Bejjan888s blogg

Copyright © Bejjan888™

Hemresedag.

Var uppe med tuppen för att hinna med frukost, packa allt och checka ut från hotellet. Bussen avgick 06.50 från busshållplatsen precis utanför mitt hotell. Det var lite vemodigt att sätta sig på bussen och lämna denna underbara plats. Efter en timmes bussresa norrut genom Gasteinerdalen och Hohe Tauerns Nationalpark, kom vi fram till Salzburg Airport. Inte långt därefter började det regna. Det hade varit helt regnfritt i en veckas tid. Det hade varit sol, blå himmel och temperaturen låg mellan +25°C och +30°C (undantag från Venedig där det var +38°C) i en veckas tid. Men nu kom regnet.

Planet blev dock försenat en timme från Salzburg, men det gjorde mig inget. Jag skulle ju bara hem. Men det blev lite tight att hinna med att både äta och hinna med tåget hem från Arlanda när dessutom bagaget blev sent ut på bagagebandet.

Skulle jag åka tillbaka till Bad Gastein igen? Självklart! Men då skulle jag nog välja ett mer avancerat vandringspaket samt åka iväg till Grossglockner, Österrikes högsta berg.

Copyright © Bejjan888™

Idag skulle det forsrännas! Vi tre som ridit tillsammans under veckan hade anmält oss till forsränningen. Men damen som fick sitt finger sytt efter gårdagens ridning fick avstå, så det blev jag och en till från ridgruppen. Det var samling kl. 09.30 utanför Hotel Salzburger Hof och det tog en halvtimme med taxi till Taxenbach. Vi fick låna våtdräkt, skor, hjälm, flytväst och paddel. I Taxenbach var det ganska många personer som dök upp. Totalt blev det tre båtar, två med tysktalande guider och en med engelsktalande guide. Jag valde Chris, den engelsktalande guiden och det var skönt att få lyssna på och prata engelska som omväxling.

Efter grundliga instruktioner och säkerhetsgenomgång var det så dags att ge sig ut på floden Salzach. Det tog cirka två timmar att paddla de 1,5 milen och det var en rolig upplevelse. Sträckan vi paddlade på var graderad till en III+ på den VI-gradiga skalan. För min del tyckte jag att det gärna hade kunnat vara lite mer action på floden, så nästa gång jag ska forsränna ska jag anmäla mig till en lite mer aktivare flod. Efter äventyret åkte vi bil tillbaka till raftingcentret och fick en lättare lunch och tillfälle att köpa foton från vår raftingtur. Vi samlades sedan i taxin för färd tillbaka till Bad Gastein igen.

När jag kom tillbaka skyndade jag iväg till kabinbanan för att åka upp på Stubnerkogels toppstation på 2228 m.ö.h. det andra av Bad Gasteins två husberg (Graukogel är det andra). Även här kostade det €18 för T&R. En bit från toppstationen ligger Graukogels högsta topp på 2246 m.ö.h. Längst upp finns en 140 meter lång hängbro med en underbar utsikt. Bron spänner 28 meter över marken. Tyvärr blåste det ganska mycket idag här uppe, så man fick hålla i solhatten för att den inte skulle blåsa av.

Lite längre ner på berget fick jag syn på en flock hästar som gick och betade. Jag skyndade mig ner och fick en massa fina bilder med betande hästar med alptoppar som bakgrund.

För att hinna ta kabinbanan ner till Bad Gastein igen, fick jag skynda mig tillbaka till toppstationen. Jag hade ingen lust att missa kabinbanan ner som jag betalat för och dessutom stod det på en skylt att det skulle ta 2 timmar och 30 minuter att gå ner till Bad Gastein... hade ingen lust med det. Dessutom ville jag inte missa avskedsmiddagen och den extra samlingen med ridgruppen.

Väl nere i Bad Gastein igen bytte jag om och gick iväg till sista middagen på Jagdstube. Det blev lite festligt och vi i ridgänget samlades senare på kvällen och blev bjudna på champagne av researrangören. Det var trevligt! Kvällen spenderades med att packa ner allting för morgondagens hemresa.

