Bibchens blogg

Vaknar tidigt av trafikbuller. Det slamras och stökas till toner av kanarisk musik. Vid 9-tiden kommer fullastade båtar med turister från närbelägna orterna Puerto Rico och Arguineguin.
Det är marknad i Puerto Mogan!
Så mycket folk, så det känns som om pirerna ska sjunka! Så härligt att se så många olika människotyper från skilda länder. Mestadels tyskar och skandinaver. Ljusa, mörka, smala, tjocka, yngre, äldre - några med hjälpmedel. Alla sommarklädda med ryggsäckar och kameror."Foppatofflor" verkar fortfarande vara populära.
Försöker meja mig fram till stånden, för att leta efter en gåva till hemblomvakten. Samma sortiment på marknaden som alla föregående år. Väskor, skärp i läder(?), sjalar i granna färger, afrikanska figurer i trä och ebenholtz(?), sommarklänningar i ickebomull, smycken i trä, plast och metall i vilka man kan få sitt namn ingraverat på direkten, Aloaekrämer för alla bruk - hur bra som helst enl.försäljerskan.
Lite längre fram på piren hittar jag det jag söker - julduk med servietter. Snygg, bra pris och lätt att ta hem till Sverige.
Passerar mandelgodisståndet. Oj, vilket utbud, bäst att skynda förbi, fast det är inte helt enkelt i trängseln! Håller hårt i plånboken i denna täta folkmassa. Sista ståndet vid början av piren ståtar med färska grönsaker och bredvid står en vagn, där det säljs mjukglass. Men det får vara - ska på gymet idag.
Det är ju fredag!

Någon slöare dag än idag får man leta efter, fast så ska det väl vara på semestern. Solat och badat hela dagen ända tills solnedgången. Det får bli annat av i morgon!

30 min, på gymet idag vederkvicker både kropp och själ efter gårkvällens
festliga parafton. Maken och jag intog då en "degustationsmiddag" på den exklusiva restaurangen "Que tal" runt hörnet. Skönt att det var nära hem.

Långpromenad uppför till plantagen, där vi inhandlar två stora julstjärnor att pryda vårt rum med. Motionsnöjda bestämmer vi oss för havs- och poolbad resten av denna soliga varmdag!

På seneftermiddagen kommer äntligen våra svenska vänner, som inte fick plats på planet i lördags. Nu är ordningen återställd, och för 14:e året i rad befinner vi oss här tillsammans.

Jag delar havet med röda krabbor, neonlysande randiga fiskar, rockor, stenar, segelbåtar, en turistubåt, Glassbottom-färja, dykare, långsimmare, trampcyklar, vattenskotrar.......
Och ändå är det inte trångt här i Atlantens 24-gradiga vågskalp.

Utkyld av aircondition vaknar vi i hemmatid. Känner oss nu acklimatiserade. Vardagsrutiner börjar ta form. Promenader, bad, gym., sociala möten, shopping, läsning av medhavda boktraven, mail,reseguiden,facebook samt romanskrivande uppe på taket. Hög solskyddsfaktor så här i början. Solen är stark, men värmen är lagom, 24 gr. Atlanten svalkar. Vi simmar en bit ut i vågorna, nästan helt ovetandes om vulkanutbrotten under vattenytan en bit ut i havet. Det tycks man veta mer om på svenska nyheterna än här.
Måltiderna är ett viktigt inslag, när man är på "semester", såväl föda som dryck. Vi köper dunkar med vatten, för säkerhets skull. Brunch på hotellet, fikacappucino på sta´n, middag ibland hemma på taket, ibland på någon av de otaliga små restaurangerna i hamnen eller på strandpromenaden. Här finns inga diskotek, ingen trafik men många små matställen av skilda nationaliteter. Gott vin och nära hem!:-)

Maken och jag har valt hotellfrukost, fast vi bor i lägenhet. Inte svårt att förstå, när man ser den dignande buffén. Vi står oss på den hela dagen. Särskilt när vi slöar i horisontalläge vid poolkanten, och bara då och då tar ett dopp i Atlanten via trappan från poolen. Det är vad vi gör mestadels denna första "semesterdag". Eftermiddagen går åt till inköp i den flotta, nyrenoverade "Spar In"-affären, och en naturpromenad. Middagen äter vi hemma i kväll. Nedanför oss ligger en bar, dit maken går, för att få en bredbandskontakt. Tänk, den räcker ända upp till vår balkong, och här sitter jag nu uppkopplad och kan skriva mina dagsminnen! Dessutom kan vi se "Så mycket bättre" på TV 4 Play. Känns som hemma!:-)

4.00 klockradion går på. En käck röst talar om kyrkogårdar och ljus. Visst ja, Allhelgonahelgen. 10 min.efter alarmsingnal från mobilen. För säkerhets skull. Har 1 timme för morgonrutinerna, innan förutbeställda taxin kommer.
Arlanda är mer vaken än jag. Myller av yrvakna, förväntansfulla charterresenärer. Står i bagagedropkön, men vi måste ju checka in först. Det fixar maken, medan jag avancerar i kön. Bleka pensionärer i fotriktiga skor, fritidsjackor och sommarbyxor. Barnrikefamiljer med alla tillbehör.....allt som ändå inte behövs på "all inclusive"! Storögda, otåliga barn gör att kön då och då ändrar form.
Av med halsband, armband, skärp, töm fickorna - hjälper inte "Pling"! Säkerhetskontrollen har ett ont öga till mig, men jag slinker igenom. Starkt morgonkafffe vid bargaten. Alldeles för starkt, får konsekvenser.
Fönsterplats med molnutsikt mestadels över Europa, tils vi kommer över Spanien. Två omgångar turbulens, en lagom till middagen. Risk att få Cavan i knät. Säkerhetsbälte på. Magen hoppar, huvudet surrar. Fönstervärmen blir påtaglig.
Lugnet återkommer. Plant luftunderlag, tyst i kabinen, pensionärer och barn sover.
Maken och jag gör sällskap med handikappad dam, som ska till samma ort. Eminent service med hissanordning för rullstolsbundna tar oss till specialbuss, som för oss in till flygplatshallen.
Resebyråns buss väntar på oss, och via 5 avsläpp av andra resenärer på olika hotell, passerar vi sista bergskurvan, och får där syn på "vårt" Puerto Mogan!
Vi får den önskade lägenheten med Atlantutsikt. Solnedgång med drinktilltugg på taket, middag på "sta´n" och tidig sovafton till ackompagnemang av cikadernas sång, poolkluckande och väsljud från luftkonditioneringen.
God natt!