Copyright © Bejjan888™
[Natten är riktigt kylig.] Jag vaknar till och hör lejonen ryta på avstånd, apor som ropar och diverse andra djurläten. Bara vetskapen om att det finns lejon i reservatet och att de lika gärna skulle kunna vara precis utanför tältet, gör ju inte saken bättre. Det tystnar efter en stund och jag somnar om. Som tidigare nämnt, det är tidig vår nu i Sydafrika. Gryningen börjar kring kl. 05.30 och det är skapligt ljust ändå vid kl. 06.00. Hemma i Sverige har jag en Wake-up-lampa, som genom att sakta tända upp en glödlampa och på så sätt simulera en soluppgång. Så jag vaknar av mig själv kring 05.45, då det är relativt ljust ute. Är vi inte vakna, så går personalen runt till våra tältstugor och ropar ”Good Morning” varje morgon kl. 06.00. Om vi inte svarar kommer de och knackar på och ser till att vi är vakna. På väg till frukosten träffar vi på Nyalas som går omkring och betar fritt på campen. Troligen känner de sig lite tryggare med att leva så nära inpå människor, vilket ger ett visst skydd från rovdjur. De är inte helt orädda, men man kommer ändå så pass nära som ett par meter innan de springer iväg.
http://www.reseguiden.se/bilder/540257
Klockan 06.30 är det frukost som serveras i loungen i huvudbyggnaden på campen. Det är en kontinental frukost med juice, kaffe, frukt, rostat bröd, marmelad, ost och yoghurt.
http://www.reseguiden.se/bilder/540258
http://www.reseguiden.se/bilder/540259
När vi sitter vid frukostbordet sitter det plötsligt en Vervet-apa i ett träd precis bakom och spanar på oss. Personalen varnar oss för att lämna saker obevakade då aporna har en historia av att stjäla grejer, som t.ex. ridhjälmar.
Loungen blickar ut över floden Makuthswe River som går precis nedanför campen. Även om floden för tillfället är torrlagd rinner vatten djupt under sandbotten. Framför allt elefanter är duktiga på att gräva djupa hål för att dricka vattnet djupt under flodbotten. Floden ger också goda möjligheter att se andra djur såsom buffel eller giraff. Rovdjur, som lejon och leopard, som ligger ofta uppe på flodbanken i skydd av högt gräs och spanar efter dagens byte.
http://www.reseguiden.se/bilder/540260
Från frukostbordet ser vi en buffel som sakta vandrar längs Makuthswe River.
Efter en ”händelserik” frukost är det dags att sitta upp på hästarna. Man är ju van att borsta tänderna efter frukosten, men här måste man välja; att kasta i sig frukosten för att sedan gå tillbaka till tältstugan och borsta tänderna, eller borsta tänderna innan frukost (vilket känns lite avigt).
http://www.reseguiden.se/bilder/540261
Vid 07.00 sitter vi alla på hästryggen igen. Några av oss får andra hästar, andra samma som igår. Jag får Bud igen. Jag trivs väldigt bra med honom så det känns jättebra. Gerti går runt och säger hejdå, eftersom hon nu åker iväg för att tävla dressyr på Grand Prix-nivå och hinner inte tillbaka innan vår vistelse på campen är över. Vi rider iväg med morgonsolen i ryggen som kastar långa skuggor av oss på marken.
http://www.reseguiden.se/bilder/540262
Både Joe och Philip är guider under morgonens ritt.
http://www.reseguiden.se/bilder/540263
http://www.reseguiden.se/bilder/540264
Redan efter 200 meter ser vi en ståtlig giraff som nyfiket tittar på oss samtidigt som den tuggar på lite mat.
http://www.reseguiden.se/bilder/540265
http://www.reseguiden.se/bilder/540266
http://www.reseguiden.se/bilder/540267
http://www.reseguiden.se/bilder/540268
Vi rider vidare längs vägen och passerar samma sjö där vi igår såg en giraff dricka vatten.