Copyright © Bejjan888™

Sista dagen med ridning som ingick i ridpaketet. Vi blev upphämtade av taxin utanför Hotel Salzburger Hof som tidigare dagar. Den timmeslånga bilresan till stallet Gut Römerhof i Altenmarkt/Zauchensee gick smidigt.

Idag var det "bara" +25°C och vi hade en längre ridtur i ganska lugnt tempo inplanerad. Med vattenflaskorna packade i sadelväskan red vi iväg. Vi passerade många vackra hus med magnifika pelargoner i blomlådorna. Vad jag förstår så gör österrikarna ingenting mer än att sätta ut pelargonerna på våren, sedan gör alpklimatet resten.

Efter någon timmes ridtur och en brant stigning hade vi kommit upp till gården där vi stannade och åt lunch. På gården hade de många olika djur, bl.a hästar, kor och getter och odlade mycket av råvarorna själva. Efter lunchen fotade jag den otroligt vackra naturen och de klassiska tyrolska husen innan det var dags att påbörja vår ridning tillbaka till stallet igen.

På vägen tillbaka var vi dock tvungna att sitta av hästarna och leda dem ner för berget. Min häst Cleopatra lyckades trampa in en sten mellan skon och hoven och blev lite ömfotad trots att vi tog bort stenen på en gång. Typiskt! Skulle jag få leda henne tillbaka till stallet nu? Och hur långt var det? Men jag behövde inte oroa mig för när vi kommit ner från berget visade hon ingen hälta längre. Så vi satt upp på hästarna igen och red sista biten tillbaka till Gut Römerhof igen.

Vi började duscha hästarna, men fick avbryta snabbt eftersom en av de äldre damerna lyckades klämma sitt finger så illa att vi fick ila iväg till sjukhus för att sy (det blev totalt sex stygn). Vi hade tur som hade taxichauffören med oss som fick agera tolk vi läkarbesöket. Tyvärr hade damen inte med sig sitt försäkringskort, vilket ger gratis akutsjukvård utomlands. Så hon fick lägga ut €180 på plats och sedan skicka in kvitton för att få pengar tillbaka vid hemkomst till Sverige. Efter dagens äventyr var det gott med middag och jag såg fram emot morgondagens aktiviteter.

Copyright © Bejjan888™

Upp tidigt i ottan för att hinna med bussen som avgick kl. 05.55 från busshållplatsen precis utanför mitt hotell. Eftersom vi inte hann med hotellfrukosten så hade researrangören gjort frukostpåsar som vi fick på bussen. Efter fem minuters bussfärd nådde vi Böckstein. Här är det smidigast att ta biltåget Tauernbahn genom en 8,5 km lång tunnel som borrats genom alpmassiven till Mallnitz-Obervellach, vilket tar 11 minuter. Alternativet för att nå Mallnitz-Obervellach är en bilväg över alperna vilket skulle ta ungefär 4 timmar med buss.

Alla gick lite motvilligt av bussen för att ta plats på tåget. Under tiden körde Hans, vår bussförare, upp vår fullstora turistbuss på en av tågvagnarna. Det var med centimeterprecision som han rattade över bussen till tågvagnen, som om han aldrig gjort annat i sitt liv. Ganska imponerande ändå! Vi passagerare fick sätta oss i passagerarvagnen. Tåget mot Mallnitz-Obervellach började sakta rulla in i tunneln, en tunnel som blev färdig år 1905. Tunneln var på sin tid unik i sitt slag eftersom den borrades från båda håll, i hopp om att mötas mitt under alpmassiven. Med de verktyg man hade då, kom man endast 65 cm in i berget per dag. Bygget började dra ut på tiden och byggherren Kaiser Franz Josef höll inte för pressen utan tog sitt liv dagen innan de båda bygglagen skulle mötas. Dock visade det sig att alla beräkningar var rätt och lagen möttes precis där de skulle, således tog Kaiser Franz Josef sitt liv för ingenting.

