Ytterligare en dag med sovmorgon, vi passar på att åka till banken för att Bert skall kunna ta ut pengar. Tjejen i receptionen ser lite shockad ut när Bert vill ta ut 100 000, hon trodde det var dollar, när det visar sig vara rupies blir allt lugnare.
100 000 rupies visar sig inte riktigt få plats i vare sig byxfickan eller penningbältet runt magen, det blir ryggsäcken. Det känns konstigt att gå runt med förmodligen en rätt rejäl Indisk årslön, i Svenska pengar är det "bara" 20 000.

Väl framme hos Lalli visar det sig att man tagit våra topplock till en annan firma för att pressa ur ventilstyrningarna, man har känt en liten tendens till för stort glapp. Deras inställning, att inget får hända med motorerna på vår resa hem, gör att ett byte är nödvändigt.

Äntligen är det dags att lämna pengarna till Lalli, vi har strulat så länge att det verkligen är hög tid. Det skrivs kvitton igen, man borde ägna sig åt att sälja kalkerpapper i det här landet. Datorer är inte att tänka på för sådana här viktiga saker.

Våra cyklar växer sakta ihop igen, även Bertil får den kortare ljuddämparen på sin hoj. När man nu har en encylindrig 500 så måste det ju höras.

Vi sätter oss med Lalli och går igenom vilka reservdelar som är minimum för att klara en tripp som vår. Vi börjar inse att det blir en rejäl hög med delar.

Kvällen blir sen, det är dags att åka hem och sova.