Lat N 11° 32,28', Long E 104° 55,41'
Idag: 31 °C (87.8 °F)

Att försöka ta sig an Vietnamns ambassad på fastande mage var inte så smart. Ambassadfolk är ju vanligtvis jävligt tålamodsprövande. Så även i detta fallet.

Att ansöka om vanliga single entry turistvisum, var en rätt okomplicerad procedur. Visumen tar fyra dagar att processa och kostar 220 Skr per styck. Turistvisat är på trettio dagar, men det räcker inte för oss. När vi kommer till Hanoi får vi ansöka om en förlängning på 14 dagar. Den dagen den sorgen.

Just nu ser det ut som om vi har värre problem än så. På ambassaden satt ett anslag om att inga utländska fordon tillåts inresa i Vietnam. Vi fick stora frossan när vi såg detta. Får vi inte in bilen, så har vi verkligen skitit i det blå skåpet. Kina resan med fyra månaders förberedande pappersarbete och kanske 26 000 Skr, kan gå åt skogen på grund av detta.

Vi ifrågasatte anslaget om bilen. Berättade att vi varit på Vietnamns ambassad i Laos som hade sagt att det är OK att ta med bilen. Men det svaret fick vi först efter en del ringande och kontrollerande med diverse instanser. Dessutom så har Walter och Nicole, våra grannar från Agonda i Goa nyligen varit i Vietnam med bilen.

Ambassadtjänstemännen ignorerade fullkomligt dessa uppgifter och sade; ”Nej, ni får inte ta med bilen in!”. När vi försökte få tala med någon om saken blev de som vanligt väldigt irriterade och otrevliga.

Hjälp vad gör vi nu? Nu måste vi slå våra kloka huvuden ihop för att hitta en lösning på detta. Vi behöver få till en plan B, som kanske innefattar radikala ändringar i vår Kina resrutt. Har ingen aning om det överhuvudtaget går att göra några justeringar i resrutten, när processen är så här långt gången.

Men vi släppte att detta för att ta en titt på stan istället och vila hjärnan. Promenerade längs floden där alla restauranger och barer ligger. Tog oss en titt på Old Market och Central Market.

Plötsligt fick vi syn på en svenskregistrerad långåkarhoj. Kul tänkte vi, det är den enda svenska overlander vi sett på hela resan. Så vi hängde kvar för att kolla vem som var ägare till hojen. Då uppenbarar sig Kenneth från Gävle. Kenneth som är ett ex till vår kompis Anneli, det vill säga hon som kommer till Vietnam för att möta oss om tre veckor. Hur liten är världen egentligen? Av Anneli hade vi hört att Kennet skulle ta sig per motorcykel från Sverige till Thailand under vintern. Mer än så visste vi inte. Helt plötsligt så springer vi ihop med honom här i Phnom Penh. Kul!