Onsdag 27 Juni 2007
Vi tog en liten avstickare hemifrån. B. började köra planlöst upp mot Kullen från Helsingborg. Just där det egentligen var dags att ta till vänster för att komma ut till Mölle, tog han till höger och fortsatte de gamla vägarna upp mot Farhult och till Ängelholm.
Väl där fortsatte vi upp mot Bjärehalvön, förbi Förslöv och tog vägen mot Båstad. Bara en liten bit, så kom vi till en liten avtagsväg, som tog oss upp mot ett trevligt café, nämligen Café Killeröd. Det var en smal, rätt hög backe, som ledde dit upp. Vi var där och åt gott bröd och drack gott kaffe förra året. Så eftersom det faktiskt var kaffedags, stannade vi till. Just då var det fullt av folk. Det fanns inga platser kvar inomhus, eftersom det regnade.
Utsikt över Bjärehalvön från Café Killeröd
Vi fick vänta ett tag tills det gick några gäster. Då fick vi platser intill fönstren. Man har världens utsikt därifrån över Bjärehalvön och havet utanför. Så beställde vi deras specialitet, äppelkaka med vaniljsås och med kaffe till. Oj, oj, så gott det var! Äppelkakan var fluffig och jättegod med luftig maräng ovanpå. Vi njöt i fulla muggar.
Ser det inte gott ut?
Kakdisken
Så köpte vi av deras matbröd, för att ta med hem. Vi handlade av ägarinnan Eva Schacht, som äger stället med sin man, Dick. Det är han som är den suveräne konditorn och bakar allt det goda. Eva visade oss hur de hade en konstnär, som målade en stor vägg med hästmotiv. Tavlan var inte färdig ännu. Konstnären, som jag inte tog namnet på, höll på med målningen för fulla muggar. Han målade bland annat Eva till häst i gammaldags kläder. Likheten var faktiskt slående.
Eva Schacht
Eva ryttarinna på målningen.
Eftersom det var regnigt väder, var det inte så mycket idé att fotografera utsikten, så bilderna därifrån är från förra året. Eva och målningen undantagna.
Konstnären i full fart.
Carl Johan Bernadotte brukade åka dit och dricka kaffe och hans älsklingskakor var deras Tryffelbiskvier, som faktiskt får kallas för Carl Johan Bernadotte. Det är en grevligt god kaka.
Vi åkte inte till Båstad alls, men tog i stället vägen över Hallandsåsen till ett klädförsäljningsställe, som ligger nästan mitt i skogen. Sen var det dags för hemfärd.
Väl där fortsatte vi upp mot Bjärehalvön, förbi Förslöv och tog vägen mot Båstad. Bara en liten bit, så kom vi till en liten avtagsväg, som tog oss upp mot ett trevligt café, nämligen Café Killeröd. Det var en smal, rätt hög backe, som ledde dit upp. Vi var där och åt gott bröd och drack gott kaffe förra året. Så eftersom det faktiskt var kaffedags, stannade vi till. Just då var det fullt av folk. Det fanns inga platser kvar inomhus, eftersom det regnade.
Vi fick vänta ett tag tills det gick några gäster. Då fick vi platser intill fönstren. Man har världens utsikt därifrån över Bjärehalvön och havet utanför. Så beställde vi deras specialitet, äppelkaka med vaniljsås och med kaffe till. Oj, oj, så gott det var! Äppelkakan var fluffig och jättegod med luftig maräng ovanpå. Vi njöt i fulla muggar.
Så köpte vi av deras matbröd, för att ta med hem. Vi handlade av ägarinnan Eva Schacht, som äger stället med sin man, Dick. Det är han som är den suveräne konditorn och bakar allt det goda. Eva visade oss hur de hade en konstnär, som målade en stor vägg med hästmotiv. Tavlan var inte färdig ännu. Konstnären, som jag inte tog namnet på, höll på med målningen för fulla muggar. Han målade bland annat Eva till häst i gammaldags kläder. Likheten var faktiskt slående.
Eftersom det var regnigt väder, var det inte så mycket idé att fotografera utsikten, så bilderna därifrån är från förra året. Eva och målningen undantagna.
Carl Johan Bernadotte brukade åka dit och dricka kaffe och hans älsklingskakor var deras Tryffelbiskvier, som faktiskt får kallas för Carl Johan Bernadotte. Det är en grevligt god kaka.
Vi åkte inte till Båstad alls, men tog i stället vägen över Hallandsåsen till ett klädförsäljningsställe, som ligger nästan mitt i skogen. Sen var det dags för hemfärd.
Mandag 25 Juni 2007
Måndag 28/5.
Den här dagen var det dags att åka in till Palma. Vid ca ½11 var vi framme vid katedralen, La Seu, och klev ur bussen. Jag fick fina bilder på katedralen från sidan.
La Seu, Katedralen i Palma
Vi fick gå en bra bit innan vi kom till ingången. Där var det en jättelång kö, men den gick faktiskt rätt snabbt framåt. Inträdet gick på 4 € för oss båda.
Jag börjar med en beskrivning av katedralen. Kunskaper, som jag har fått på nätet, men mest från en bok, som heter Mallorca, utgiven på Könemanns förlag.
Katedralen i Palma är en av världen största helgedomar. Här är historien om den.
Jaime I hade kommit i en häftig storm, när han skulle erövra Mallorca, med sin flotta, av morerna. Skeppen förliste och Jaime bad till Gud, att de skulle överleva. Det var ett heligt löfte och stormen bedarrade och som genom ett under kunde Jaime I stiga i land med sina 20 000 man och 143 skepp vid Santa Ponsa den 12 april 1229. Då var han bara 29 år.
Han erövrade ön efter bara några månader och på nyårsdagen började han resa ett kors i triumf på moskén med sina män. Grundstenen lades på Nyårsdagen 1230. Katedralen lades på grunden till den gamla moriska moskén, men man glömde att moskén låg vänd mot Mecka. Så, La Seu, som katedralen kallas i folkmun, är alltså vänd Mecka. Kristna kyrkor ligger ju annars mot Jerusalem. La Seu betyder ungefär ”Det överdådiga skeppet anlagt vid hamnen”.
Den första delen av katedralen invigdes högtidligt 1269, men arbetet gick långsamt. Jaime fick inte själv uppleva, att kyrkan blev färdig, utan sonen Jaime II fick överta ansvaret för att bygga katedralen ungefär år 1300.
Till byggnadsmaterial använde man sandsten, dvs. sand utblandad med kalk. Kyrkan består av tre skepp och täcks av 24 valvbågar och är 121 meter lång, 55 meter bred och mittskeppet är 44 meter högt. Det finns 8 kapell på var sida i kyrkan med vackra utsmyckningar. De smala pelarna, som stöttar mittskeppet blev klara först 1389. De skulle bli de smalaste pelarna i världen, men arkitekten Jaume Mates fick inse, att inte ens Guds hus stod över naturlagarna. De började gå sönder under vikten av taket, så man blev tvungen att bredda dem med 20 centimeter. Trots det är de med sina 21 meters höjd, de smalaste pelarna i världen av sin typ.
En port till katedralen.
Porta del Mirador blev färdig 1389. Det är den södra porten och dess spetsbågar är rikt utsmyckade med djurmotiv och droppnäsor. Då började man tro att katedralen snart skulle vara färdigbyggd, men taket rasade in i slutet av 1400-talet, så det blev försenat med flera år.
År 1601 stod huvudfasaden färdig, men en rad nya olyckor inträffanden som gjorde att arbetet blev försenat med flera årtionden. 1851 förstördes den västra fasaden i ett jordskalv. Sen byggdes den upp igen i renässansstil. Det stämmer inte ihop med den i övrigt gotiska byggnadsstilen.
Det finns ett så kallat rosettfönster, Oculus maior, 12 meter stort över huvudaltaret. Det är uppbyggt av 1236 glasrutor i olika färger och har en yta av över 100 m2. Man säger att katedralen är särskilt värd att se på förmiddagen, då solen skiner in genom dess 32 stora målade fönster. År 1857 och 1906 skadades rosetten och 1936 förstördes flera fönster av en flygbomb.
Oculus maior.
Den berömde spanske arkitekten Antoni Gaudí anlitades att göra om katedralens inre. Det var den dåvarande biskopen av Mallorca, Joan Campins i Barcelò, som var stor älskare av modernistastilen (jugendstilen), som anlitade honom. Han hade ju redan fått stor berömmelse på grund av sitt arbete med La Sagrada Familia i Barcelona.
Gaudí kom till Palma och inspekterade katedralen. Han tittade noga på ljuset i kyrkan hur det föll i tre års tid, innan han lade fram en ritning år 1904, då han skulle påbörja sina planer. Han höll på med arbetet i 10 år innan han plötsligt bestämde sig för att inte avsluta sitt arbete. Ingen vet varför. Så småningom kom ett par av Gaudís lärjungar, Joan Rubió och Guillem Reynés att fullborda arbetet. Även om de största förändringarna i katedralen genomfördes under deras ledning, säger man oftast att det är Gaudí, som står för ombyggnaden.
Gaudí är i alla fall skaparen av en enorm törnekronebaldakin, som hänger över huvudaltaret. Den belyses av hundratals lampor och krönes av ett krucifix. Baldakinen består av en stor kandelaberformad ring, klädd med fisknät, segel och annan båtutrustning.
Ett vacker altare till.
Änglar.
Inte mycket av detta visste vi, när vi steg in i katedralen, men oj, vad vi blev imponerade. Det var jättehögt till taket, så det gick inte att fotografera det med min lilla Minolta. Blixten räckte inte till. Det gällde det mesta, så de flesta bilderna är mycket mörka. Katedralen var otroligt vacker. När vi kom in var det första vi så en stor kandelaber inne i en glasbur, sen kom man in i själva kyrkan. Vi tittade först upp mot högaltaret med det berömda rosettfönstret. Bilden blev lite sned på det.
Tillbedjan
Så var det den stora baldakinen. Fantastisk. Efter den fanns det ett annat altare, som var byggt i modernistastil. Sen följde vi ena sidan ner och tittade på de vackra altarna. De var till ära för olika helgon. Vi satt ett tag och njöt av det vackra. Katedralen var full av folk. Där fanns guider, som berättade på olika språk, men vi gick som vanligt för oss själva, för vi gillar inte att gå i flock, som en skock får. Kunskaperna har vi ju skaffat efteråt. Jag hade visserligen läst boken Mallorca förra gången vi var där, men det var mycket som inte hade fastnat. Så följde vi den andra sidan upp igen. Då var katedralen stängd för renovering, så vi kunde inte se den.
När vi sen gick ut från katedralen, gick vi igenom ett museum, där vi såg ytterligare en jättestor kandelaber i rent silver. Ord finnes inte, som kan berätta om hur vacker den var. Det fanns även ett altare därinne.
Den sista måltiden.
Ännu en enorm kandelaber i rent silver.
Tacksamma för att vi äntligen fått se La Seu gick vi sen vidare in i stan.
Det följer en blogg om våra två gånger inne i Palma separat också. Vänta bara lite!
Den här dagen var det dags att åka in till Palma. Vid ca ½11 var vi framme vid katedralen, La Seu, och klev ur bussen. Jag fick fina bilder på katedralen från sidan.
Vi fick gå en bra bit innan vi kom till ingången. Där var det en jättelång kö, men den gick faktiskt rätt snabbt framåt. Inträdet gick på 4 € för oss båda.
Jag börjar med en beskrivning av katedralen. Kunskaper, som jag har fått på nätet, men mest från en bok, som heter Mallorca, utgiven på Könemanns förlag.
Katedralen i Palma är en av världen största helgedomar. Här är historien om den.
Jaime I hade kommit i en häftig storm, när han skulle erövra Mallorca, med sin flotta, av morerna. Skeppen förliste och Jaime bad till Gud, att de skulle överleva. Det var ett heligt löfte och stormen bedarrade och som genom ett under kunde Jaime I stiga i land med sina 20 000 man och 143 skepp vid Santa Ponsa den 12 april 1229. Då var han bara 29 år.
Han erövrade ön efter bara några månader och på nyårsdagen började han resa ett kors i triumf på moskén med sina män. Grundstenen lades på Nyårsdagen 1230. Katedralen lades på grunden till den gamla moriska moskén, men man glömde att moskén låg vänd mot Mecka. Så, La Seu, som katedralen kallas i folkmun, är alltså vänd Mecka. Kristna kyrkor ligger ju annars mot Jerusalem. La Seu betyder ungefär ”Det överdådiga skeppet anlagt vid hamnen”.
Den första delen av katedralen invigdes högtidligt 1269, men arbetet gick långsamt. Jaime fick inte själv uppleva, att kyrkan blev färdig, utan sonen Jaime II fick överta ansvaret för att bygga katedralen ungefär år 1300.