När biltåget ankommit Mallnitz-Obervellach, klev vi av passagerarvagnen. Vi beskådade Hans enkelt köra av vår turistbuss från tåget. När alla hittat tillbaka till sina platser på bussen och guiden räknat in att alla var med, kunde vi påbörja vår cirka fyra timmar långa bussresa till Venedig. Ju längre söderut vi kom, desto varmare blev det ute – och inne i bussen. Även om moderna turistbussar har väldigt bra AC, så värmer höga temperaturer upp bussen ändå.

Efter ett snabbt pit-stop på en bensinstation för att köpa lite kaffe och snacks, var vi tillbaka på vägen igen. För att fördriva tiden, anordnade guiden en quizz. Jag och passageraren bredvid slog oss ihop och gick och vann hela quizzen! Samtidigt, utanför fönstret, förändrades landskapet. Det var en mäktig upplevelse att se hur den storslagna naturen skiftade ju längre söderut vi kom. De gröna bergsmassiven i Österrike byttes ut mot de vita mineralbergen i Italien och helt plötsligt hade vi kommit fram till det platta italienska slättlandskapet med dominerande vinodlingar.

Hans stannade bussen på en stor parkering strax utanför Venedig. Härifrån hade researrangören förbokat en taxibåt (Barracuda) som skulle ta oss den sista biten in till Venedig. Eftersom det nu var +35°C ute, var det som att gå in i en varm vägg när jag klev av bussen. Till slut när alla klivit av bussen, kunde vår bussförare ställa undan bussen i skuggan i väntan på att vi skulle åka tillbaka på eftermiddagen. Taxibåten lämnade hamnen och fortsatte in till Venedig.

När vi klev av taxibåten var klockan runt 11.30 och vi hade fått tydliga instruktioner om viktiga tider för att inte missa taxibåten tillbaka till bussen. Bussen var sedan tvungen att åka en viss tid för att hinna med biltåget från Mallnitz-Obervellach. Skulle bussen försenas så pass att den missade det sista tåget för kvällen, skulle vi vara tvungna att ta den 4 timmar långa bilvägen över Alperna och komma fram långt efter midnatt till våra hotell.

Även om man var jättehungrig och helst av allt bara ville äta så fort man klev av taxibåten, så skulle man missa den rabatterade gondolfärden. Researrangören hade att avtal med en gondolfirma och för att få det rabatterade priset var man tvungen att göra det direkt vi steg i land i Venedig. Sagt och gjort, jag ställde mig i kö och fick snart plats i en av gondolerna. Vi passerade många vackra byggnader och broar, bland annat Suckarnas bro. Tyvärr så fanns det mycket reklam överallt (på broar och hus) som förstörde upplevelsen lite grann.

Efter gondolfärden slog jag följe med tre damer som var med på samma gondol. Vi var alla hungriga och med gemensamma krafter letade upp en mysig kinarestaurang inne i en gränd och åt lunch. Sedan var det dags för lite fotografering av både Rialtobron, Markuskyrkan och Markusplatsen. För att besöka Markuskyrkan var man tvungen att köa, och kön ringlade sig lång ut på Markusplatsen. Så jag hoppade över det, dels på grund av värmen med också för att vi hade en begränsad tid i Venedig. Jag har hört att Markusplatsen ska vara känt för mängden duvor där. Men idag var det nog för varmt till och med för duvorna, för jag såg bara ett fåtal duvor som sprang omkring och pickade på marken.

