Trebs blogg

Lat N 54° 40,86', Long E 25° 18,13'
Idag: 24 °C (75.2 °F)

Europas mittpunkt finns strax utanför Vilnius. Där ligger också Europos Parkas utomhusmuseum, som har en permanent utställning med 90 verk av konstnärer från 30 länder. Det är en salig blandning av stora och små verk, vissa rätt kul medan andra är totalt obegripliga.

På en skylt såg vi att Stockholm ligger bara 65 mil fågelvägen härifrån. Känns overkligt så nära. Vi har betydligt fler mil än så kvar på resan innan vi är hemma. Det slog oss idag att det nu är mindre än en månad tills vi kommer hem. Tiden bara rusar iväg, panik, panik!

Eftermiddagen ägnade vi åt en bisarr utställning av gamla Sovjet monument i allmänhet och gamla Lenin avbilder i synnerhet. En Litauisk miljonär och affärsman har samlat på sig en hela massa gamla statyer som rivits ner eller plockats bort i Litauen efter frigörelsen från Sovjet. Dessa har han samlat på ett ställe som heter Gruto Parkas , 13 mil sydväst om Vilnius. Detta är hans sätt att se till att ockupationen inte glöms bort. Läs mer på http://www.grutoparkas.lt .

Utställningen visar monument med sovjet hjältar samt monument som glorifierar arbetare, höga potentater och Stalin. Men mest av allt handlar det om Lenin i alla former, färger , material och storlekar. Här finns tusentals Leninskulpturer, byster och avbilder i brons , sten , trä, mosaik , plast, glas , metall, i olja, på affischer, fotografier, litografier, ryamattor - ja, allt man kan tänka sig. För att man fram den rätta stämningen stod gamla vakttorn uppställa runt om anläggningen och ur högtalarna strömmade sovjetiska kampsånger. Det hela kändes helt sjukt!

Lat N 54° 40,86', Long E 25° 18,13'
Idag: 14 °C (57.2 °F)

Nu känns det att vi är tillbaka i Europa igen. Vi kan göra oss förstådda. Folk pratar engelska. Vi ser skyltar som Nordea, Telia Sonera och igår kväll såg vi Melodifestivalen på TV. Det är nästan som hemma, men ändå inte fullt ut.

Vilnius är en mysig liten stad, med gott om gamla fina kvarter som renoverats med varsam hand och nu inrymmer mysiga restauranger och barer med uteserveringar och små butiker. Det kryllar också av kyrkor. Vart vi än tittar se ser vi ett helt gäng kyrkor.

Den stadsdel vi bor i heter Uaupis och är en slags konstnärs och hippiekvarter för alternativt leverne. Vilnia river gör en liten krok i stan. Precis i böjen ligger Uaupis som utropade sig till egen republik den 1 april 2002. Ängeln på den höga pelaren är deras symbol. Som republik har de självklart har de en egen konstitution också. Ett par av de mer minnesvärda raderna lyder så här ”Every dog has a right to be a dog”, ”People have the right to sometimes not know if they have any duties” eller vad sägs om “People have the right to die, but it is not a duty”.

Det är skönt att vara i ett lite billigare land igen. Härligt att kunna slå sig ner i princip vart som helst utan behöva fundera på om vi har råd att äta och dricka där.

Lat N 54° 52,91', Long E 32° 01,54'
Idag: 10 °C (50 °F)

Verkligen inte mycket till gränspassage mellan Ryssland och Vitryssland. När vi lämnade Ryssland var de endast intresserade av det ryska registreringspapperet för bilen. Passet tittade de inte ens i och visa stämplar och registreringspapper var de helt ointresserade av. Skönt för oss, eftersom vi tog en rövare och gav sjutton i att göra en ny visa registrering efter vår avstickare till Kazakhstan.

På vitryska sidan kollade de varken våra pass eller våra bildokument. De frågade inte ens vilken nationalitet vi hade. Det enda som hände var att de försökte kränga på oss en personlig reseförsäkring för 50 kr per person. Men vi bråkade som sjutton, nekade i sten och visade vår Gouda reseförsäkring som gäller i hela världen. Försäkringsmannen ryade bakom glaset och hotade med polisen, men vi bara gick.

