Copyright © Bejjan888™
[Jag vaknar till under natten igen], men hör inga lejon. Bara en massa fågelläten och kanske någon apa ibland. Inte alls lika kallt i natt som förra natten. Vaknar igen till gryningsljuset och är redan upp vid 06.00 när personalen går runt och väcker oss. Den kontinentala frukosten serveras till 06.30, precis som dagen innan. Personal och volontärer gör iordning hästarna medan vi äter vår frukost. Klockan 07.00 är det dags att sitta upp på hästryggen. Jag får Budweiser (Bud) igen, min favorit av de två hästarna som valts ut åt mig under veckan.
http://www.reseguiden.se/bilder/540316
Både Joe och Philip är med som guider under morgonens ridtur. Turen börjar i morgonsolens långa varma strålar.
http://www.reseguiden.se/bilder/540317
http://www.reseguiden.se/bilder/540318
Ganska snart rider vi ner i Makuthswe River’s torrlagda flodbädd och följer den en stund. Philip berättar att viltvårdarna spårat två lejon som ska befinna sig i det höga gräset längs flodbanken.
http://www.reseguiden.se/bilder/540319
http://www.reseguiden.se/bilder/540320
Plötsligt gör både Joe och Philip halt och säger åt oss att hålla oss i grupp.
http://www.reseguiden.se/bilder/540321
”Do you see the lions?” frågar de och pekar in i gräset. Jag kan ju säga att om de inte hade pekat, hade jag aldrig kunnat se var lejonen var. De ligger inte tillsammans, utan med 7–8 meters mellanrum. Färgen på lejonens päls och man, smälter perfekt in i det höga torra gräset på flodbanken. Vi befinner oss ungefär 10 meter från lejonen och de är definitivt mer alerta idag och har blicken fixerade på oss. Både Philip och Joe har lejonen under uppsikt och befinner sig hela tiden mellan lejonen och oss gäster. Det är samma två lejonhannar som vi såg igår vid fågelhuset. Philip berättar att det är två unga hanar som är runt 3 år gamla, och de har inte riktigt lärt sig hur de ska bete sig i närheten av hästarna.
Efter några minuter rider vi sakta iväg med tydliga instruktioner om att hålla ihop i grupp. Philip och Joe låter oss i gruppen rida före, medan Joe och Philip rider efter oss och således hela tiden närmast lejonen. En av lejonhannarna blir nyfiken och kommer springandes efter oss på flodbanken och stannar i en öppning av det höga torra gräset.
http://www.reseguiden.se/bilder/540322
Philip inser att de måste agera snabbt för att mota bort lejonet. ”Joe, crack the whip on him! Crack the whip!!” säger Philip som stannar vid oss gäster. Det som händer nu har jag fortfarande lite svårt att förstå, än idag, hur Joes häst helt cool-lugn kan gå fram till lejonet. En hästs naturliga instinkt skulle vara att fly, inte gå fram emot ett rovdjur. Allting händer så snabbt, men jag uppfattar ändå att det inte är mer än 5 meter mellan Joe’s häst och lejonet. Joe slår till med piskan i luften, vilket ingen av våra hästar reagerar på över huvud taget. Utan det alla hästarna reagerar på är lejonets reaktion på piskan. Lejonhannen ryter till högt samtidigt som den tar ett steg framåt och slår med sin enorma tass mot Joe. I det här läget när lejonet ryter till, tar alla våra hästar ett skutt sidledes och frustar till. Men det är ingen häst som sticker iväg, utan vi håller oss i en tight grupp. Direkt efter lejonet ryter till, springer den iväg, bort ifrån oss. Efter det närgångna mötet med lejonet är det en person i gruppen som är både skärrad och rädd. Philip och Joe tar tillfället i akt och går igenom vad som just hände för att lugna ner gruppen. De förklarar att lejonets reaktion på piskan var ett tecken på att den inte ville attackera, utan var snarare nyfiken bara. Men vi får också beröm för att vi skötte oss utmärkt och stannade i grupp.
http://www.reseguiden.se/bilder/540323
För att göra oss av med lite adrenalin, får vi galopperna en bra stund innan vi lämnar flodbädden och fortsätter i den snåriga och taggiga bushen.
[Två av de viktigaste reglerna för ridsafari är:]
1 – Rid aldrig framför/förbi guiderna. De ska alltid vara mellan gästerna och de vilda djuren.
2 – Håll dig till gruppen, kom inte efter, ensam. Som ensam är man mycket sårbar för rovdjur.