Till byggnadsmaterial använde man sandsten, dvs. sand utblandad med kalk. Kyrkan består av tre skepp och täcks av 24 valvbågar och är 121 meter lång, 55 meter bred och mittskeppet är 44 meter högt. Det finns 8 kapell på var sida i kyrkan med vackra utsmyckningar. De smala pelarna, som stöttar mittskeppet blev klara först 1389. De skulle bli de smalaste pelarna i världen, men arkitekten Jaume Mates fick inse, att inte ens Guds hus stod över naturlagarna. De började gå sönder under vikten av taket, så man blev tvungen att bredda dem med 20 centimeter. Trots det är de med sina 21 meters höjd, de smalaste pelarna i världen av sin typ.
Porta del Mirador blev färdig 1389. Det är den södra porten och dess spetsbågar är rikt utsmyckade med djurmotiv och droppnäsor. Då började man tro att katedralen snart skulle vara färdigbyggd, men taket rasade in i slutet av 1400-talet, så det blev försenat med flera år.
År 1601 stod huvudfasaden färdig, men en rad nya olyckor inträffanden som gjorde att arbetet blev försenat med flera årtionden. 1851 förstördes den västra fasaden i ett jordskalv. Sen byggdes den upp igen i renässansstil. Det stämmer inte ihop med den i övrigt gotiska byggnadsstilen.
Det finns ett så kallat rosettfönster, Oculus maior, 12 meter stort över huvudaltaret. Det är uppbyggt av 1236 glasrutor i olika färger och har en yta av över 100 m2. Man säger att katedralen är särskilt värd att se på förmiddagen, då solen skiner in genom dess 32 stora målade fönster. År 1857 och 1906 skadades rosetten och 1936 förstördes flera fönster av en flygbomb.
Den berömde spanske arkitekten Antoni Gaudí anlitades att göra om katedralens inre. Det var den dåvarande biskopen av Mallorca, Joan Campins i Barcelò, som var stor älskare av modernistastilen (jugendstilen), som anlitade honom. Han hade ju redan fått stor berömmelse på grund av sitt arbete med La Sagrada Familia i Barcelona.
Gaudí kom till Palma och inspekterade katedralen. Han tittade noga på ljuset i kyrkan hur det föll i tre års tid, innan han lade fram en ritning år 1904, då han skulle påbörja sina planer. Han höll på med arbetet i 10 år innan han plötsligt bestämde sig för att inte avsluta sitt arbete. Ingen vet varför. Så småningom kom ett par av Gaudís lärjungar, Joan Rubió och Guillem Reynés att fullborda arbetet. Även om de största förändringarna i katedralen genomfördes under deras ledning, säger man oftast att det är Gaudí, som står för ombyggnaden.
Gaudí är i alla fall skaparen av en enorm törnekronebaldakin, som hänger över huvudaltaret. Den belyses av hundratals lampor och krönes av ett krucifix. Baldakinen består av en stor kandelaberformad ring, klädd med fisknät, segel och annan båtutrustning.
Inte mycket av detta visste vi, när vi steg in i katedralen, men oj, vad vi blev imponerade. Det var jättehögt till taket, så det gick inte att fotografera det med min lilla Minolta. Blixten räckte inte till. Det gällde det mesta, så de flesta bilderna är mycket mörka. Katedralen var otroligt vacker. När vi kom in var det första vi så en stor kandelaber inne i en glasbur, sen kom man in i själva kyrkan. Vi tittade först upp mot högaltaret med det berömda rosettfönstret. Bilden blev lite sned på det.
Så var det den stora baldakinen. Fantastisk. Efter den fanns det ett annat altare, som var byggt i modernistastil. Sen följde vi ena sidan ner och tittade på de vackra altarna. De var till ära för olika helgon. Vi satt ett tag och njöt av det vackra. Katedralen var full av folk. Där fanns guider, som berättade på olika språk, men vi gick som vanligt för oss själva, för vi gillar inte att gå i flock, som en skock får. Kunskaperna har vi ju skaffat efteråt. Jag hade visserligen läst boken Mallorca förra gången vi var där, men det var mycket som inte hade fastnat. Så följde vi den andra sidan upp igen. Då var katedralen stängd för renovering, så vi kunde inte se den.
När vi sen gick ut från katedralen, gick vi igenom ett museum, där vi såg ytterligare en jättestor kandelaber i rent silver. Ord finnes inte, som kan berätta om hur vacker den var. Det fanns även ett altare därinne.
Tacksamma för att vi äntligen fått se La Seu gick vi sen vidare in i stan.
Det följer en blogg om våra två gånger inne i Palma separat också. Vänta bara lite!
Onsdag 20 Juni 2007
Tisdag 29/5
Vårt hotell Rosa del Mar låg alldeles vid gränsen till Magaluf. Vi hade bestämt oss för att gå dit upp. Vi gick upp för backen förbi vårt hotell och sen gatan vidare tills vi kom till delningen av den gamla och nya delen, som vi ser det. Strax innan såg vi ett hus, som stod på taket upp och ner. B trodde att det hade rasat, men jag såg att man hade byggt det på det här sättet med tinnar och torn mot marken. Det satt två palmer upp och ner på taket med rötterna uppåt. De var konstgjorda förstås. Man höll alltså på med att bygga upp ett hus, som ser ut att stå på taket med grunden upp. Det ska väl se ut som om det varit med om en jordbävning. Det ser helt tokigt ut. Jag tog flera bilder därifrån.
Katmandu det upponervända huset.
Bygget var inte helt klart. Man höll på för fulla muggar med att göra i ordning ”trädgården” och målade barstolar. Helknäppt. Men man får nog massvis med gäster. Det såg ut som om det skulle bli en krog eller ett danspalats kanske.
Ena gaveln upp och ner.
Torsdag 31/5.
Vi hade bestämt att gå upp i Magaluf. På vägen låg det upponervända huset. Dom hade faktiskt öppnat dörrarna, så publiken kunde gå in och titta. Det var inte riktigt färdigt ännu, så jobbare och besökare nästan snubblade på varann. Vi var inne och tittade och så fotograferade jag. Golven var räta som vanligt förstås. Ingenting var upp och ner inomhus.
Snurrande konstverk.
TV-vakt? Se upp!
Baren
Pelare i det upponervända huset.
Allt såg så spännande ut.
Söndag 3/6.
Vi skulle gå upp till Magaluf. Då var klockan kanske ½3. Det var öppet i det upponervända huset för allmänheten. De hade lyckats göra färdigt mycket även utomhus. Det skulle tydligen vara både servering av drinkar och tapas och något av ett museum.
Man hade tillverkat en Snöman och en man, som stod och talade till den. De var rörliga.
Inom glasmontrar fanns det till exempel en spågubbe
(och ett konstverk, som rörde sig i olika riktningar, se ovan. Än en gång beklagar jag att man inte kan skicka in filmer med ändelsen .mov, för jag tog ett par filmer av figurerna. PS. 2 mars 2008, har jag lagt in filmer, så man kan se dem. DS.)
Så här långt kan jag berätta om det upponervända huset. Det måste faktiskt ses. Det fanns även en tydligen rätt stor avdelning med inträde. Vi gick inte in där, så det kan bara bli gissningar, vad det fanns där inne. Kanske nåt slags museum av fantasifigurer. Vad vet jag?
Vårt hotell Rosa del Mar låg alldeles vid gränsen till Magaluf. Vi hade bestämt oss för att gå dit upp. Vi gick upp för backen förbi vårt hotell och sen gatan vidare tills vi kom till delningen av den gamla och nya delen, som vi ser det. Strax innan såg vi ett hus, som stod på taket upp och ner. B trodde att det hade rasat, men jag såg att man hade byggt det på det här sättet med tinnar och torn mot marken. Det satt två palmer upp och ner på taket med rötterna uppåt. De var konstgjorda förstås. Man höll alltså på med att bygga upp ett hus, som ser ut att stå på taket med grunden upp. Det ska väl se ut som om det varit med om en jordbävning. Det ser helt tokigt ut. Jag tog flera bilder därifrån.
Bygget var inte helt klart. Man höll på för fulla muggar med att göra i ordning ”trädgården” och målade barstolar. Helknäppt. Men man får nog massvis med gäster. Det såg ut som om det skulle bli en krog eller ett danspalats kanske.
Torsdag 31/5.
Vi hade bestämt att gå upp i Magaluf. På vägen låg det upponervända huset. Dom hade faktiskt öppnat dörrarna, så publiken kunde gå in och titta. Det var inte riktigt färdigt ännu, så jobbare och besökare nästan snubblade på varann. Vi var inne och tittade och så fotograferade jag. Golven var räta som vanligt förstås. Ingenting var upp och ner inomhus.
Allt såg så spännande ut.
Söndag 3/6.
Vi skulle gå upp till Magaluf. Då var klockan kanske ½3. Det var öppet i det upponervända huset för allmänheten. De hade lyckats göra färdigt mycket även utomhus. Det skulle tydligen vara både servering av drinkar och tapas och något av ett museum.
(och ett konstverk, som rörde sig i olika riktningar, se ovan. Än en gång beklagar jag att man inte kan skicka in filmer med ändelsen .mov, för jag tog ett par filmer av figurerna. PS. 2 mars 2008, har jag lagt in filmer, så man kan se dem. DS.)
Så här långt kan jag berätta om det upponervända huset. Det måste faktiskt ses. Det fanns även en tydligen rätt stor avdelning med inträde. Vi gick inte in där, så det kan bara bli gissningar, vad det fanns där inne. Kanske nåt slags museum av fantasifigurer. Vad vet jag?
Tirsdag 19 Juni 2007
Det här blir långt. Hoppas att ni orkar läsa hela.
Palma Nova, Mallorca 22/5 – 5/6 2007
Tisdag 22/5.
Vi reste från Ängelholm den här gången, eftersom Vingresor hade inlett ett försök med avgångar därifrån.
Vi fick en enrumslägenhet belägen mot poolområdet, som var mycket vackert. På morgnar och förmiddagar var det sol på balkongen, men skugga resten av dagen. Så det var rätt svalt och skönt på nätterna. Gradantalet låg på cirka 25-26 grader hela tiden, med sol och växlande molnighet hela dagarna. Dessutom blåste det härliga vindar hela tiden. Endast en gång åskade och regnade det och det var andra natten. Ingen nederbörd på hela tiden.
Planet landade i Palma 5 minuter i 11 på kvällen. Vi fick åka med en buss från plattan en riktigt lång väg. Sen fick vi vänta en evighet innan bagaget kom klockan 5 i 12. Man skyllde på att bagagevagnen hade fått motorhaveri eller hade varit utan bensin. Vid 5 min i 1 var vi framme vid vårt hotell Rosa del Mar. Vi var de enda kvar på bussen då. Chauffören körde på som en galning runt hörnor och mellan bilar, men han var superskicklig.
Ja så kom vi in på hotellet och fick rum nummer 325 i receptionen. Receptionisten skojade med oss, när vi kom och sa att vi var eftersökta av polisen. Men att det var min man de var på jakt efter. Vi fick ett mycket fint rum, fräscht och inrett i vackra färger. Vi dök i säng utan att packa upp. Jag bara borstade tänderna, tvättade inte ens bort makeupen. Vi släckte 5 i ½2 och slocknade direkt. Sov till klockan var ungefär 7.
Onsdag 23/5.
Vaknade som sagt tidigt. Jag kunde inte somna om, medan B snusade gott. Vid 8-tiden vaknade han till liv och var hungrig. Tvättade och klädde oss och gick ner till frukostmatsalen, där det stod uppdukat en stor buffé. Den var mycket fin med massor av mat, men bara ljusa brödsorter, inget med fibrer. Vi åt med god aptit.
Så gick vi ner mot stranden och promenerade bort till Loro Verde, där vi drack varsin god cappuccino. Sen tog vi en promenad och tittade runt om i Palma Nova. Sen satt vi på balkongen med varsin gin och tonic och åt vår vattenmelon, medan vi såg ut över poolområdet, som såg bättre ut, än vad vi hade trott.
Utsikten från vårt rum på hotellet
Sen var det dags att prova på att sola och bada. Det låg ju nära till hands att besöka vår egen pool och solsängarna där. Vi lade oss på en altan lite ovanför poolerna och solade ett litet tag. Jag blev fort för varm, så vi gick ner till poolen, duschade och badade. Duschade igen efter badet och la oss på solsängarna och vilade.