Toppenfin motorväg hela vägen till Minsk. När vi ville betala motorvägsavgiften i inhemsk vitrysk valuta så var det tvärnobben. Det var bara dollar eller Euro som gällde betalmedel. Typiskt gamla östländer att inte godkänna sin egen lokala valuta så snart utlänningar ska betala.

Halvvägs till Minsk fyllde vår SAAB 8 000 mil på den här resan. Det motsvarar två varv runt jorden! Saaben, hjälten hela dagen – varje dag!

Minsk var småregnigt, kallt och grinigt. Trots det tog vi oss ett varv runt stan, promenerade längs paradgatan Praspekt Francyska Skaryny och i gamla stan. Under andra världskriget jämnades Minsk med marken. Det innebar att sovjet arkitekterna ostörda kunde brista ut i monumentbyggande under återuppbyggnaden av staden, vilket syns tydligt längs paradgatan Praspekt Francyska Skaryny.

Vi besökte också den söta lilla gröna stuga där Marxistpartiet bildades och höll sin första illegala kongress 1898. Där kunde vi beskåda det kombinerade sov och arbetsrum där manifesten skrevs.

Slog också en lov i det gamla statliga varuhuset GUM. På GUM i Minsk är det fortfarande russian style som gäller. Det är inte alls som GUM i Moskva, som omvandlats till toppmodern lyxgalleria.

Till middag ville vi äta någon lokal rätt. Det som anses vara den mest typiska vitryska rätten är Draniki. Det är potatispannkakor, med smetana, tärnad skinka och tärnade grönsaker - allt serverat i en djup lerkruka med lock. Jättesmarrigt!

Lat N 55° 50,21', Long E 37° 38,27'
Idag: 17 °C (62.6 °F)

Började dagen med ett besök på Vitrysslands ambassad. Att få turist visa skulle ta fem arbetsdagar. Så länge ville vi inte vänta, så vi bestämde oss för ett transit visa istället för 45 $US per person. Då slipper vi dessutom strul med visa invitation, förbokat hotell och visa registrering när vi väl kommer dit. Visserligen gäller det bara för 48 timmars vistelse i landet, men må så vara. Vi får helt enkelt planera så att vi maximerar vår vakna tid i landet och läsa på lite extra så vet exakt vad vi vill göra.

Medan vi väntade på att vårt visum skulle bli klart passade vi på att turista oss. Firandet av 9 maj, det vill säga segern i andra världskriget är en jättegrej här. Hela stan har fyllts med flaggor, vimplar och affischer. På Röda Torget ska det nationella firandet ske, där var förberedelserna i full gång med scenbyggen, läktare, tv-kameror och repetitioner. På grund av detta var även Lenin Mausoleet stängt. Tråkigt för det hade vi gärna velat besöka.

Tog en tur i det gamla kända statliga varuhuset GUM , som ligger precis intill Röda Torget. Nu är där en galleria full av dyra, lyxiga märkeskläder.

När vi kom runt hörnet på Kremlin, såg vi att det var massor av folk runt polisens avspärrning vid den ökända soldatens grav. Vi tog oss fram genom folkmängden för att se vad som stod på. Vid graven pågick en ceremoni med kransnedläggning , ackompanjerad av en arméorkester och marscherande soldater. Männen i mörk kostym som lade ner kransen var någon slags höga potentater. Det kryllade av livvakter runt dem och de lämnade platsen i stora svarta bilar med tonade rutor.

Så snart potentaterna försvann släpptes avspärrningen. Därefter följde en strid ström av kransnedläggande grupper som och gamla krigsveteraner med sina utmärkelser fästade på bröstet. Alla ville de hedra de okända soldaterna som givit sitt liv för sitt land. Den okända soldatens grav är faktiskt inte bara ett minnesmärke, utan i graven finns faktiskt en riktig kropp av en okänd rysk soldat.

