Det är egentligen ingen turistresa. Det handlar inte om att upptäcka öarna. Det har jag redan gjort. (Det här blir min fjärde resa till Färöarna) Det handlar om segelfartyg och stålfartyg, om hamnar, sjöfolk och om tre reportage.

1989
Första gången "mellanlandade" jag och pappa två dagar medan Islandsfärjan gjorde en avstickare till Bergen. Jag var sju och hade halsfluss och minns kanske inte så mycket mer än glassarna jag åt, tunnlanrna och läkaren i Klaksvík som sprayade mig i halsen med bedövningsspray. (Smärta på hög nivå, konstigt nog)

2001
Andra gången guppade jag dit med en liten tankbåt. Vi lossade tjockolja i FuglafjØdur. Jag var nitton och minns dimman, grönheten, skönheten och Pallúr som visade mig och maskinchefen runt i kyrkan och Färöarnas äldsta hus.

2003
Tredje gången kom jag med segelskuta från Västmannaöarna. Vi stannade till på Vagar, i Torshamn som är Färöarnas huvudstad och på Suduroy och Vagúr där Johanna ligger. Jag var tjugoett och från den resan minns jag ännu mer grönska, Torshamns färgglada hus och Johanna. Och där någonstans föll jag, blev hopplöst förälskad i landskapet.

2007
Det kommer bli lite turistande trots allt. Det är mammas första resa dit och jag är inte omöjlig. Vi ska se klyftan i Gjógv, kyrkan i Kirkjubøur, knalla Torshamn runt (vilket inte tar så lång tid) och titta på fåglar. Sånt man "ska" göra. Och däremellan har jag planerat in intervjuer. Jo, man kan förena nytta med nöje...