http://www.reseguiden.se/bilder/540269
Därefter bär det av i galopp en stund innan vi tar av och rider genom snårig bush med en massa taggar. Men Joe ropar tack och lov ut ”Thorns on the right/left” nu i alla fall. Men eftersom det inte går att skydda sig med händerna eller armarna så får man vackert göra lite halvsnygga ”Matrix”-moves på hästryggen för att undvika dessa förb@nnade taggar. Måste se jättekul ut för nån som inte vet vad man håller på med *haha*.
http://www.reseguiden.se/bilder/540270
http://www.reseguiden.se/bilder/540271
http://www.reseguiden.se/bilder/540272
http://www.reseguiden.se/bilder/540273
http://www.reseguiden.se/bilder/540274
http://www.reseguiden.se/bilder/540275
Vi rider en stund innan vi kommer fram till ett fågelhus där fågelskådare håller till. Fågelhuset ligger precis vid en liten sjö och vi låter hästarna dricka lite vatten. Joe säger till mig att jag får se upp eftersom Bud kan få för sig att lägga sig ner och ta sig ett dopp utan förvarning. Ånej, inte en sån häst! Med en sådan häst måste man verkligen sitta på helspänn om man är i närheten av vatten.
http://www.reseguiden.se/bilder/540276
Plötsligt blir Joe och Philip på tårna och samlar ihop oss i grupp och ställer sig framför oss. På åsen precis ovanför sjön ser guiderna två unga lejonhannar som ligger och tittar på oss i det torra gräset.
http://www.reseguiden.se/bilder/540277
De är riktigt kamouflerade och om Joe och Philip inte hade pekat på lejonen, skulle jag inte sett dom. Nu börjar adrenalinet flöda lite. Men guiderna förklarar lugnt och sansat att så länge lejonen ligger ner som de gör och vi håller oss i grupp, har de inga jaktinstinkter eller avsikt att jaga oss.
http://www.reseguiden.se/bilder/540278
Philip rider sedan iväg en bit ifrån oss för att demonstrera vad som händer om en av oss kommer ifrån gruppen. Direkt sätter sig lejonen upp och får totalfokus på Philips häst. Så fort Philip rider tillbaka till gruppen lägger de sig ner igen och släpper blicken. Någon i gruppen är mer eller mindre livrädd medan jag känner min tillit växa till både Joes och Philips kunnande och agerande.
http://www.reseguiden.se/bilder/540279
Vi rider runt och upp på åsen för att komma närmare lejonen och i en annan vinkel. Men det är snårigt och vi ser de nästan ännu sämre nu, så vi rider vidare.
http://www.reseguiden.se/bilder/540280
Vi rider längs en torrlagd flod som bjuder in till galopp. Morgonen som började kyligt är nu betydligt varmare. Det är svårt att veta hur man ska klä sig för att inte frysa tidigt på morgonen eller för att inte svettas och bli för varm senare under ridturen.
http://www.reseguiden.se/bilder/540281
http://www.reseguiden.se/bilder/540282
http://www.reseguiden.se/bilder/540283
http://www.reseguiden.se/bilder/540284
http://www.reseguiden.se/bilder/540285
Vi ser fler impalas, några kudus (som även finns vid campen) samt en till giraff.
http://www.reseguiden.se/bilder/540286
http://www.reseguiden.se/bilder/540287
Klockan är 09.45 när vi närmar oss Wait a Little Campen slår Joe till med piskan, vilket är signalen för personal och volontärer att vi är tillbaka och de ska stå redo att ta hand om hästarna. Candace informerar att lunchen är kl. 10.45, så vi har en timme på oss. Det är varmt så jag passar på att ta en svalkande dusch. Duschen är inte inne i tältet utan utanför, så man duschar helt enkelt under bar himmel utan tak. Först känns det bara konstigt och man känner sig iakttagen, men det är ju ingen som kan se förutom kanske en apa som skuttar förbi ovanpå halmtaket. Det är skönt att få av sig ridkläderna, duscha och ta på sig något tunnare och inte så varmt.
