Dag for dag: Reisealbumet "Puerto Mogan 2011" av Bibchen

Trotsar solen och beger oss upp i bergen med lokalbussen!! 1,5 timmes vådlig färd längs vindlande, smala vägar. Det går en aning fort i kurvorna ibland, fast med vana chaufförer. Vägsvängarna är ofta inte längre än bussen, och jag är glad att vi stoppade i
oss "Prostafentabletter" 30 min. före uppfärd. Säkerhetsbälte är bara till för chauffören. Undrar just hur många chaufförer som "gått åt"?
Nåväl för 35:-/person når vi den för oss omtalade byn "San Nicholas". Vari charmen skulle vara i denna bergsby har vi inte riktigt förstått, men vi lär onekligen känna ett stycke "vanlig" Kanarieö. Det råder stor arbetslöshet med droger och alkoholmissbruk i släptåg. Vi samtalar med flera invånare. Bl.a. möter vi två muslimska kvinnor i sina slöjor. De är från Marocco, men bor här. En tysk, arbetslös ung man bor här med sina föräldrar p.gr. av det goda klimatet. Enl. honom är det dock alldeles för stilla och tråkigt i denna by. Här finns en stor simhall (en bra bit till stranden), hälsocenter med akutintag, vackra parker, skolor och en amfiteater. Många i denna by har nog aldrig varit härifrån. Man måste ta sig över lavabergen med något fordon. Det går också att cykla, ser vi på nerfärden. Längs vägarna ser vi de stora banan- och tomatodlingarna insvepta i någon slags duk mot vind och köld. Betydligt kallare här än nere vid kusten.
Känns ganska skönt att ringla ner till Puerto Mogan igen denna soliga eftermiddag!

När man vill vila från sol och bad, kan man ägna sig åt spontandans på torget, SPA-behandlingar (bl.a. fiskar som "peelar" av död, solbränd hud), titta på när båtar lyfts upp och i vid varvet. Båtar som ska renoveras, repareras och förberedas för den stora Atlantseglingen på måndag. Man kan också promenera längs kajerna och få trevliga nya kontakter, för min del en redaktör på en kanarisk tidning. Nya uppdrag. Benen vill vila i kväll, och jag tänker ligga i soffan och se på långfilm (medtagen från Sverige) på datorn.

Den gedigna hotellfrukosten har gjort sitt. Hjälper inte ens en gång med gym. och simning för att hålla kilona på plats. Nu väljer vi hemmamüssli med mjölk och färskpressad apelsinjuice uppe på taket i.st. Havsutsikt och morgonsol ger en bra början på dagen.

Medhavd matsäck till lunch, som företrädesvis intas på poolterassen efter några härliga dopp i havet från trappan, som leder direkt ner.

Aftonsmåltiden startar alltid på vårt tak, där bästa solnedgången visar sig rakt ner i Atlanten. Det blir en lättare kvällsdrink med tillbehör, som inte befrämjar vikthållande precis! Vi väljer mest att äta hemma. Ett bra, litet kök, där makens eminenta kokkunskaper kan få allt att smaka som på en femstjärnig restaurang. Hans "Biff Rydberg" blev mycket uppskattad av de inbjudna vännerna. "Dansk hakkeböf", kotlett, svampomelett, fisk och soppa fungerar som balsam efter de utsvävande restaurangbesöken. Bäst äter man på "Que tal" i vår gränd, men det får bli med kreditkort!!!, annars duger "Julio uno´s" nygrillade kyckling lika bra med musikunderhållning därtill. Vi saknar i år den goda ankan (som maken försökt göra hemma i Stockholm - med bra resultat, som vi njutit av i flera år här. Gamla restaurang "Humpfre Bogart", som numer heter "Café Mogan" är målet för morgondagens festmiddag. Det ställe vi oftast besöker är "Tortuga", där såväl fisk, kött som vin är av mycket god klass till lagom pris.
Smaklig måltid!

Vad kan man shoppa här i vår lilla by? Souvenirer i lava, silver, porslin och plast - fast inget av det lockade idag. Klädbutiker finns det gott om, och det marina modet finns i alla modeller. Fastnade för en rak blåvitrandig klänning i bomull. Storlekerna är inte desamma som hemma, men man ska inte förfasas över XL. Huvudbonaderna är också små här, men äntligen hittade jag en hatt, som passar mitt fingerborgsstora huvud.
Så nu är jag beredd på lördagsfestafton! :-)