna före morgonrusningen, dels hinna klara av så många mil som möjligt under dagen.

Vi har fått i "läxa" av Lalli att köra in cyklarna tills mätaren står på 200 mil. Det innebär att vi inte skall köra mer än 60 km/h och att växla snällt utan att varva så mycket. Motorerna är konstruerade 1948 och bör följaktligen behandlas därefter. Efter färdig inkörning så blir det en till service innan det är klart att åka hemåt. Allt detta tar lite längre tid än vi hade räknat med, men det är bara att köpa läget, förmodligen resulterar det att vi får mera pålitliga motorer och mindre krångel senare.

Trots våra intentioner att komma igång tidigt och ha fördelen av lite trafik så lyckas vi köra vilse riktigt ordentligt. Vi börjar åka längs Olof Palme Margh, han har tydligen gjort så bra intryck här att han fått en gata uppkallad efter sig, betydligt större än den i Stockholm. Redan efter 20 minuter är vi totalt lost, vi försöker tänka lite logiskt och välja stora vägar som ser ut att gå åt rätt håll. Hopplöst, vi hamnar in i industriområden, marknadsplatser, återvändsgränder, vägbyggen och alla slags smågator, överallt kryllar det av folk som är på väg till jobbet. Trafiken tätnar allt mer, morgonrusningen börjar.

Till slut börjar Bertil:s yrkesinstinkter ge sig till känna. Vad gör man när man är vilse i en okänd stad? Man frågar taxichaufförer, dom hittar. Vi stannar och frågar vid varannan korsning och se, efter en fyra fem frågor börjar det arta sig, vi befinner oss på en huvudväg ut ur stan, åt rätt håll!

Fördelen med att köra i trafikkaos i två och en halv timme är att vi lär oss motorcyklarna lite bättre, inte så många motorstopp längre. Maskinen har två egenheter i tät trafik, motorn blir överhettad, vilket ger en lägre tomgång (lägre än de 200 varv den har normalt), samt att kopplingen inte kopplar ur helt vid ökad temperatur. Inget av dessa saker minskar antalet motorstopp, vi blir duktiga på att starta snabbt. Våra medtrafikanter kommer med "glada" tutningar för att heja på oss.

Äntligen fri väg, dags att åka in någonstans för att äta frukost. Lastbilsfiken är bra, stor parkering och trevlig personal. Förmodligen är dom inte så vana vid turister, vi blir alltid erbjudna varsin mugg vatten när vi kommer. Trevligt, men olämpligt, om vi inte vill tillbringa de närmaste tre dagarna på muggen. Alla lasbilsförare tycks vara vegetarianer, det är bönröra, potatisröra och bröd som gäller. Mycket gott, man kanske skulle bli vegetarian. Brunch för två, inklusive varsin Pepsi och en liter buteljvatten går på ca 15:-.

Vi fortsätter tills vi har åkt ca 10 mil, ungefär halvvägs till Agra. Avsikten är att hinna fram till Lalli till kl 5. Når vi närmar oss stan så tätnar trafiken igen, det som inte riktigt ska hända händer. Vid ett extra trångt trafikljus tappar vi bort varandra, vi har båda tänkt på att vi borde ha en plan för hur vi gör i en sådan situation, tyvärr har vi inte pratat om det än. Det resulterar i att vi, var för sig, gör precis likadant. Väntar en stund på att den andra skall dyka upp varpå vi åker en sväng tillbaka och letar. Konsekvensen av att vi känt varandra i 25 år innebär att vi förmodligen gör detta exakt samtidigt, resultatet blir att vi missar varandra totalt. Vi åker var för sig till Lalli, Bert med GPS, Bertil navigerar efter diffusa minnen av en karta. Bert som kommer fram ca en timme tidigare går till ett internettcafe och tankar upp gårdagens filer.

Framme hos Lalli ursäktar vi oss igen att vi fortfarande inte har växlat några pengar, men det verkar OK ändå. Vi vill åka hem ganska snart eftersom Kerstin skall åka hen med flyget ikväll och vi har beställt middag av vår lägenhetsskötare Mahesh. Det hinner bli mörkt innan vi åker från Lalli, vi GPS-navigerar genom rusningstrafiken. Trots att det blir svalare på kvällen blir man genomsvettig av koncentrationen att försöka undvika några större incidenter. Visste ni att vänster-regeln gäller även inne i rondeller, trafiken i rondellen stannar för inkommande trafik från vänster, spännande.

