Støtt Ukraina

Cingelssons blogg

Torsdag 10 November 2005

Serenad på Malecon

Serenad pa Malecon
Vantan pa en resa ar som vantan pa julafton. Man ser framemot resan/julklapps utdelningen jattemycket o man vill borja pa en gang men tyvarr har kanslan med aren mattats av och det dar riktiga pirret i magen infinner sig inte lika latt.
Pa denna resan var det inte forran jag satt I taxin pa vag till skolans samlingsplats som det dar riktiga pirret borjade komma!

Jag bor hos en jattemysig familj I ett omrade som heter Vedado, familjen bestar av en farmor, en mormor, en mamma som for tillfallet arbetar I en annan stad, tva soner och en flickvan till en av sonerna. De har fatt mig kanna mig valkommen fran allra forsta borjan.
Utover det bor det aven en jattetrevlig tjej fran Osterike som studerat har I 2veckor. Vi har varsit rum men eftersom familjen bara betalar den nodvandiga skatten for ett rum maste jag saga till alla att vi bor tillsammans o skulle nagon komma o kolla ( det hander ibland ) sa far jag inte vara pa mitt rum! Skolan som jag gar till ar inte kopplat till universitet och ar darfor ocksa inte hellt laglig och om nagon fragar far jag ej saga att jag studerar utan maste saga att jag ar turist….

Vad har jag da hunnit med? Forsta dagen efter skolan hittade vi ett litet gatukok dar vi kopte smorgasar for 2.50kr/st. Kan man handla med vanliga pesos blir allt 20 ganger billigare an om man maste anvada turist valutan Convertibles. Tyvarr ar det inte sa ofta det gar att anvanda pesos och darfor ar det manga ganger ganska dyrt = kostar liite mindre an hemma.
Efter varan lilla lunch gick vi langst strandpromenaden, Malecon, solen stekte och svetten rann, det var dags att ta en liten paus och prova varan forsta Mojit. Det tog ungefar 2 sekunder fran att vi satte oss ner vid en bar tills det kom nagon o satte sig bredvid oss – det var en kille som ville att JAG skulle bjuda HONOM pa en drink! Det tog val sedan ungefar 2 sekunder fran att den killen gatt tills vi fick nytt sallskap – denna gangen ett band som bla sjong en sang om mina vackra bla ogon :-)

Andra dagen strosade vi i Habana Vieja ( Gamla Havanna ) och dar ar det jattemysigt, smala grander kantade av vackra kolonialhus, overhuvudtaget ar husen dar i lite battre skick. Sjalvklart drack vi den obligatoriska Daiquirin pa Hemmingways stamhak El Floridita ( det var har som drinken foddes! ) och inhadlade lite sovenirer. Pa kvallen tog vi en drink pa Havannas aldsta hotel, Hotel National – har huserade manga mafiosos under Havannas glansdagar. Valdigt mysig atmosfar o live musik.

Varje gang jag skall ga ut varnar “min” familj om ficktjuvar, jag bor hellst inte ha nagon vaska med mig och de ber mig vara vaksam samt att inte prata med nagra kubaner – allt kanns lite ovedrivet ibland men det vill ju bara val.
Jag var beredd pa att det skulle vara fattigt men att I princip alla hus skulle vara I sa daligt skick trode jag inte. I manga lander bygger man ju aldrig fardigt husen for att slippa betala skatt och det ger ett fullt intryck trots fina nedervangingar – har har man istallet inte kunnat restaurera och darfor blir aven de mest fina husen fula pa grund av allt slitage.

Nu maste jag plugga lite verb men hoppas kunna skriva snart igen! Hoppas all tar bra hemma – Kram Camilla
Del med andre:    

Skriv kommentar
Arkivet