Gullsings blogg

Nu kommer snart julen och jag vill önska alla här en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Här följer en musikalisk hälsning också

Gilla

Tänk! Vi ska faktiskt resa till Grand Canaria och Las Palmas för första gången tillsammans. I början av februari bär det iväg. Det ska bli mycket roligt. Vi beställde resan igår och betalade handpenningen och lite mer, för vi hade köpt ett 5000 kronors presentkort för 4000 kronor. Det blev en bra rabatt förutom den vi fick genom resebyrån också.

Tillsammans ja, för jag var där på en endagsutflykt från Tenerife en gång på 1970-talet med min dåvarande man. Man kom till hamnen vid Las Palmas och där väntade en buss och körde oss runt på ön. Det blev besök i huvudstaden och dess vackra strand Las Canteras. Sen fortsatte bussen upp bland bergen och till en broderiskola, där man fick lite förfriskningar och så fick man se hur man broderade de typiska kanariska broderierna. Nästa anhalt var ett ställe, som jag inte kommer ihåg vad det heter. Men man brukade spela in västernfilmer där och man uppträdde då med en "cowboyshow".

Eftersom jag brukar säga att vi vill ha stad och bad på semestern, så kommer ju resan dit att bli ett önskemål. Jag har nämnligen en karl, som älskar att shoppa förutom att titta i kyrkor osv. Vad jag har hört så ska stan vara stor och rikligt utrustad med butiker och varuhus förutom vackra kyrkor och andra kulturskatter.

I går eftermiddag såg jag att jag bara hade några besökare kvar till 14000. Nu på eftermiddagen hade jag redan nått den gränsen med råge. Resultatet just nu var 14008 besökare. Den sista medlemmen som besökte mig heter Metalgirl. Det gläder mig otroligt, att det är så många, som tycker att det är lönt att titta in. Alla är ju välkomna, men jag har ju ingen chans att ge nån belöning mer än tack så mycket.

Gilla

I går var vi på Råå museum för fiske och sjöfart. Det är ett mycket fint museum, som ägs och drivs av ideella krafter. Man blir medlem i föreningen och betalar en årsavgift på 100 kronor.
Det var öppet för utställningen på söndagen och så var det ett föredrag av Stina Norling med hjälp av Sven Wittgren från föreningen. Stina var en medryckande berättare och kunde sina saker på sina tio fingrar. Däremellan läste Sven upp ur gamla annaler.

Citat från Helsingborgs Dagblad: "Helsingborgs stad tänker inte uppmärksamma 300-årsminnet av det blodiga slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710 på något speciellt sätt. Men på Råå är historien levande och där minns man den danska invasionen, som blev upptakten till slaget, där svenskarna under Magnus Stenbock slutligen segrade".

Därför fick vi en levande historielektion om kungar och deras samtider från både Danmark, Polen och Sverige. Redan år 1676 landsteg danskarna vid Råå vallar och de kom i land på samma ställe den här gången och faktiskt var det många svenskar som välkomnade dem, för freden i Roskilde slöts ju 1658, så det var många som fortfarande ville höra till Danmark. Det var ju då, som Skåne blev svenskt.

Man fick också reda på, hur det var i de fattiga hemmen och om sjukdomar som grasserade på den tiden.

På slutet sjöng Sven Wittgren tillsammans med en herre, som jag glömde fråga om namnet på, en visa på melodin Det var en lördagsafton. Jag kan inte låta bli att få er att se den nya texten, som är skriven av en mycket känd Rååprofil Bertil Nilsson folkskollärare och underhållare på sin tid, men tyvärr död sen flera år. Se här och njut.

Anno 1709.

Det var en lördagsafton
dom landsteg här vid Råå!
Och varför här? Tänk efter, så måste ni förstå:
Där nere invid Råå-ån låg
ett Wärdshus helt parat
och danskarna är ju ett folk
som näsa har för mat.

Man slog sig ner vid Wärdshuset;
- Slåss det gör vi ej!
Vi hälsar på vår nabo
och säger inte nej
till "Raaaa-aa-aal"
på Wärdshusvis
och gör det gott för oss
och hälsa till Måns Bock och säj
vi skider i att slåss.