Vad jag förstår så har flera researrangörer samordnat så att de har sina dagsturer till Venedig just på onsdagar. Lite tråkigt kan jag tycka för det var väldigt mycket folk den här dagen. Undrar hur resten av veckan ser ut? Är det alldeles tomt på turister? Man kan väl i alla fall sprida ut det på två eller tre dagar... Efter en kall och god glass började det bli dags att dra sig tillbaka mot taxibåten igen. Även om temperaturen var uppe i +38°C så fläktade det skönt ombord på taxibåten när vi åkte iväg tillbaka till bussen. Efter en kort promenad kom vi fram till bussen som, trots att ha stått i skuggan hela dagen, var äckligt varm. Det var lite motvilligt som man gick ombord på bussen och svetten lackade i pannan innan AC:n kommit igång och fått ner temperaturen någorlunda.

Efter halva bussresan tillbaka till Mallnitz-Obervellach, gjorde vi en längre paus så de som ville kunde köpa mat utan att stressa. Solen började gå ner över parkeringen och en mäktig varmgul solnedgång mellan alptopparna började innan bussen körde iväg igen. Vi var nog alla lite möra och utslagna efter den varma dagen i Venedig och satt och slumrade när det var dags att byta till biltåget igen. Vi hann med tåget från Mallnitz-Obervellach som tog oss genom alperna tillbaka till Böckstein. Efter ett snabbt byte till bussen igen, var vi tillbaka i Bad Gastein strax efter 22-tiden. För de som beställt kvällsbuffé gick iväg för att äta, själv var jag alldeles för trött för att äta och gick raka vägen upp på mitt rum för att sova.

Copyright © Bejjan888™

Idag var det dags för en längre tur men i ett lugnare tempo, eftersom det var +30°C varmt. Solen sken från en klarblå himmel med enstaka moln. Vår taxichaufför hämtade upp oss vid Hotel Salzburger Hof och körde oss en timme till stall Gut Römerhof i Altenmarkt/Zauchensee. Hästarna var klara och väntade på oss. Ridledaren Theresa hade sadelväska på sin häst där vi hade våra vattenflaskor, för idag behövde vi verkligen dricka vatten. Förutom vi tre från Sverige, var en mor och dotter med på dagens ridtur.

Ridturen gick genom byar och längs med kristallklara alpbäckar. Vi red längs öppna fält blandat med ensliga, men vackra, tyrolska hus. Efter ungefär två timmars ridning stannade för lunch vid en mysig gård. Här serverades lunch samtidigt som hästarna fick en välförtjänt vila och dricka vatten. Gårdshusens fönster pryddes av vackra färgstarka pelargoner.

Efter lunch började en relativt lång stigning i bergig terräng, genom skogen. Hästarna kämpade på tappert i värmen och det var tur att stigningen var i skuggan av lummiga träd. Skogen övergick i öppen terräng och efter en stund kom vi fram till en bergshytta där vi stannade för att fika. Här beställde jag en Apfelstrudel som var jättegod. Det måste provas om man besöker Österrike!

Efter att ha njutit av den vackra utsikten av berg och karga alptoppar började vi rida tillbaka mot stallet igen. Solen gassade rejält så att till och med Cleopatra – min häst – var lugn. Annars var Cleopatra ganska pigg och energisk, men nu påverkades även hon av värmen. När vi kom tillbaka till stallet Gut Römerhof, duschade vi hästarna och de fick sedan komma ut i hagen. Vår taxi som skulle ta oss tillbaka till Bad Gastein igen, väntade i skuggan bakom stallet.

Efter en hel dag av ridning i värmen blev det att ta det lugnt fram till middagen. Därefter blev det tidigt i säng, för i morgon avgår bussen mot Venedig kl. 05.55!

Copyright © Bejjan888™

Det var första gången som researrangören anordnade en kombinerad rid- och vandringsresa i Österrike. Researrangören har lång erfarenhet av både skid- och vandringsresor, men nu var alltså första gången man provade på ett ridpaket. All ridning utgick från Stall Gut Römerhof i Radstadt (Altenmarkt/Zauchensee), cirka en timmes bilresa från Bad Gastein. Researrangören hade bokat en taxi som kom och hämtade oss varje riddag. Taxichauffören, var en glad och trevlig kvinna från Göteborg, som numera bor i Bad Gastein och driver ett taxibolag tillsammans med sin man. Hon blev mer eller mindre våran guide under resorna till och från stallet och berättade många fina historier, tyvärr kommer jag inte ihåg dem längre.

