Insaneapes blogg

Efter en dag av vila så mår jag ännu lite krassligt men dock bättre. Vi hade planerat en utflykt till ön och nationalparken Brijuni utanför Fazana men efter lite förstärkt information om parken så känner vi lite misstycke till denna idé och bestämmer oss för att bespara oss kostnaden och tar istället en promenad i den lilla staden Fazana.

På stora torget avnjuter vi en av de bästa pizzorna på hela resan. Dock inte bättre än den i Genova.

Idag hade vi en väldigt enkel agenda. Vi skulle sitta på en buss i 7 timmar från Venedig till Pula. Allt gick inte helt som planerat...

Det hela började med att vi checkade ut från hotellet, tog oss via bussbåt till busshållplatsen i mycket god tid och inväntade bussen. Några minuter innan utannonserad tid så dök bussen upp och vi ”checkade” in vårat bagage och tog plats vid mittenpartiet av bussen. Ganska snart var vi på väg och efter en timme så var det dags för en 15-minuters paus.

Vi klev av och sträckte på benen, tog en glass och gick på toa.

Tillbaka på bussen och iväg mot delmålet – Trieste.

När vi kom fram till Trieste så kände jag mig inte så väldigt fokuserad. Jag hade fått en släng av förkylning som sambon tidigare burit med sig från Gardasjön. Vi blev informerade av en Italiensk passagerare på bussen via knackig engelska att vi skulle stanna i Trieste i 30 minuter. Min sambo kommunicerade med kvinnan som först sa något om att bussen skulle fortsätta från en annan plats.

Vi försökte klargöra vad hon menade men efter ett tag ändrade hon sig och sa att vi inte behövde oroa oss. Jag ville inte gärna springa runt på stan i värmen men sambon tyckte att vi skulle gå ut och sätta oss i skuggan en stund.

Vi vandrade iväg under en 6-7 minuter till ett litet torg där vi satte oss på en bänk.
När det var ungefär 10-15 minuter kvar så promenerade vi tillbaka till bussen.
Där stod inte längre någon buss och väntade på oss...
Tre bussar stod parkerade men inte den vi kom med.
Nu började panik snabbt sprida sig. Hur gör vi? Vart ringer vi? Vad händer med vårat bagage på bussen?
Vi for runt som små uppskrämda höns på torget och stirrade hetsigt efter varje buss vi kunde se. Sambon for in till busstationen för att försöka få kontakt med någon.
Jag stod kvar och försökte se om bussen stod någon annan stans på torget. 5 minuter kvar...
Jag fick syn på en liknande buss som kom ut ur byggnaden där busstationen var placerad och började gå dit för att se om våran buss stod där. Samtidigt kommer sambon ut från stationen i full fart. Jag lyckas få kontakt med henne och lyckligtvis så stod våran buss parkerad inne på stationen.

Trött, utmattad och svettig kliver jag på bussen, min sambo strax bakom mig. Hon skrattar lite upprört över det hela men jag kan inte riktigt sträcka mig till att skratta åt detta riktigt ännu.

Kanske om några dagar...

Tre timmar senare är vi i Pula och lyckas få en taxi som tar oss 9 km norr till Fazana. Taxiresan på 9 km kostar mindre än taxiresan på 600 meter i Nice...
Vi checkar in på hotellet, tar oss en matbit på närmsta restaurang och sover ut dagen i århundradets värsta säng...

Idag var en hyfsat lugn dag. Jag firade av min bakfylla på hotellrummet fram till eftermiddagen medan sambon vandrade lite på stan. Vi gick ut och tog oss varsin kebab med bröd på en litet hak nära hotellet.
Vi passade på att köpa lite dricka, frukt och kex till bussresan under morgondagen.

Vi gick en långpromenad runt staden och passade på att njuta av drinken Bellini på några olika ställen. Bellinidrinken består av 1/3 persikojuice och 2/3 mousserande vin eller champagne och är fantastisk god (nästan lika god som champagnedrinken på Nalen i Stockholm).

Vi letade oss fram till en pizzeria som kom väl rekommenderad men givetvis hade de slagit igen för augusti månad. Vi fortsatte ner till vattnet och stötte här på en pizzeria med samma namn. Lite fundersamma så valde vi att testa denna. Maten var fantastisk men servicen var inte särskilt imponerande. De var för visso fullsatta men det tog väldig tid att få in notan.