Vid Ringstorp där stod Stenbock
och draget var hans svärd
-Ja, låt oss nu ge dansken, vad dansken han är värd!
Men danskarna som kom till strids
ett B-lag var gunås!
Dom andra satt på Wärdshset
åt ål med senapssås.

Text: Bertil "Frisse" Nilsson.

I dag den 5 oktober fick jag min trettontusende besökaren på min sida.

Tack alla, som har uppmuntrat mig och skrivit kommentarer och meddelanden till mig. Den som var den trettontusende besökaren är Femtioplus, som var inne på min sida klockan 19,40. Att jag ville ta upp detta var ju att tretton annars är ett olyckstal. Men för mig är det stor lycka, att så många velat titta på mina alster.

Tack igen från en överlycklig Gilla/Gullsing.

Vi hade frukost på vårt hotell och man hade servering både inne och utomhus. Vi föredrog att sitta ute, för man har så fin utsikt över hamnen därifrån.

Så här härliga fiskebåtar stod intill kajen varenda morgon, sen fiskarena hade kommit iland. På kajen stod de sen och sålde fångsten, tills fisken tog slut. Det var så, att vi nästan blev sugna på att ha ett lägenhetshotell nästa gång istället för bara frukosthotell. Vi klagar inte över hotellet som sådant, men det lockade att få handla och tillaga sin fisk själv.

På andra sidan hamnen ligger Johanniterriddarnas borg och framför den ligger de här härliga båtarna.

De här två söta kissemissarna såg vi varenda morgon, när vi åt vår frukost. Men aldrig att jag hade en chans att fotografera dem, förrän nu, när det var vår allra sista dag på ön.

Som du har märkt har jag inte visat några badbilder, varken från stranden eller från poolen på hotellet. Men var så säker på, att vi verkligen har badat och solat också. Vi var bruna som pepparkakor, när vi kom hem. Men nu efter lite tid, så börjar det flagna igen. Kanske vi skulle boka nåt nytt?????????????????????

När vi gick ifrån borgen kom vi genom bargatan. Så här ser det ut vid sidan om den.

Här synes lite lämningar här också. Området är verkligen inte litet. Ungdomarna, som är här på kvällarna har säkert ingen aning om vad som ligger på andra sidan av murarna. Som detta!

Och detta!

Bargatan på dagen. På kvällen är det nästan alldeles mörkt och det skrålas och skränas ordentligt efter shottar både hit och dit.

Jag kan inte heller undanhålla er Saluhallen inifrån. Vi glömmer aldrig första gången vi var här. Det såg lite annorlunda ut då. Men det stod en liten kille i kanske 9-års åldern, som visade en vitlöksfläta för oss och fick faktiskt sålt den också. Ett litet gulligt minne för oss.

Vi hade bestämt oss för att ta oss till Asklepion, där Hippokrates grundade sitt sjukhus. Men det gick ingen buss dit, för det var slut på säsongen. Då ville vi ta det lilla blåa tåget, som går dit upp. Det är cirka fyra kilometer dit.

Visserligen gick vi ända dit upp och ner igen 1992, när vi var på Kos för första gången. Då hade vi ungefär 40 grader varmt och hade inte vett att ens ha vatten med oss. Därför har det inte blivit av flera gånger. Men nu skulle det ske!

Tåget, som vi skulle ta, gick väldigt långt bort från vårt hotell, men vi travade på för allt vad tygen höll, för upp dit skulle vi. När vi kom fram till "tågstationen" hade tåget gått och vi skulle få vänta i 3/4 timma, innan den skulle gå igen.

Vad göra? Jag föreslog att vi skulle gå till borgen istället. Det blev bra, tyckte maken. Då gick vi alltså upp till borgen, som Johanniterriddarna grundade över den gamla staden som förstördes i en jordbävning. Borgen är byggd i venetiansk stil under det 15:e århundradet. Den har dubbla murar och en vallgrav. Man använde marmor och sten från den antika staden som byggnadsmaterial.

För att få veta mer om Johanniterorden följ den här adressen. http://www.vastsverige.com/templates/article____9631.aspx Tack Sirpa för den.