Totalt var vi tre stycken som bokat detta ridpaket genom denna researrangör. Förutom jag själv så var det en dam från Jämtland och en dam från Göteborg. Vid ankomsten till stallet så var hästarna redan ryktade så det var bara att sadla och tränsa. Det var inte bara vi tre från Sverige som skulle rida, utan fler ryttare var med på ridturen.

Eftersom jag hade mest riderfarenhet i gruppen så blev jag tilldelad ett fuxfärgat sto, en Mecklenburgare som hette Cleopatra. Hon var ganska pigg och stark, men var jag bara bestämd så lydde hon utan problem.

Dagens ridtur gick utmed foten av ett berg, i en dalgång, och mestadels i skuggan. Tur var väl det, för det var +28°C varmt, blå himmel och inte ett moln på himlen. Det var fina skyltade ridvägar under lummiga träd som gav välbehövlig skugga. Ridvägarna bjöd in till långa härliga galoppsträckor. Vi pausade sedan vid en alpbäck för att låta hästarna dricka vatten innan vi vände tillbaka mot stallet igen. Vi red förbi många vackra tyrolska hus, omgivna av gröna ängar och vackra alptoppar i bakgrunden.

När vi kom tillbaka till Stall Gut Römerhof duschade vi av hästarna innan de släpptes ut i hagen. Vår taxichaufför väntade på oss för att ta oss tillbaka till Bad Gastein igen. Längs vägen stannade vi till vid en vacker uteservering för en sen lunch. Hungrig som en varg beställde jag en rejäl lunch och en Kaiserschmarren som efterrätt – supergod! Att äta en Kaiserschmarren är ett måste om du är i Österrike!

Resterande av dagen blev lugn. Dagens ridtur i värmen hade gjort mig extra trött och kroppen behövde en välförtjänt vila.

Copyright © Bejjan888™

Jag lämnade hotellet tidigt på morgonen med välpackad ryggsäck. Jag gick genom byn för att komma till Graukogelbahn, linbanan som tar en från dalstationen på 1100 meter och upp till toppstationen på 1950 meter. Linbanan går upp och genom Palfner Wald-skogen. För den vältränade så går det att vandra samma sträcka upp till toppstationen, men det är brutalt brant och kräver ansträngning. Liftturen tog 20 minuter och kostade T&R €18. Vid toppstationen finns Graukogelhütte som serverar regionala klassiska österrikiska rätter. Det här är den enda bergshyttan längs denna vandring, så passa på att fylla på med vatten och köp matsäck här (om du inte redan har med dig). Även om hyttan ger en magnifik panoramavy över Gasteinerdalen, så är det en idealisk utgångspunkt för vandring.

Från Graukogelhütte finns flera olika vandringar, som är tydligt skyltade. Zirbenzauer-leden erbjuder en kort och enkel rundvandring med start och mål vid bergshyttan. Leden är ungefär 2 km lång, med platt terräng och tar ungefär 45 minuter att vandra. Leden går genom gamla rogivande tallskogar med magiska och väldoftande schweiziska stentallar, en del över 300 år gamla. Schweizisk stentall sägs ha en lugnande effekt vilket kombineras med ledens många och unika rastplatser för lugn och ro.

Men mitt mål för dagen var toppen av Graukogel. Det finns olika leder upp till Graukogeltoppen. En kortare - men bitvis brant - led som snabbt och effektivt tar en upp till toppen. Ett annat alternativ som är längre, men ack så naturskön, är leden via Palfner See-sjön och Palfner Scharte. Är man säker på foten och har hyfsad kondition samt inte är rädd för höjder, rekommenderar jag verkligen det senare alternativet. Leden börjar och slutar vid bergshyttan och vandringen tar cirka 5 timmar.

