Vi skall träffa Lalli kl 11:30 idag för att fixa lite papper och prata lite mera om hojarna. Vi börjar dagen med att åka ned till gamla delen av Dehli för att besöka marknaden och titta oss runt lite. Det är bara Bert och Bertil idag, Kerstin har åkt tåg till Agra för att titta på Taj Mahal.

Det tycks vara någon form av helgdag även idag, de flesta butikerna verkar vara stängda. Kul att se vilken blandning av utbud det finns, rörmokeributiken ligger granne med slaktaren, som ligger bredvid butiken för plankor och trälister, osv.
Vi letar även efter en bank, det är Bert:s tur att betala andra halvan av motorcyklarna, ingenting öppet. Vi måste ha ett officiellt kvitto från en bank, för att tullen inte skall tro att vi svartväxlat.

Vi åker till Lalli ändå, utan pengar, det är inget problem visar det sig, han skriver ut alla papper och överlåtelsekvitto. Nu är cyklarna definitivt våra, men vi betalar i morgon istället. Under tiden monterar hans mekaniker racken för packväskorna och stoppar dit plåtlådorna, det börjar se ut som om vi köpt Honda GoldWing istället. Vi inser att det inte kommer att bli något problem att få med sig packningen.

En av Lalli:s medarbetare plockar ihop en ganska stor samling reservdelar som vi skall få med oss, det är tydligen så att det kommer med ett reservdelspaket när man köper en ny Enfield. Lite oroande att man tydligen tycker att det är helt otänkbart att vi skulle åka iväg på en provtur på 10-15 mil utan reservdelarna.

Vid tretiden kommer vi iväg från Lalli, äntligen på egen hand. Vi fegar lite och väljer samma väg ut ur stan, det hjälpte inte så mycket, vi kör vilse redan efter 5 km. Efter att ha frågat lite locals så kommer vi till slut ut på rätt väg. När trafiken glesnar börjar vi slappna av, känslan att för första gången köra omkring på sin egen splitt nya motorcykel sprider sig i hela kroppen. Uttrycket "King of the Road" blir verklighet.

Det gäller att komma ihåg att vi fortfarande håler på att köra in motorerna, mer än 55-60 är inte aktuellt ännu. Motorn är konstruerad 1948 och byggs fortfarande efter samma ritningar, det gäller att sköta den ordentligt. Med rätt hantering håller den tydligen i oändlighet, men för hårt lastad så kan vi rasera den på ett par hundra mil.
Målet vi har är att köra tills mätaren står på 200 mil innan vi lämnar Dehli, då hinner vi med en andra garantiservice innan vi sätter av hemåt. De fösta 40 milen har Lalli redan fixat, i 30 kmh fart, till en kostnad av 1500 rupies ( 300:- sek). Då ingick den första servicen med byte av olja och filter.

Vi åker en liten bit längre än igår innan vi vänder, tar en snabb dricka och hoppas att vi hinner hem innan det blir mörkt. Vi lyckas nästan, det är ju inte tillbaka till Lalli vi ska, utan till lägenheten där vi bor. I samband med skymningen ökar trafiken till vad som liknar rusningstrafik, dvs. stillastående. Som tur är hade Bert satt en waypoint i GPS:en, så vi hittar hem efter ett tags letande. Vi hann till och med stanna och köpa lite öl tills ikväll.

Hem, parkera och in i dushen. Trettifem grader och täta dieselavgaser hela dagen befrämjar inte direkt hygienen.
Den här dagen får vi vara nöjda med, 10 mil utan missöden, gör att vi börjar känna oss mera säkra. Att dessutom lyckas leta oss fram i tät trafik gör också sitt till för själförtroendet.