Dag for dag: Reisealbumet "Dreamtrip" av Treb

Lat N 19° 44,97', Long E 101° 59,57'
Idag: 25 °C (77 °F)

Trots att det stod på biljetten ”No overnight stay”, släppte vakten in oss med bilen så att vi kunde övernatta vid vattenfallet. Innan vi åkte vidare mot Phonsavan, tog vi oss ett uppfriskande morgondopp och tvättade oss i poolen. Det blev en heldag för oss i bilen. Resan tog sju timmar. Vägarna var överraskande fina och slingrade sig genom det kuperade landskapet.

Stannade för att tanka längs vägen. Nu hade vi slut på den lokala valutan KIP. Men som tur är går det lika bra att betala med Thailändska BAT eller Dollar US här i Laos. Här finns heller inga bankomater som tar utländska i kort. Så det gäller att vara ordenligt stadd i kassan med kontanter när man passerar gränsen in till Laos. Men det går ju alltid göra cash advance på sitt visa-kort. Men vi brukar undvika att använda kort överhuvudtaget utomlands.

Lat N 18° 55,80', Long E 102° 26,87'
Idag: 35 °C (95 °F)

Att åka ner för Nam Xong River på en gummiring är den stora grejen i Vang Vieng. Det kallas ”tubing” och är en stor industri här. Alla turister gör det. Självklart måste vi testa det också.

Vi blev upplockade av en totalt överlastad Tuk-tuk som tog oss tre kilometer uppströms. Sedan var det bara att hoppa i och flyta iväg med strömmen. Inklusive ölstopp på de otaliga barerna längs stränderna tog turen oss cirka tre timmar.

Barägarna står längs stränderna, ropar ”Beer Lao here!” och fiskar med långa bambupinnar efter förbi passerande gäster. Det var jättemysigt att ligga där i det svala vattnet och kolla in partylivet på barerna . På många ställen hade de även trapetser man kunde svinga sig i eller höga klippor att hoppa ifrån, göra trick och få stilpoäng.

Avslutade dagen med ett parti boule när vi kom i land efter tubing färden.

Lat N 14° 02,00', Long E 99° 30,87'
Idag: 35 °C (95 °F)

Bron över floden Kwai känns väldigt liten och oansenlig med tanke på att den är så omtalad. Men när man talar om bron över floden Kwai talar man egentligen om en 450 kilometer lång järnvägsträcka mellan Myanmar och Thailand.

Enligt ingenjörernas beräkningar skulle järnvägsbygget ta fem år. Men japanerna hade bråttom. De ville snabbt skära av transportvägen från Myanmar in till Kina. Dessutom behövde de råmaterial som olja och metall från Myanmar för det fortsatta kriget. Så järnvägen slutfördes på bara 16 månader.

Genom nästan ogenomtränglig djungel och under fruktansvärda förhållanden tvingade Japanerna sina krigsfångar att bygga denna järnväg. 100 000 krigsfångar dog av sjukdomar, undernäring och svåra umbäranden. Många engelsmän, holländare, australiensare och amerikaner fick sätta livet till, liksom många asiater från de länder som japanerna redan ockuperat.

För att uppdatera oss på historien kring allt detta gjorde vi ett av våra mycket sällsynta museibesök. Mitt emot The Death Railway Museum ligger en stor krigskyrkogård där minnet av de allierades krigsfångar hedras. Vi blev alldeles tårögda av gå runt och läsa inskriptionerna och minnesorden på gravstenarna. Soldaterna var ju så unga. Livet hade ju knappt börjat för dem och nu ligger de begravda här. Långt hemmifrån.

Lat N 14° 14,23', Long E 99° 03,50'
Idag: 35 °C
En munk vid namn Pra Acharn Phoosit Khantitharo har skapat ett tiger rescue center i Templet Wat Praluangtamahabua, några mil från Kanchanaburi. I folkmun kallas templet Tiger Temple.