Leden mot Palfner See-sjön gick genom doftande schweizisk stentallskog. Den slående tystnaden i kombination med makalösa vyer av Hohe Tauerns Nationalpark gjorde gott för själen. Ibland fick jag lov att stanna bara för att ta in omgivningen. Längs leden gick stilla betande kor som knappt orkade ägna mig en enda blick. Ibland korsades leden av rogivande porlande alpbäckar, som började sin fallande bana högt uppe i kristallklara alpsjöar. Det sägs att vattnet i alpbäckar går att dricka - men pass upp! Djur släpper ibland sin spillning och urin i bäckarna samt att döende djur gärna lägger sig i eller vid vattnet och dör. Det var lugnt längs leden och jag mötte endast ett fåtal vandrare.

Efter drygt 2 timmar kom jag fram till Palfner See-sjön, en vacker alpsjö belägen på 2074 m.ö.h. med kristallklart – men kallt – vatten. Efter en lugn vandring, var här full aktivitet. Vandrare som pausat, åt matsäck eller badade i sjön. Trots att det var +27°C varmt i luften, så var det nog inte mer än +12°C i vattnet. Med andra ord jättekallt! Så jag doppade bara fötterna, men det fanns hurtbullar som hoppade i vattnet helt och hållet - burr!

Efter en välbehövlig paus, var det dags för den brantaste stigningen upp till Palfner Scharte på 2321 m.ö.h. Det var jobbigt eftersom luften började bli tunnare och solen låg på och gassade (så extra mycket vatten dracks just här). Väl uppe på Palfner Scharte var det en enastående utsikt mot Tischlerglaciären, Stubnerkogel, Grossglockner (Österrikes högsta berg) och Gasteinerdalen - en riktig panoramavy! Härifrån kunde man nu också se toppen av Graukogel och den smala bergskam som leder dit. Palfner Scharte är lite av en vändpunkt för denna led och man vänder nu riktning mot toppen och senare tillbaka till Graukogelhütte igen.

Den smala bergskammen är inget för den med svindel- eller höjdrädsla. Det är bokstavligt talat branta stup på vardera sida om bergskammen. Ramlar man här, så är det kört. Bitvis fanns ingen tydlig led och det krävdes då snarare klättring över sten och block. Men efter en lite nervös kombinerad vandring/klättring över bergskammen så var jag äntligen där - på toppen av Graukogel på 2492 m.ö.h.! På toppen finns ett träkors rest till minne för de som dog här under första världskriget. Efter en häpnadsväckande vandring upp till toppen, väntade en välförtjänt paus och lite matsäck. Här har man en 360-gradig panoramavy med fantastiska natur och snötäckta bergstoppar.

Efter en stund var det dags att vandra tillbaka. Istället för att ta samma väg tillbaka (över den smala bergskammen, Palfner Scharte och Palfner See-sjön), tog jag den kortare men branta vägen ner till Graukogelhütte igen. På grund av trötta ben, så fick det fick ta sin tid.

På nervägen fanns ett ställe där det växte Edelweiss. Men för att kunna skymta dessa blommor var man tvungen att hänga ut över ett stup och endast hålla sig i en vajer... njae, där gick gränsen även för mig! Så efter vandringen ner till toppstationen och liftturen ner till Bad Gastein igen så var jag ganska mör i kroppen. Efter att ha vandrat hela dagen så var jag trött men samtidigt nöjd över att ha klarat av det hela! Det blev tidigt i säng på kvällen, inför morgondagens äventyr.

Copyright © Bejjan888™

Efter övernattning på Arlandas Rest & Fly gick jag upp tidigt för att checka in i tid till planet mot Salzburg, Österrike. Planet avgick enligt tidtabellen kl. 07.25 och efter drygt 1 timme 30 minuter så landade planet på Salzburg Airport, Österrike. När jag hämtat mitt bagage, blev jag guidad av reseledare från researrangören till rätt transferbuss. Idiotsäkert även för sådana som mig ;) Så fort alla på min transferbuss kommit och blivit avprickade på reseledarens lista, började den 94 km långa bussfärden rakt söderut till Bad Gastein. Vid normal trafik tar det 1 timme och 15 minuter att köra sträckan.

