Dag for dag: Reisealbumet "En vinter i Centralamerika." av Gubbar_pa_drift

Den där lilla shuttlebussen upp till San Salvador visade sig vara en fullstor vanlig buss, dock med aircondition vilket var skönt i värmen. Tog inte mer än en dryg timme så var vi framme i huvudstaden och tursamt för mig så tog chauffören en väg som förde mig väldigt nära mitt boende. Så det var bara att hoppa av vid närmaste hållplats och sedan promenera en kort bit. Var väl lite tidig egentligen för att checka in, men det var det ingen som tog någon notis om.

Efter att jag inkvarterat mig så frågade jag personalen på stället om de visste någon bra restaurang i närheten. De hänvisade mig till ett stort köpcentrum ett par kilometer bort och sade att där fanns gott om restauranger. Jag misstänkte väl att det var en massa snabbmatsställen, men knallade ändå bort för att se. Visst var det så, men jag hittade ändå en som var någorlunda passande och beställde lite krubb. En stor delad brödbit, med sallad, dressing och några köttbitar gömda inuti. En slags bärdryck ingick i maten så det var väl ok.

Både på dit och hemvägen passerade jag igenom Parque Cuscatlan som är en trevlig vacker liten park, som verkar vara väldigt populär bland stadsborna. Där finns konstverk, mycket julutsmyckning och gott om sittplatser lite överallt att vila benen eller bara sjunka ned och iaktta människor och händelser. Man kan också passera ovanför hela parken via ett par långa järnbroar som sträcker sig från norr till söder. Väl hemma så gjorde jag en tidig kväll och var i säng redan omkring klockan åtta.

Uppe strax efter sju och provade på den Salvadorianska frukost som ingick i priset. Ska jag vara ärlig så föll den mig inte särskilt i smaken. Kaffe och en grönsaksomelett gick väl an och några stekta bananbitar ramlade också ned via matstrupen, men det här tortillabrödet som jag bjuds ofta på är ingen höjdare. Här var det inte eftervärmt och därför inte så hårt, men det har en underlig konsistens, ungefär som det inte är färdiggräddat och är något som jag gärna väljer bort. Jag älskar bönor och var väldigt nöjd i Sydamerika ifjol med den blandning av ris och bruna bönor som oftast ingick i måltiderna, men här är bönorna mycket mindre och krossas ofta och blir till en röra. Här var det till och med som en gröt och där går min gräns. Tog en liten tugga och sedan fick det vara.

Efter frukost idag trampade jag iväg för att leta på stationen för ett bussbolag som jag tänkte använda mig av på söndag när jag skulle fara vidare till Tegucigalpa i Honduras. Plockade fram stationen på Google maps och traskade iväg de dryga tre kilometerna, men inte fanns där någon station. Med hjälp av några hjälpsamma medborgare så kom jag dock rätt till slut. Stationen låg bara ett par kvarter bort. Någon buss till Tegucigalpa på söndag hade de dock inte. Tidigaste dag de hade lediga platser dit var på tisdag och så länge ville jag inte vänta. De kunde dock erbjuda plats upp till San Pedro Sula i norra Honduras på söndag och eftersom jag tänkt mig norrut efter huvudstaden så fick det bli så istället. Får se om jag tar mig ned till Tegucigalpa senare eller om jag släpper den staden.

På väg till stationen så passerade jag förbi San Salvadors historiska center med byggnader som stadskatedralen och nationalpalatset. Verkligen imponerande byggnader. Passerade och igenom ett antal kvarter där det var marknadsplatser. Frukt och grönt fanns i överflöd, och jag hittade även förbi fiskavdelningen, även om den inte var lika stor och imponerande som nere i La Libertad. Kläder och nyttosaker såldes också i massvis med marknadsstånd eller av människor som bara gick omkring med en liten kartong. Jag hittade mig en servering där jag kunde slinka in för en pilsner och kolla in vad som hände runtomkring.

Väl hemma igen så googlade jag fram en restaurang borta vid parken där jag lite senare tog mig ett skrovmål. Precis som det här stället i Asuncion, Paraguay ifjol, så fick jag här min ölflaska i en hink med is så, det var ingen risk att den skulle börja koka i värmen. God mat hade de också.

