Dag: Onsdagmorgonen 9 juli.
Plats: Stora torget mitt i Karlstad.

- Ja det här är buss nummer två, sa den vänlige busschauffören när jag stod utanför med andan i halsen.Klockan var 07.38 och jag var knappt vaken.
- Och ja, den går till universitetet, fortsatte han som svar på min egentligen helt onödiga fråga.
Klart jag visste att den gick till universitetet. Det gör ju alla buss nummer två som står på den sidan om torget. Det visste jag mycket väl.

- Ungdom eller vuxen, fortsatte den vänlige busschauffören när jag halade fram sedlarna för att betala ett 14-dagars kort. Jag som inte hade fått tillbaka talförmågan helt och hållet flämtade, blev förstås glad åt frågan, skrattade och sa att jag ville betala för vuxen.

- Ja, det är inte lätt att se om du är över 26.
- Jag är 32, svarade jag.
- Oj då! Ja, det är inte lätt att se när du hållt dig i sån trim, fortsatte den ännu vänligare busschauffören.

Bra morgon helt enkelt. Ett sånt mottagande får man inte varje morgon.