Slutresltatet blir dock att våra mätare står på 90 mil.

Vi käkar middag (vegetariskt men mycket gott), Bertil åker med Kerstin till flyget och vinkar av.

Lalli har tipsat oss om ett bra resmål norr om Delhi, en plats som heter Rishikesh. Den ligger en liten bit upp i bergen. Delhi ligger på en väldigt platt slätt, men ca 20 mil norrut så börjar Himalaya.

Upp igen tidigt, det är lika bra att försöka komma igång innan trafiken blir för tät. Vis av gårdagen är vi lite bättre förberedda, med några inprogrammerade waypoints i GPS-en så lyckas vi hitta ut ur stan utan några större missöden. Omåttligt stolta sätter vi iväg längs landsvägarna. Detta tycks vara ett distrikt där man odlar sockerrör, det är massor av olika transporter med gigantiska buntar av sockerrör på flaken. Både lastbilar och oxkärror. Med jämna mellanrum ligger små sockerraffinaderier, lukten av kokt/bränt socker är påtaglig.

Vi har fått lov av Lalli att köra upp till 70m km/h, vi provar vid några omkörningar. Underbart, vibrationerna blir mindre, vi njuter av farten och svalkan. Tyvärr tycks den enda riktigt genomslagskraftiga trafikregeln vara "störst går först", ofta måste vi sakta in ordentligt pga att två lastbilar kör om varandra i mötande körfält. Dom skiter fullständigt i att dom möter en motorcykel. Vid flera tillfällen måste vi väja av vägbanan och ut i gruset, då känns det mera safe att ha bromsat ned till åtminstone 40.

I glädjen över att var ute på landet lyckas vi köra fel igen, vi tappar ca 5 mil på att hitta rätt väg. Som tur är den egentliga avsikten att tillryggalägga så många mil som möjligt, då finns det något positivt även i en felkörning. Vi passerar en plats som heter Hariwar, det är den plats där Gangesfloden kommer ned från bergen. En mycket helig plats för alla hinduer, man åker hit för att bada. Förmodligen mycket nyttigare än i Calcutta, här är vattnet hyfsat rent och 8 grader varmt, man blir nog inte sjuk bara av att komma i närheten.

Rishikesh är en liten stad som består av ett antal Yogaskolor, det är tydligen ett centrum för utövare av Yoga. Vi ser en del typer som verkar ha ägnat en hel del tid till Yoga de senaste 30 åren, mycket mer tid än att raka sig. Vi stannar till en stund och tar en dricka, passar på att tanka. Kommer fram till att visserligen börjar det bli sent, men att ha ett antal mil med fina bergsvägar i Himalaya så nära, och inte åka en bit till, går inte. Vi tittar ut en plats 30 km upp i bergen, där bor vi inatt. Efter 20 km blir det mörkt, fortfarande lika roligt att köra i hårnålskurvor, har inte använd 4:ans växel sedan vi lämnat Rishikesh. När vi kommer fram till byn där vi tänkt sova upptäcker vi att det inte finns något hotell alls, endast ett tiotal lastbilsfik. Vi frågar en av restaurangägarna om han vet var vi kan bo, han föreslår en av raftingcamperna som ligger efter vägen. Detta verkar vara ett populärt ställe för forsränning, Gangesfloden är ganska strid på sina ställen och många firmor anordnar raftingexpeditioner.

Vi stannar vid den första campen som ser ut att vara befolkad, det visar sig vara rena lyxcampingen. Efter lite förhandlingar lyckas vi pruta med till 450 rupies (90:-) / person för övernattning inklusive middag. Det visar sig vara tvåmanstält på ca 15 kvm med badrum inklusive riktig toalett, handfat och dush. Vi väntar inte på det utlovade varmvattnert utan sanerar bort en dags dieselavgaser så snabbt vi kan. Tälten ligger precis nere vid floden, det är lågvatten och en fin sandstrand. Runt en lägereld sitter ett par Indiska familjer ute på forsränningsexpedition tillsammans med sina guider. Det spelas gitarr och sjungs Hotel California som på vilket svenskt flygfält som helst. När vi berättar om vår förestående resa så möts vi av en hel del intresse, att köra runt på en Enfield tycks vara en dröm även för Indiska gubbar.

Vi snikar åt oss middag tidigt och somnar gott redan kl 21, luftkonditionering behövs inte här, det är 11 gr, riktigt skönt som omväxling.