Nu har klockan passerat åtta på kvällen, ytterligare en fredag kan snart läggas till handlingarna och sängen börjar snart kalla på mig.

/Conny

Min sista heldag I El Salvador innebar inga direkta nyheter. Knallade bort för att fylla på dollarförrådet då de flesta hotell föredrar kontanter när man kommer. Tog mig också ned mot centrum en annan väg och såg lite andra vyer. Väl tillbaka vid boendet så fick jag min värd att boka en uber för att köra mig till bussbolaget på söndagsmorgonen.

Det dök inte upp någon uber så länge jag väntade på morgonen, men jag såg på håll en vanlig taxi borta vid grindarna, så jag skrek och vinkade och lyckades göra chauffören uppmärksam på mig. Han kunde ingen engelska, men det var tydligt att han menade på att det inte gick några bussar från den platsen jag visade. Jag stod dock på mig och insisterade på att bli körd till platsen och han blev snopen när vi väl kom fram och han förstod att bussarna avgick därifrån.

Bussen avgick I rätt tid, men jag blev själv lite fundersam när vi åkte först söderut och sedan västerut, eftersom det var närmaste väg mot Tegucigalpa och dit skulle vi ju inte. När vi sedan passerade gränsen hade vi fortsatt kurs mot Tegucigalpa och jag började bli riktigt orolig ett tag om jag på något vis kommit på fel buss. Men direkt efter gränsen så bytte han färdriktning och tog en riktning som gick rakt norrut. Själva gränsövergången gick smärtfritt på den Salvadoranska sidan. Det kom en passkontrollant ombord på bussen med en digital lista på en surfplatta där han bara bockade av oss var och en vartefter vi visat passet. Någon utresestämpel behövdes aldrig utan det sköttes digitalt. Annat blev det när vi väl skulle stämpla in i Honduras. Vi fick ställa oss i en ringlande kö inne i en liten lokal som kändes alldeles för trång för ett par busslaster som befann sig där samtidigt. Men det gick skapligt snabbt när man väl kom fram och av någon anledning så skrev passkontrollanten i i passet att jag fick 67 dagars tillstånd att vara i landet.

Strax efter att vi passerat och satt fart igen efter gränsen så blev det ett nytt kort stopp för att vi skulle kunna köpa lite mat att äta i bussen. Färden gick sedan vidare. Redan nere i sydvästra El Salvador hade vi passerat förbi några ganska höga bergstoppar och i Honduras blev det verkligen höjd på topparna. Ofta kunde man inte se dem för att de var täckta av moln, men vår färd gick vidare på höga höjder. Jag blev faktiskt sugen på att ha min motorcykel med mig och kunna få åka omkring på dessa vägar. Det var tydligen inte bara jag som hade de tankarna för ju längre norrut vi kom bland bergen så ökade antalet knuttar. De stod parkerade i stora klungor utefter vägen eller kom dånande förbi oss i en hiskelig fart. Dock utan olyckor som vi såg vilket kändes skönt.

Strax efter sex så var vi slutligen framme I San Pedro Sula. Tyvärr ingen tur denna gång utan chauffören stannade vid en stor busstation några kilometer före mitt boende. Letade reda på en transport och erbjöd honom 5 dollar för att köra mig. Han ville ha 10, men föll tillföga och körde för 5 ändå.

Då det var mörkt när jag väl checkat in, så blev det ingen stor utforskning av staden utan jag nöjde mig med att vandra iväg till närmaste bar för en törstsläckare.