Både Joe och Philip har över 20 års erfarenhet, vardera, varav Philip har den högsta utbildningsnivån för farliga vilda djur här i Sydafrika. De läser av djurens kroppsspråk och förklarar hela tiden vad de ser när vi stannar för att observera djuren. De ser också när djuren börjar bli irriterade och det är dags att vi drar oss undan. Hur man ska möta djuren till häst, beror på vilket djur det handlar om. En del djur kan man rida mot längsmed, en del kan man rida nära inpå, andra inte. Men som sagt, guiderna rider alltid mellan oss gäster och de vilda djuren när vi stannar till för att titta på djuren.
Skulle det mot förmodan bli konfrontation med de vilda djuren så är guiderna tränade enligt ett 4-stegsprogram för att avvärja djuren. Joe och Philip använder sig mest av steg 1 respektive steg 2, vilket innebär att guiderna rör sig mot djuret och in i deras ”private space”, och hjälper inte det skriker guiderna, går emot djuret ännu närmare och slår med en lång piska vars smäll i luften oftast gör att djuret backar undan. De har fått eskalera till steg 3 endast två gånger under 24 års tid – vilket innebär användandet av en s.k. bear flare banger. Det är ungefär som en nödraket som finns på båtar, men att den här kan röra sig mot rovdjuret samtidigt som den avger ett högt tjut. De har aldrig behövt använda sitt vapen (steg 4) för dödande skott (3 skott på 12, 10 respektive 8 meters avstånd) under en ridsafari, en enda gång. För att få använda vapen under safaris tränar de (varje vecka) och måste avlägga prov med jämna mellanrum.
http://www.reseguiden.se/bilder/540324
http://www.reseguiden.se/bilder/540325
Medan vi rider genom bushen och fightas mot taggiga buskar och träd, ser vi plötsligt 4 vita noshörningar.
http://www.reseguiden.se/bilder/540326
Det är 3 vuxna djur och en liten unge. Vi kan rida ganska nära, ungefär 15 meter, innan vi stannar tillsammans i grupp. Philip förklarar att noshörningar ser väldigt dåligt, ungefär 15 meter framför sig. Men när det hör våra hästar beta (vi ska alltid ge hästarna långa tyglar så att de kan beta när vi stannat för att observera) gör det noshörningarna trygga och att vi inte vill de illa. Det är fascinerande och stämmer faktiskt.
http://www.reseguiden.se/bilder/540327
Ju längre vi står där, desto närmare kommer noshörningarna. Efter 10 minuter så är avståndet runt 10 meter mellan noshörningarna och hästarna. Det som är ännu mer förvånande är att våra hästar står blickstilla. Vanliga ridhästar brukar inte ha alltför långt tålamod med att stå stilla, men de här hästarna som deltar i ridsafarin står verkligen stilla så länge vi vill det. Den lilla ungen är den som är modigast och går närmast oss. Kanske för att den är nyfiken, eller bara vill kolla att vi inte vill den illa. Förresten, har ni hört hur en noshörningsunge låter? Alltså så gulligt! Googla det.
http://www.reseguiden.se/bilder/540328
Efter en stund lägger den sig ner vid sin mamma och börjar dia. Både Joe och Philip blir häpna och berättar att det är en mycket ovanlig händelse och att ungen verkligen måste känna sig trygg för att lägga sig ner på marken i vår närvaro.
När vi observerat noshörningarna en stund blir det väldigt varmt. Så vi börjar röra på oss och efter ett par långa galopper är vi tillbaka på Wait a Little Campen. Det är varmt, så en svalkande dusch är välbehövligt. Och dessa förb@annade taggar! Även om första dagen var värst, så är man fortfarande inte van. Hittar en tagg i låret, som jag inte vet riktigt hur länge den suttit där. Lunchen serveras kl. 11.00 i loungen. Det är en buffé av pizza, kudu kött, sallad och fruktsallad. Efter lunch är det sedvanlig siesta fram till eftermiddagsfikat. Siestan blir ganska plågsam i våra tältstugor. Värmen blir outhärdlig och de fläktar som finns blåser bara runt den varma luften. Jag går till den gemensamma loungen och tar isande kall läsk. Poolen ser inte så himla ingivande ut med alla löv i vattnet, men jag doppar benen i alla fall. Det svalkar riktigt skönt och det finns WiFi ända ute vid poolen. Min tältstuga ligger för långt bort för WiFi, de två närmaste tältstugorna har dock WiFi (orättvist!).