Här ser du ingången till Johanniterborgen. Man går över bron, som jag visade tidigare.

Den här trappan finnaer man alldeles till höger, så fort man har kommit in på området.

Rester av en Vapensköld.

De var nog lite längre än vad vi är idag. Och huvudlösa?

Här förvaras lite smått och gott att försvara sig med.

Det här är nog en försvarsglugg i muren. Man kan verkligen se hur tjocka murarna är.

En port mellan de olika delarna i borgen.

Murkrön i borgen.

Lämningar i Johanniterordens borg.

Det här är ett avstängt museum för besökarna. Även här fick jag stoppa båda händerna och kameran innanför ett galler för att kunna få med så mycket som möjligt av sakerna som syns här.

Avträde i Johanniterriddarnas borg????????????

Här hänger EU flaggan och den grekiska flaggan vid sidan om varandra längst ute mot havet. Man kan skymta Turkiet i bakgrunden.

Här syns muséet ovanifrån.

Återanvändning av antika marmorplattor vid nybygget av Johanniterordens borg.

Utsikt över hamnen från borgen med Vita Tornet i bakgrunden.

Utsikt över havet från borgen. Man ser ju förstås inte så mycket hav i den här bilden.

Asklepion då? Nej, det blev ingen tid till det den här gången. Synd ändå tycker jag, för det hade varit kul att få se det igen. Vi har såna härliga minnen av den gången. Det var ju varmt som jag skrev, så när vi hade kommit längst upp, så fanns det en skog av tallar. I den spelade cikadorna SÅ högt, att vi aldrig glömmer det.

På förmiddagen gick vi upp till Xystos, Amphieteatern och Katolska kyrkan.

Första anhalten var Xystos som var en gigantsik gymnastiksal, som täcktes av ett tak. Så man kunde ha tävlingar året runt utan att vara beroende av vädret och vind, eller kylan på vintern.

Området är mycket stort och anlades mycket tidigt. Gymnasterna brukade smörja in sina kroppar med olivolja före tävlingarna och tvättade sig efteråt för att bli av med oljan. De här kolonnerna blev restaurerade och utgör en imponerande syn.

Vad den här byggnaden har använts till vet jag inte. Men den är intressant tycker jag.

Det här huset kallas för Nympheum. Jag har en bild som säger så. Men den tar vi inte med, för det är bara en ristning på en stor och platt sten.

Den här bilden är också en interiör från Nympheum tagen genom ett galler. Jag fick stoppa in båda händerna och kameran innanför gallret, för att kunna ta den här bilden. Nympheum byggdes under det tredje århundradet före Kristus. Där finns elva kolonner runt tre väggar. den fjärde var en vägg med tre alkover, där man kunde ta sig ett bad.

Den här "gatan" imponerar. Den heter Via Cardo. Tänk att här gick folk för tusentals år sen. Gatan har blivit nersliten av miljontals fötter under årens lopp. Man känner sej liten, när man går där och tänker på att den är så gammal och sliten och så går även jag där och sliter på den.

Redan då för tusentals år hade man avloppsrör här. Idag är inte rören vidare, så det är därför man måste slänga pappret i hinkar på toan.

Det här är en fallen pelare, som användes än idag som viloplats. Xisto är ett stort område och har nästan ingen skugga, så man sätter sig gärna på den här och vilar och dricker kanske lite vatten. Det behövs här när det är varmt.

Här synes ytterligare en byggnadsrest.

Än en bild på Via Cardo mot andra hållet.

När vi hade gått igenom hela Xisto, så var det bara att kliva upp för några trappor och gå över till Odeum, den gamla, men rätt nyrenoverade teatern. Man fick gå över den väldigt trafikerade genomfartsvägen för att komma dit.

Så här ser scenen ut från åskådarplatserna. Detta är alltså en mycket gammal amfieteater, som byggdes på det andra århundradet efter Kristus.

Sådana här bastanta pelare bär upp sittplasterna på Odeon. De har jag inte sett tidigare, men den här gången undersökte jag det mesta där. Det var mycket mer att se, än vad jag hade gjort tidigare.


Så här ser Odeon ut från utgången från teatern.