Lunchen är kl. 10.45 ute på trädäcket i skuggan av träden. Det är en buffé så man får ta hur mycket eller hur lite man vill. Alla gäster, Joe, Philip, Clare och volontärer sitter samlade vid samma bord. Trots den kyliga natten och morgonen, så finns det inte ett uns kvar av det nu. Det är närmare +30°C och när lunchbuffén är intagen, väntar traditionsenlig siesta fram till kl. 15.30. I Sverige är vi inte vana med den traditionen, att ta siesta mitt på dagen. Men här på plats i Sydafrika känns det mer naturligt.
Philip, Joe, Candice och alla volontärer bor i personalbostäder nära loungen. Det är rejäla lerhus och (som jag fick veta senare) även har air-condition. Vi gäster får knata iväg till våra tältstugor och försöka ta siesta utan air-condition. Det finns takfläktar, men de blåser ju bara runt den varma luften. I tältstugorna blir det således mycket varmt mitt på dagen. Lite taskigt mot oss gäster medan personalen bor i sina svala lerhus med air-condition. Men jag är inte bitter för det *haha* Det framgick klart och tydligt på bokningssidan att det var boende i tält som gällde, så jag ska egentligen inte klaga.
http://www.reseguiden.se/bilder/540288
http://www.reseguiden.se/bilder/540289
Efter någon timme är det så pass varm att det är outhärdligt. Jag går iväg till huvudbyggnaden, som också är i lera. Det är en markant svalare temperatur i loungen.
http://www.reseguiden.se/bilder/540290
http://www.reseguiden.se/bilder/540291
http://www.reseguiden.se/bilder/540292
http://www.reseguiden.se/bilder/540293
http://www.reseguiden.se/bilder/540294
http://www.reseguiden.se/bilder/540295
http://www.reseguiden.se/bilder/540296
Poolen ligger i skuggan och ser ganska inbjudande ut. Men trots personalens idoga arbete med att rensa vattnet, blåser det ständigt ner nya löv från de omkringliggande träden.
http://www.reseguiden.se/bilder/540297
http://www.reseguiden.se/bilder/540298
När klockan närmar sig 15.00 är det dags att byta om till ridkläder igen, för kl. 15.30 är det eftermiddagsfika. Eftersom man inte hunnit acklimatisera sig till det Sydafrikanska klimatet, så är det fruktansvärt varm och klibbigt att ta på sig ridbyxor, shortchaps och långärmad tröja (sun sleeves). Till fika serveras det nybakad kaka, frukt, juice och kaffe.
http://www.reseguiden.se/bilder/540299
Vid kl. 16.00 sitter vi upp på hästarna igen. Den här gången får jag Coopers. Coopers är 13-årig mörkbrun valack, en Frieser-korsning med mankhöjden 155 cm. Trots sin mankhöjd, känns han mycket större. Personalen behöver också longera honom innan varje ridtur då han är väldigt stel i bakbenen. Så jag sitter upp på en ny-longerad Coopers.
http://www.reseguiden.se/bilder/540300
http://www.reseguiden.se/bilder/540301
Joe är vår guide och ridturen börjar längs Makuthswe River, antagligen eftersom det går en stor hjord med afrikanska bufflar (Cape Buffalo) där.
http://www.reseguiden.se/bilder/540302
http://www.reseguiden.se/bilder/540303
Joe berättar att det är viktigt att vi närmar oss hjorden från sidan, och inte rakt framifrån.
