Dag for dag: Reisealbumet "Roadtrip 2008" av Teresita

Efter en smidig flygresa med kvicka byten och effektiv passkontroll kommer vi fram till LAX for att upptacka att baggaget blivit forsenat... resen gick alltsa ej sa smidigt som vi trodde. Det var forsta gangen det nagonsin hant mig. Men, vi blir meddelade att baggaget anlander med kommande plan, en timme senare.

Klockan ar mycket da vi beger oss till Hyrbilsfirman. Efter en lang ko traffar vi en otrevlig forsaljare som hotfullt meddelar oss att utan deras extra forsakringar kan det ga riktigt illa. Problemet ar bara att deras forsakringar ar otroligt dyra. Vi avbojer.

Vi kor vidare mot Hollywood, utan att egentligen veta vart vi ska aka. Nar vi stannar vid en mack traffar vi en polis "off duty", pratsam och glad. Han undrar var vi kommer ifran och om vi brukar roka Marijana. Han menar att det ar helt ok, vi ska ej vara oroliga for att han ar polis... Nej sager vi och ber istallet om vagbeskrivning. Glatt sager han att vi ej kan missa Hollywood om vi foljer vagen rakt fram.

5 minuter innan receptionens stangning kliver vi in pa Orange Manor hostel. Spartanskt men med charm. Men viktigast: billigt & centralt. Samma kille som checkar in oss sager vid ett annat tillfalle att "The americans are the smartest and the dumbest" och "I love George Bush, he makes ME feel smart".

Efter att har varit vakna ungefar 28 timmar, sover vi gott.

I "Sunny California" hor det liksom till kulturen att man spenderar viss tid pa stranden. Och idag var det dags! Bara att ta sig dit var ett problem. Pa kartan sag det ut att vara en resa pa max en halvtimme... det visade sig ta lite drygt en timme. Och vagarna dit var sexfiliga. Till saken hor ocksa att vi sov lange denna morgon, varpa vi var framme vid lunchtid.

For att maximera upplevelsen valde vi att aka till just Venice. Stranden dar Arnold en gang pumpade muskler, och dar det nu hanger killar som vill se ut som honom. Venice boardwalk, strandpromenaden visade sig snabbt bli ganska trakig. Perfekt for dem som vill inhandla en haschpipa, billiga solglasogn eller kanske en hennatatuering, men alldeles for flummigt for mig.

En fantastisk sak var att hyra cyklar, snygga amerikanska "Beach Cruisers", for att cykla utmed stranden. (Motion ar for ovrigt nodvandigt, maten har gor att man gar upp i vikt bara av att titta pa den.)

Men, det visade sig dock att Venica hade mer att erbjuda an festiliga souvenirer. I sodra delen fanns fantastisk arkitektur, bara den vart ett besok i omradet. Galna hus for manga miljoner kr. Och stranden ar fantastisk... om man orkar med allt folk och masar.

Den som uppskattar skrapkultur i form av fargglad galon, enorma vagskyltar och plast i olika varianter har hamnat pa ratt stalle. Los Angeles ar allt annat an svensk minimalism. LA ar som ett avsnitt ur Simpson... lite hysteriskt och fargglatt.

Utmed motorvagen norrover fick vi syn pa en av de glada vagskyltar som pryder vagarna. "Golf n Stuff" var precis for oss. Minigolf i riktig amerikansk upplaga. Designade banor av nagon person med lustig humor och forkarlek for vaderkvarnar, slott, och amerikansk vastern. Att det dessutom fanns arkadspel, airhockey och dansspel gjorde inte dagen samre.

Los Angeles var sa mycket storre an jag nagosin kunnat tanka mig. Det ar inte enormt, likt New York, men otroligt stort pa bredden. Man kan aka i flera timmar utan att komma ut ur staden. Darfor ar det mycket som ej hinns med. Mycket tid spenderas i bilen. Och mycket av kulturen kretsar kring just bilen.

Tiden planera vi val, ena dagen shopping och andra dagen stranden. Idag var det dags for en tur till nagra av de barer vi hort sa mycket om. Tidigare under veckan provade vi Whiskey-a-go-go, en anrik rockklubb som knappt imponerade. Nu skulle kvallen ta oss utmed Sunset strip. Efter en rekommendation blev det klubben Rainbow, egentligen en pizzeria, men tydligen inneklubben om man gillar rock av olika slag. Fantastiskt! Otroligt kul... ungefar tills de stangde vid kl 02. For tydligen stanger klubbarna senast kl 02 i Los Angeles... som hemma i lilla Gefle alltsa. Vi fick manga nya vanner bland annat en som sa sig vara slakt med The Ramones (han hette Ramone, men de i bandet Ramones tog ju sig namnet... ), och en kille som sa sig vara Lemmys "Personal assistant". De dar killarna hade kanske drukigt lite mycket och vi var kanske naiva, men vi hade kul. Men vi sag i varje fall bassisten i Metallica, eller det var Per & Ulf som sag honom, jag hadde ju aldrig kant igen honom om de inte sagt nat.

For att verkligen se nagra kandisar kopte vi oss en "star map", med forteckning over bostadsadresser och viktigast av allt: diverse brottsplatser. Vi hittade Johnny Depps hus, bakom med en otrolig port och en massa kameror. Vi kikade genom springorna men sag inget. Inte heller hemma hos Ozzy Osbourne var det nagon hemma, tydligen bodde Christina Aguilera dar nu istallet. En svang forbi Roman Polanskis hus, dar hans fru blev mordad hann vi oxa med. Det var nog det storsta huset i omradet.

Slutligen kan jag alltsa saga att jag nu har sett en fran Metallica, men inte nagra fler kandisar. Men fordelen nu ar att jag hittar ratt bra i LA!