Hakanmags blogg

Jepp då var man hemma igen efter 29 timmar på resande fot. De som beställt biljetterna hade mest tittat på att vi fått ett bra flygbolag än tiderna. 6 timmar i Abu Dhabi och 4 timmar i Frankfurt. Inte kul.
Nu återstår att sortera lite jobb-bilder för det blev mest sådana samt att skriva min del i slutrapporten som skall levereras till Ministern i Pakistan om ca 1,5 månad.
Får se, det kanske blir lite mera jobb i Pakistan framöver om allt går bra men nu får man smälta det här först.

Sitter nu 6 timmar i Abu Dabi. Uttråkad men men, snart får vi åka vidare.
Jippi!

Idag har varit en bra dag. Vaknade efter en hel natts sömn utan några magproblem. Äntlgen känner man sig någorlunda återställd. Vi har nu i alla fall rapporterat till ministern våra iaktagelser och vad vi har kommit fram till i stora drag och vi har presenterat åtgärder som är nödvändiga för att skolan i Pakistan skall utvecklas. Vi hade en bra diskusion och misnisterna är väl medveten om de problem de brottas med och det var i stort sett bara en bekräftelse på ministerns egna uppfattningar som vi skulle förtydliga.
När allt var klart så blev det en lunch och så avtackningar för ett gediget utfört arbete. Nu återstår bara att åka hem och fila på slutrapporten som skall levereras om ca en och en halv månad.
På eftermiddagen/kvällen åkte vi ut till gränsövergången mot Indien. Det var det mest otroliga upplevelse jag varit med om. Det är som två olika fotbollsläktare som uppbyggda och åtskilda av en stor port med järngrindar från båda sidor. Här sitter folk och skriker och gapar, hejjar på sitt engna lag så att säga. Militärliknande gubbar går fram och tillbaka och gör massa ritualer för att sedan hissa flaggan på sitt område och då öppnas grinden in mot Indien. På "deras" läktare sitter det också massor av folk. Tusentals som skriker och vrålar och hejjar på deras la och så går gubbarna och spänner bröst mot varandra. I en halv timme håller detta öronbedövande skådespel på sedan stängs och öppnas grinden om vart annat för att slutligen vara stängd. Detta utspelar sig varje morgon och varje kväll vid solnedgången. Det måste helt enkelt upplevas...
Ikväll natt har vi tagit arväl av samtliga Pakistaner samt att vi packat för nu är vi åter påväg mot sverige.

Trodde att man blivit något bättre men icke då. Magen är inte med idag heller men idag har jag fått en ny meducin av en Svensk som är med som expert här i gruppen. Allt är snart värt att testa. Förutom de så har det inte hänt så mycket idag förutom att vi har jobbat med rapporten som skall presenteras imorgon. Då kommer Ministern som skall lyssna på vad vi kommit fram till att ta beslut i om vi kommer att få förmånen att hjälpa dem i att utveckla deras skolsystem. Tror att det finns några som är nervösa idag. Det är en herarki i det Pakistanska systemet som är svårt att föreställa sig. Om man inte sköter sig som Pakistanare eller gör som man blir tillsagd och man inte har de rätta kontakterna så kan man ha problem lätt sagt.
Nog om de. Idag var det även diskusioner om de 2 bomber som exploderat här i Krachi. Många döda och skadade. En i vår grupp som är Pakistanare har en bror samt syster som bor där och de passerade 10 minuter innan smällen. Han var lite skakad och vem skulle inte vara de. I tidningen i morse stog det även att 57 tankbilar hade attakerts på väg med bränsle genom Pakistan till de amerikanska styrkorna i Afganistan. Rätt otäcka bilder från de oxå. Nu har man verkligen blivit påmind att det finns oroligheter i landet.

