Vi var inte det minsta redo att åka hem. Jag ville inte lämna hotellet! Och självklart var vädret helt underbart, för det är det ju alltid när man ska åka hem. Det var jobbigt...

Speciellt jobbigt för svägerskan såklart, som skulle skiljas från sin pojkvän. Vi sa hejdå utanför incheckningen och gick till olika plan. Han skulle tillbaka hem till Connecticut. Första etappen gick till Washington Dulles. Vi åkte med ett flygbolag som jag tror hette Ted. Det var lite annorlunda för flygvärdinnorna var lite roliga, sjöng i mikrofonen och ordnade tävling om vem som hade den snyggaste flip-flopen.

I Washington åt vi lunch och jag köpte en kartong donuts på Dunkin Donuts. De hade vi till fika dagen därpå när jag hälsade på min familj. Vi flög över natten till Köpenhamn och därefter ett litet Dashplan (det var innan de började gå sönder, tack och lov) till Göteborg.

Så var resan slut, men vi är många upplevelser och minnen rikare och har alltid något att prata om på familjemiddagarna!

Epilog:
Woody Allen-postern har fått hedersplatsen på väggen i vårt biorum, mormor sover så gott i sitt Minnie Mouse-nattlinne, brorsorna är så snygga i sina Quicksilverskjortor, mamma mumsade i sig Ghirardellichokladen på rekordtid och jag har förhoppningsvis inspirerat någon att göra samma resa som vi gjorde!!