Dag for dag: Reisealbumet "Ridsafari i Sydafrika" av Bejjan888

Copyright © Bejjan888™

[Personalen går runt och väcker oss en sista gång] vid 06.00 på morgonen. Fast jag och min rumskamrat har varit uppe lite tidigare, speciellt jag som vaknar till gryningsljuset. En sista frukost serveras vid 06.30. Vi noterar att en gäst saknas vid frukosten och Candace berättar att den gästen står över den sista ridturen på grund av skavsår. Mmmja, lite självförvållat om man väljer att rida i stringtrosa 3–4 timmar per dag i en veckas tid… I’m just saying…

http://www.reseguiden.se/bilder/540527

Till min förvåning ser jag att Coopers longeras och värms upp till kl. 07.00. Jag hade hoppats att få Budweiser på den sista ridturen. Men jaja, jag ska inte klaga. Inget fel på Coopers, bara det att jag gillar Budweiser mer. Tyvärr är det mulet, men jag kan nog tycka att det var ganska skönt ändå att få slippa solen.

http://www.reseguiden.se/bilder/540528

Både Joe och Philip var med som guider och de berättar att målet är en lejonhona med ungar som viltvårdarna spårat och sett en bit bort. Vi taggar nog till lite extra med förhoppning att få se dem.

http://www.reseguiden.se/bilder/540529
http://www.reseguiden.se/bilder/540530
http://www.reseguiden.se/bilder/540531
http://www.reseguiden.se/bilder/540532
http://www.reseguiden.se/bilder/540533

Men trots idoga försök att komma lejonhonan nära, så ger både Joe och Philip upp till slut. De ligger och trycker inne i snårig och svåråtkomlig terräng och vi har inte så mycket tid på oss förrän det är dags att återvända till Wait a Little.

http://www.reseguiden.se/bilder/540534
http://www.reseguiden.se/bilder/540535
http://www.reseguiden.se/bilder/540536
http://www.reseguiden.se/bilder/540537

Men på väg tillbaka rider vi förbi några ståtliga giraffer som vi lyckas passera på ganska nära håll ändå.

Väl tillbaka på Wait a Little och ett sista piskrapp från Joe’s piska, som ändå markerar ridsafarins definitiva slut på något sätt, kommer volontärerna och tar hand om hästarna. Klockan är runt 09.00 och vi har nu två timmar på oss att duscha och förbereda för avfärd. Lunchen serveras kl. 11.00 och består av stekt ägg, bacon, rostat bröd, bönor och sallad. Efter att ha betalat både dricks och för en fin skjorta (med Wait a Little tryck på) skriver jag några rader i gästboken. Efter en hel del kramande och adjö-ande så är vistelsen över.

Vi är fyra av totalt sju gäster som ska ha transfer till Eastgate Airport, nära Hoedspruit. Den här gången är det en fin-fin taxi som skjutsar oss. Vi ber om att få stanna till längs vägen för att köpa lokala souvenirer, men det var inget som föll oss i smaken. Vi ska med tre olika flyg som avgår inom en timme från varandra. De två första gästernas flyg är med South African Airlink som avgår kl. 13.30, vilket är tight att hinna med eftersom vi ankommer Eastgate Airport strax efter kl. 13. Som tur är hjälper taxichauffören så att de får gå före i kön och checka in direkt. Så kvar blir jag och en gäst till. Vi ska med olika flyg från olika flygbolag (South African Airlink respektive SemAir), men de avgår med endast 5 minuters mellanrum. Kön till incheckningen ringlar sig lång och vi blir nog stående i drygt 20 minuter innan vi når incheckningsdisken.

Eftersom Eastgate Airport är en liten flygplats sker incheckningen manuellt via disk. Det finns några matstället att köpa något att äta, men jag känner mig inte hungrig. Det finns en souvenirshop som jag besöker för att fördriva tiden. Väl där, längst inne i ett hörn får jag syn på en fin trägiraff som passar sig utmärkt som souvenir och jag gör precis av med alla kontanter som jag har av den lokala valutan. Lite nervös om den kommer ta sig hela vägen hem i ett skick eller mosas sönder. Men den får ju åka i handbagaget, så den packas mjukt.