Denna dagen mycket bättre. Har ju inte ätit någonting på ett dygn så klart att man känner sig lite matt. Eller rättare sagt slut.
Efter en soft förmiddag då man förökte att ladda batterierna, åt ju en rostat i alla fall, så åkte jag bort till skolan och träffade Japanska chefen för JICA projektet. Det är ett liknande projekt som vi håller på med och han hade en hel del information att bjuda på då de startade detta redan 2008. Sedan var det lite sedvanlig rundvandring.
Efter besöket så åkte vi förbi Lahore järnvägsstation, den största stationshuset i hela Asien. Engelsmännen kunde bygga de. Sedan for vi vidare till Fortet i Lahore. Byggdes på 1500-talet och var gigantiskt stort, ja man kan säga enormt stort. Här hade det bott fint fölk i flere hundra år. Vi fick en guidad tur som var väldigt intressant. För att nämna en sak så man får lite begrepp om storlek och projekt kan ju vara att mellan Fortet i Lahore och Tash Mahal i New Dehli Indien så går det en tunnel som är så stor att elefenter kan dra en kärra där. Detta måste vara gigantiskt för det är ju flera, eller hur många mil som helst däremellan. Den är ju naturligtvis stängd och ingen pratar om den för som bekant är ju inte Indien och Pakistan några kompisar direkt.
När vi varit på fortet så åkte vi igenom gamla stan osv. När vi väl åker där så frågar en av killarna från Pakistan chaffören, "Is it safe here?" Kändes betryggande?!. Man har ju nu brutit mot några regler som gäller när man är här som turist. Inga stora offentliga platser, fortet, och genom gamla stan där inte området är så kontrollerat samt genom några hemskt religösa platser, utanför den största mosken i Asien osv..Skall inte göra om de fler gånger, ja lovar....
Man måste nog ha varit här för att se den misär som råder på vissa ställen. Husen är nästan raserade, folk sitter på gatan och tigger, trafiken är enorm, hästar och åsnor som drar kärror är hur magra som helst. Man kan lätt räkna revbenen på dom.
Nog om de rapporten börjar ta form och ikväl skall jag förhopningsvis kunna äta en god middag.

Igag vaknade jag efter en god natts sömn.Käkae frukost vid nio och kände att allt inte var okey.Rörde lite i kistan men det kan det ju göra när man utomlands. For i väg till skolan för4 de hade fått en uppsträckning efter vad som hände igår. Såg att Rektorn var riktigt skraj. Han for upp ur stolen och mötte mig i dörren. Sedan satt vi och pratade en timme om deras system osv. Detta kändes kanon. Nu gmjorde vi framsteg gällane utvecklingen av skolan. Sedan vandrade vi runt. Jag rektorn och en hel delegation. Materialet som de har på skolan är sedan 60- talet som Sverige tidigare har bistått med. Hittade gamla böcer från 67 som handlade om svetsning som Verkstadsförenomingen gjort osv. Bedrövligt skick på skolans material. Gamla svetsar sedan 67 alltså. Här har vi något att bita i.
Jo vidare. När klockan närmade sig tolv blev jag helt genomsvett och fick förklara att jag är tvungen att åka till hotellet på grund av att jag inte mår bra. Hade ju bokat ett möte med Japanerna som är här kl 14 men det fanns inte en changs. Det var nog den längsta resan jag gjort. Väl på hotellet klev jag till och med av på fel våning så hisskillen fick ropa på mig. Sedan var det kört. Hade fått Montesumas HÄmd. Tilbringade 4 timmar på toa innan jag fick tag på organisatören så han kunde hämta meducin hos den snälla doktorn. Fick två gröna piller eller så vad det allt annat som var grönt men de smakade ingen ting. Nu 5 timmar senare är jag fortfarande raklång i sängen men det känns bättre i alla fall. Skall nog såt på benen imorgon "tror ja".
Vet inte om jag berättat det tidigare och vet inte varför jag säger det nu heler då jag inte kan äta något men det finns 5 (fem) restauranger på hotellet. Kinesisk, Pakistansk, Thailändsk, Italiensk och en til jag inte kommer ihåg. Jo, det finns en galleria med fullt av affärerom det är så man behöver handla något.

Vaknade efter en sen kväll med mycket god Pakistansk mat och faktiskt en öl till maten. Då Pakistaner inte dricker alkohol så kan de vara svårt att få en öl till maten men här gick det bra.
Idag börjar vi bli utsprida på olika aktiviteter på olika skolor. Några skall norrut mot Islamabad 4 timmars bilresa i denna trafiken. Inte kul men jag har tur och skall vara kvar i Lahore där "min" skola ligger.
Idag har jag träffat rektorn för Goverment College of Tecnologi. Den mest mystiska person som jag har mött här i Pakistan. Bjöd in oss och sedan var det bara att sitta och vänta mitt emot honom framför skrivbordet. Folk gick ut och in på kontoret, några hälsade, några satte sig ner i andra stolar som om de skulle vara vittne till något sedan så började han med "-vad gör ni här?"
Personer som är utsända av regeringen som skall dela ut pengar till utrustning och så blir man mottagen så! Funderade på att resa mig upp och säga "Det va de pengarna det som du aldrig fick!". Sedan är personalen väldigt trevlig, villiga att visa, är ändå stolta trots att de har utrustning sedan 60-talet.
Pratade med en hel del elever och de hade faktiskt klagomål på skolan. På utrustningen, på för få lärare, på assistenter som inte kunde sitt ämne. De har någon assistent som hjälper till då de är i verkstaden med 40-50 elever och 1 lärare.
Alla elever på skolan har blå skjorta och svarta byxor. Skoluniform alltså samt svarta lack skor. I detta så står de och hyvlar på brädor, svarvar och skruvar i maskiner?!?. Inga skyddsglasögon, inga skyddsskor osv. Skitna blev de!
När vi vandrat runt i några timmar så fick vi åter träffa rektorn där jag påpekade de brister och fel som jag upptäckt under dagen. Det tog han faktiskt riktigt bra och han var medveten om problemen. Ett stort problem är att strömmen är borta under 4 timmar per dag. Hur kan man undervisa i praktiska ämnen om man inte har ström? Jo då sätter man sig och läser! I 4 timmar?
Ja så har de det eleverna!. Jag frågade ett stort gäng elever som samlats runt mig om de hade någon fråga till mig efter jag ställt massa frågor till dom och samstämmigt sa de. "-Kan du fixa ett visa till Sverige!"
Kändes som de ville fly sitt land och inte såg någon framtid i de det gjorde. Tragiskt.