Som en sista punkt för kvällen, och även Venedigvistelsen, så satte vi oss på Markusplatsen och njöt av en cappuccino och en liten burk med 2 dl juice. Service här var på topp och vi fick beskåda livemusik av hög kvalité. Fikat gick dock på 280 kr vilket kan anses något dyrt. Särskilt sambons burk med juice som kostade 90 kr, typ en pago...

Idag var sambons stora dag. 31 år ”gammal” och lite pinnig men överlag på mycket gott humör så gav vi oss ut på Venedigs gator för att fira hennes födelsedag. Vi vandrade bort till den berömda fiskmarknaden och vidare genom Venedigs gränder.
Avslutningsvis så begav vi oss till en punkt för att ta del av en gondoltur genom kanalsystemet.

Jag fick lite tips innan resan om att det finns två varianter av gondolturerna.
Det finns de ”ordentliga” företagen som erbjuder de bästa turerna, dvs i solnedgången och i stora kanalen. De är de enda som är tillåtna att åka i stora kanalen.
Sen finns de ”enkla” gondoljärerna som står och lurar på turister runt varenda hörn. De tar ofta lite högre priser och får endast röra sig i de mindre kanalerna.

Givetvis så hade jag bokat den finare turen. Till min besvikelse så visar det sig dock att vi inte fick åka själva i en gondol. Istället packar de in en 4-6 personer i varje gondol. Sambon och jag fick inte ens sitta brevid varandra. Jag fick dessutom sitta med ryggen mot fören så jag hade utsikt på alla de andra i gondolen medan sambon åtminstone bara fick se mig och fören av båten.
Utöver detta så vägrade gondoljärerna ha på sig hattarna, vilket jag tycker är ett krav :-(

Själva turen var väldigt trevlig i solnedgången och vi hade även en dragspelsmusiker och en sångare på en av gondolerna som hördes under hela resan.

Efteråt så skulle vi äta på en av några tidigare utvalda restauranger. Jag ville slå på lite finare mat så vi letade upp stället. Det blev restaurangen Al Giardinetto som låg i närheten av Markusplatsen. Lite dyrare men inte värre än hemma. Restaurangen rekommenderas varmt. Maten var fantastiskt god och vi tog oss an en flaska vin innan vi gick vidare hemmåt.

På hemvägen stannade vi vid en lokal fruktbar och tog varsin drink. Därefter var vi färdiga och tog sista stegen hem till hotellrummet.

Dagen började rätt tufft med att vi klev upp kl 7 och satte i oss frukost.
Vi var på vägen kl 7:30 och körde längs de branta bergsvägarna ner mot Gardasjöns stränder en sista gång. Idag regnade det över Gardasjön och det kändes som ett bra tecken till att fara vidare.

Jag hade önskemål om att vi skulle komma iväg tidigt för att hinna fram till Venedig senast 11:30. Biluthyrningen skulle enligt deras hemsida stänga vid denna tid och skulle vi inte hinna fram så skulle vi behöva betala för en extradag på bilen vilket kändes onödigt...

Resan till Venedig gick till en början smidigt med motorväg i princip hela vägen från Gardasjön. ca 15 km innan Venedig så fick våran gps totalfnatt och lurade av oss från motorvägen mot en nordlig rutt. Det verkar som att de gjort om hela motorvägen och en bra bit av fastlandsvägarna vid Venedig så efter lite småstressiga "genvägar" över småvägar och cykelstigar genom staden så hittade vi till slut fram till bron över till lagunen.

Efter bron fick vi snabbt syn på biluthyrningen men hade ingen aning om hur vi skulle kunna ta oss dit. Vi fastnade i trafiken med sikte mot ett parkeringshus.
Vid parkeringshuset så var det kö och ingen kunde prata engelska. Sambon klev ur och fick gå bort till uthyrningens kontor och kolla vart vi kunde parkera. Under tiden hon var borta blev jag dirigerad in i parkeringshuset och fick ställa mig på andra våningen. Jag fick dock inte ta med nyckel till bilen utan den skulle sitta i medan bilen var parkerad. Detta kändes inte så kul så jag lyckades få tag i sambon på mobilen och hon hade då fått andra direktiv. Vi körde ut och fick parkera vid vägen istället. Därefter så var vi av med våran andra hyrbil.

Nu började äventyret i Venedig. Först skulle vi hitta rätt båtlinje mot vårat hotell. Vi frågade runt och fick svaret att vi borde åka till hållplats Cal d'Oro eller något liknande. Vi klev på en båt med linje 1 som tog oss mot denna destination. Jag var fortfarande något stressat och irriterad över parkeringshuset och hela det scenariot medan sambon var mest trött och sliten från alla väskor som vi släpat med oss.