Så det är ganska rörigt inne på Eastgate Airport. Många människor som är sittandes. Det går snart upp för mig att flyget som skulle avgå 13.30 är försenat, så alla de sitter här och väntar. Även flyget med SemAir visar sig också vara försenat. Jag blir lite nervös att alla flyg, även mitt, blir försenat… Nog för att jag har 5 timmar till nästa flyg avgår från Johannesburg, men förseningar är aldrig kul. Jag tycker mig höra flightnumret för mitt flyg ropas ut i högtalarna när klockan närmar sig 13.45 och jag går genom säkerhetskontrollen. Det är inte mycket till säkerhetskontroll. I ren stress glömmer jag att ta ut de vätskor jag ändå har packat i handväskan och inser det precis som mina väskor passerar röntgenmaskinen. Jag tvivlar starkt på att en så pass liten flygplats som Eastgate har en ny röntgenmaskin som kan mäta mängden vätska direkt i väskorna utan att läggas separat. Men ingen personal i säkerhetskontrollen reagerar på det och jag får gå vidare.

Vänthallen för alla 3 gater är liten och inte alls dimensionerad för att rymma passagerare för 3 flighter samtidigt. Det var ju absolut inte supertydligt om vilken gate som var till vilken flight heller. Endast en liten handskriven lapp fanns vid varje disk. Så summa summarum; min flight skulle avgå sist av de tre. Men eftersom de andra flighterna är försenade så är det mitt flyg som avgår först enligt utsatt tid vid kl. 14.30. Vid boarding råder lite halvkaos inne i gaten. Passagerare som ska till Kapstaden, också med South African Airlink, vars flyg är kraftigt försenat tror att det är deras flygplan som står ute på plattan och försöker gå ut genom gaten. Det gör mig orolig att jag kanske går ombord på fel plan och att jag kommer till Kapstaden istället.

http://www.reseguiden.se/bilder/540538

Så efter en nervös väntan i 20 minuter, dörren stängs till kabinen och först när piloten meddelar att det här är flighten till Johannesburg, kan jag slappna av. Planet är en Embraer 190, kallad City-hopper, med säteskonfiguration 2+2, alltså större än det plan som jag anlände Eastgate Airport med.

En dryg timme senare landar jag på O.R. Tambo International Airport i Johannesburg. Till min förvåning får vi kliva av via brygga direkt in till terminalen, till skillnad från en vecka sedan då vi bussades från planet till terminalen. Nöjd går jag till bagagebandet och väntar in min väska. Jag behöver checka om väskan eftersom det är två olika bokningar. Men som sagt, jag har drygt 5 timmar på mig så jag är definitivt inte stressad. Inne i O.R. Tambo International Airport i Johannesburg finns det personal som gärna guidar en till rätt gate eller incheckningsdisk, mot dricks såklart. Så man får verkligen säga ifrån om man inte har kontanter att dricksa med eller inte vill ha hjälp helt enkelt, för de är väldigt på.

Det är trixigt att hitta till Qatar Airways incheckning. Dels för att jag landade i Terminal B (inrikes) och ska till Terminal A (utrikes) men också för att skyltningen är lite off. När jag ändå hittar till Qatar Airways till slut, så har incheckningsdiskarna inte öppnat än. Eftersom jag är tidig hamnar jag i princip längst fram i kön för online check-in, så när de väl öppnar jag kan snabbt checka in väskan.

Jag har ändå drygt 4 timmar att spendera fram till boarding. Som tur är finns det en hel del affärer här på O.R. Tambo International Airport som man kan gå och titta i och fördriva tiden. Priserna är (som vanligt på flygplatser) hutlösa, men jag finner till belåtenhet att den trägiraff som jag köpte som souvenir på Eastgate Airport ändå var billigare där än här på O.R. Tambo International Airport. Passar också på att äta något (en Caesarsallad) innan det är dags för boarding kl. 19.35 lokal tid.

Tack och lov är det ingen ”2-stegs-boarding” utan det är upprop gruppvis och sedan går vi på planet direkt. Det är ju återigen en Boeing 787 Dreamliner, så det är många passagerare som ska gå ombord. Men det går smidigt och planet taxar ut kl. 20.25 enligt planerat. Nu väntar en flygning på 8 timmar och 25 minuter och denna flight kan definitivt klassas som en ”red-eye flight”, dvs. den avgår på kvällen/natten och kommer fram på morgonen och passagerare kommer fram till destinationen ofta med röda ögon, trötthet och sömnbrist. Efter någon timme in på flygningen serveras en enklare måltid innan flygvärdinnorna släcker ner kabinen för att vi passagerare lättare ska kunna få några timmars sömn.