Lat N 55° 50,21', Long E 37° 38,27'
Idag: 8 °C (46.4 °F)

Vi bor inne på gården vid Speedparts verkstad. Här har vi tillgång till el, vatten och Internetuppkoppling. Dessutom slipper vi vara oroliga för bilen när vi åker in till stan, för här står den i säkert förvar bakom låsta grindar. Toppen!

Fick en förklaring till varför Nikolay körde som en bildåre. Han har ägnat sig åt street racing under många år och vunnit allt finns att vinna. Nu har han lagt av. Han ledsnade på den bristande konkurrensen, men ränderna går tydligen inte ur för det. Det rycker i gasfoten och han kan helt enkelt inte köra lugnt och sansat.

På eftermiddagen kom Nikolays kompis Vadim och hämtade oss, för att visa oss Moskva. Även Vadim är bil freak, efter att vi alla tre tagit ett par öl vardera på en uteservering hoppade vi in i hans bil och for i 120 Km/tim genom centrala Moskva. Jösses! Men Vadim som är kriminalpolis till yrket tyckte inte det var något att oroa sig över. Eftersom han är polis blir han aldrig stoppad i de otaliga poliskontroller vi passerade.

Vi besökte bland annat kosmonaut museet, som var jätteintressant trots att all information var på ryska. Där fanns månfarkoster, antika rymddräkter, rymdmat och uttjänta satteliteter. Dessutom fanns där två uppstoppade hundar; rymdhunden Lajka som återvände till jorden levande och den första hunden som skickades upp som dog. I parken utanför kosmonaut museet stod ryssarnas första månraket uppställd. Såg förvånansvärt liten ut för att ha klarat en tur och returresa till månen.

Tog en tur i pariserhjulet för att få se Moskva lite från ovan. Sedan strosade vi runt och beskådade diverse krigsmonument , fontäner och skulpturer som det är så gott om i Moskva.

Lat N 53° 06,82', Long E 69° 50,69'
Idag: 24 °C (75.2 °F)

Kazakerna påminner utseendemässigt mer om mongoler än ryssar med sin solbrända hy, sina runda ansikten, mörka hår och ögon. Kazakstan är i övrigt är väldigt likt ryssland, i både städerna och ute på landet. Den enda tydliga skillnaden är att här ser vi betydligt fler djur som går lösa på slätterna, och kazaker till häst som rider runt som cowboys.

Idag är det den första maj och vi tänkte spendera dagen i huvudstaden Astana. I ett gammalt kommunistland som Kasakhstan, kanske arbetarnas dag frias med parader, demonstrationståg och första maj tal, tänkte vi. Men icke då, något sådant hittade vi inte förutom några flaggor på stadens torg. Sådant kanske hör den gamla Sovjet tiden till.

Istället drällde vi runt i stan i solskenet, käkade glass och tog oss en öl och mumsade på piroger. Kazakerna är både nyfikna och kontaktsökande. De som kan några ord engelska startar gärna en konversation vid första bästa tillfälle. Självklart kom filmen om Borat på tal, precis som vi misstänkte. För att inte reta upp Kazakerna hade vi bestämt oss för att köra den fega linjen, och säga att vi inte kände till filmen Borat. Om vi sagt precis som det är - att vi tycker den är vansinnigt kul, hade de kanske blivit riktigt arga. Det med Borat verkar ju vara en väldigt känslig punkt för Kazakerna.

Fram emot kvällen drog vi vidare västerut mot Atbasar. På väg ut ur stan såg vi två svenskrelaterade saker. Den första var en stor SAAB skylt för en SAAB dealer. Men SAAB verkar inte sälja så bra här, för utanför stod det ett helt gäng mycket dammiga bilar . Den saken andra var en röd SL buss, skyltad för att åka till Nynäshamn. Nu vet vi vart alla gamla bussar tar vägen. Det var ju likadant i Ukraina, där såg vi också ett helt gäng gamla svenska bussar.