B började bli ordentligt hungrig, så vi gick ut för att äta. Precis nästan utanför hotellet låg det en pizzeria, som också serverade pizzaslices. B ville tvunget ha, så vi åt varsin trekant. Sen gick vi ut på ”byn” och letade efter paella. Vi hade olika åsikter om var vi hade sett det på menyn någonstans tidigare på dan. Följden blev att vi hamnade på Piano Monroes, eller vad det hette, och åt varsin portion pasta. Jag orkade inte med hela min, utan B fick rycka in på resten, men han åt inte upp allt. Vi drack en flaska rött vin Faustino till. Så kände vi båda att det var dags att gå hem.
På natten vaknade vi av att det åskade ordentligt och regnade.
Torsdag 24/5.
På förmiddagen gick vi en runda bort till hotell Hawaii. Vi gick utefter strandpromenaden dit och åkte hissen upp till receptionen och pratade med flickorna där. Den ena kände igen mig sen förra gången vi bodde där.
Utsikt mot stranden Playa son Matias.
Så gick vi hem och bytte till badkläder och gick ner och solade. Vi badade en gång. Sen försökte vi vända och vrida på oss på de hårda solsängarna, för att få sol runt om. Så kom det en hög danska tjejer och la sig framför oss. Jag låg för tillfället på magen och blev nyfiken, skulle lyfta upp huvudet, för att se dem. Då knäckte det till i revbenen på vänstra sidan. Det gjorde ordentligt ont. Jag blev ju skraj förstås. Att bryta revbenen skulle ju inte vara roligt särskilt på semestern. Det gjorde ont, när jag tryckte på revbenen, men de verkade inte ha gått av. Det gjorde inte ont, när jag kunde andas i alla fall.
Strax efter det kom det en ung kille och pratade med oss. Han var från Belgien och arbetade som någon slags hotellvärd. Han hette Peter. Det var meningen att han skulle prata med alla gästerna och tala om för dem vilka aktiviteter det fanns på hotellet. Den här kvällen var det Bingo och en akrobatgrupp, som skulle uppträda. Nästa dag blir det gevärsskytte.
Vi gick till Duque de Estremera, en gata där vi varit flera gånger redan. På en restaurang som hette Rumbo Sol tittade vi på matsedeln och det stod att de hade lever, så vi slog oss ner vid ett bord. Där kom vi i samspråk med ett svenskt par vid sidan om oss. De kom från Växjö. Han hette Hans och hans fru Sonja. Han och B hade lumpat samtidigt på olika kompanier på I 6 i Kristianstad, men kände inte varandra. De hade däremot många gemensamma känningar därifrån. Det var riktigt roligt att höra dem
Levern smakade utmärkt gott. Vi gick inte därifrån, förrän de hade stängt butiken. De hade nästan samma väg hem som vi, så vi hade sällskap ett bra tag. Vi kom hem och la oss och släckte klockan 12.
Fredag 25/5.
Den här dagen gick vi ut och uppför vår gata, Avenida C´as Sabornes, för att leta efter Fritidsresors hotell, Viva Palmanova. Det låg faktiskt på samma gata som vårt hotell. Vi gick in och kollade. Jo, det var rätt, men kiosken utanför hade inga svenska tidningar, som vi hade hittat där förr.
Då gick vi ner för några trappor och kom direkt till Duque de Estremera och kom så småningom ut till det ställe, där vi förra gången brukade dricka riktig cappuccino. Det fanns inte kvar utan var utbytt till nåt brittiskt. Vi fortsatte Paseo del Mar fram, för att hitta Tabu, dit våra bekanta, hade tänkt gå den här kvällen. Vi hittade Tabu och ett ställe, som receptionisten på Hawaii hade rekommenderat. Eftersom vi inte hade ätit en ordentlig lunch gick vi på Mac Donalds och delade på en hamburgare och en flaska vatten. Sen gick vi till Rumbo Sol och drack varsin capuccino och varsin Grand Marnier. Framåt kvällen gjorde vi oss i ordning för att ev. möta Sonja och Hasse på Tabu. Vi tog den övre vägen och inte den vi brukade gå. Satte oss på Tabu med varsin öl och väntade. Beställde så småningom varsin sjötunga meunière och tog ett vitt vin till. Först fick vi in vitt bröd med alioli och morotsstavar. Det går tydligen automatiskt om man inte säger till. Det smakade mycket gott och sjötungan var jättefin med potatis och grönsaker till. Våra vänner kom inte så vi betalade och gick den vanliga vägen hem och när vi kom förbi Rumbo Sol, där vi hade träffats, satt Sonja och Hasse där. De hade suttit hela tiden och väntat att vi skulle komma förbi. Vi satte oss ner hos dem och snackade tills de ville gå hem, för de skulle åka hem dagen därpå. Vi tog sällskap och gick och la oss något före 12, tror jag det var. Jag kände av att jag hade bränt ryggen i solen. Det sved och bultade.
Lördag 26/5.
Efter frukosten gick vi ut och promenerade längs strandpromenaden och satte oss på Loro Verde med Café con Leche och varsin tårtbit. B åt chokladtårta och jag jordgubbsdito. Där satt vi länge och tittade ut mot havet och alla båtarna, som dök upp allteftersom. Det var jättefint väder och skönt.
Så kom vi på att det nog var dags att inhandla förnödenheter på BIP. Köpte äpplen, som blev inslagna två gånger. Vi fick förstås pengarna tillbaka, men vi hade varit misstänksamma på äppelpriset förra gången också. Det var så underligt, för flickan i kassan talade engelska (lite i alla fall), men plötsligt kunde hon bara prata spanska. Så gick vi hem och åt en liten lunch på bröd, melon och skinka. Sen blev det sängen. Jag skrev och B somnade bums. Det blev faktiskt mycket sovande och läsande hela semestern igenom.
På kvällen bestämde vi oss för att gå ut och äta på Goodfather`s. Vi hade gått förbi där på förmiddagen och pratat med en söt och trevlig svensk tjej, som jobbade där. Vi trodde ju att hon var där på kvällen också. När vi kom var det bara ett gäng norska piker, som jobbade. Men, vi slog oss ner i alla fall och beställde San Miguel och till mat blev det grillade revben med bakad potatis till. Det var alldeles utmärkt gott med en jättefin barbequesås. När vi nästan hade ätit färdigt, kom den svenska tjejen. När hon fick syn på mig vinkade hon och kom fram och hälsade på B också. Hon var jättetrevlig. Så småningom betalade vi notan och gick hem för att sätta oss på balkongen och läsa.
I receptionen kom den belgiska hotellvärden Peter och hälsade på oss och så pratade vi en stund. När vi väl kommit upp, bytt om och satt på balkongen blev vi faktiskt rätt trötta båda två trots allt vi sovit och vilat under dagen. Det tog inte många minuter innan B slocknade, medan jag skrev.
Söndag 27/5.
Efter frukosten gick vi ner och skaffade parasoll och solbänkar. Det var ett välkomstmöte, där vi pratade med guiden. Han envisade med att kalla tåget från Soller till Palma för spårvagn. Trots protester från oss och ett danskt par fortsatte han med det. Han kallade det i alla fall för spårvagn. Då fick han väl det då.
Så solade och badade vi tills det blev dags för lunch. Då gick vi upp och B fixade i köket. När vi hade ätit och jag diskat, såg vi från balkongen att ett ungt par snodde ”vårt” parasoll och sparkade undan ”våra” solsängar. Vi hade våra handdukar på dem, så de måste ju ha sett att det var upptaget. Jag skyndade mig ner, för att säga ifrån, men när jag såg att de hade en liten bebis med sig höll jag tyst. Jag bara sa att vi behövde parasollet, för att jag kunde få eksem om jag låg för länge i solen. Jag for i alla fall in till receptionen och där fick jag veta att jag skulle vända mig till en servitör. När jag kom dit, kom det en kille i vit skjorta också och han tog upp en telefon med order om flera parasoller. Det kom så småningom en med ett alldeles nytt parasoll. Tjejen i det engelska paret hämtade så småningom en parasollhållare och satt i det där i stället för i ett högt rör, de använt sig av. Vi kunde faktiskt inte hålla tillbaka ett litet smil, när hela parasollet välte för dem. Det var ingen som gjorde sig illa i alla fall. Tjuv och tjuv det ska du heta….
Vi badade bara en gång. Sen gick vi upp och duschade och så vidare. Gick ut på ”stan” utefter strandpromenaden. Vi satte oss hos Loro Verde och drack varsin café con leche och B åt en chokladtårtbit och jag fick en jordgubb. Så drack vi varsin Grand Marnier till. Vi satt där länge och väl och läste tidningen och såg på folk och på det vackra havet med alla ”småbåtar”.
Utsikt från Loro Verde på kvällen.
Måndag 28/5.
I dag var det dags att åka in till Palma. Den resan kommer jag att blogga alldeles särskilt om. Bara vänta!
På kvällen gick vi sista biten hemåt från bussen och köpte fyra pizzaslices och tog med upp på rummet och åt dem på balkongen. Då var det rätt kyligt, för vinden hade inte lagt sig och temperaturen hade sjunkit en hel del. Det blåste av bara katten hela dan, så vi blev absolut inte för varma. Efter pizzan var det dags för sängen. Då var nog klockan vid ½11-tiden. Jag somnade bums.
Tisdag 29/5
Vaknade vid 7 efter en god natts sömn. Gick ner till frukosten. Där fick vi en liten tub Kalles kaviar och lite Nes-kaffe av ett par damer från Malmberget. De var på hemväg. Vi bestämde oss för att gå till Magaluf den här dan. Jag ska blogga särskilt om det också. Det blir för mycket att läsa annars på en gång.
Sen gick vi ner till övre altanen vid poolen. Där låg vi rätt länge, badade inte, för det blåste så man blev inte varm. Gick upp och gjorde oss i ordning för kvällen och tog varsin gingrogg på balkongen innan vi gick ner till Goodfather`s. De hade inget bord ledigt, men lovade att reservera ett till ”Sean Connery” till om en kvart. B brukar skoja och presentera sig som Sean Connery. Vi gick ner till stranden en runda och när vi kom tillbaka stod bordet ledigt och reserverat till oss.
Vi bestämde oss för lambsleg, men det fanns bara till en person, så jag överlät det till B och beställde en dagens meny; champinjoner stekta i vitlök till förrätt och pepparbiff till varmrätt. Förrätten delade vi på, sen fick vi vänta ett tag. Det berodde antagligen på lammbenet. Det tog nog längre tid att tillaga. När maten kom in tappade vi hakorna alldeles. Det var de största portioner vi någonsin sett. B:s lammben var stort som bara den. Bara för det samma fick jag antagligen 2 biffar, så det inte skulle se för smått ut mot B:s portion.
B med lambsleg.
Grannarna vid sidan om oss fick nämligen bara en köttbit var. De åt samma sort som jag. Allt smakade jättefint och vi fick superb betjäning av flickorna. Dom frågade om vi ville ha dessert också, men våra magar stod som i en fyrkant och en snibb, så vi gick hem.
Sen satt vi på balkongen ett litet tag. Så kallade sängen.
Onsdag 30/5
Vi hade roligt på frukosten. Först mötte vi lilla runda, alltid skrattande Paula. Hon gör en alltid glad. När vi hade ätit färdigt, kom Liam, servitören, fram och skulle hämta tallrikarna från bordet. B läste på hans namnbricka och sa ”I´m Sean Connery”. Liam fattade sig snabbt och frågade om B var på ”Secret Mission”. ”Yes”. Så frågade han mig, vem jag var. Jag svarade ”Mrs Connery”. Liam började skratta, så han nästan tappade tallrikarna. ”You make me nervous”, sa han. När vi gick sa han ”Are you going on mission now?” B svarade ”Yes, I have my gun here” och låtsades dra en pistol.
Efter frukosten gick vi ner till terrassen vid poolen och solade och badade ett par gånger. Sen tog vi en promenad genom trädgården och spelade lite biljard. Innan dess hade Peter kommit och frågat B om han ville skjuta gevär. Nej. Han frågade tidigare också om B ville spela biljard. Då var det nej.
Så småningom gick vi ner i Palma Nova och tittade i skoaffärer och smyckebutiker. Vi var ju på väg att köpa en present till mitt barnbarns ”student”.
På kvällen gick vi ner till Goodfather`s igen. En av de norska flickorna viftade med bägge armarna högt uppe i luften, när hon fick syn på oss. Det fanns inget ledigt bord ute, så vi fick vänta i fem minuter. Josefin, den talföra svenska tjejen kom i samma veva. Hon presenterade Bert som Sean Connery för killen som tog hand om notorna. Han var nog ägaren. Denne är gift med en irländska. Irländarna är kända för att äta mest mat i världen. Vi beställde sjötunga med klyftpotatis och en flaska vitt Faustino River.