Efter några hållplatser så var vi framme och mitt humör hade vänt mot mer positiva höjder. Staden verkar otroligt charmig och vi klev av för att sedan dirigeras av våran gps till hotellet. Det såg ut att vara jäkligt lång när vi kollade på kartan men med tanke på de små gränderna så var det inte alls så långt att gå. Hotellet låg i en liten gränd och var mycket mysigt. Vi fick lov att släpa upp våra väskor till tredje våningen och har nu etablerat oss i denna vackra stad.

Vi hade smått om smått beslutat att besöka Gardaland som sägs vara en av Italiens största nöjesparker.
Min sambo ville dock ha en vilodag och kunde inte riktigt bestämma sig för vad hon ville göra.

Dagen började dåligt med att sambon insåg att hon inte hittade sin plånbok (samt en blå tom pet-flaska men det var mindre viktigt).
Vi kom fram till av vi senast sett denna för två dagar sedan på en camping när vi skulle låna internet.
Lite panikartat fick vi hjälp av våran värd att ringa alla möjliga campingar i området och fråga efter en inlämnad plånbok.

Tillsammans med en annan gäst som översättare så påbörjades en polisanmälan över Internet i receptionen på hotellet. Efter lite trassel så bestämde vi oss för att åka till polisstationen direkt istället.
Vi åkte förbi campingplatsen först där vi direkt kunde återförenas med plånboken som legat orörd sedan vi senast besökte området.

Min sambo blev direkt på mycket bättre humör och vi bestämde oss för att göra en tur ner till nöjesparken Gardaland.
Vi begav oss iväg kl 14 och kom fram runt kl 16.
Det visade sig här att nöjesparken var öppen till kl 20 på kvällen så vi spenderade 3 timmar på ett antal olika åkturer innan vi slutligen kunde åka hem efter ett lyckat besök.

Vi köpte med oss en pizza på vägen hem som vi avnjöt på balkongen.

Idag, efter 2 veckor på resande fot, kom äntligen en molnig dag. Det är underbart med skinande sol och blå himmel men efter två veckor i ständiga 30+ grader så är det skönt med lite dåligt väder någon dag.

Vi vaknade och vandrade ut på balkongen där vi fick skåda tre stora rovfåglar som seglade runt i cirklar över gardasjön.
Vi funderade lite på hur vi skulle spendera de två sista dagarna här i Tremosine.

Idag blev det en liten utflykt på östra delen av sjön i hopp om att hitta någon kanotuthyrning och paddla lite på sjön.
Vi chansade på att åka över till andra sidan av sjön vilket var ett smart drag. Vi kom bara någon mil innan vi stötte på trampbåtar i vattnet. Vi stannade till i Riva där vi hyrde en trampbåt för en timma och paddlade ut på vattnet. Vi hann knappt ut ur hamnen innan min sambo skrämdes upp av åska som kom från norra bergen. Framför och över oss hade vi dock sol, om något molnigt.
Efter våran tur så vandrade vi runt i den lilla staden Riva och upptäckte här en helt underbar lite strand.

Vi for vidare ner på östra strandkanten av Gardasjön och hamnade i Malcesine där vi njöt av varsin glass. Kvällens rekommenderade restaurang låg i denna stad så vi bestämde oss för att hitta på någon enkel aktivitet innan kvällens middag.
Jag hade lite önskemål om att åka upp med linbanan som går till bergets topp på dryga 2000 meters höjd.
Dessvärre så hann vi inte med sista turen så vi åkte söder ut och njöt av kusten istället.

Senare mot kvällen var vi tillbaka i Malcesine och fick uppleva härlig middag på en Spaghetteria och sedan lite underhållning tack vare en Pavarottihyllning på en av båtarna i hamnen.

Idag så sov jag till kl 10 medan sambon var uppe långt innan och njöt på balkongen. Vi gick ner och fyllde i oss frukost ifrån den underbara buffén. Varje morgon så går värden runt och frågar om man vill ha ägg. Jag trodde att det handlade om ett kokt ägg men man kan få precis vad man vill ha. Omelett eller äggröra är inga problem. Jag har tagit äggröra med tomater två morgnar nu och det är ljuvligt gott. De lagar till den direkt och kommer ut med den till ens bord på terassen.