Här i Kazakstan har vi blivit stoppade och kontrollerade i varenda poliskontroll vi passerat. Oftast av skrattande och skrockande poliser, som inser att de inte kan göra sig förstådda och vi turister begriper ingenting. Men ett par gånger har vi fått bannor också. Den ena gången hade vi missat en skylt med omkörningsförbud. Den andra gången när vi saktade ner vid en poliskontroll, men eftersom poliserna inte verkade bry sig om oss så åkte vi vidare. Det var inte bra. Då fick vi en polisbil med blåljus efter oss och blev eskorterade tillbaka till poliskontrollen. Där blev det uppläxning på ryska. Men vi klarade oss från böter båda gångerna.

De första 25 milen, när vi lämnade Astana var asfalterad men rätt skakig och bitvis full av potthål. De resterande 40 milen var på sammetslen asfaltsväg. Hoppas det håller i sig hela vägen till gränsen.

Lat N 55° 07,29', Long E 83° 00,51'
Idag: 16 °C (60.8 °F)

På morgonen kom Vladimir för att hämta oss igen. Den här gången för att ta oss till Akademgorodok Suburbs, en slags elitförstäder som byggdes upp under Sovjettiden. Syftet var att attrahera forskare och akademiker till de många forskningsinstituten i området. Det som skulle fungera som lockbete var rymliga lägenheter i naturskön omgivning och en del förmåner.

På ett av forskningsinstituten har de två enorma mammutskelett i entréhallen. Dessa skelett har hittats här i Sibirien. De här mammutarna dog för 40 000 år sedan.

På kvällen bjöd Vladimir hem oss och vi fick träffa hans mamma Alla. De bodde i en två rum och kök lägenhet på åttonde våningen i utkanten av stan. De bjöd på middag och konjak och vi låna deras dusch. Det var trevligt att bli inbjuden till ett ryskt hem.

Lat N 55° 19,90', Long E 85° 56,82'
Idag: 20 °C (68 °F)

Äntligen lite mänskliga temperaturer igen! Vi har spenderat en mysig söndag i Tomsk med årets första riktiga vårvärme. Ryssarna har gått man ur huse, och kastat av sig sina bylsiga vinterkläder. En del av tjejerna är så lättklädda att vi misstänker att de glömt kjolen hemma . Dessutom stapplar de runt i skyhöga stövlar, allihop. Man skulle få svindel för mindre.

Ryssarna är dessutom minst lika förtjusta i grillat som Svenskarna. Det ryker ur varenda buske idag. Den normala grillmåltiden består av grillspett med enbart kött, ketchup, syltad lök och en bit bröd – detta äts av alla, överallt vi tittar.

I parken är det något evenemang på gång. Det första vi hör är en arméorkester som spelar ABBA låten Money, money, money. Vi kan inte låta bli att dra på läpparna åt det komiska i situationen.

På kvällen gav vi oss iväg för att kapa lite körtid från morgondagen. Vi vill ju komma till Novosibirsk så tidigt som möjligt för att hitta en bra verkstad. Efter bara en halvtimmes körning, hör vi åter igen ett rejält ”bröööööll. Ljuddämparen har gått sönder igen. Den här gången på ett helt nytt ställe, ett brott mitt på röret. Ja, jösses. Vi ska ju ändå till en verkstad imorgon. Så vi får väl fixa det då.

Lat N 55° 05,30', Long E 98° 49,82'
Idag: 0 °C (32 °F)

Nej, åh nej! Det var precis vad vi inte ville ha – toksnö. Under natten vräkte snön ner. När vi vaknade var det helt vitt ute, och det fortsatte dessutom att snöa hela dagen. Detta var det värsta som kunde hända just nu, när vi har flera svåra leriga passager framför oss.

Vi befinner oss just nu i det skräckscenario vi var oroliga över att hamna i. Vägarna är i ett fruktansvärt skick, en enda lerig sörja med milslånga köer av bilar som försöker ta sig fram eller sitter fast i skiten. Det vill säga precis som i det bildspel vi tidigare såg gällande ryska vägar, när bilisterna står i lera upp till knäna.