Vi fick reda på att den andra svenska tjejen och Josefine var systrar. Systern var inne i Palma, där Josefine hade shoppat på H & M, samma dag, som vi var inne i Palma. Systern hade ringt för hon hittade inte H & M och Josefine kunde inte förklara. När vi gick hem fick jag en ingivelse och gick in i en smyckebutik intill La Costebutiken. Där hittade vi ett fint armband till barnbarnet och köpte det bums.
Torsdag 31/5.
Först blev det frukost och sen skrev jag så pennan nästan glödde.
Vi hade bestämt att gå upp i Magaluf. Se bloggen, som följer särskilt. Där gick vi in och ut bland butikerna och hittade bland andra en riktigt fin skobutik. Den såg ut som en vanlig billig turistshop, men de hade massor av eleganta skor. Mittemot vår kaffeservering låg ett hotell, som vi kände oss tvungna att undersöka. Det hette Royal Beach. Vi gick in och tittade på deras poolområde. Det hade två stora pooler och en fin utsikt över havet. Men man fick visst betala för poolsängarna enligt ett par damer vi kom i slang med. Den ena hade precis fyllt 82 år och den andra var född –35 som jag. De kom från Malmö och de berättade att det också var ett Vinghotell. Vi pratade rätt länge med varann.
När vi kom hem käkade vi varsin grovmacka med skinka på. Sen gick vi ner till poolaltanen. Just den här dagen höll man på med att byta ut de hårda solsängarna till nya med blått nät att ligga på. Mycket skönare. Vi låg ett bra tag eftersom det var bekvämare än tidigare. Vi badade inte ens.
Efter dusch osv. gick vi till Loro Verde. Under tiden vi gick dit köpte vi en svensk tidning. På Loro Verde åt vi en jättefin paella och tittade på den vackra utsikten. Vid 9 ungefär började en karl och en tjej att spela och sjunga. De var jättebra. Det var en liten flicka på ett par år, som dansade till dem också. Sen gick vi hem och fastnade i baren, där 3 killar och två tjejer spelade, dansade och sjöng, så det stod det härliga till. Där var det också en liten flicka, på ett par år, som stod och dansade till musiken. Jag kunde inte motstå henne med kameran, utan videofilmade henne med kameran. Tyvärr kan jag inte visa den här eftersom Reseguiden inte tar filmer med ändelsen .mov.
Efter musiken blev det Bingo och Peter var snabbt framme och gav oss varsin bricka och varsin penna. Vi trodde ju att det var som vårat Bingo, att man bara behövde en hel rad, men det gällde hela brickan. Bert fick snabbt en hel rad, men det gick ju inte hem. Det var en kvinna, som vann och priset var en flaska Champange. Så var den dan slut och vi kröp till sängs.
Fredag 1/6.
Den här dagen skulle vi in till Palma igen hade vi bestämt. Se särskilda Palma bloggen.
På kvällen fick vi vänta ett bra tag innan vår buss av dragspelsmodell gick. Chauffören hade paus. Sen på vägen till hotellet köpte vi tre pizzaslices och satt på balkongen i lugn och ro och åt.
Jag var jättetrött, så jag gick in och tvättade av mig och la mig i sängen. Då hade jag hade redan skurat av mina kolsvarta fötter, så jag kunde prova mina nya skor till klänningen. B kom strax efter och la sig han också.
Lördag 2/6.
Efter frukosten gick vi ner och solade i de nya solsängarna, som var mycket bekvämare än de gamla hårda. Jag skrev om gårdagen och förmiddagen denna dag, 11 sidor allt som allt. Vi badade en gång och solade igen. B gick upp och stekte köttfärsbiffar och gjorde mackor med kaviar. Sen gick han ut på balkongen och ropade som Tarzan. Då var det dags för mig att gå upp och äta.
Efter maten diskade jag och B skulle gå ner till poolen. Sen gick jag ner och solade och löste Sudoku. Vi låg länge och solade. Inget bad. Det berodde bland annat på att det spelades en vattenpolomatch i poolen.
Vi satt rätt länge på balkongen och klädde oss sen och gick ut. Vi gick ner till Loro Verde, där det var så mycket folk häromdagen. Det blev bara lite folk där, till och med vid musikunderhållningen. Vi beställde grillad fläskfilé med grönsaker och bakad potatis. För kvällen tog vi husets röda vin. Efter maten blev det café con leche och Grand Marnier. Till notan fick vi varsin liten shot ”on the house”.
Så gick vi hem. På hotellet pågick underhållningen. Det var två kvinnor som dansade och en man sjöng och en man spelade gitarr, typisk flamenco. Hyfsat bra. Så fick vi varsin bingobricka, men vann inte den här gången heller. När vi var på väg att gå, kom Peter hotellvärden och undrade om vi inte ville följa med ut med honom och några kompisar. Peter är i ålder med våra barnbarn. Han kommer från Antwerpen i Belgien. Vi tackade nej förstås, för vi var för trötta. Gick upp och la oss i stället.
Söndag 3/6.
Efter frukosten var det dags för sol och bad. Vi låg rätt länge och badade i poolen 2 gånger innan B gick upp och stekte goda köttfärsbiffar, som han hade inhandlat på morgonen. Han lade på blåmögelost ovanpå biffarna, så de smakade underbart.
Sen skulle vi gå upp till Magaluf. Se särskilda bloggen, som kommer! Där gick vi till vårt café och drack café con leche och åt varsin tårtbit. B åt en äppelkaka med vispgrädde och jag en cheesecake med svarta vinbär och vispgrädde. Vi hittade en butik, som hade cigarrer. B köpte ett paket King Edward och fick en tändare på köpet.
Så gick vi hemåt. På uppvägen dit missade vi en butik, där vi hade sett att de hade likadana bikinis, som en kines hade vid vårt hotell. Butiken i Magaluf var billigare med sina med 8 € mot kinesens 8,50. Nu kostade de till och med 7 €. Men jag fick inte prova bikinitrosorna, så vi struntade i dom.
När vi kom ner till Palma Nova igen gick vi till Goodfathers och beställde bord till klockan 8. Vi ville ha ett lambsleg och en barbeque.
Under tiden gick vi till kinesen och där fick jag prova. Bikinin satt bra så vi köpte den, men fick prutat den till 8 €. Så när vi kom upp provade jag den igen ordentligt och den satt mycket bättre än jag kunde tro. B sa att vi skulle köpa en till i nån annan färg, än den vi köpte i olika blå och gula nyanser på vit botten.
Sen gick vi ner mot Goodfather`s och in på la Coste. B tittade på en skinnjacka igen, som han gjort flera gånger förut. Chefen var där och sa, om han köpte den, skulle han få extra rabatt förutom de 100 € den redan var nedsatt med. Vi skulle äta innan B bestämde sig. När vi hade satt oss ner kom en av killarna från la Coste förbi och han sa till mig att de väntade på oss att vi skulle komma. Vi åt vår mat. Stort var det som vanligt. Så drack vi en flaska Faustino. B smakade på lammet och jag på hans barbeque. Jag tog fotografier på maten och tjejerna och chefen.
Jag med lambsleg.
Jag och B på Goodfathers.
När vi hade ätit upp och betalat, gick vi till la Coste igen och det var ju egentligen ingen tvekan utan att B köpte jackan. Sen hos kinesen köpte vi en bikini till i andra färger. Mer åt röd-orange.
Så gick vi upp till oss. B skulle röka på balkongen, men ingen av oss fick upp den låsta dörren. Jag ringde till receptionen, men dom hade ingen att skicka. Flickan undrade om det var emergency. Jag sa ja. B hade tänt en stor cigarr, för att gå ut på balkongen och den luktade så. Först kom det upp en tjej, men hon kunde inte greja dörren. Så kom den kraftige bingovärden. Med ett knyck fick han upp dörren. Vi hade båda försökt på alla sätt och vis. Det är inte styrka utan huvud, sa han. Sen kunde vi sitta ute och vädra ut cigarrlukten och få in frisk luft till natten.
Måndag 4/6.
Det hände inte mycket under dagen annat än att vi solade och badade. B lagade lunch, och ropade som Tarzan igen. Då var jag färdig för att äta redan. Vi vilade ett tag uppe innan vi gick ner igen till poolen och solade och badade igen. Så blev det så hett och solen stack på kroppen, så vi gick upp och sov middag, duschade och gick ut för att köpa tidning och äta tidig middag på Loro Verde.
Vi beställde dagens meny, som bestod av klar kycklingsoppa, grillad Medelhavstorsk med kokt potatis och grönsaker och till dessert melon. Soppan var mycket god, torsken sådär (liten portion fisk) och melonen var fin. Så gick vi bara en liten runda och gick hem.
Där satt vi på balkongen ett tag. Så gick jag in och började packa. Det blev rätt mycket kallare på natten, så B hämtade ett överkast och la på sig. Jag började inte frysa förrän senare, men klarade mig ändå utan överkast. Vaknade vid 7.
Tisdag 5/6.
Hemresedag. Vi var först inne i matsalen klockan 8. Åt ordentligt och fick varsin påse Liptons the´ av killen i baren, Pablo, som han hade lovat dan innan, när théet var slut i matsalen. När vi gick, tog vi ordentligt farväl av bingovärden Paco, som alltid åt sin frukost i matsalen. Så var det Liam och jag fick kindkyssar av honom. Så var det killen i baren, Pablo, som också gav mig kindkyssar. Vi sa adjö till tjejerna också. När jag sa adjö till Mary överraskade hon mig med kindkyssar och ett brett leende. Hon hade visserligen en bricka i händerna, så hon kunde inte ta i hand. Jag blev i alla fall rörd. Sen fick jag kindpussar av den lilla Romina. Jag tog fotografi av alla fyra. Det var nästan så jag hade tårar i ögonen, när vi gick.
Mary, Romina, Pablo och Liam.
Sen vilade vi och packade sen färdigt. Det blev varmt i rummet, så i stället för att stanna kvar gick vi ner i lobbyn och satt där och väntade. Vi beställde varsin gin och tonic i baren och sandwikare. Vi åt inte upp allt, utan sparade hälften till flygplatsen. Vi pratade också med Paco, som kallade sig speaker. Det vill säga Bingovärden, som jag kallade honom tidigare. Peter, hotellvärden kom också och pratade med oss ett tag medan vi väntade. Han var mycket trevlig som vanligt.
Peter och B, som blundade just då.
Så småningom kom bussen och hämtade oss lite tidigare än vad som hade avtalats. Vi åkte runt och hämtade folk innan vi kom till flygplatsen. Där checkade vi in rätt snabbt och väl uppe åt vi våra mackor och drack öl. Var och en av oss gick runt och spanade in butikerna. Det var ett jättestort område där.
Planet lyfte lite försenat och vi flög hem igen. I Ängelholm väntade en flygbuss, så det var bara att kliva på och åka hem. Allt gick mycket smärtfritt. Då var det skönt att krypa ner i sin egen säng igen, sen vi hade kollat posten och tidningarna.
Palma Nova, Mallorca 22/5 – 5/6 2007
Tisdag 22/5.
Vi reste från Ängelholm den här gången, eftersom Vingresor hade inlett ett försök med avgångar därifrån.
Vi fick en enrumslägenhet belägen mot poolområdet, som var mycket vackert. På morgnar och förmiddagar var det sol på balkongen, men skugga resten av dagen. Så det var rätt svalt och skönt på nätterna. Gradantalet låg på cirka 25-26 grader hela tiden, med sol och växlande molnighet hela dagarna. Dessutom blåste det härliga vindar hela tiden. Endast en gång åskade och regnade det och det var andra natten. Ingen nederbörd på hela tiden.
Planet landade i Palma 5 minuter i 11 på kvällen. Vi fick åka med en buss från plattan en riktigt lång väg. Sen fick vi vänta en evighet innan bagaget kom klockan 5 i 12. Man skyllde på att bagagevagnen hade fått motorhaveri eller hade varit utan bensin. Vid 5 min i 1 var vi framme vid vårt hotell Rosa del Mar. Vi var de enda kvar på bussen då. Chauffören körde på som en galning runt hörnor och mellan bilar, men han var superskicklig.
Ja så kom vi in på hotellet och fick rum nummer 325 i receptionen. Receptionisten skojade med oss, när vi kom och sa att vi var eftersökta av polisen. Men att det var min man de var på jakt efter. Vi fick ett mycket fint rum, fräscht och inrett i vackra färger. Vi dök i säng utan att packa upp. Jag bara borstade tänderna, tvättade inte ens bort makeupen. Vi släckte 5 i ½2 och slocknade direkt. Sov till klockan var ungefär 7.
Onsdag 23/5.
Vaknade som sagt tidigt. Jag kunde inte somna om, medan B snusade gott. Vid 8-tiden vaknade han till liv och var hungrig. Tvättade och klädde oss och gick ner till frukostmatsalen, där det stod uppdukat en stor buffé. Den var mycket fin med massor av mat, men bara ljusa brödsorter, inget med fibrer. Vi åt med god aptit.
