Delhi - Ett dygn på 4 minibananer med 10 toabesök
Vi kom fram med tåget till Delhi runt klockan 05 på morgonen. Därefter så åkte vi bil till en skola där min sambo och hennes kollegor skulle hålla en undersökning under förmiddagen.
Jag var ganska utmattad från natten på tåget. Ja, jag kanske ska säga att bilresan i kombination med min mage inte gjorde det hela lättare för mig. Det studsades och skakades medan vi körde på den håliga vägen. Hela tiden var det farthinder inne i staden och det panikbromsades en hel del. Delhi kändes för mig just nu som ett av världens största skithål. Vi hade endast åkt igenom det nu några gånger men det är otroligt skitigt. Folk ligger överallt. Det är ständig hetta. Inte alls mitt val av semesterort... Jag såg bara fram emot att komma hem till de fuktiga bergen igen.
Vi kom fram till skolan som låg inbakat i ett slumområde. Själva skolan verkade ganska mysig. De tog in ungar från gatan och hade olika fadderprogram. Många av ungarna verkade ha varit där i över 10-15 år och en del hade egna barn och var numera gifta med varandra. Jag fick aldrig träffa några av barnen men kvinnan som hade hand om det hela förklarade för mig.
Vi fick varsin kopp te och hon visade våra rum där vi fick lägga vårt bagage. Egentligen så hade vi en fyra timmar över på eftermiddagen innan vårt tåg till Dehra Dun där vi hade snackat om att gå på Delhi Zoo, mest för jag tjatat om djur under hela resan inför min sambo. I mitt skick så ändrades planerna rätt kraftigt och vi stannade vid skolan fram tills tågresan hem. Jag blev liggandes i sängen hela tiden med undantag för de 4-5 gånger jag var tvungen att gå på toaletten.
Under tågresan hem så hade jag tagit några stoppande tabletter för magen. Det kommande dygnet kom jag att livnäras på inte mer än 4 små bananer. I samband med detta så var min hals värre än de tidigare dagarna. Halstabletter på tom mage är inte något som rekommenderas. Som om det inte räckte så hade en massa medelklass Indier med barn på tåget. Det är helt otroligt hur mycket de skämmer bort ungarna. En unge bakom mig satt och tog i mitt hår då och då. Jag tittade bakåt för att ge honom en varnande signal och då satt båda föräldrarna där som om inget hade hänt. Ungarna fick springa fram och tillbaka i gången utan att någon gjorde något. En unge grät ungefär 3 timmar i sträck. Föräldrarna satte honom i knäet riktad mot sig och bara tittade på honom. Som om det vore arga leken eller något…
Till slut så var vi tillbaka i Dehra Dun och klockan 23 så var vi hemma vid våran bas och kunde gå och lägga oss.
Jag var ganska utmattad från natten på tåget. Ja, jag kanske ska säga att bilresan i kombination med min mage inte gjorde det hela lättare för mig. Det studsades och skakades medan vi körde på den håliga vägen. Hela tiden var det farthinder inne i staden och det panikbromsades en hel del. Delhi kändes för mig just nu som ett av världens största skithål. Vi hade endast åkt igenom det nu några gånger men det är otroligt skitigt. Folk ligger överallt. Det är ständig hetta. Inte alls mitt val av semesterort... Jag såg bara fram emot att komma hem till de fuktiga bergen igen.
Vi kom fram till skolan som låg inbakat i ett slumområde. Själva skolan verkade ganska mysig. De tog in ungar från gatan och hade olika fadderprogram. Många av ungarna verkade ha varit där i över 10-15 år och en del hade egna barn och var numera gifta med varandra. Jag fick aldrig träffa några av barnen men kvinnan som hade hand om det hela förklarade för mig.
Vi fick varsin kopp te och hon visade våra rum där vi fick lägga vårt bagage. Egentligen så hade vi en fyra timmar över på eftermiddagen innan vårt tåg till Dehra Dun där vi hade snackat om att gå på Delhi Zoo, mest för jag tjatat om djur under hela resan inför min sambo. I mitt skick så ändrades planerna rätt kraftigt och vi stannade vid skolan fram tills tågresan hem. Jag blev liggandes i sängen hela tiden med undantag för de 4-5 gånger jag var tvungen att gå på toaletten.
Under tågresan hem så hade jag tagit några stoppande tabletter för magen. Det kommande dygnet kom jag att livnäras på inte mer än 4 små bananer. I samband med detta så var min hals värre än de tidigare dagarna. Halstabletter på tom mage är inte något som rekommenderas. Som om det inte räckte så hade en massa medelklass Indier med barn på tåget. Det är helt otroligt hur mycket de skämmer bort ungarna. En unge bakom mig satt och tog i mitt hår då och då. Jag tittade bakåt för att ge honom en varnande signal och då satt båda föräldrarna där som om inget hade hänt. Ungarna fick springa fram och tillbaka i gången utan att någon gjorde något. En unge grät ungefär 3 timmar i sträck. Föräldrarna satte honom i knäet riktad mot sig och bara tittade på honom. Som om det vore arga leken eller något…
Till slut så var vi tillbaka i Dehra Dun och klockan 23 så var vi hemma vid våran bas och kunde gå och lägga oss.
Del med andre: 
Skriv kommentar
Vis alle