Copyright © Bejjan888™
[Upp tidigt i ottan] för att hinna med bussen som avgick kl. 05.55 från busshållplatsen precis utanför mitt hotell. Eftersom vi inte hann med hotellfrukosten så hade researrangören gjort frukostpåsar som vi fick på bussen. Efter fem minuters bussfärd nådde vi Böckstein. Här är det smidigast att ta biltåget Tauernbahn genom en 8,5 km lång tunnel som borrats genom alpmassiven till Mallnitz-Obervellach, vilket tar 11 minuter. Alternativet för att nå Mallnitz-Obervellach är en bilväg över alperna vilket skulle ta ungefär 4 timmar med buss.
Alla gick lite motvilligt av bussen för att ta plats på tåget. Under tiden körde Hans, vår bussförare, upp vår fullstora turistbuss på en av tågvagnarna. Det var med centimeterprecision som han rattade över bussen till tågvagnen, som om han aldrig gjort annat i sitt liv. Ganska imponerande ändå! Vi passagerare fick sätta oss i passagerarvagnen. Tåget mot Mallnitz-Obervellach började sakta rulla in i tunneln, en tunnel som blev färdig år 1905. Tunneln var på sin tid unik i sitt slag eftersom den borrades från båda håll, i hopp om att mötas mitt under alpmassiven. Med de verktyg man hade då, kom man endast 65 cm in i berget per dag. Bygget började dra ut på tiden och byggherren Kaiser Franz Josef höll inte för pressen utan tog sitt liv dagen innan de båda bygglagen skulle mötas. Dock visade det sig att alla beräkningar var rätt och lagen möttes precis där de skulle, således tog Kaiser Franz Josef sitt liv för ingenting.
När biltåget ankommit Mallnitz-Obervellach, klev vi av passagerarvagnen. Vi beskådade Hans enkelt köra av vår turistbuss från tåget. När alla hittat tillbaka till sina platser på bussen och guiden räknat in att alla var med, kunde vi påbörja vår cirka fyra timmar långa bussresa till Venedig. Ju längre söderut vi kom, desto varmare blev det ute – och inne i bussen. Även om moderna turistbussar har väldigt bra AC, så värmer höga temperaturer upp bussen ändå.
http://www.reseguiden.se/bilder/514805
http://www.reseguiden.se/bilder/514806
Efter ett snabbt pit-stop på en bensinstation för att köpa lite kaffe och snacks, var vi tillbaka på vägen igen. För att fördriva tiden, anordnade guiden en quizz. Jag och passageraren bredvid slog oss ihop och gick och vann hela quizzen! Samtidigt, utanför fönstret, förändrades landskapet. Det var en mäktig upplevelse att se hur den storslagna naturen skiftade ju längre söderut vi kom. De gröna bergsmassiven i Österrike byttes ut mot de vita mineralbergen i Italien och helt plötsligt hade vi kommit fram till det platta italienska slättlandskapet med dominerande vinodlingar.
Hans stannade bussen på en stor parkering strax utanför Venedig. Härifrån hade researrangören förbokat en taxibåt (Barracuda) som skulle ta oss den sista biten in till Venedig. Eftersom det nu var +35°C ute, var det som att gå in i en varm vägg när jag klev av bussen. Till slut när alla klivit av bussen, kunde vår bussförare ställa undan bussen i skuggan i väntan på att vi skulle åka tillbaka på eftermiddagen. Taxibåten lämnade hamnen och fortsatte in till Venedig.
http://www.reseguiden.se/bilder/514807
http://www.reseguiden.se/bilder/514808
När vi klev av taxibåten var klockan runt 11.30 och vi hade fått tydliga instruktioner om viktiga tider för att inte missa taxibåten tillbaka till bussen. Bussen var sedan tvungen att åka en viss tid för att hinna med biltåget från Mallnitz-Obervellach. Skulle bussen försenas så pass att den missade det sista tåget för kvällen, skulle vi vara tvungna att ta den 4 timmar långa bilvägen över Alperna och komma fram långt efter midnatt till våra hotell.
Även om man var jättehungrig och helst av allt bara ville äta så fort man klev av taxibåten, så skulle man missa den rabatterade gondolfärden. Researrangören hade att avtal med en gondolfirma och för att få det rabatterade priset var man tvungen att göra det direkt vi steg i land i Venedig. Sagt och gjort, jag ställde mig i kö och fick snart plats i en av gondolerna. Vi passerade många vackra byggnader och broar, bland annat Suckarnas bro. Tyvärr så fanns det mycket reklam överallt (på broar och hus) som förstörde upplevelsen lite grann.
http://www.reseguiden.se/bilder/514809
Efter gondolfärden slog jag följe med tre damer som var med på samma gondol. Vi var alla hungriga och med gemensamma krafter letade upp en mysig kinarestaurang inne i en gränd och åt lunch. Sedan var det dags för lite fotografering av både Rialtobron, Markuskyrkan och Markusplatsen. För att besöka Markuskyrkan var man tvungen att köa, och kön ringlade sig lång ut på Markusplatsen. Så jag hoppade över det, dels på grund av värmen med också för att vi hade en begränsad tid i Venedig. Jag har hört att Markusplatsen ska vara känt för mängden duvor där. Men idag var det nog för varmt till och med för duvorna, för jag såg bara ett fåtal duvor som sprang omkring och pickade på marken.
Vad jag förstår så har flera researrangörer samordnat så att de har sina dagsturer till Venedig just på onsdagar. Lite tråkigt kan jag tycka för det var väldigt mycket folk den här dagen. Undrar hur resten av veckan ser ut? Är det alldeles tomt på turister? Man kan väl i alla fall sprida ut det på två eller tre dagar... Efter en kall och god glass började det bli dags att dra sig tillbaka mot taxibåten igen. Även om temperaturen var uppe i +38°C så fläktade det skönt ombord på taxibåten när vi åkte iväg tillbaka till bussen. Efter en kort promenad kom vi fram till bussen som, trots att ha stått i skuggan hela dagen, var äckligt varm. Det var lite motvilligt som man gick ombord på bussen och svetten lackade i pannan innan AC:n kommit igång och fått ner temperaturen någorlunda.
http://www.reseguiden.se/bilder/534783
Efter halva bussresan tillbaka till Mallnitz-Obervellach, gjorde vi en längre paus så de som ville kunde köpa mat utan att stressa. Solen började gå ner över parkeringen och en mäktig varmgul solnedgång mellan alptopparna började innan bussen körde iväg igen. Vi var nog alla lite möra och utslagna efter den varma dagen i Venedig och satt och slumrade när det var dags att byta till biltåget igen. Vi hann med tåget från Mallnitz-Obervellach som tog oss genom alperna tillbaka till Böckstein. Efter ett snabbt byte till bussen igen, var vi tillbaka i Bad Gastein strax efter 22-tiden. För de som beställt kvällsbuffé gick iväg för att äta, själv var jag alldeles för trött för att äta och gick raka vägen upp på mitt rum för att sova.