Så gick vi ner mot stranden och promenerade bort till Loro Verde, där vi drack varsin god cappuccino. Sen tog vi en promenad och tittade runt om i Palma Nova. Sen satt vi på balkongen med varsin gin och tonic och åt vår vattenmelon, medan vi såg ut över poolområdet, som såg bättre ut, än vad vi hade trott.
Sen var det dags att prova på att sola och bada. Det låg ju nära till hands att besöka vår egen pool och solsängarna där. Vi lade oss på en altan lite ovanför poolerna och solade ett litet tag. Jag blev fort för varm, så vi gick ner till poolen, duschade och badade. Duschade igen efter badet och la oss på solsängarna och vilade.
B började bli ordentligt hungrig, så vi gick ut för att äta. Precis nästan utanför hotellet låg det en pizzeria, som också serverade pizzaslices. B ville tvunget ha, så vi åt varsin trekant. Sen gick vi ut på ”byn” och letade efter paella. Vi hade olika åsikter om var vi hade sett det på menyn någonstans tidigare på dan. Följden blev att vi hamnade på Piano Monroes, eller vad det hette, och åt varsin portion pasta. Jag orkade inte med hela min, utan B fick rycka in på resten, men han åt inte upp allt. Vi drack en flaska rött vin Faustino till. Så kände vi båda att det var dags att gå hem.
På natten vaknade vi av att det åskade ordentligt och regnade.
Torsdag 24/5.
På förmiddagen gick vi en runda bort till hotell Hawaii. Vi gick utefter strandpromenaden dit och åkte hissen upp till receptionen och pratade med flickorna där. Den ena kände igen mig sen förra gången vi bodde där.
Så gick vi hem och bytte till badkläder och gick ner och solade. Vi badade en gång. Sen försökte vi vända och vrida på oss på de hårda solsängarna, för att få sol runt om. Så kom det en hög danska tjejer och la sig framför oss. Jag låg för tillfället på magen och blev nyfiken, skulle lyfta upp huvudet, för att se dem. Då knäckte det till i revbenen på vänstra sidan. Det gjorde ordentligt ont. Jag blev ju skraj förstås. Att bryta revbenen skulle ju inte vara roligt särskilt på semestern. Det gjorde ont, när jag tryckte på revbenen, men de verkade inte ha gått av. Det gjorde inte ont, när jag kunde andas i alla fall.
Strax efter det kom det en ung kille och pratade med oss. Han var från Belgien och arbetade som någon slags hotellvärd. Han hette Peter. Det var meningen att han skulle prata med alla gästerna och tala om för dem vilka aktiviteter det fanns på hotellet. Den här kvällen var det Bingo och en akrobatgrupp, som skulle uppträda. Nästa dag blir det gevärsskytte.
Vi gick till Duque de Estremera, en gata där vi varit flera gånger redan. På en restaurang som hette Rumbo Sol tittade vi på matsedeln och det stod att de hade lever, så vi slog oss ner vid ett bord. Där kom vi i samspråk med ett svenskt par vid sidan om oss. De kom från Växjö. Han hette Hans och hans fru Sonja. Han och B hade lumpat samtidigt på olika kompanier på I 6 i Kristianstad, men kände inte varandra. De hade däremot många gemensamma känningar därifrån. Det var riktigt roligt att höra dem
Levern smakade utmärkt gott. Vi gick inte därifrån, förrän de hade stängt butiken. De hade nästan samma väg hem som vi, så vi hade sällskap ett bra tag. Vi kom hem och la oss och släckte klockan 12.
Fredag 25/5.
Den här dagen gick vi ut och uppför vår gata, Avenida C´as Sabornes, för att leta efter Fritidsresors hotell, Viva Palmanova. Det låg faktiskt på samma gata som vårt hotell. Vi gick in och kollade. Jo, det var rätt, men kiosken utanför hade inga svenska tidningar, som vi hade hittat där förr.
Då gick vi ner för några trappor och kom direkt till Duque de Estremera och kom så småningom ut till det ställe, där vi förra gången brukade dricka riktig cappuccino. Det fanns inte kvar utan var utbytt till nåt brittiskt. Vi fortsatte Paseo del Mar fram, för att hitta Tabu, dit våra bekanta, hade tänkt gå den här kvällen. Vi hittade Tabu och ett ställe, som receptionisten på Hawaii hade rekommenderat. Eftersom vi inte hade ätit en ordentlig lunch gick vi på Mac Donalds och delade på en hamburgare och en flaska vatten. Sen gick vi till Rumbo Sol och drack varsin capuccino och varsin Grand Marnier. Framåt kvällen gjorde vi oss i ordning för att ev. möta Sonja och Hasse på Tabu. Vi tog den övre vägen och inte den vi brukade gå. Satte oss på Tabu med varsin öl och väntade. Beställde så småningom varsin sjötunga meunière och tog ett vitt vin till. Först fick vi in vitt bröd med alioli och morotsstavar. Det går tydligen automatiskt om man inte säger till. Det smakade mycket gott och sjötungan var jättefin med potatis och grönsaker till. Våra vänner kom inte så vi betalade och gick den vanliga vägen hem och när vi kom förbi Rumbo Sol, där vi hade träffats, satt Sonja och Hasse där. De hade suttit hela tiden och väntat att vi skulle komma förbi. Vi satte oss ner hos dem och snackade tills de ville gå hem, för de skulle åka hem dagen därpå. Vi tog sällskap och gick och la oss något före 12, tror jag det var. Jag kände av att jag hade bränt ryggen i solen. Det sved och bultade.
Lördag 26/5.
Efter frukosten gick vi ut och promenerade längs strandpromenaden och satte oss på Loro Verde med Café con Leche och varsin tårtbit. B åt chokladtårta och jag jordgubbsdito. Där satt vi länge och tittade ut mot havet och alla båtarna, som dök upp allteftersom. Det var jättefint väder och skönt.
Så kom vi på att det nog var dags att inhandla förnödenheter på BIP. Köpte äpplen, som blev inslagna två gånger. Vi fick förstås pengarna tillbaka, men vi hade varit misstänksamma på äppelpriset förra gången också. Det var så underligt, för flickan i kassan talade engelska (lite i alla fall), men plötsligt kunde hon bara prata spanska. Så gick vi hem och åt en liten lunch på bröd, melon och skinka. Sen blev det sängen. Jag skrev och B somnade bums. Det blev faktiskt mycket sovande och läsande hela semestern igenom.
På kvällen bestämde vi oss för att gå ut och äta på Goodfather`s. Vi hade gått förbi där på förmiddagen och pratat med en söt och trevlig svensk tjej, som jobbade där. Vi trodde ju att hon var där på kvällen också. När vi kom var det bara ett gäng norska piker, som jobbade. Men, vi slog oss ner i alla fall och beställde San Miguel och till mat blev det grillade revben med bakad potatis till. Det var alldeles utmärkt gott med en jättefin barbequesås. När vi nästan hade ätit färdigt, kom den svenska tjejen. När hon fick syn på mig vinkade hon och kom fram och hälsade på B också. Hon var jättetrevlig. Så småningom betalade vi notan och gick hem för att sätta oss på balkongen och läsa.
I receptionen kom den belgiska hotellvärden Peter och hälsade på oss och så pratade vi en stund. När vi väl kommit upp, bytt om och satt på balkongen blev vi faktiskt rätt trötta båda två trots allt vi sovit och vilat under dagen. Det tog inte många minuter innan B slocknade, medan jag skrev.
Söndag 27/5.
Efter frukosten gick vi ner och skaffade parasoll och solbänkar. Det var ett välkomstmöte, där vi pratade med guiden. Han envisade med att kalla tåget från Soller till Palma för spårvagn. Trots protester från oss och ett danskt par fortsatte han med det. Han kallade det i alla fall för spårvagn. Då fick han väl det då.
Så solade och badade vi tills det blev dags för lunch. Då gick vi upp och B fixade i köket. När vi hade ätit och jag diskat, såg vi från balkongen att ett ungt par snodde ”vårt” parasoll och sparkade undan ”våra” solsängar. Vi hade våra handdukar på dem, så de måste ju ha sett att det var upptaget. Jag skyndade mig ner, för att säga ifrån, men när jag såg att de hade en liten bebis med sig höll jag tyst. Jag bara sa att vi behövde parasollet, för att jag kunde få eksem om jag låg för länge i solen. Jag for i alla fall in till receptionen och där fick jag veta att jag skulle vända mig till en servitör. När jag kom dit, kom det en kille i vit skjorta också och han tog upp en telefon med order om flera parasoller. Det kom så småningom en med ett alldeles nytt parasoll. Tjejen i det engelska paret hämtade så småningom en parasollhållare och satt i det där i stället för i ett högt rör, de använt sig av. Vi kunde faktiskt inte hålla tillbaka ett litet smil, när hela parasollet välte för dem. Det var ingen som gjorde sig illa i alla fall. Tjuv och tjuv det ska du heta….
Vi badade bara en gång. Sen gick vi upp och duschade och så vidare. Gick ut på ”stan” utefter strandpromenaden. Vi satte oss hos Loro Verde och drack varsin café con leche och B åt en chokladtårtbit och jag fick en jordgubb. Så drack vi varsin Grand Marnier till. Vi satt där länge och väl och läste tidningen och såg på folk och på det vackra havet med alla ”småbåtar”.
Måndag 28/5.
I dag var det dags att åka in till Palma. Den resan kommer jag att blogga alldeles särskilt om. Bara vänta!
På kvällen gick vi sista biten hemåt från bussen och köpte fyra pizzaslices och tog med upp på rummet och åt dem på balkongen. Då var det rätt kyligt, för vinden hade inte lagt sig och temperaturen hade sjunkit en hel del. Det blåste av bara katten hela dan, så vi blev absolut inte för varma. Efter pizzan var det dags för sängen. Då var nog klockan vid ½11-tiden. Jag somnade bums.
Tisdag 29/5
Vaknade vid 7 efter en god natts sömn. Gick ner till frukosten. Där fick vi en liten tub Kalles kaviar och lite Nes-kaffe av ett par damer från Malmberget. De var på hemväg. Vi bestämde oss för att gå till Magaluf den här dan. Jag ska blogga särskilt om det också. Det blir för mycket att läsa annars på en gång.
Sen gick vi ner till övre altanen vid poolen. Där låg vi rätt länge, badade inte, för det blåste så man blev inte varm. Gick upp och gjorde oss i ordning för kvällen och tog varsin gingrogg på balkongen innan vi gick ner till Goodfather`s. De hade inget bord ledigt, men lovade att reservera ett till ”Sean Connery” till om en kvart. B brukar skoja och presentera sig som Sean Connery. Vi gick ner till stranden en runda och när vi kom tillbaka stod bordet ledigt och reserverat till oss.
Vi bestämde oss för lambsleg, men det fanns bara till en person, så jag överlät det till B och beställde en dagens meny; champinjoner stekta i vitlök till förrätt och pepparbiff till varmrätt. Förrätten delade vi på, sen fick vi vänta ett tag. Det berodde antagligen på lammbenet. Det tog nog längre tid att tillaga. När maten kom in tappade vi hakorna alldeles. Det var de största portioner vi någonsin sett. B:s lammben var stort som bara den. Bara för det samma fick jag antagligen 2 biffar, så det inte skulle se för smått ut mot B:s portion.
Grannarna vid sidan om oss fick nämligen bara en köttbit var. De åt samma sort som jag. Allt smakade jättefint och vi fick superb betjäning av flickorna. Dom frågade om vi ville ha dessert också, men våra magar stod som i en fyrkant och en snibb, så vi gick hem.
Sen satt vi på balkongen ett litet tag. Så kallade sängen.
Onsdag 30/5
Vi hade roligt på frukosten. Först mötte vi lilla runda, alltid skrattande Paula. Hon gör en alltid glad. När vi hade ätit färdigt, kom Liam, servitören, fram och skulle hämta tallrikarna från bordet. B läste på hans namnbricka och sa ”I´m Sean Connery”. Liam fattade sig snabbt och frågade om B var på ”Secret Mission”. ”Yes”. Så frågade han mig, vem jag var. Jag svarade ”Mrs Connery”. Liam började skratta, så han nästan tappade tallrikarna. ”You make me nervous”, sa han. När vi gick sa han ”Are you going on mission now?” B svarade ”Yes, I have my gun here” och låtsades dra en pistol.
Efter frukosten gick vi ner till terrassen vid poolen och solade och badade ett par gånger. Sen tog vi en promenad genom trädgården och spelade lite biljard. Innan dess hade Peter kommit och frågat B om han ville skjuta gevär. Nej. Han frågade tidigare också om B ville spela biljard. Då var det nej.