Idag har jag dock varit produktiv. På förmiddagen letade jag på en bankomat för att få lite lokal valuta. Det fanns gott om automater i ett köpcenter i närheten av där jag bor, men jag fick prova mig fram innan jag hittade en som tog mitt kort och gav mig pengar. I köpcentret kunde jag även hitta ett SIM-kort för min telefon så jag har uppkoppling om dagarna. Skönt att slippa leta efter WIFI. Eftermiddagen har gått åt till att knalla runt och studera staden för att se vad den innehåller. Inte så mycket, jag knappar in sevärdheter på Google maps och vandrar iväg efter det och det var inte så värst mycket att se. Men jag hittade I alla fall fram till centralparken som flankeras av kommunalpalatset på ena sidan och Katedralen på den andra. På hemväg hittade jag även en kinarestaurang där jag fick mig en matbit. Kinesställen är bra över hela världen, rikliga portioner med bra mat. Nu har mörkret återigen fallit över byn, så jag ramlar nog ut och får mig ett par sängfösare.

/Conny

En nyårsafton utan något speciellt att rapportera om. Som på de allra flesta ställen i världen så orkar man inte vänta till tolvslaget med sina smällare utan det bangades på lite mest hela dagen. Ramlade ned till min lokala bar en stund på kvällen för att se om jag kunde fira lite med en cocktail, men några sådana finesser kunde hon inte stå till tjänst med. Efter ett par bira så gick jag därefter hem och lade mig.

Vaknade sedan strax före midnatt av att smällarna ökade i styrka så jag gick ut på en balkong för att spana in den raketuppskjutning som nog höll på närmare en timme. Det sköts upp raketer från flera platser runt om i staden och det var ett evigt gnistrande uppe i skyn.

Idag, nyårsdagen har nästan hela staden varit död. Jag tog mig en promenad bort till busstationen för att köpa mig en biljett vidare på min färd, men fick återvända med oförättat ärende då även den var stängd. Försökte boka en biljett på nätet och fick ett meddelande om att de mottagit min beställning och betalning och att biljetten skulle komma snart. Nu på kvällen har den fortfarande inte kommit, men den dyker förhoppningsvis upp. Kom på att jag troligen beställde den på fredag istället för på torsdag, vilket innebär att jag blir kvar här en dag extra. Det gör inget.

Knallade ut en liten stund nu ikväll, för att se om jag hittade något öppet, men nej, det är ännu mer stängt än vad det var på dagtid. Rena rama gamla tiders långfredag!

/Conny

Allt hade öppnat igen i torsdags så jag kunde ramla ut på staden för att göra ett sista besök. Fick en kille efter mig som tiggde pengar och trots att han inte fick några så fortsatte han att följa varje steg jag tog. Han slutade inte förrän jag styrde kosan mot några poliser som patrullerade på stora torget.

På fredagen så fick jag värdinnan att skjutsa mig bort till busstationen för min färd vidare till La Ceiba. Den resan tog inte mer än drygt fyra timmar så det var snart gjort. Omväxlande bra och ibland riktigt dåliga vägar.

Jag har hyrt en lägenhet med två sovrum, vardagsrum och kök, vilket naturligtvis är mer än vad jag behöver. Men det var det enda som fanns inom överkomligt pris förutom någon säng i flerbäddsrum. Sådant har jag lagt ned. Eftersom det är lägenhet så vandrade jag bort till ett Walmarts någon kilometer bort och provianterade. Lite ägg, korv, bröd och dryck, samt lite olivolja. Köket här är dock inte så välförsett. En bucklig stekpanna där äggen rinner ut åt sidorna och en stor kastrull utan lock där inte vattnet förmås att koka av den lilla lilla plattan som finns. Men jag lade en tallrik ovanpå kastrullen idag så jag kunde koka mina ägg.

Försökte mig på att boka färjan ut till ön Utila online i morse, men det var för kort tid med bara en dag innan avgång så jag bestämde mig för att traska de nära 7 kilometerna bort till färjeläget för att se om jag kunde lösa en biljett på plats. När jag bara hade någon kilometer kvar så var det avspärrat den väg jag skulle gå. Ett stort stängsel tvärs över vägen så det var bara att vända och leta sig fram på andra vägar. Precis som i San Salvador så har man sådana här gated communitys, vilket ställer till det. Under hela min promenad hade det duggat lite grann, men lagom när jag till slut närmade mig hamnen så övergick det i ett riktigt regn.