Tolv tigrar i åldrarna ett till sju år bor här. De äldsta tigarna kom hit när de var små efter att deras mamma hade fallit offer för tjuvskyttar. Men flera av de yngre tigarna är födda här. Det är ingen diskussion om att tigrarna är släkt med huskatten. De beter sig precis som katter. De är bara större, farligare och klumpigare.

Varje eftermiddag mellan klockan 13.00 och 17.00 tar munken med tigrarna ut på en promenad till en närliggande ravin. I ett koppel, obetydligt grövre än ett hundkoppel, leder munken och hans medhjälpare tigrarna till ravinen. Där får de leka i poolen eller dåsa i solen hela eftermiddagen.

När tigrarna stod uppradade utanför sina burar förberedda för dagens promenad, passerade den gamle munken förbi på sin eldrivna invalid moped . Då sliter sig en av tigrarna från sina två skötare och rusar i full fart efter munken på sin moppe, och efter springer skötarna. Att munken var ” husse ” i det här sammanhanget syntes klart och tydligt.

Även om dessa tigrar är van vid människor, så är vi helt klart närvarande på tigrarnas villkor. Det är inget snack om att munkarna är medvetna om att det är vilda och farliga djur de har att göra med. När tigrarna ryter till känns det i maggropen. Genast tänker vi ”Oj, vad händer nu” och tittar oss oroligt omkring.

Vi besökare har fått stränga förhållningsorder om hur vi ska bete oss. När vi är i närheten av tigrarna ska vi alltid stå upp. När vi promenerar bredvid tigern måste vi hela tiden hålla en hand på tigerns rygg så att den vet att vi är där. Stannar tigern måste vi stanna ögonblickligen och vi får på inga villkor gå före tigern eller vända den ryggen.

När vi väl var framme i ravinen fick vi besökare komma in och klappa tigrarna . Vissa av tigrarna var kopplade i en kätting medan andra gick helt lösa . Det var verkligen en mäktig känsla att vara så nära en stor tiger. Tassarna är enorma, huvudet likaså och svansen är tjock som en människoarm.

Hade väl aldrig kunnat drömma om att få kunna krama en livs levande tiger eller två. Bert fick till och med ha tigerns stora, tunga, lurviga huvud i sitt knä. Hur läckert som helst!

Bert var alldeles begeistrad. Han var in till tigrarna flera gånger. Sista gången retades han med en tiger och drog den i svansen, flera gånger. Till slut vände tigern på huvudet, spände ögonen i honom och sade ”grrrroooow” långt nerifrån maggropen – då tyckte Bert det var bäst att sluta.

Stämningen blev väldigt spänd när en av de lösa tigrarna började bli orolig och ryta. Alla fick order om att genast ställa sig upp och hålla sig undan. Munken gick fram och försökte lugna ner den. Det känns pirrigt med en irriterad tiger som är helt lös, bara 10 meter ifrån oss. En halvmiss med en tigertass räcker ju för att huvudet ska lossna…

Lat N 13° 31,65', Long E 99° 58,04'
Idag: 34 °C (93.2 °F)

Var uppe i ottan för att besöka floating market. Jättemysigt, att glida fram på kanalerna och kolla in folklivet, frukt och grönsaksförsäljarna och de flytande ” gatuköken ”. Det var framförallt kul att vara där så tidigt på morgonen. Redan klockan sju satt vi i båten. Vid den tiden är det bara locals som är ute på marknaden. Turistinvasionen från Bangkok kommer först vid åtta-niotiden.

Strax efter nio satt vi i bilen på väg ”hem” mot Nai Yang Beach och Phuket. Lång kördag, hela 80 mil idag. Men vägarna är utmärkta här i Thailand, så det är OK:

Ska bli jättekul att träffa Kerstin, Marko, Elina och Emelie igen. Det ska bli otroligt spännande att se hur det gått med bygget av resorten. Byggentreprenören har ju lovat att den ska stå klar till säsongen börjar nu den första november.