Så småningom gick vi ner i Palma Nova och tittade i skoaffärer och smyckebutiker. Vi var ju på väg att köpa en present till mitt barnbarns ”student”.
På kvällen gick vi ner till Goodfather`s igen. En av de norska flickorna viftade med bägge armarna högt uppe i luften, när hon fick syn på oss. Det fanns inget ledigt bord ute, så vi fick vänta i fem minuter. Josefin, den talföra svenska tjejen kom i samma veva. Hon presenterade Bert som Sean Connery för killen som tog hand om notorna. Han var nog ägaren. Denne är gift med en irländska. Irländarna är kända för att äta mest mat i världen. Vi beställde sjötunga med klyftpotatis och en flaska vitt Faustino River.
Vi fick reda på att den andra svenska tjejen och Josefine var systrar. Systern var inne i Palma, där Josefine hade shoppat på H & M, samma dag, som vi var inne i Palma. Systern hade ringt för hon hittade inte H & M och Josefine kunde inte förklara. När vi gick hem fick jag en ingivelse och gick in i en smyckebutik intill La Costebutiken. Där hittade vi ett fint armband till barnbarnet och köpte det bums.
Torsdag 31/5.
Först blev det frukost och sen skrev jag så pennan nästan glödde.
Vi hade bestämt att gå upp i Magaluf. Se bloggen, som följer särskilt. Där gick vi in och ut bland butikerna och hittade bland andra en riktigt fin skobutik. Den såg ut som en vanlig billig turistshop, men de hade massor av eleganta skor. Mittemot vår kaffeservering låg ett hotell, som vi kände oss tvungna att undersöka. Det hette Royal Beach. Vi gick in och tittade på deras poolområde. Det hade två stora pooler och en fin utsikt över havet. Men man fick visst betala för poolsängarna enligt ett par damer vi kom i slang med. Den ena hade precis fyllt 82 år och den andra var född –35 som jag. De kom från Malmö och de berättade att det också var ett Vinghotell. Vi pratade rätt länge med varann.
När vi kom hem käkade vi varsin grovmacka med skinka på. Sen gick vi ner till poolaltanen. Just den här dagen höll man på med att byta ut de hårda solsängarna till nya med blått nät att ligga på. Mycket skönare. Vi låg ett bra tag eftersom det var bekvämare än tidigare. Vi badade inte ens.
Efter dusch osv. gick vi till Loro Verde. Under tiden vi gick dit köpte vi en svensk tidning. På Loro Verde åt vi en jättefin paella och tittade på den vackra utsikten. Vid 9 ungefär började en karl och en tjej att spela och sjunga. De var jättebra. Det var en liten flicka på ett par år, som dansade till dem också. Sen gick vi hem och fastnade i baren, där 3 killar och två tjejer spelade, dansade och sjöng, så det stod det härliga till. Där var det också en liten flicka, på ett par år, som stod och dansade till musiken. Jag kunde inte motstå henne med kameran, utan videofilmade henne med kameran. Tyvärr kan jag inte visa den här eftersom Reseguiden inte tar filmer med ändelsen .mov.
Efter musiken blev det Bingo och Peter var snabbt framme och gav oss varsin bricka och varsin penna. Vi trodde ju att det var som vårat Bingo, att man bara behövde en hel rad, men det gällde hela brickan. Bert fick snabbt en hel rad, men det gick ju inte hem. Det var en kvinna, som vann och priset var en flaska Champange. Så var den dan slut och vi kröp till sängs.
Fredag 1/6.
Den här dagen skulle vi in till Palma igen hade vi bestämt. Se särskilda Palma bloggen.
På kvällen fick vi vänta ett bra tag innan vår buss av dragspelsmodell gick. Chauffören hade paus. Sen på vägen till hotellet köpte vi tre pizzaslices och satt på balkongen i lugn och ro och åt.
Jag var jättetrött, så jag gick in och tvättade av mig och la mig i sängen. Då hade jag hade redan skurat av mina kolsvarta fötter, så jag kunde prova mina nya skor till klänningen. B kom strax efter och la sig han också.
Lördag 2/6.
Efter frukosten gick vi ner och solade i de nya solsängarna, som var mycket bekvämare än de gamla hårda. Jag skrev om gårdagen och förmiddagen denna dag, 11 sidor allt som allt. Vi badade en gång och solade igen. B gick upp och stekte köttfärsbiffar och gjorde mackor med kaviar. Sen gick han ut på balkongen och ropade som Tarzan. Då var det dags för mig att gå upp och äta.
Efter maten diskade jag och B skulle gå ner till poolen. Sen gick jag ner och solade och löste Sudoku. Vi låg länge och solade. Inget bad. Det berodde bland annat på att det spelades en vattenpolomatch i poolen.
Vi satt rätt länge på balkongen och klädde oss sen och gick ut. Vi gick ner till Loro Verde, där det var så mycket folk häromdagen. Det blev bara lite folk där, till och med vid musikunderhållningen. Vi beställde grillad fläskfilé med grönsaker och bakad potatis. För kvällen tog vi husets röda vin. Efter maten blev det café con leche och Grand Marnier. Till notan fick vi varsin liten shot ”on the house”.
Så gick vi hem. På hotellet pågick underhållningen. Det var två kvinnor som dansade och en man sjöng och en man spelade gitarr, typisk flamenco. Hyfsat bra. Så fick vi varsin bingobricka, men vann inte den här gången heller. När vi var på väg att gå, kom Peter hotellvärden och undrade om vi inte ville följa med ut med honom och några kompisar. Peter är i ålder med våra barnbarn. Han kommer från Antwerpen i Belgien. Vi tackade nej förstås, för vi var för trötta. Gick upp och la oss i stället.
Söndag 3/6.
Efter frukosten var det dags för sol och bad. Vi låg rätt länge och badade i poolen 2 gånger innan B gick upp och stekte goda köttfärsbiffar, som han hade inhandlat på morgonen. Han lade på blåmögelost ovanpå biffarna, så de smakade underbart.
Sen skulle vi gå upp till Magaluf. Se särskilda bloggen, som kommer! Där gick vi till vårt café och drack café con leche och åt varsin tårtbit. B åt en äppelkaka med vispgrädde och jag en cheesecake med svarta vinbär och vispgrädde. Vi hittade en butik, som hade cigarrer. B köpte ett paket King Edward och fick en tändare på köpet.
Så gick vi hemåt. På uppvägen dit missade vi en butik, där vi hade sett att de hade likadana bikinis, som en kines hade vid vårt hotell. Butiken i Magaluf var billigare med sina med 8 € mot kinesens 8,50. Nu kostade de till och med 7 €. Men jag fick inte prova bikinitrosorna, så vi struntade i dom.
När vi kom ner till Palma Nova igen gick vi till Goodfathers och beställde bord till klockan 8. Vi ville ha ett lambsleg och en barbeque.
Under tiden gick vi till kinesen och där fick jag prova. Bikinin satt bra så vi köpte den, men fick prutat den till 8 €. Så när vi kom upp provade jag den igen ordentligt och den satt mycket bättre än jag kunde tro. B sa att vi skulle köpa en till i nån annan färg, än den vi köpte i olika blå och gula nyanser på vit botten.
Sen gick vi ner mot Goodfather`s och in på la Coste. B tittade på en skinnjacka igen, som han gjort flera gånger förut. Chefen var där och sa, om han köpte den, skulle han få extra rabatt förutom de 100 € den redan var nedsatt med. Vi skulle äta innan B bestämde sig. När vi hade satt oss ner kom en av killarna från la Coste förbi och han sa till mig att de väntade på oss att vi skulle komma. Vi åt vår mat. Stort var det som vanligt. Så drack vi en flaska Faustino. B smakade på lammet och jag på hans barbeque. Jag tog fotografier på maten och tjejerna och chefen.
När vi hade ätit upp och betalat, gick vi till la Coste igen och det var ju egentligen ingen tvekan utan att B köpte jackan. Sen hos kinesen köpte vi en bikini till i andra färger. Mer åt röd-orange.
Så gick vi upp till oss. B skulle röka på balkongen, men ingen av oss fick upp den låsta dörren. Jag ringde till receptionen, men dom hade ingen att skicka. Flickan undrade om det var emergency. Jag sa ja. B hade tänt en stor cigarr, för att gå ut på balkongen och den luktade så. Först kom det upp en tjej, men hon kunde inte greja dörren. Så kom den kraftige bingovärden. Med ett knyck fick han upp dörren. Vi hade båda försökt på alla sätt och vis. Det är inte styrka utan huvud, sa han. Sen kunde vi sitta ute och vädra ut cigarrlukten och få in frisk luft till natten.
Måndag 4/6.
Det hände inte mycket under dagen annat än att vi solade och badade. B lagade lunch, och ropade som Tarzan igen. Då var jag färdig för att äta redan. Vi vilade ett tag uppe innan vi gick ner igen till poolen och solade och badade igen. Så blev det så hett och solen stack på kroppen, så vi gick upp och sov middag, duschade och gick ut för att köpa tidning och äta tidig middag på Loro Verde.
Vi beställde dagens meny, som bestod av klar kycklingsoppa, grillad Medelhavstorsk med kokt potatis och grönsaker och till dessert melon. Soppan var mycket god, torsken sådär (liten portion fisk) och melonen var fin. Så gick vi bara en liten runda och gick hem.
Där satt vi på balkongen ett tag. Så gick jag in och började packa. Det blev rätt mycket kallare på natten, så B hämtade ett överkast och la på sig. Jag började inte frysa förrän senare, men klarade mig ändå utan överkast. Vaknade vid 7.
Tisdag 5/6.
Hemresedag. Vi var först inne i matsalen klockan 8. Åt ordentligt och fick varsin påse Liptons the´ av killen i baren, Pablo, som han hade lovat dan innan, när théet var slut i matsalen. När vi gick, tog vi ordentligt farväl av bingovärden Paco, som alltid åt sin frukost i matsalen. Så var det Liam och jag fick kindkyssar av honom. Så var det killen i baren, Pablo, som också gav mig kindkyssar. Vi sa adjö till tjejerna också. När jag sa adjö till Mary överraskade hon mig med kindkyssar och ett brett leende. Hon hade visserligen en bricka i händerna, så hon kunde inte ta i hand. Jag blev i alla fall rörd. Sen fick jag kindpussar av den lilla Romina. Jag tog fotografi av alla fyra. Det var nästan så jag hade tårar i ögonen, när vi gick.
Sen vilade vi och packade sen färdigt. Det blev varmt i rummet, så i stället för att stanna kvar gick vi ner i lobbyn och satt där och väntade. Vi beställde varsin gin och tonic i baren och sandwikare. Vi åt inte upp allt, utan sparade hälften till flygplatsen. Vi pratade också med Paco, som kallade sig speaker. Det vill säga Bingovärden, som jag kallade honom tidigare. Peter, hotellvärden kom också och pratade med oss ett tag medan vi väntade. Han var mycket trevlig som vanligt.
Så småningom kom bussen och hämtade oss lite tidigare än vad som hade avtalats. Vi åkte runt och hämtade folk innan vi kom till flygplatsen. Där checkade vi in rätt snabbt och väl uppe åt vi våra mackor och drack öl. Var och en av oss gick runt och spanade in butikerna. Det var ett jättestort område där.
Planet lyfte lite försenat och vi flög hem igen. I Ängelholm väntade en flygbuss, så det var bara att kliva på och åka hem. Allt gick mycket smärtfritt. Då var det skönt att krypa ner i sin egen säng igen, sen vi hade kollat posten och tidningarna.
Mandag 18 Juni 2007
I dag bokade vi en resa till Kos igen. Vi ska vara där i tre veckor i september. Det är så härligt att ha något att längta till. Vi har varit där 8 gånger redan. Man känner sig som hemma, för folk känner igen oss och hälsar oss välkomna tillbaka. Det vet jag.
Snart alldeles snart är nog min beskrivninga av vår resa till Mallorca klar. Jag har skrivit in min dagbok i Word med bilder och allt. Utdrag ur den kommer i det närmaste. Jag lovar. Det finns en vän, som väntar på tips om resturanger och sådant i Palma Nova. Kommer strax det också.
Det här var bara en kortis, för jag är rätt trött just nu, så jag tänker lägga mig med en god bok och sova sen på saken.
Hej :-)
Snart alldeles snart är nog min beskrivninga av vår resa till Mallorca klar. Jag har skrivit in min dagbok i Word med bilder och allt. Utdrag ur den kommer i det närmaste. Jag lovar. Det finns en vän, som väntar på tips om resturanger och sådant i Palma Nova. Kommer strax det också.
