Busylizzys blogg

Riksväg 80. Stannar till vid Falu Koppargruva för att köpa en dalahäst. En ny dalahäst i smide skall ha tillverkats speciellt för södra Dalarna. Falun tillhör tydligen inte södra Dalarna, och någon smidd häst har de inte. De har däremot en gjuten häst. Vi vill inte ha en gjuten häst, trots att den är hälften så dyr. Vi vill ha en smidd häst. En som är dubbelt så dyr och dubbelt så fin. Vi kör vidare på riksväg 80.

Katten har behagat återvända. På väg till utedasset prasslade det till i snåret. KATTEN. Plockade 21 fästingar och somnade sedan utmattad. Vilken pärs! Trodde skulle få stanna här i fästingland hela semestern... Mitt inne i skogen på Gästrikes gräns till Dalarna, där det enda som hörs är surret från miljoner bromsar. En vecka här räcker. Ja, eller kanske två, om man känner för att fika i gamla lador, köpa nyplockade vildsmultron eller lyssna till Lillbabs i en gammal smedja.
Katten kurrar högljutt och sover tungt på min mage. Tänk att han inte väcker sig själv.

Katten är borta.
Har ropat och lockat, men inte minsta prassel. Herregud - nu blir det ingen semester. Vi får sitta här i fäbon till dess han dyker upp igen. Och vi som tänkte åka vidare på torsdag...

och om 10 minuter stuvas han som sista bagage in i en överfull semesterbil. Mulet på göteborgshimlen, perfekt resväder. Om en halvtimme kommer katten att jama hjälplöst. Vi kommer att stanna bilen, tvätta katttranportlådan med de sista skvättarna av kaffevatten, svära en stund, och åka vidare ytterligare 10 mil.

Som sig bör har semestern börjat på äkta svenskt manér. Iförd fleece från topp till tå inser man att sommaren är här. Packardag. Synar varje plagg jag lagt fram. Allt som inte är pälsfordrat stannar hemma. Så synd nu att som ung stått på barrikaderna ... Det blir en mager packning. Ulltröjan från Peru borde duga. Täckbyxorna? Kanske. Jag minns en midsommar då det snöade...Hoppas det inte frusit till så man måste hugga upp en vak för att få sig ett renande dopp. Morfadern var känd vinterbadare i hemstaden. Så man har ju generna. Figurerade i pressen med käcka kamrater i det nyss uppyxade hålet i älvsisen. Stadens kommunalpolitiker kan nu blicka ut över den platsen. Förhoppningsvis ger det litet perspektiv på tillvaron, där de sitter vid sina skrivbord. Man kan ju alltid hoppas. Hoppet är det sista som dör, sägs det. Jag lägger flaskan med solskyddsfaktor i ryggsäcken.

Norrut! Snart vänder vi och åker norrut. Bättre än Bahamas. Jag säger det varje år. I år lovar jag bildbevis.

Kan man gå i sanden om man han har artros i stortåleden? Kan man rida på en kamel om man är ryggopererad? Om man har känningar av ett gammalt diskbråck? Jag satsar stort och blundar för faran. Jag har bestämt mig och nästa resa ser ut att snart vara ett faktum snarare än en het dröm. Bröllopsresan ska gå till Jordanien. Nu är det bestämt. Sambon lutatde länge åt paraplydrinkar - han har inte vaknat från interrailandets Rhodosdrömmar är jag rädd - men efter enträgen bearbetning har han nu fallit till föga. Under vårens konvalecens och under inflytande av diverse opiater har jag i smyg planerat hela resan. Factum est. Varde Jordanien.

Sommaren är ohjälpligt här och jag stänger altandörren noga, noga. Ser till att vädringsfönsterna är ordentligt stängda och drar för gardinerna så det inte blänker i skärmen. Det är gult av pollen på de gröna plaststolarna därute, och jag håller mig inomhus. Besökte den privata akutmottagningen i stan. Friskförklarades och sitter hemma med andnöd. Det går väl över. Tittar djupt i bricanylinhalatorn samme läkare skrivit ut för samma andnöd förra året. Fortfarande litet kvar...

Nyss hemkommen från vårdcentralen med oförättat värv. Läkaren är sjukskriven. Damen i kassan ifrågasatte min önskan om att bli botad från resfebern. Återkommer så snart jag hämtat mig från detta dråpslag.

Planerar ständigt en ny resa. Gör jag inte det är jag sjuk, mår inte bra och borde antagligen söka hjälp. Kanske är viljan att resa något jag borde söka hjälp för - söker jag mig bort och i så fall från vad? Eller söker jag mig till något annat? Eller är det samma sak? Hårklyverier kan tyckas, men nu är det ju en gång för alla så, att jag av naturen vill veta att jag är frisk, ok, normal, och (varför inte) redo för avfärd.
Så vilken är den senaste av destinationer? Destinationen är en rad av delmål, uppradade som pärlor på en tråd. Alla har de i mer eller mindre utstäckning det gemensamt att du antagligen inte tänker åka dit. Det är också därför jag är på väg just dit. Snart, imorgon, eller kanske nästa vecka. Måste bara ta reda på vart du är på väg först.

Men först ska jag besöka min vårdcentral. Alla sansade människor vet att en lyckad resa oftast grundar sig på en god hälsa, och var skaffar vi oss en god hälsa om inte på en vårdcentral? Mitt första delmål blir således vårdcentralen. Återkommer imorgon med rapport. Om inte läkaren har tid kanske hon i kassan kan bota resfebern.