Hittade I alla fall ett biljettkontor där de hade biljetter till en färja som skulle gå vid 9-tiden så den biten blev löst. Nicole, tjejen som sålde biljetten till mig pratade bra engelska och då jag frågade om det var möjligt att få tag I en taxi tillbaka hem så sade hon att det nog skulle bli svårt, men jag kunde vänta och se om någon inkom med passagerare. Det dröjde faktiskt inte mer än tio minuter så kom det en droska körandes och släppte av en dam. Så den tog jag tillbaka till busstationen. Knallade in där för att se om de har bussar som går hela vägen till Tegucigalpa och det hade de fyra om dagen. Färden tar dock 9 timmar, vilket innebär en sen ankomst till huvudstaden och det ska jag nog undvika.

Eftersom det sedan regnade resten av dagen höll jag mig inomhus. Mina kläder hade blivit blöta av vätan så dem hängde jag upp på tork. Tog mig en dusch, men det var bara kallvatten i den och det är ingen höjdare. Har kollat väderprognoserna och det ser ut som om det blir två skapliga dagar följt av tre regniga och sedan två bra igen. Jag får se hur länge jag blir på ön? Har bara bokat två nätter ännu, men kan tänka mig en vecka om inte vädret ställer till det.

/Conny

Två dagar går fort även på en sådan här fin liten ö. Boendet jag hade bokat var inte mycket att ha förutom att jag kunde checka in redan vid ankomst som var strax efter 10 på förmiddagen. Jag fick ett pyttelitet rum med gemensamt badrum ute i korridoren. Så redan första dagen så gick jag runt och kollade efter bättre. Var inte mycket som var nämnvärt bättre, men jag hittade ett hotell som kunde hysa in mig för 168 dollar en vecka. Ett skapligt stort rum med eget badrum så det hade kunnat funka, men så var det det där med vädret. Idag har det varit skapligt, men redan i kväll ska det regna igen och efter att ha grubblat de här dagarna så bestämde jag mig till slut att släppa ön och dra tillbaka till San Pedro Sula. Köpte biljett till morgonbåten som går klockan sju. Då borde jag hinna med en buss under förmiddagen från La Ceiba till S.P.S.

Men under tiden så har jag kollat in staden. Tog mig en promenad åt sydost till Coral View där man tydligen kan snorkla. Hade inte brytt mig om att ta med mina saker så hur pass bra det var vet jag inte. På vägen passerade jag förbi Chepes Beach som är den enda stranden på ön. Konstgjord, med hitforslad sand.

Vi höres om ett par dagar så får vi se var jag är då/Conny

Det är ofta trevligt att återvända någonstans där man varit och lärt känna stället. Så känner jag även här i storstaden San Pedro Sula. Här bodde 2023 cirka 835 tusen människor och gissningsvis är det nog något liknande idag.

Kom tillbaka hit igår efter en timmes båtresa och en fyra-fem timmar lång bussresa och passade direkt på att köpa mig en biljett till Tegucigalpa I morgon. Efter att också hittat en lämplig bankomat att hämta ut lite lempira i så skickade jag ett meddelande till Blanca, som är värdinnan på mitt boende, om att hon kunde komma och hämta mig. Tog inte lång tid innan hon dök upp.

Hann gott och väl ut på stan och få i mig lite kinamat och dryck så min första dag var riktigt trevlig. Andra dagen, som nu börjar lida mot sitt slut, var inte lika rolig. Regnet har kommit ifatt mig. Var inte så farligt när jag drog ut ned på byn, men efter att jag ätit och var på väg hem så ökade regnskurarna i intensiteten. Besökte en restaurang som var ungefär som våra lunchrestauranger hemma i Sverige. Efter att ha stått och pekat några gånger så fick jag ihop en tallrik med en massa kött, en drös grönsaker och stuvade makaroner. Lite juice att skölja ned det hela med och kalaset gick inte på mer än knappa 50 kronor.

Hade tagit med mig min regnjacka ut på staden och det var bra då som sagt regnet ökade I styrka på hemvägen. Överkroppen klarade sig, men byxorna blev lite blöta. Nu börjar det kvällas och ger sig inte regnet så blir det en lugn hemmakväll.

/Conny