Det här var bara en kortis, för jag är rätt trött just nu, så jag tänker lägga mig med en god bok och sova sen på saken.
Hej :-)
Onsdag 6 Juni 2007
I går kväll kom vi hem från Mallorca och Palma Nova. Vi har haft en jättfin semester med fint väder och bra temperatur på 25-26 grader. Solen har skinit och himlen var mest molnfri. Men det kändes bara skönt, för det blåste rätt kraftig vind mest hela tiden. Vi har alltså fått en fin bränna både jag och min andra hälft.
Jag kommer att skriva en del om vår resa, men ännu har jag inte skrivit in min egen resedagbok i datorn. Jag skriver alltid dagböcker i Word och klistrar in bilder och skriver sen ut. Vi har en hel bok, kan man säga, om alla våra resor runt om i Europa.
Den här gången kommer jag att berätta en del om Palma de Mallorca och dess Katedral. Varje gång vi har varit i Palma, så har katedralen varit stängd för renovering. Men, nu var den äntligen öppen och vi fick en underbar upplevelse. Vi har mängder av bilder också att lägga in.
Jag kommer att skriva en del om vår resa, men ännu har jag inte skrivit in min egen resedagbok i datorn. Jag skriver alltid dagböcker i Word och klistrar in bilder och skriver sen ut. Vi har en hel bok, kan man säga, om alla våra resor runt om i Europa.
Den här gången kommer jag att berätta en del om Palma de Mallorca och dess Katedral. Varje gång vi har varit i Palma, så har katedralen varit stängd för renovering. Men, nu var den äntligen öppen och vi fick en underbar upplevelse. Vi har mängder av bilder också att lägga in.
Søndag 20 Mai 2007
I övermorgon ska vi resa igen. Då till Palma Nova på Mallorca. Vi har sån tur att det går en flygbuss förbi det hus, och stannar vid en hållplats, där vi bor i Helsingborg. Bussen går till Ängelholms flygplats. I år provar Ving på med avgångar därifrån. Annars brukar vi åka från Kastrup i Danmark.
Flygen därifrån brukar gå på nästan okristliga tider på morgonen. Vi får då ta en taxi till Knutpunkten, där det går färjor över till Helsingör. Från Helsingör tar vi tåget, som går direkt till Kastrups flygplats. Det jobbigaste är inte, när man åker bort, utan när man ska hem. Flygen brukar komma sent till Kastrup också och tågen går bara en gång i timmen till Helsingör. Det kan betyda en timmas väntan om man har otur med flygets hemkomst.
När man sen kommer till Helsingör och ska ta färjan över till Helsingborg, brukar då stationen vara stängd. Så man får dra sina väskor upp för trapporna eller gå runt om hela stationsbyggnaden, för att kunna åka hiss upp till avgångshallen. då är man oftast ordentligt trött.
Jag har ett talesätt, som passar in och lyder:
Tänk om borta vore hemma
och hemma vore här
om sängen vore bäddad
och jag låge där.
Den här gången bör det vara enklare, för det går flygbussar från Ängelholm inom rimlig tid, sen flyget landat. Önska oss lycka till på resan.
Flygen därifrån brukar gå på nästan okristliga tider på morgonen. Vi får då ta en taxi till Knutpunkten, där det går färjor över till Helsingör. Från Helsingör tar vi tåget, som går direkt till Kastrups flygplats. Det jobbigaste är inte, när man åker bort, utan när man ska hem. Flygen brukar komma sent till Kastrup också och tågen går bara en gång i timmen till Helsingör. Det kan betyda en timmas väntan om man har otur med flygets hemkomst.
När man sen kommer till Helsingör och ska ta färjan över till Helsingborg, brukar då stationen vara stängd. Så man får dra sina väskor upp för trapporna eller gå runt om hela stationsbyggnaden, för att kunna åka hiss upp till avgångshallen. då är man oftast ordentligt trött.
Jag har ett talesätt, som passar in och lyder:
Tänk om borta vore hemma
och hemma vore här
om sängen vore bäddad
och jag låge där.
Den här gången bör det vara enklare, för det går flygbussar från Ängelholm inom rimlig tid, sen flyget landat. Önska oss lycka till på resan.
Mandag 16 April 2007
Hej, nu känns det som om det är dags igen att skriva litegrann.
Det har ju varit påskhelg och sen en helg till. På Påskaftonen tog vi bilen till Landskrona, för att se på samlingsutställningen till Nordvästskånes konstvecka. Utställningen fanns i Landskronas konsthall och jag tror faktiskt att det var 155 konstnärer som deltog. Det var i alla fall en otroligt fin konst som visades. Det var helt enkelt fullpackat i lokalerna av intresserade åskådare. Ansvarig för samlingsutställningen är projektledaren för konstrundan i nordvästra Skåne, Sol-Britt Lindfors Lång.
Efter det åkte vi till konstutställningen i Pumphuset i Borstahusen. Det var också spännande konst som visades där. När Janeric Johansson bjöds in att ställa ut på Pumphuset i Borstahusen tog han med sig verk av kinesiskan Liu Lifen. Han ville påtagligt illustrera det möte mellan väst och öst som bådas konst är uttryck för.
Janeric Johansson hade skapat spännande konst med veckade plåtpartier applicerade på tavlorna. Från ena sidan av den veckade plåten i mitten syns ordet "east". Går man till andra sidan förvandlas det till "west". På vägen, rakt framifrån, framträder en massa människor som möts. Man skulle alltså titta på de veckade partierna från en viss vinkel från sidan, så kunde man se nya motiv. Han är också mycket fascinerad av hästmotiv. Nästan alla hans tavlor var producerade på nämnt vis.
Den andra konstnären, Lui Lifen, hade med sig måleri, teckning, skulptur, och använde sig bland annat av kalligrafi i sin konst. Bådas alster var verkligt intressanta.
Nästa veckas konstrunda vi besökte var den, som anordnades av Östra Skånes konstnärsgille. Det vill säga vi var hemma hos två av de medverkande konstnärerna: Åke Carlström och hans dotter Pia Carlström i Olseröd i Degeberga.
Bakgrunden är den att en gång i början av 1970-talet blev vi bekanta med varandra i Viken utanför Helsingborg, där jag bodde med min förre man. Åke och hans hustru Ritva var bosatta större delen av året nere på Solkusten i en liten by som hette Benalmadena Pueblo tillsammans med deras då tioåriga dotter Pia. Åke hade tidigare hus både i Hällevik, Olseröd och i Spanien.
Min man och jag tillsammans med vår då elvaårige son reste så på vår första utlandsresa tillsammans. Jag kommer ihåg att vi reste med ett propellerflygplan och att sonen och jag då fick komma fram i cockpiten och titta. Vi har foto på det, så det är sant. Vårt mål var alltså Torremolinos och Benalmadena ligger inte långt därifrån. Vi tillbringade en hel del tid med Carlströmarna och detta blev ett fint minne, inte minst för vår son. Han är numera vuxen och har två döttrar. Han fick ett infall att ringa upp Carlströms i Olseröd och fick då tag på frun i huset, Ritva.
Efter nån vecka fick jag ett samtal från henne och då berättade hon att Åke och Pia skulle vara med på konstrundan i Östra Skåne. Då bestämde vi att vi skulle träffas hemma hos dem, helst lördagen den 14 april, eftersom de väntade stor tillströmning av konstintresserade till påskhelgen. Åke och Ritva var på väg ner till Benalmadena dagen efter vårt samtal.
Sagt och gjort. Jag tittade in på Eniro, för att få vägbeskrivning och den visade sig sen vara obeskrivligt dum. Vi skulle resa från Helsingborg över Lund och bort mot Kalmar och sen ta vägen ner mot Degeberga. Det var en varm och fin dag och det gick som smort till Norra länken i Lund, men där tog chauffören fel fil och det gjorde att vi blev tvungna att vända om vid nästa broövergång. Jag brukar vara kartläsare, men beskrivningen var alltså lite svårbegriplig. Vi kom i alla fall ut på vägen mot Kalmar.
Efter ett tag tyckte vi att det var dags att ta en paus med kaffe och mackor. Vi stannade till vid en fin rastplats, som heter Ekerödsrasten. Det låg mycket vackert i skogen. Det blev gott med kaffet och mackorna och en fin avkoppling, så chauffören fick vila lite. Där fanns det en stor inhägnad, där det fanns getter. Jag såg nya små killingar, som diade så sött med vippande rumpor och så buffade de på mammorna juver. Det såg verkligen gulligt ut.
Gulliga killingar vid rastplatsen.
När vi sen skulle hitta till Olseröd blev det helt fel igen. Vi kom ända bort till Ravlunda skyttefält, där min man hade varit flera gånger, när han gjorde lumpen. Då hade vi åkt för långt, så vi blev tvingade att vända och ta en annan väg. Jo, vi lyckades i alla fall att hitta rätt. Vi parkerade och gick så in i utställningslokalen, som också är Åkes och Pias ateljé.
Det var några där, som var på väg ut, så jag väntade ett tag innan jag försiktigt frågade: Är det Åke? Vi hade inte setts på 35 år ungefär, så jag hade lite svårt att känna igen honom. Han var lika undrande, men när jag presenterade mig, så föll allt på plats. Pia var också där och det var ju helt omöjligt att känna igen henne. Åke ropade på Ritva och det blev ju kramar och välkomnande. Pia har en dotter, som är lite yngre än vad hon själv var, när vi sågs. Men dottern var mycket lik Pia som liten med långt blont hår.
Pia keramiker med sin dotter.
Åkes konst hade verkligen förändrat sig, sen jag såg den tidigare. Jag var inte så bevandrad att bedöma konst då (kanske inte heller nu), men hans tavlor och skulpturer föll mig ordentligt på läppen. Jag har ett par; Riddaren och Jungfrun, som han har gjort för länge sen. Det konstverket är uppbyggt på trä, med emaljfigurer. Det är mycket vackert och jag älskade det redan första året jag såg det nere i Benalmadena. Men då blev det inte inköp. Året därpå var vi nere igen och hälsade på och då köpte vi paret. Jag kunde inte motstå det.
Konstnären Åke själv.
Pia är keramiker och målarinna. Hennes motiv är för det mesta hönor. De hade nämligen tidigare ett hönshus innanför ett fönster till ateljén. Hennes hönor ser högst levande ut och är mycket fina. Hon hade också mindre figurer av andra djur och annat. Mycket trevligt.
Vi blev bjudna att sitta ner i deras trädgård på kaffe. Jo det ville vi gärna ha. Det kom flera gäster också, grannarna och ett annat par, som besökte ateljén. Ritva hade inte varit förberedd, så Pia kom med en djupfryst tårta. Den var inte speciellt stor och Ritva var naturligtvis orolig för att den inte skulle räcka. Jag fick ta första biten, så den blev liten, innan jag kunde se hur länge den räckte. Det blev varsina två bitar i alla fall. Men det blev som det brukar, när det ser smått ut. Det räckte till och blev över. Vi hade en trevlig samvaro.
Konstnärens fru Ritva och min "Gube"
När de andra hörde vilken väg vi hade tagit, skrattade de och sa, att bästa vägen var ju över Kristianstad och Hässleholm. Vi lydde och det var mycket lättare att hitta hem än bort.
Så i går söndag gick vi till Fredriksdals fritidsmuseum. De hade ordnat en ny utställning om böndernas tillvaro för länge sen. Där fanns också en utställning med geologiklubben i Helsingborg, som visade olika bergarter och så vidare.
Det var mycket vackert på Fredriksdal, som vanligt. Blommor blommade och buskar och träd började att slå ut i all sin prakt. Jag såg bland annat en stor vitsippsäng på håll, som jag fotograferade.
Jag tror att det var allt för i dag, så ni inte blir så trötta på mig. Ha det så bra i vårvärmen!
Det har ju varit påskhelg och sen en helg till. På Påskaftonen tog vi bilen till Landskrona, för att se på samlingsutställningen till Nordvästskånes konstvecka. Utställningen fanns i Landskronas konsthall och jag tror faktiskt att det var 155 konstnärer som deltog. Det var i alla fall en otroligt fin konst som visades. Det var helt enkelt fullpackat i lokalerna av intresserade åskådare. Ansvarig för samlingsutställningen är projektledaren för konstrundan i nordvästra Skåne, Sol-Britt Lindfors Lång.
Efter det åkte vi till konstutställningen i Pumphuset i Borstahusen. Det var också spännande konst som visades där. När Janeric Johansson bjöds in att ställa ut på Pumphuset i Borstahusen tog han med sig verk av kinesiskan Liu Lifen. Han ville påtagligt illustrera det möte mellan väst och öst som bådas konst är uttryck för.
