Gränsen, Ryssland-Vitryssland
Lat N 54° 52,91', Long E 32° 01,54'
Idag: 10 °C (50 °F)
Verkligen inte mycket till gränspassage mellan Ryssland och Vitryssland. När vi lämnade Ryssland var de endast intresserade av det ryska registreringspapperet för bilen. Passet tittade de inte ens i och visa stämplar och registreringspapper var de helt ointresserade av. Skönt för oss, eftersom vi tog en rövare och gav sjutton i att göra en ny visa registrering efter vår avstickare till Kazakhstan.
På vitryska sidan kollade de varken våra pass eller våra bildokument. De frågade inte ens vilken nationalitet vi hade. Det enda som hände var att de försökte kränga på oss en personlig reseförsäkring för 50 kr per person. Men vi bråkade som sjutton, nekade i sten och visade vår Gouda reseförsäkring som gäller i hela världen. Försäkringsmannen ryade bakom glaset och hotade med polisen, men vi bara gick.
Toppenfin motorväg hela vägen till Minsk. När vi ville betala motorvägsavgiften i inhemsk vitrysk valuta så var det tvärnobben. Det var bara dollar eller Euro som gällde betalmedel. Typiskt gamla östländer att inte godkänna sin egen lokala valuta så snart utlänningar ska betala.
Halvvägs till Minsk fyllde vår SAAB 8 000 mil på den här resan. Det motsvarar två varv runt jorden! Saaben, hjälten hela dagen – varje dag!
Minsk var småregnigt, kallt och grinigt. Trots det tog vi oss ett varv runt stan, promenerade längs paradgatan Praspekt Francyska Skaryny och i gamla stan. Under andra världskriget jämnades Minsk med marken. Det innebar att sovjet arkitekterna ostörda kunde brista ut i monumentbyggande under återuppbyggnaden av staden, vilket syns tydligt längs paradgatan Praspekt Francyska Skaryny.
Vi besökte också den söta lilla gröna stuga där Marxistpartiet bildades och höll sin första illegala kongress 1898. Där kunde vi beskåda det kombinerade sov och arbetsrum där manifesten skrevs.
Slog också en lov i det gamla statliga varuhuset GUM. På GUM i Minsk är det fortfarande russian style som gäller. Det är inte alls som GUM i Moskva, som omvandlats till toppmodern lyxgalleria.
Till middag ville vi äta någon lokal rätt. Det som anses vara den mest typiska vitryska rätten är Draniki. Det är potatispannkakor, med smetana, tärnad skinka och tärnade grönsaker - allt serverat i en djup lerkruka med lock. Jättesmarrigt!
Idag: 10 °C (50 °F)
Verkligen inte mycket till gränspassage mellan Ryssland och Vitryssland. När vi lämnade Ryssland var de endast intresserade av det ryska registreringspapperet för bilen. Passet tittade de inte ens i och visa stämplar och registreringspapper var de helt ointresserade av. Skönt för oss, eftersom vi tog en rövare och gav sjutton i att göra en ny visa registrering efter vår avstickare till Kazakhstan.
På vitryska sidan kollade de varken våra pass eller våra bildokument. De frågade inte ens vilken nationalitet vi hade. Det enda som hände var att de försökte kränga på oss en personlig reseförsäkring för 50 kr per person. Men vi bråkade som sjutton, nekade i sten och visade vår Gouda reseförsäkring som gäller i hela världen. Försäkringsmannen ryade bakom glaset och hotade med polisen, men vi bara gick.
Toppenfin motorväg hela vägen till Minsk. När vi ville betala motorvägsavgiften i inhemsk vitrysk valuta så var det tvärnobben. Det var bara dollar eller Euro som gällde betalmedel. Typiskt gamla östländer att inte godkänna sin egen lokala valuta så snart utlänningar ska betala.
Halvvägs till Minsk fyllde vår SAAB 8 000 mil på den här resan. Det motsvarar två varv runt jorden! Saaben, hjälten hela dagen – varje dag!
Minsk var småregnigt, kallt och grinigt. Trots det tog vi oss ett varv runt stan, promenerade längs paradgatan Praspekt Francyska Skaryny och i gamla stan. Under andra världskriget jämnades Minsk med marken. Det innebar att sovjet arkitekterna ostörda kunde brista ut i monumentbyggande under återuppbyggnaden av staden, vilket syns tydligt längs paradgatan Praspekt Francyska Skaryny.
Vi besökte också den söta lilla gröna stuga där Marxistpartiet bildades och höll sin första illegala kongress 1898. Där kunde vi beskåda det kombinerade sov och arbetsrum där manifesten skrevs.
Slog också en lov i det gamla statliga varuhuset GUM. På GUM i Minsk är det fortfarande russian style som gäller. Det är inte alls som GUM i Moskva, som omvandlats till toppmodern lyxgalleria.
Till middag ville vi äta någon lokal rätt. Det som anses vara den mest typiska vitryska rätten är Draniki. Det är potatispannkakor, med smetana, tärnad skinka och tärnade grönsaker - allt serverat i en djup lerkruka med lock. Jättesmarrigt!
Del med andre: 
Skriv kommentar