På grund av sitt opålitliga temperament, är den afrikanska buffeln är den enda buffeln som inte tämjts av människan. En buffel kan väga mellan 400 och nästan 900 kg, så det är ingenting man vill bråka med. Tjurar är större än honorna och har svart eller mörkbrun päls, och de äldre tjurarna får vita ringar runt ögonen. Honorna har en mer rödbrun päls, horn som är böjda bakåt och har mer och längre hår kring öronen. Kalvarna av båda kön har en rödaktig päls. Buffeln är ett naturligt byte för lejon, men ofta krävs flera lejon eller en hel flock som riktar in sig på en ensam buffel. Dock förekommer det att bufflar dödar lejon som jagar ensamma eller i liten grupp. Alla bufflar i Karongwe Private Game Reserve är fria från mul- och klövsjuka samt den bovina varianten av tuberkulos. Tack vare detta får bufflar från reservatet säljas fritt, vilket bufflar smittade av tuberkulos inte får.
http://www.reseguiden.se/bilder/540304
http://www.reseguiden.se/bilder/540306
http://www.reseguiden.se/bilder/540307
http://www.reseguiden.se/bilder/540308
Vi fortsätter ridturen i snårig terräng och det känns som om Joe inte har någon riktig plan på vart vi ska.
http://www.reseguiden.se/bilder/540305
http://www.reseguiden.se/bilder/540309
Vi stöter på några giraffer längs vägen och konstigt nog känns det inte lita exotiskt längre. Kanske för att vi hunnit se några giraffer redan?
http://www.reseguiden.se/bilder/540310
http://www.reseguiden.se/bilder/540311
Men plötsligt, från ingenstans, så står de bara där. Tre vita noshörningar, varav en unge. Vi närmar oss försiktigt. Även om dessa noshörningar är vana med hästar, känns det lite läskigt. Vi ställer oss tätt med hästarna ihop i en grupp ungefär 20 meter ifrån dem. De betar fridfullt framför oss och verkar inte ett dugg besvärade.
Den vita noshörningen är den största och mest sociala av alla noshörningar. De kan väga upp till 3,5 ton och ibland upp till 4,5 ton. Noshörningens största (och i princip den enda) fiende är människan och (tyvärr) dödas av tjuvjägare för hornens skull. Ett horn kan väga upp till 4 kg och används illegalt inom framför allt asiatisk medicin där hornen mals ner till pulver och tros kunna bota allt från feber till cancer. Men det saknas vetenskapligt bevis för detta och hornen består av keratin, samma protein som finns i människors naglar och hår.
I Karongwe Private Game Reserve försöker man motverka tjuvjakt genom att var 12:e till 18:e månad söva ner noshörningarna och såga av hornen. Philip kan därefter sälja hornen lagligt. Med lagligt menas att de kan spåras, med hjälp av DNA, tillbaka till Philips noshörningar och att hornen sågats av på ett lagligt sätt och inte genom tjuvjakt. Philip har alltså låtit DNA-testa alla noshörningar i reservatet för detta ändamål. Vi står säkert i 10 minuter och bara iakttar noshörningarna. Det börjar nu skymma och det är dags att återvända till campen.
http://www.reseguiden.se/bilder/540312
http://www.reseguiden.se/bilder/540313
http://www.reseguiden.se/bilder/540314
Efter en sedvanlig after-ride med drink från baren vid den öppna elden, går vi tillbaka till våra tältstugor. Det börjar bli mörkt så vi tar med oss varsin ficklampa också. Jag passar på att ta en dusch. Eftersom duschen är utomhus och det är mörkt ute, blir det en dusch under en stjärnklar natthimmel. Har inte riktigt hunnit vänja mig vid att den är utan tak. Men det är ändå lite mysigt på kvällen.
http://www.reseguiden.se/bilder/540315
Middagen serveras vid kl. 19.30 i loungen. Alla slår sig ner på sina platser. Middagen börjar med en löksoppa med nybakat bröd. Huvudrätten är grillad kyckling och potatis och middagen avslutas med en Milk tart. Min rumskamrat och jag går tillbaka till vår tältstuga vid kl. 21.30-tiden och går och lägger oss.