Janeric Johansson hade skapat spännande konst med veckade plåtpartier applicerade på tavlorna. Från ena sidan av den veckade plåten i mitten syns ordet "east". Går man till andra sidan förvandlas det till "west". På vägen, rakt framifrån, framträder en massa människor som möts. Man skulle alltså titta på de veckade partierna från en viss vinkel från sidan, så kunde man se nya motiv. Han är också mycket fascinerad av hästmotiv. Nästan alla hans tavlor var producerade på nämnt vis.
Den andra konstnären, Lui Lifen, hade med sig måleri, teckning, skulptur, och använde sig bland annat av kalligrafi i sin konst. Bådas alster var verkligt intressanta.
Nästa veckas konstrunda vi besökte var den, som anordnades av Östra Skånes konstnärsgille. Det vill säga vi var hemma hos två av de medverkande konstnärerna: Åke Carlström och hans dotter Pia Carlström i Olseröd i Degeberga.
Bakgrunden är den att en gång i början av 1970-talet blev vi bekanta med varandra i Viken utanför Helsingborg, där jag bodde med min förre man. Åke och hans hustru Ritva var bosatta större delen av året nere på Solkusten i en liten by som hette Benalmadena Pueblo tillsammans med deras då tioåriga dotter Pia. Åke hade tidigare hus både i Hällevik, Olseröd och i Spanien.
Min man och jag tillsammans med vår då elvaårige son reste så på vår första utlandsresa tillsammans. Jag kommer ihåg att vi reste med ett propellerflygplan och att sonen och jag då fick komma fram i cockpiten och titta. Vi har foto på det, så det är sant. Vårt mål var alltså Torremolinos och Benalmadena ligger inte långt därifrån. Vi tillbringade en hel del tid med Carlströmarna och detta blev ett fint minne, inte minst för vår son. Han är numera vuxen och har två döttrar. Han fick ett infall att ringa upp Carlströms i Olseröd och fick då tag på frun i huset, Ritva.
Efter nån vecka fick jag ett samtal från henne och då berättade hon att Åke och Pia skulle vara med på konstrundan i Östra Skåne. Då bestämde vi att vi skulle träffas hemma hos dem, helst lördagen den 14 april, eftersom de väntade stor tillströmning av konstintresserade till påskhelgen. Åke och Ritva var på väg ner till Benalmadena dagen efter vårt samtal.
Sagt och gjort. Jag tittade in på Eniro, för att få vägbeskrivning och den visade sig sen vara obeskrivligt dum. Vi skulle resa från Helsingborg över Lund och bort mot Kalmar och sen ta vägen ner mot Degeberga. Det var en varm och fin dag och det gick som smort till Norra länken i Lund, men där tog chauffören fel fil och det gjorde att vi blev tvungna att vända om vid nästa broövergång. Jag brukar vara kartläsare, men beskrivningen var alltså lite svårbegriplig. Vi kom i alla fall ut på vägen mot Kalmar.
Efter ett tag tyckte vi att det var dags att ta en paus med kaffe och mackor. Vi stannade till vid en fin rastplats, som heter Ekerödsrasten. Det låg mycket vackert i skogen. Det blev gott med kaffet och mackorna och en fin avkoppling, så chauffören fick vila lite. Där fanns det en stor inhägnad, där det fanns getter. Jag såg nya små killingar, som diade så sött med vippande rumpor och så buffade de på mammorna juver. Det såg verkligen gulligt ut.
När vi sen skulle hitta till Olseröd blev det helt fel igen. Vi kom ända bort till Ravlunda skyttefält, där min man hade varit flera gånger, när han gjorde lumpen. Då hade vi åkt för långt, så vi blev tvingade att vända och ta en annan väg. Jo, vi lyckades i alla fall att hitta rätt. Vi parkerade och gick så in i utställningslokalen, som också är Åkes och Pias ateljé.
Det var några där, som var på väg ut, så jag väntade ett tag innan jag försiktigt frågade: Är det Åke? Vi hade inte setts på 35 år ungefär, så jag hade lite svårt att känna igen honom. Han var lika undrande, men när jag presenterade mig, så föll allt på plats. Pia var också där och det var ju helt omöjligt att känna igen henne. Åke ropade på Ritva och det blev ju kramar och välkomnande. Pia har en dotter, som är lite yngre än vad hon själv var, när vi sågs. Men dottern var mycket lik Pia som liten med långt blont hår.
Åkes konst hade verkligen förändrat sig, sen jag såg den tidigare. Jag var inte så bevandrad att bedöma konst då (kanske inte heller nu), men hans tavlor och skulpturer föll mig ordentligt på läppen. Jag har ett par; Riddaren och Jungfrun, som han har gjort för länge sen. Det konstverket är uppbyggt på trä, med emaljfigurer. Det är mycket vackert och jag älskade det redan första året jag såg det nere i Benalmadena. Men då blev det inte inköp. Året därpå var vi nere igen och hälsade på och då köpte vi paret. Jag kunde inte motstå det.
Pia är keramiker och målarinna. Hennes motiv är för det mesta hönor. De hade nämligen tidigare ett hönshus innanför ett fönster till ateljén. Hennes hönor ser högst levande ut och är mycket fina. Hon hade också mindre figurer av andra djur och annat. Mycket trevligt.
Vi blev bjudna att sitta ner i deras trädgård på kaffe. Jo det ville vi gärna ha. Det kom flera gäster också, grannarna och ett annat par, som besökte ateljén. Ritva hade inte varit förberedd, så Pia kom med en djupfryst tårta. Den var inte speciellt stor och Ritva var naturligtvis orolig för att den inte skulle räcka. Jag fick ta första biten, så den blev liten, innan jag kunde se hur länge den räckte. Det blev varsina två bitar i alla fall. Men det blev som det brukar, när det ser smått ut. Det räckte till och blev över. Vi hade en trevlig samvaro.
När de andra hörde vilken väg vi hade tagit, skrattade de och sa, att bästa vägen var ju över Kristianstad och Hässleholm. Vi lydde och det var mycket lättare att hitta hem än bort.
Så i går söndag gick vi till Fredriksdals fritidsmuseum. De hade ordnat en ny utställning om böndernas tillvaro för länge sen. Där fanns också en utställning med geologiklubben i Helsingborg, som visade olika bergarter och så vidare.
Det var mycket vackert på Fredriksdal, som vanligt. Blommor blommade och buskar och träd började att slå ut i all sin prakt. Jag såg bland annat en stor vitsippsäng på håll, som jag fotograferade.
Jag tror att det var allt för i dag, så ni inte blir så trötta på mig. Ha det så bra i vårvärmen!
Mandag 26 Mars 2007
Även i dag har vi haft tur med vädret. Det har varit varmt och gott. Vi åt både middag och drack kaffe på balkongen och njöt i fulla drag av solen. Det känns bra stt sitta i solen och gona sig. Man får bara stänga ögonen och öronen (hur man nu gör det), så kan man inbilla sig att man är sydligare breddgrader. Att utestänga trafikljudet är förstås rätt svårt, när man bor som vi gör, direkt intill stora genomfartsvägen till eller från Ängelholm här i Helsingborg. Det gick i alla fall med lite god vilja. Men vi drömmer i alla fall oss bort till Mallorca, dit vi åker i slutet av maj månad.
Jag lyckades med att få in en insändare i Helsingborgs Dagbald i dag om konserten i Helsingör för några veckor sen. Resultat: doktor Dunja Lundberg ringde mig i dag och tackade för uppmärksamheten, både här i min blogg och i tidningen. Om du inte läste mitt inlägg i bloggen kan du läsa under rubriken En fantastisk upplevelse. Dunja Lundberg är alltså läkaren, som sjunger sopran som en proffs och spelar orgel alldeles fantastiskt fint i Sct Mariae kyrkan i Helsingör. Hon berättade att hon har sjungit i den kyrkan sen hon var 14 år gammal. Dessutom spelar hon på orgeln i kapellet, som tillhör Kronborg. Du vet Hamlets slott. Du må tro att jag blev glad att hon ringde mig och var nöjd.
Det har inte blivit mycket gjort annars i dag, mer än att jag har spelat dataspel rätt mycket på nätet. Det har man tid till när man är pensionist, som dansken säger. Det blev allt för i dag. Hej då.
Hälsningar "Gullsing".
Jag lyckades med att få in en insändare i Helsingborgs Dagbald i dag om konserten i Helsingör för några veckor sen. Resultat: doktor Dunja Lundberg ringde mig i dag och tackade för uppmärksamheten, både här i min blogg och i tidningen. Om du inte läste mitt inlägg i bloggen kan du läsa under rubriken En fantastisk upplevelse. Dunja Lundberg är alltså läkaren, som sjunger sopran som en proffs och spelar orgel alldeles fantastiskt fint i Sct Mariae kyrkan i Helsingör. Hon berättade att hon har sjungit i den kyrkan sen hon var 14 år gammal. Dessutom spelar hon på orgeln i kapellet, som tillhör Kronborg. Du vet Hamlets slott. Du må tro att jag blev glad att hon ringde mig och var nöjd.
Det har inte blivit mycket gjort annars i dag, mer än att jag har spelat dataspel rätt mycket på nätet. Det har man tid till när man är pensionist, som dansken säger. Det blev allt för i dag. Hej då.
Hälsningar "Gullsing".
Søndag 25 Mars 2007
I går lördag var det vackert väder med sol. För första gången på året satte vi oss på vår balkong och avnjöt vårt kaffe och åt drömtårta till. Sen lutade vi oss tillbaka och njöt för fulla muggar av solen, som sken så skönt. Jag satt där ungefär en ½-timme, för jag tål inte så mycket sol med en gång. Jag har lätt fär att få solexem. Bert däremot satt kvar och solade ett bra tag till. Han tål solen mycket mera och brukar bli väldigt solbränd.
I dag söndag var det dags för en tur till Helsingör. Bert ville bjuda på restaurangmat. Vi gick till ett ställe, där vi varit med ett par goda vänner och ätit mycket god mat. Men det satt ett enda par där, så det passade oss inte att sitta inne i det fina vädret, nästan i mörker.
Kosan styrdes i stället upp till torget, där vi satte oss ner på Gaestgivergaardens uteservering. Vi beställde varsin torvets platte, som vi visste var bra och en flaska husets vita vin till. Till maten serverades det både grovt danskt rågbröd och ett vitt bröd. Dessutom smör och flott, som danskarna brer på sina madar.
Platten består av en massa mat på en stor tallrik. Där fanns currysill, räkor med ägghalvor, gravad lax med sparris och en god sås till. Så fanns det den danska specialiteten friterad spätta med remoulade. Till slut fick vi en stor bit brieost med melon, kiwi och blodapelsin i klyftor. Jättegott.
Jag fick tag på en tjener och frågade honom om det gick att få något att kyla vinet i. Et öjeblik, sa han, jag får se i källaren. Efter en stund kom han upp med en jättestor "silverbytta" fullproppad med istärningar. Allt med gott danskt gemyt.
Maten var inte jättedyr. Den kostade 109 danska kronor per person. Men allt var jättegott. Jag åt och drack så magen stod i fyra hörn och en snibb. PS Vinet kostade 130 danska kronor DS.
Väl komna tillbaka, satte vi hos ett par vänner vid Hamnkrogen i Helsingborg och Bert tog en öl. Jag förmådde inte ens dricka någonting, så mätt som jag var. Efter ett tag tog vi farväl och tog oss hem var och en till sitt.
I dag söndag var det dags för en tur till Helsingör. Bert ville bjuda på restaurangmat. Vi gick till ett ställe, där vi varit med ett par goda vänner och ätit mycket god mat. Men det satt ett enda par där, så det passade oss inte att sitta inne i det fina vädret, nästan i mörker.
Kosan styrdes i stället upp till torget, där vi satte oss ner på Gaestgivergaardens uteservering. Vi beställde varsin torvets platte, som vi visste var bra och en flaska husets vita vin till. Till maten serverades det både grovt danskt rågbröd och ett vitt bröd. Dessutom smör och flott, som danskarna brer på sina madar.
Platten består av en massa mat på en stor tallrik. Där fanns currysill, räkor med ägghalvor, gravad lax med sparris och en god sås till. Så fanns det den danska specialiteten friterad spätta med remoulade. Till slut fick vi en stor bit brieost med melon, kiwi och blodapelsin i klyftor. Jättegott.
Maten var inte jättedyr. Den kostade 109 danska kronor per person. Men allt var jättegott. Jag åt och drack så magen stod i fyra hörn och en snibb. PS Vinet kostade 130 danska kronor DS.
Väl komna tillbaka, satte vi hos ett par vänner vid Hamnkrogen i Helsingborg och Bert tog en öl. Jag förmådde inte ens dricka någonting, så mätt som jag var. Efter ett tag tog vi farväl och tog oss hem var och en till sitt.