Vi for sedan iväg söder ut mot något som kallas "Il Vittoriale degli Italiani" och betyder "den segrande italienaren" eller något liknande. Det är en man, även kallad poet, vid namn d'Annunzio som efter andra världskriget samlade en massa krigsprylar i sin enorma trädgård här vid Gardasjön. Det är inga vanliga saker han har samlat här. T ex hittar man ett 173 meter långt krigsfartyg mitt i trädgården.

Efter besöket i trädgården så skulle vi åka till en av de finare stränderna och bada. Givetvis upptäckte jag direkt att jag glömt badkläder hemma på rummet. Vi fick till att ta en extra 30-minuters tur uppför och nerför berget.

Min sambo vågade inte bada så länge med sin snuva men vattnet var underbart skönt. Det varmaste jag någonsin badat i utanför en pool.

På kvällen så besökte vi hotellets högsta rekommenderade restaurang för just fisk. Restaurangen ligger en bit ner på berget mitt i en kurva i skogen. När vi kom dit var vi först lite fundersamma på om det var rätt restaurang. Restaurangen är en pizzeria, vilket våran värd nämnde, och hade bara ett fåtal rätter som var fisk.
Vi beställde varsin grillad fisk och sambon tog pommes frites till sin och jag en tomat & mozarella sallad. Till förrätt beställde jag en oxfilécarpaccio med parmesanost och sambon tog en liknande rätt med parmaskinka.

Vi fick in våra förrätter. Nu skojar jag inte - det var typ 300g kött på varje tallrik. Det kändes som ett skämt men carpaccion var 10 gånger mer mat än vad jag tidigare sett på en sådan rätt. Dessutom så var det massvis med parmesanskivor över hela tallriken.
Min sambos tallrik med parmaskinka var lika stor den. Hemma hade bara köttet till dessa rätter kostat mer i en butik än själva förrätten på restaurangen.

Jag gjorde mitt bästa men fick bara i mig 2/3 av förrätten medan sambon lyckades ta sig igenom en stor del av sin förrätt. Vid denna stund var vi egentligen mätta och belåtna.
Då kom salladen och pommes frites. Båda rätterna såg ut att vara till 2 personer per rätt.
Strax därefter så kom fisken. Fisken, som serveras helgrillad och "öppnad" var extremt god. Sambon tog forell vilket tydligen inte var i hennes smak medan jag testade deras större fisk som jag inte vet riktigt vad det var. Liknande en aborre...
Jag lyckades få i mig hela fisken men detta var de största portionerna jag någonsin sett. Vi tog oss därefter hem och sov sedan väldigt gott.

Idag började dagen lite tråkigt med att min sambo kände sig krasslig. Troligtvis så var det luftkonditioneringen som fläktat på henne, men det kan även vara det att vi var tvungna att köra 3 timmar i 130 km/h med rutorna nedvevade i bilen.
Vi bestämde oss för att undvika längre promenader och bad och valde istället att göra en utflykt med bilen.
Efter att vi fått kartorna av hotellvärden så visade det sig att vi hade kört en enorm omväg när vi körde uppför berget. Hade vi kört vidare och kört upp via den norra biten så hade bilturen varit 10 minuter istället för 50 minuter.
Vi körde ner denna nya väg vi precis fått vetelse om och fick passera vad som kändes som regnskog och slutligen naturliga grottor. Ja, det var alltså tunnlar genom berget som var naturligt ihåliga. Det var som att köra i en grotta. Inga lampor här inte...

När vi kom ner till kusten körde vi norr till Varone där vi besökte ett 80 meter fallande vattenfall som passerar inne i berget. Genom trappor och broar som byggts i bergets gångar kunde man besöka vattenfallet på botten samt på 40 meters höjd. Det hela var riktigt häftigt. Inne i berget så var det som en storm av vatten. Vatten for överallt och det sprejades vatten uppför grottväggarna. Det var kallt och blött men mycket intressant att vara med om. Vattenfallet lät som ett jumbojet inne i de ekande tunnlarna i berget.