Sen fortsatte vi till den Katolska kyrkan. Det kom vi i kontakt med en gång för många år sen. Vi gick nämnligen på genomfartsgatan, när en gammal farbror stoppade oss och ville visa oss kyrkan. Vi förstod så väl, att han ville ha betalt, men tyckte att det var lite kul med det. så han visade oss till just den Katolska kyrkan. Men han var väldigt noga med att berätta att han inte var katolik utan trodde på den ortodoxa kyrkan. Han till och med visade var den låg.

Vi kom till den stora porten till den Katolska kyrkan, men den var stängd och låst. Vi ville fotografera honom. Men ack nej då! Däremot tog han två bilder på oss. De blev faktiskt riktigt fina. När vi så skulle betala honom, så fick han några drachmer, men se de räckte inte, för han ville kunna dricka öl till maten också. Vår släkting Osman blev sur på oss, för att vi överhuvudtaget hade dett farbrorn några pengar. Men när vi sa, att vi förstod och visste vad det var frågan om, så sa han att det fick ju gå för den här gången.


Här ser man ingången till den Katolska kyrkan. En riktigt vacker port.

Inne på kyrkogården finns det ett par minnesmärken. Här är det ena. Texten lyder som så här; Vi tänker med sorg på de italienska officerare som blev mördade av tyska nazister i oktober 1943. Stenen blev rest i juni 2002. Det var många hemskheter som försiggick vid den tiden i Grekland, inte bara på Kos.

En vacker Madonna i den Katolska kyrkan.

Det här föreställer nog en apostel i den Katolska kyrkan.

Det är en fantastiskt vacker port, som här leder ut från den Katolska kyrkan. Det är densamma vi blev fotograferade vid, fastän då utifrån. Då var ju grindarna stängda och låsta.

Här ser man den Grekiskt Ortodoxa kyrkan. Den ligger en bit ifrån, men den ville den gamla farbrorn inte visa.

Det här får bli slutet för den här dagens äventyr.

Casa Romana Casa Romana är en stor återuppförd villa från den romanska perioden och är dekorerad med underbara mosaiker, väggmålningar och reliefer. Byggnaden hade tre öppna innergårdar.

Det här muséet har varit stängt i åtta år för renovering. Det beskedet fick vi i alla fall av en herre i receptionen där. Så två gånger om de senaste gångerna vi har varit på Kos, har vi inte kunnat gå in och titta här. Grindarna som är höga har varit stängda och man har hänvisat till nästkommande årsskiften. Det är inte färdigt här än, men man kan komma in gratis och titta bara man inte stör arbetarna.

Här syns en hel del av utgrävningarna.

Bland det första vi såg här var en överdel till en pelare. Det är maken som tittar vid sidan om den.

Kan det vara en toa eller en brunn?

Här syns det lämningar efter målningar på en vägg.

Det finns vackra mosaikgolv i Casa Romana. Här syns ett av dem. Många mosaikgolv finns på Rhodos i Stormästarens palats. Det var Mussolini, som restaurerade palatset där och skulle använda det till sommarbostad. Då flyttades många mosaikgolv dit från Kos. Men nu väntas kanske golven komma tillbaka till rätta stället. Man vet aldrig.

Här ser vi hur fint det kunde vara inom byggnaden. En härligt sval och vacker innergård.

Det här är lämningar från själva romerska baden. Det lär ha varit bassänger med uppvärmt vatten i, så man kunde bada och bli fin och ren. De lustiga ringarna har tydligen varit delar av det som höll golven uppe. Jag har hört om det för rätt länge sen, så jag kan ha fel för mig.

Här syns rester efter byggnader vid Casa Romana också.

Ytterligare husrester. Se så vackert stenarna ligger över varandra.

Man kan just undra var den här ristningen betyder och var golvplattan har legat.

Avloppsrör i tegel från romartiden. Tänk så utvecklade de var redan då. Men tyvärr har man ju inte så stora möjligheter till att göra avloppsrören större än idag. Så man får ju slänga toapapperet i en hink vid sidan om i hela Grekland.

Nästan fyrkantig sten med änglaliknande kvinnofigurer.

Ja så var den här dagens upptäckter avslutade för den här gången.