http://www.reseguiden.se/bilder/540329
Vid 15.30 är det fika igen. Istället för ridning, är det jeepsafari stället den här eftermiddagen/kvällen. Jag antar att det är för att vi ska få chansen att se även nattaktiva djur såsom leopard. Heather, en ur personalen, är chaufför och en volontär följer med för att sköta strålkastaren när det blir mörkt.
http://www.reseguiden.se/bilder/540331
Klockan 16.00 kör vi iväg. Ganska direkt ser vi ett par noshörningar men det är ju inte riktigt de vi är ute efter, så vi kör vidare. Plötsligt i ögonvrån får vi syn på ett stort kattdjur som klättrar ner för ett träd. Vi halvväser till Heather att hon ska stanna.
http://www.reseguiden.se/bilder/540332
Jodå! Är det inte en leopard som precis klättrat ner för ett träd och nöjt vandrar över vägen vi precis kommit på? Jo, det är det!
http://www.reseguiden.se/bilder/540333
Efteråt berättar Philip att leoparden troligen precis ätit och när svansen är böjd (som den är på bilden) uppåt, så är den nöjd och inte ute på jakt. Den har troligen ett byte uppe i trädet som den precis ätit sig mätt på och att den klättrat ner för att röra lite på sig. Vi har ändå tur att få se den i nästan fullt dagsljus, solnedgången har bara börjat.
Jeepsafarin fortsätter med ganska upprymda gäster i jeepen. Hur kan vi ha sån tur? Heather stannar till och klipper av en liten gren från en buske (minns inte namnet). Det är tydligen den buske som har de förb@nnade taggarna som sticker oss under ridturerna.
http://www.reseguiden.se/bilder/540330
På nära håll ser man hur taggarna verkligen är böjda och varför de inte släpper taget om kläderna när de väl fastnat. Solnedgången går mot en allt mörkare eftermiddag/kväll.
http://www.reseguiden.se/bilder/540334
http://www.reseguiden.se/bilder/540335
http://www.reseguiden.se/bilder/540336
Vi skymtar många olika hjortdjur, t.ex. Nyalas, Kudus, Impala och Buckskin. Solen blir allt rödare och vi kör mot en vacker solnedgång.
http://www.reseguiden.se/bilder/540337
Heather har packat pick-nick med snacks, läsk och diverse alkoholhaltiga drycker. Det är ett trevligt inslag på jeepsafarin, att stå där med snacks och dryck och umgås.
http://www.reseguiden.se/bilder/540338
http://www.reseguiden.se/bilder/540339
http://www.reseguiden.se/bilder/540340
Solen dyker snabbt ner under horisonten och mörkret faller på. Som ett brev på posten (eller kan man använda det uttrycket längre – jag menar PostNord är ju inte så snabba numera *haha*) blir det markant mycket kallare. Vi tar på oss skjortor och tröjor och myser in oss i de medhavda filtarna. Det är dock inte särskilt händelserikt efter mörkrets intåg, en civit, småfåglar och harar.
http://www.reseguiden.se/bilder/540341
Vi ser dock ett av de två lejonen (vi såg under förmiddagen) som försökte ligga ostört i gräset och några noshörningar som betade strax intill. Förutom vår jeep, var det en annan som också stannat för att spana på lejonen. Såhär efteråt känns det inte särskilt schyst att vi störde lejonen med två strålkastare mitt i fejset. Och när det kommer till bytesdjuren, får man inte lysa med vanligt strålkastarljus, utan måste byta till en röd lampa. Detta för att vissa djurs ögon, såsom elefanter och noshörningar, inte tål det vita ljuset och de blir tillfälligt blinda i flera minuter efteråt vilket gör de mycket sårbara för rovdjur.
http://www.reseguiden.se/bilder/540342
Vi kommer tillbaka ganska sent och middagen blir vid kl. 20.00. Som vanligt en trerätters med soppa, spaghetti och köttfärssås till huvudrätt och avslutas med en god efterrätt. Under middagen blir vi ”underhållna” av gästen från USA. Hon har varit här på Wait a Little tidigare, ganska bestämt det första året som Philip och Gerti anordnade ridsafaris för 24 år sedan. Hästarna lämnades i en hage med elstängsel. Under natten hade Philip hört ett oväsen och ett himla liv bland hästarna, men det hade sedan lugnat ner sig. Morgonen efter inser de vad som hänt. Hästen Solo har under natten dödats av (troligen) ett lejon och elstängslet, som inte fungerat var troligen anledningen till attacken på en av hästarna.