De första tre milen tog oss tre timmar. Vi stod mestadels still i de långa köerna förbi de värsta surhålen. Det jobbades febrilt med att dika ur så trafiken skulle kunna ta sig fram. När vi såg det första surhålet, så tog Bert fram bogserlinan. Det var lika bra att vara förberedd. Bättre det än att sitta fast i sörjan och då behöva trassla med detta. Bogserlinan fick sitta kvar hela dagen . Det var liksom ingen idé att ta bort den, med tanke på hur vägen såg ut.

Totalt har vi avverkat fyra mil skitväg med riktig lervälling. Men emellanåt kommer också långa sträckor av fin asfalterad väg. Vi har tagit oss fram för egen maskin hela dagen . Men många gånger har vi bara klarat det med ett nödrop. Men vår fina SAAB är hjälten hela dagen – varje dag!

Om vi har förstått det hela rätt så har vi nu bara ett avsnitt på max tre mil kvar av skitväg med lervälling innan vi når Krasnoyarsk. Hoppas, hoppas, hoppas vi klarar det för egen maskin och att vi inte kör sönder vår stackars SAAB när vi försöker.

Det leveranskörs en hel massa japanska och koreanska bilar från Vladivostok till Novosibirsk. Dessa sprillans nya bilar körs genom den här lervällingen. De skuttar och far på dessa urusla vägar, hjälpligt skyddade av teip på huven och runt hjulhusen för att slippa lackskador av stenskotten. Själv skulle vi gråta om vi köpt en ny fin bil som massakrerats på dessa vägar innan leveransen.

Nu när vi ser hur vädret kan vara i april, kan vi ju bara lugnt konstatera att Cabriolet Challenge gänget kom undan med blotta förskräckelsen. Undrar vad de hade gjort om de suttit i denna lervälling med sina fina bilar?

Lat N 50° 19,44', Long E 106° 29,03'
Idag: 8 °C (46.4 °F)

Ryssland here we come! Fredag den 13:e, undra om det kan vara en lämplig dag att försöka ta sig in i Ryssland?

Ut ur Mongoliet gick som en dans. Innan var lite oroliga över att vi kanske hade kommit in alldeles för lätt i Mongoliet från Kina, och att vi kanske inte hade alla papper som krävdes för exit. Men det visade sig att den oron var helt obefogad. Det tog bra en time att ta sig ut.

Vid gränsen smugglade de jeans så det stod härliga till. Vissa såg ut som Michelin gubbar, klädda i lager på lager av jeans när de gick över gränsen. Andra brydde sig knappt om att gömma dem.

Att ta oss in i Ryssland gick över förväntan. Visserligen tog det tog processen fyra timmar, men tjänstemännen var mycket vänliga och hjälpsamma. Den obligatoriska tredjepartsförsäkringen gick på 960 Skr för två månader. Det var dyrare än väntat, så vi fick växla till oss lite mer rubel för att kunna betala den.

Tack och lov så lät de oss slippa undan den totala genomsökning av bilen, som våra medtrafikanter blev offer för. Förmodligen insåg de att det skulle bli alldeles för jobbigt. Istället pekade bara på några lådor på måfå, för att få en snabbtitt.

När vi står där vid gränsen, dyker”The Cabriolet Challenge” upp, det vill säga 22 cabriole bilar från Holland av varierade märken och ålder som åker ner cabbat från Holland till Singapore - i april månad! Folk tycker att vi är galna. Men i det här fallet ligger vi definitivt i lä. Herregud, det snöar faktiskt till och från i Sibirien och Mongoliet så här års.

Så snart vi var klara med gränsformaliteterna, satte vi av mot närmaste staden Ulan-Ude, som ligger 20 mil norr om gränsen. Vi kände oss både glada och uppspelta av att komma in i Ryssland. Plötsligt kändes allt kul igen. Ryssarna känns glada och trevliga jämfört med de buttra Mongolerna.

Dessutom är ryssland nästan hemma, det är ju bara ett stenkast från Sverige. Visserligen råkar vi befinna oss i andra änden av ryssland - i Sibirien. Men ändå.