Hanzhong, Kina
Lat N 33° 08,95', Long E 107° 19,02'
Idag: 20 °C (68 °F)
Vi hade ju hört så mycket hemskt om trafiken i Kina. Men de breda, fina motorvägarna är nästan tomma. Ingen trafik alls att tala om. Inte ens trafiken i städerna är speciellt intensiv eller rörig. Det är mycket värre i Stockholm. Men det blir väl skillnad i till exempel Peking antar vi.
Bensinen är billig, bara 4.80 Skr per liter. Kina har nämligen en hel del egna oljekällor i nord västra Kina. Men trots det tvingas de numer importera olja från Kazakstan för att försörja sin alltmer växande fordonspark.
Vägtullarna är både många och kostsamma. Vi får räkna med att betala 3.50 Skr extra per mil i Kina i vägtull avgifter. Men eftersom bensinen är så billig blir milkostnaden ändå rimlig, cirka 8, 30 Skr per mil.
Det är svårt att beräkna körtider och avstånd i Kina. Gång på gång blir vi lurade. Ibland är det toppenfina vägar, där det går fort och lätt att köra. Andra gånger är det riktiga kattskitvägar där vi får krypa fram genom byar och sicksacka mellan potthålen. Men på kartan ser vägarna ungefär jämbördiga ut. Men ryktena säger att ju närmare Peking vi kommer, desto bättre blir vägarna.
Vi kom fram till Xian vid femtiden. Typ fyra timmar senare än vi räknat med. Mau Le sprang in på lyxiga Hyatt Regency Hotel för att fråga om vägen till ett ställe där han kunde bo och vi kunde parkera. Då kommer ett tyskt par, Harald och Marion förbi och börjar prat med oss om resan.
Rätt som det var säger Harald, men kan nu tänka er att bo på hotell för en kväll? Ja, visst kan vi tänka oss det, svarar vi, men det här lyxiga stället har vi absolut inte råd att bo på. Näää men, bry er inte om kostanden. Det fixar jag, svarar Harald.
Det visade sig att Harald och Marion har bott på Hyatt Regency Hotel i tre år och samlat på sig en hel bunt bonuspoäng, som de mer än gärna delade med sig till oss av. Så vi tackade, tog emot och fick oss en lyxig natt.
När middagen kom på tal beslöt Harald och Marion att ansluta sig till vårt sällskap. Vi bestämde oss för att äta pizza i hotellets pub. När vi såg prislistan insåg vi att den var i saftigaste laget. Men vaddå, vi kan unna oss det när vi bor på fint hotell alldeles gratis.
Vi hade en jättetrevlig kväll med Harald och Marion. De har bott och arbetat här i snart tre år. Det var superintressant att höra dem berätta om sin upplevelse av Kina och jämföra den med Mau Les egen bild av Kina. Det ledde till mycket intressanta diskussioner.
Så småningom visade det sig till Berts förtjusning, att Harald hade en Chang Yang motorcykel ståendes i garaget. Bert måste självklart provköra den. Så de gav sig ut på en tur.
När det var dags för oss att betala och gå och lägga oss, säger Harald; Nej, nej notan tar vi hand om. Den här kvällen var roligt framförallt för Mau Le. Han hade aldrig bott någonsin bott på ett så flott hotell och aldrig ätit på en så dyr restaurang. Rummet kostade 900 Skr och en flaska Evian vatten 40 Spänn!
Idag: 20 °C (68 °F)
Vi hade ju hört så mycket hemskt om trafiken i Kina. Men de breda, fina motorvägarna är nästan tomma. Ingen trafik alls att tala om. Inte ens trafiken i städerna är speciellt intensiv eller rörig. Det är mycket värre i Stockholm. Men det blir väl skillnad i till exempel Peking antar vi.
Bensinen är billig, bara 4.80 Skr per liter. Kina har nämligen en hel del egna oljekällor i nord västra Kina. Men trots det tvingas de numer importera olja från Kazakstan för att försörja sin alltmer växande fordonspark.
Vägtullarna är både många och kostsamma. Vi får räkna med att betala 3.50 Skr extra per mil i Kina i vägtull avgifter. Men eftersom bensinen är så billig blir milkostnaden ändå rimlig, cirka 8, 30 Skr per mil.
Det är svårt att beräkna körtider och avstånd i Kina. Gång på gång blir vi lurade. Ibland är det toppenfina vägar, där det går fort och lätt att köra. Andra gånger är det riktiga kattskitvägar där vi får krypa fram genom byar och sicksacka mellan potthålen. Men på kartan ser vägarna ungefär jämbördiga ut. Men ryktena säger att ju närmare Peking vi kommer, desto bättre blir vägarna.
Vi kom fram till Xian vid femtiden. Typ fyra timmar senare än vi räknat med. Mau Le sprang in på lyxiga Hyatt Regency Hotel för att fråga om vägen till ett ställe där han kunde bo och vi kunde parkera. Då kommer ett tyskt par, Harald och Marion förbi och börjar prat med oss om resan.
Rätt som det var säger Harald, men kan nu tänka er att bo på hotell för en kväll? Ja, visst kan vi tänka oss det, svarar vi, men det här lyxiga stället har vi absolut inte råd att bo på. Näää men, bry er inte om kostanden. Det fixar jag, svarar Harald.
Det visade sig att Harald och Marion har bott på Hyatt Regency Hotel i tre år och samlat på sig en hel bunt bonuspoäng, som de mer än gärna delade med sig till oss av. Så vi tackade, tog emot och fick oss en lyxig natt.
När middagen kom på tal beslöt Harald och Marion att ansluta sig till vårt sällskap. Vi bestämde oss för att äta pizza i hotellets pub. När vi såg prislistan insåg vi att den var i saftigaste laget. Men vaddå, vi kan unna oss det när vi bor på fint hotell alldeles gratis.
Vi hade en jättetrevlig kväll med Harald och Marion. De har bott och arbetat här i snart tre år. Det var superintressant att höra dem berätta om sin upplevelse av Kina och jämföra den med Mau Les egen bild av Kina. Det ledde till mycket intressanta diskussioner.
Så småningom visade det sig till Berts förtjusning, att Harald hade en Chang Yang motorcykel ståendes i garaget. Bert måste självklart provköra den. Så de gav sig ut på en tur.
När det var dags för oss att betala och gå och lägga oss, säger Harald; Nej, nej notan tar vi hand om. Den här kvällen var roligt framförallt för Mau Le. Han hade aldrig bott någonsin bott på ett så flott hotell och aldrig ätit på en så dyr restaurang. Rummet kostade 900 Skr och en flaska Evian vatten 40 Spänn!
Del med andre: 
Skriv kommentar