Därefter så tog vi oss an en mastodontkörning över berget till sjön Iseo. Körningen som jag beräknat till en timme, tog nästan tre timmar. Vi fick dock se helt otrolig miljö när vi passerade ner via djupa dalar med stora skrämmande berg, genom serpentinvägar som passerade över forsande flod och även ett vattenfall på vägen.
Iseosjön är känd för den "ö" som är en bit av berg som sticker upp mitt i sjön. Här kan man åka ut för att cykla eller vandra och det serveras färsk fisk som de fångat på morgonen utanför ön.
Vi kom fram och parkerade våran bil. Vi tog därefter varsin glass, cola och macka på ett café i hamnen.
Vi beskådade hur den reguljära färjan i sjön passerade in i hamnen några gånger och beslöt oss för att ta en tur ut på vattnet.
Vi köpte två biljetter och åkte med färjan ut till den lilla ön i sjön. Här hade vi en kort paus för en promenad i öns fiskeby innan vi gick tillbaka och tog färjan åter till staden Iseo och våran parkerade hyrbil.
I hyrbilen så tog vi nu en ny rutt hem via motorvägen, vilket sparade oss 2 timmars körning. Vi siktade in oss på en av de rekommenderade restaurangerna i grannbyn vid Gardasjön och njöt där av grillad aborre samt en tonfisksallad. Efter det tog vi en promenad via byns strandmarknad och fick lov att lyssna på lite livemusik.

Körningen hem till berget i totalt mörker var lite småläskig men visade sig vara problemlös. Det kändes lite skumt att göra genom "naturgrottan" hem. Nästan som att råka köra in i Läderlappens garage eller så...

Nu är vi hemma och åter på balkongen. Det kommer bli svårt att lämna detta ställe känner vi redan. Precis som Pezenas så kommer detta ställe vara något vi gärna återvänder till.

Denna onsdag var det inte mycket som stämde med planen...

Det hela började med att vi njöt av underbar frukostbuffé på vårat hotell. De erbjöd uteservering bland småbåtar och fiskstim. Jag fick äntligen njuta av gott morgonkaffe. Varken fransmännen eller engelsmännen verkar kunna fixa detta...
Efter buffen så bestämde vi oss för att ta en taxi till Avis kontor i staden och hämta bilen runt kl 11. Efter förseningarna med bilkörningen i frankrike så kände jag på mig att jag hade en 6-timmars körning framför mig så jag ville komma iväg så fort som möjligt. Min sambo hade önskemål om att vi skulle köra en bit längs kusten och stanna i Sestri Leoni innan vi for upp norr mot Garda men jag avböjde denna förfrågan då jag hellre bara vill köra rakt upp och ta några stopp på vägen istället.

Våran taxi tog oss till Avis kontor där sambon parkerade sig utanför kontoret med våra väskor medan jag gick in för att hämta kontraktet och nycklarna. Killen inne verkade lite stressad och han förklarade att de inte hade en bil i klass C som jag hade beställt. De skulle få in två bilar under dagen, en kl 12 och en kl 14. Jag ville ju gärna inte vänta på detta så jag försökte deala till mig en annan bil. De hade några bilar av klassen över men då fick vi lägga till pengar och det tillåter inte riktigt budgeten för resan.
- Okej, vi kommer tillbaka kl 12. Sa jag och sedan satte vi oss utanför kontoret för att lösa ett korsord tills dess att bilen kommit in. Efter fem minuter kom killen ut och förklarade att det inte kommer någon bil kl 12 utan bara kl 14. Jag gick in och diskuterade det hela och det fungerar tydligen som så att bilar som körs enkelriktat, dvs skall lämnas på annan plats, får man från flygplatserna. De är de som har störst utbud av bilar. De levererar då bilar till de andra kontoren när en sådan beställning gjorts. Han erbjöd en bil i en klass under våran beställda och jag tog den i ren desperation för att få komma iväg. Bilen - en Fiat 500 - stod parkerad utanför kontoret. Det var några repor i bilen som vi upptäckte och kille skrev ned en rapport som vi fick med i kontraktet. Sedan tog vi nyckeln och hoppade i bilen. Bilen blev snabbt fylld med alla väskor och kassar vi hade med oss. Givetvis fanns ingen AC i bilen så det blev att köra med rutorna nere.

Vi ställde in gpsen och for via motorväg mot Milan. efter 4 minuters körning så visade det sig att de höll på med vägarbete på just den vägen så vi blev omdirigerade på motorväg österut. Denna väg tog oss mot Sestri som sambon ville besöka så det fick bli ett stopp där så att hon kunde få doppa tårna i havet en sista gång innan Kroatien.

Sedan blev det en non-stop körning genom ett 30-tal tunnlar och broar upp genom Italien fram till Gardasjön. Resan upp från Genova tog kanske 3 timmar på motorväg och själva körningen var skön på bra vägar i underbar miljö.