Copyright © Bejjan888™

[Någonstans i luftrummet över Afrikas kontinent] går lördagen över till söndagen. Någon riktig sömn blir det ju inte på hela natten, mest slummer. Ändå är det en lugn flight, inget stök eller turbulens. Timmarna segar sig förbi och när flygvärdinnorna tänder upp ljuset i kabinen och vi närmar oss Hamad International Airport i Doha, Qatar, förväntar man sig något att äta. Även om klockan är kring 04.30 på morgonen så en lättare frukost eller åtminstone lite snacks vore brukligt. Men icke. När planet börjar gå ner för landning börjar jag inse att vi inte kommer få något att äta eller ens att dricka. Vi har flugit en hel natt… så en frukost på det är väl inte så himla mycket begärt, eller? Mycket dåligt!

Vi landar 05.15 på Hamad International Airport i Doha, Qatar, lite före planerat. Planet taxar till en gate och vi får gå av via en brygga, det var tur det för humöret var inte på topp nu när man har både sömnbrist och är utan frukost. Dessutom lätt förvirrad över vad klockan egentligen är (för klockan på armen och i mobilen visar ju Stockholm-tid) och medan alla skyltar på flygplatsen visar Doha-tid (dvs +1 timmes skillnad från Stockholm). Tack och lov behöver jag inte tänka på den incheckade väskan i alla fall som går direkt till Stockholm Arlanda, Sverige. Trots att det är tidig morgon, så är det fullt med liv och rörelse och mycket folk som ska till sina flyg. Det är en bra bit att gå innan jag kommer till säkerhetskontrollen.

http://www.reseguiden.se/bilder/540539

Men så fort jag passerar säkerhetskontrollen är det som att komma till en annan värld. Hamad International Airport är en flygplats i ren lyx som öppnade 2015 med den nätta prislappen på 2 miljarder dollar. Det är högt i tak, mycket ljusinsläpp och flygplatsen är i allmänhet mycket ren och fin. Inomhus, mitt i flygplatsen, finns en tropisk trädgård på 6000 m2 med rinnande vatten, mer än 300 träd och 25 000 plantor. Den tropiska oasen är ett välkommet inslag i en annars livlig terminal. Runt den tropiska trädgården trängs lyxiga butiker med varandra såsom Luis Vitton, Dior, Armani etc. blandat med restauranger, bönerum, souvenirshopar, spas, konstutställningar mm, mm. Till och med toaletterna känns lyxiga och fräscha. Det är tur att det är tydligt skyltat, med stora bokstäver, åt vilket håll jag ska med tanke på både sömnbrist och hunger. Med hjälp av tåget som går inne i terminalen kommer jag fram till rätt gate till slut.

http://www.reseguiden.se/bilder/540541

Även om sista flighten till Stockholm Arlanda Airport inte är helt fullbokad, så är det ändå ca 250 passagerare som ska gå ombord på denna Boeing 787 Dreamliner. Boardingen börjar 07.40. Tyvärr blir det en s.k. 2-stegs-boarding Först får alla passagerare visa upp sitt pass och skanna sitt boardingpass och slussas in i en väntsal. När i princip alla passagerare finns i väntsalen börjar steg 2, som för Qatar Airways innebär boarding efter zoner (som står angivet på boardingpasset). Steg 2 känns väldigt ineffektivt eftersom det alltid är ett antal passagerare som försöker smita på planet i en tidigare zon än vad de har på sitt boardingpass. Så det krävs en person som notoriskt läser på varje boardingpass och nekar alla som försöker smita på planet tidigare än den zon de tillhör. Återigen är jag i zon 2, så jag får gå på planet relativt tidigt.

Planet avgår kl. 08.30 och den drygt 6 timmar långa flygningen känns lång, men är ändå en av de kortare sträckorna för den här resan. Som tur är får vi både ”frukost” och lunch serverat på flyget innan vi landar på Stockholm Arlanda Airport strax efter kl. 13.00 lokal tid. Då vi ankommer med en internationell flight utanför EU/Schengen måste vi passera passkontrollen. Men som EU-medborgare går det snabbt eftersom kön är kort. Av någon anledning tar det alltid lång tid för det incheckade bagaget att komma ut på bagagebandet. Varje gång. Spelar ingen roll om det är inrikes eller utrikes. Det tar alltid lång tid. Idag är inget undantag.

Efter bussresan hem och man börjar landa hemma i lägenheten, känns ridsafarin som ett minne blott. Nästan lite overkligt, som om allt bara varit en film som jag tittat på. Det är tur att jag har både bilder och videos av resan, för att påminna om att jag faktiskt var där och upplevde allt det här – från hästryggen. Och vad hände med trägiraffen som fick resa i handbagaget? Den kom fram i ett stycke och står stolt på en hylla här hemma, och minner om denna fantastiska resa.

http://www.reseguiden.se/bilder/540540