Båtresan till Samos tar 5 timmar. Med Samos Spirit såklart. Jag har aldrig i mitt liv suttit på en så långsam båt! Stånk och stön vilken tid det tar! Fram kommer vi i alla fall. Stela som vandrande pinnar och med kramp i häcken av de hårda bänkarna på däck.

Vi delar en taxi till Pythagorion där vi ska bo de sista fyra nätterna på den här resan.
När vi kommer fram går längs hamnpromenaden och in på en lämplig sidogata där vi hittar två pensionat bredvid varandra. Fishermans House och Pension Despina. De ser likvärdiga ut från fasaden men vi måste börja med ett och då styr vi stegen in mot Despina. Vi möts av en skällande hund som stirrar ilsket. Vilket optimalt välkomnande!
Vi blir visade ett rum som värdinnan vill ha 35€ för och det är ganska mycket för att vara i mitten på juni. Rummet är väldigt litet och vår s.k. "balkong" består av en triangel på 2 kvadratmeter där utsikten består av ett träd vars grenar man får i ansiktet när man ska sätta sig ner. De 2 kvadratmetrarna hänger ihop med loftgången men vi är de ända som tar den vägen så det spelar ingen roll förklarar värdinnan. Det är rent och fräsch och AC finns och jag orkar inte gå vidare så vi tar det ändå. Senare visar det sig även att läget är PERFEKT. Vi har krypavstånd till allt!

När vi droppat packningen går vi och äter lunch. Vi skippar hamnpromenaden och äter på torget precis utanför Despina. Taverna Platania. Värdinnan är från Holland och vi blir bästa kompisar med henne under våra dagar här :) Vi smäller i oss en gudomlig Chicken Souvlaki och en delikat grekisk sallad! Jösses så gott!

Sjön suger! Vi går hem och tar lite siesta. När vi sovit klart botaniserar vi i supermarketen! Shit! Det finns youghurt med SMAK! Det finns bacon. Nu kan vi göra pasta carbonara (i vårt lilla, lilla kök) wow! Och det finns Jordgubbar! Vi är helt lyriska över det "stora" sortimentet och bränner att antal euro på både onödiga och onyttiga saker. Semester! :)

Vi springer omring i gränderna och bokar en hyrbil innan vi sätter oss på hamnpromenaden och äter middag.

Vi hör "Norrköpingska" brevid oss och pappa brister ut i skratt ett tiotal gånger medan vi väntar på maten. (Han är från Peking/Norrköping) Han viskar historien om när han satt med familjen när han var liten på en restaurang i Stockholm och beställde in "en biffstek med löööööök". Det blev knäpptyst. Ha! Synd att jag inte personligen fick bevittna den unika situationen.
Hur som helst så ser och hör vi Skandinaver över, över allt. Det finns bakom och framför. Och bredvid. Lite störande faktiskt. Man vill inte alltid att alla på restaurangen eller gatan ska förstå vad man säger. Missförstå mig rätt.

Vi somnar i sköna sängar och känner för första gången att resan börjar närma sig sitt slut.