Framme vid Gardasjön så möttes vi först av en härlig utsikt av sjön med en av de många strandstäderna framför oss. Vi körde kuststräckan i ungefär en kvart innan vi stannade till för varsin glass och ett bankomatuttag. Vi fortsatte uppåt. Jag började fundera på hur de här dagarna vid Gardasjön skulle utspela sig, då man fick en väldigt "turistig" känsla över stället. Vi fortsatte norrut längs med strandkanten och passerade ett gäng tunnlar. Vissa tunnlar hade inte ens belysning i sig men små gluggar i en väggen som ledde in solljuset. Efter några korta tunnlar så kom vi fram till en riktigt lång rackare.
Likt en flämtande hund pustade vinden regelbundet mellan de passerande öppningarna i den högra tunnelväggen. Solljus glimtade in på ett pulserande vis medan vi passerade den långa tunneln.
Gpsen tappade signalen precis lagom till vi kom ut ur tunneln och passerade en avfart upp mot berget. Signalen kom tillbaka och givetvis var det dags för en u-sväng. Gpsen räknade om lite snabbt och tipsade om att fortsätta köra norrut men jag bestämde mig för att vända och följa den ursprungliga planen. Dum idé visade det sig vara...

Vägen inledde med extremt kraftiga serpentinvägar uppför berget i vad som kändes som en evighet. Plötsligt var vi högst uppe på berget och seglade ner längs kanten mellan vindruvesfält och betesmarker. Jag tittade på gpsen som indikerade att det var 30 minuter kvar till vi var framme vid målet. Kan detta verkligen stämma? Jag började tvivla på vårat resmål, men ifrån de recensioner jag läst så skulle hotellet vara värt resan upp för berget. Sambon höll sig lugn, men även hon började undra över vart vi var på väg.
Plötsligt så skulle vi upp på serpentinvägar för att sedan ta oss ned igen. 20 minuter senare var det 20 minuter till målet. Vi for genom täta skogar på berget och vi började fundera över om hotellet låg mitt i skogen. Det var svårt att förstå hur hotellet låg ifrån beskrivningen men jag var rätt säker på att vi skulle ha någon sorts utsikt över sjön.

Efter kanske 15 minuter av täta och mörka skogsvägar kom vi fram till vad man direkt kunde känna var civilisation. Vi passerade först en liten minimarket och därefter en krog. På högra sidan växte olivträd och viss bebyggelse var påbörjad för några hus. Vi fortsatte ner på vägen genom byn och kom till en kyrka när vi äntligen kunde se våran destination på gps:ens karta. En liten väg ner mot en villa på hörnet av berget och vi var framme.
Villa Selene, skyltades tydligen vid infarten.

Vi parkerade och släpade med oss väskorna in. Vi möttes snabbt av en kvinna som sköter hela grejen. Hon hade uppfattat oss som tyskar och pratade på i snabb takt på tyska. När hon upptäckte att vi inte förstod så blev hon lite förskräckt. Hennes engelska var dock över godkänd nivå. Tydligen så är Tremosine en stor semesterort för tyskar, vilket vi fick smaka på senare. Hon gav oss nyckeln till rummet och hjälpte oss upp med bagage till vårat rum på andra våningen.
Vi klev in på rummet och det första man föll för var den otroliga utsikten över norra delen av Gardasjön rakt ut från våran balkong. Vi vände våra tvivel till lycka och började våran gästperiod med några minuter på balkongen. Därefter gick vi ut för att utforska den lilla minimarket butik vi såg på vägen in.

Butiken hade priser som verkade omöjliga med tanke på vad vi sett på resan. En 50 cl flaska dryck i form av juice eller läsk kostade 0,57 euro. En 50 cl Pago kostade 1,5 euro. Vi köpte på oss jordgubbar, läsk, kex och nektariner. Därefter så upptäckte vi vinhyllan i andra sidan av butiken. En flaska rött Chianti för 4 euro - en sådan tar vi!
På vägen hem stannade vi till vid krogen och tog varsin öl med lokalbefolkningen. 2 euro för en öl - två sådana tar vi!

Tillbaka på hotellet så fick vi tips om restauranger, badställen och olika sevärdheter via 5 olika kartor. Det ingick även gratis cykelhyra under vistelsen så vi tog varsin mountainbike och for iväg mot ett av de närmsta restaurangerna. Lite senare så var det full rulle hem på cykeln över berget. Vi avslöt kvällen på balkongen när det mörknat och fullmånen sken över sjön. Längs med hela kusten så var det tänt med ljus i olika färger och väldigt långt borta hördes musik. Det var tyst och underbart. Dessa 5 dagar i Tremosine kommer helt klart att fokuseras på avkoppling. Inget annat är möjligt här uppe på berget.