Vi lämnade den kulturella staden Salzburg bakom oss och styrde söderut mot det bergiga alpina landskapet. Vägen slingrade sig genom Hohe Tauerns Nationalpark, den största av totalt sex nationalparker i Österrike. Regionen definierades av karga bergstoppar, orörda alpsjöar och täta skogar, en naturlig skönhet som bjöd in till eftertanke och beundran. Den vilda orörda naturen har fler än 300 bergstoppar som når över 3000 m.ö.h. (med bl.a. Grossglockner med sina respektingivande 3798 m.ö.h.) och fler än 300 glaciärer.

Sista delen av sträckan gick genom Gasteinerdalen med hisnande vyer av Hohe Tauerns majestätiska toppar. Vägen slingrade sig genom den pittoreska dalen med forsande vattenfall, alpina ängar och traditionella österrikiska stugor. Gasteinerdalens naturliga skönhet och kulturella rikedom uppfyllde förväntningen av den idylliska österrikiska landsbygden.

Den slingrande vägen gjorde att plötsligt så var byn bara där, bakom ett krön. Mitt hotell (Hotel Goethehof) låg precis vid en busshållplats. Hotellet var litet och familjärt med 21 rum. Nära till skidlift, järnvägsstationen, thermalbad och restauranger. Jag checkade in, hittade mitt hotellrum och bytte om till vandringskläder - här skulle det vandras nere i byn på eftermiddagen! Men jag hade inte riktigt räknat med att det skulle vara +25°C varmt...

Det är inte konstigt att Bad Gastein kallas för alpernas juvel! Kurorten ligger omgiven av karga bergstoppar, glaciärer och tätbevuxna skogar.

Bad Gastein är känt för sin Belle Époque-arkitektur och sina termiska spaanläggningar. Under min eftermiddagstur såg jag många vackra hus med otroliga blomsterarrangemang. Byn är kanske mest känt för sina vintersportmöjligheter, men erbjuder även möjlighet till sommaraktiviteter med fantastiska vandringar.
Österrikes högsta vattenfall, med en fallhöjd på 341 meter, faller genom centrala Bad Gastein i tre nivåer. Vattnet kommer från Gasteiner Ache som flyter genom kommunen och bildar detta enorma vattenfall. Bruset från vattenfallet var öronbedövande och jag skulle aldrig klara av att sova på något av hotellen som ligger precis bredvid. Misten från vattenfallet anses ha en mycket positiv och behaglig effekt på det allmänna välbefinnandet.

Bad Gastein blev först känt som en bad- och kurort tack vare det berömda thermalvattnet som strömmar ur källorna i de omgivande bergen. Man räknar med att det rinner ut 5 miljoner liter thermalvatten per dag ur bergen kring Bad Gastein. När vattnet kommer ur bergen har det en temperatur på +47°C. Nere i byn fanns en liten vattenkran där man kunde känna på det varma thermalvattnet. Att en by har ärats med namnet Bad är lite av en status i Österrike. Men för att få ha Bad med i bynamnet så måste byn ha thermalvatten. Ett exempel på detta är grannbyn Bad Hofgastein som inte har eget thermalvatten. Thermalvatten från Bad Gastein leds i långa ledningar till byn bara för att kunna äras med namnet Bad Hofgastein.

Middagarna som ingick i min halvpension avnjöts på Jagdstube, en trevlig mindre restaurang/bar på nedre våningen på Hotel Salzburger Hof. Mysig stämning och inredningen påminde verkligen om en jaktstuga med troféer och horn på väggarna. Kyparen hette Oliver och var ursprungligen från Berlin. Han hade jobbat på kryssningsfartyg i Norden och kunde faktiskt ett och annat ord på svenska.
Det blev tidigt i säng inför morgondagens vandring på Graukogel.