Vad man kan sova gott. Vaknade till klockan efter 5 timmrar sömn. Vi skulle träffas klockan 10 nere i hotellet för att äta frukost och så allt väl. 9.00 räcker det ju att gå upp då men så va de ju att jag har ställt min klocka en timme fel, var fortfarande kvar i Abu Dabi, så när klockan var 9.45 ringde det på telefon och de andra undrade var jag var. Hmmm, skall bara ducha först säger ja men de tyckte att jag skulle rucha på lite och förklarade att klockan ÄR 10.45. Shit, komma för sent första dagen är väl ingen höjdare men det visade sig vara lungt, nu är vi i Pakistan och där tar man de lungt, väldigt lungt.
Vi har i alla fall varit på¨Gujarat center, ett gymnasium samt platsen där alla yrkesutbildningar styrs ifrån i hela Punjab. Vi har även varit hemma och hälsat på Ministern som har hand om all utbildning och sitter direkt under Primierministern.
Sägas kan att det är en enorm herarki och alla vet sin plats i samhället. De som vi träffats idag har mycket att säga til om.
Vårt projekt blir nu att observera, diskutera och skriva en rapport på vad behöver skolan göra för att öka kvaliten i skolan, öka standarden, uppgradera lärarna i ny teknologi osv.
Jag skall vara på en Basic Engineering school i 4 dagar och studera elever och lärare. Intervjua lärare, elever osv.
Kan berätta om när vi kom til flygplatsen inatt. Något trött skulle jag passera tullen, man hade ju handlat en flaska i Adu Dabi för magen och man skulle behöva något starkt. Trot eller ej men den fick jag lämna ifrån mig och får inte den förran jag lämnar landet. Det är ju Muslimt och det är förbjudet att ta in alkohol. Hmmm så gick de med de.
Kan ju inte klaga i alla fall för vi bor på ett 5 stjärnigt hotell, det bästa i Lahore, och man kan ju lugnt säga att de är bevakat.
Det står militärer över allt. De har stora bössor oxå. Skulle inte vilja komma i gräl med dom. Det finns även mycket militärer ute i stan. När vi åkte till "min" skola så var det en demonstration mot en händelse som varit stor i USA om en tjej från Pakistan som blivit fängslad i USA för en grejj hon gjort. Det kändes lite olustigt för många militärer och arga demonstranter och så vi med bilen mitt i. Nu kom vi ifrån detta men man fick lite funderingar.
Är nu tillbaka på hotellet och skall skriva lite på rapporten och vänta på de andra som hade lite längre till deras skola. 2 timmar enkel resa så nu finns de tid till lite softande.

Upp kl 03.30 och göra sig iordning för att åka til Landvetter flygplats. Satt och pratadfe med min reskamrat om älgar och rävar osv när det knallar ut en stor älg framför bilen. Jap det var tur att man inte var några sekunder tidigare. Nu har vi i alla fall varit i Frankfurt samt passerat de samt åkt vidare till Abu Dabi där vi sitter nu och väntar på att få kliva på planet till Lahore. Klockan är nu 22 här men inte mer än 20 hemma men man känner sig mör som om man varit upe i två dygn minst. Det tar på¨krafterna att vara ute och fara. Nästa gång man landar så befinner vi oss i Pakistan.
Vi flyger med Etihad och det är ett flygbolag som ägs av Abu Dabi folk. Et riktigt lyxigt flygbolag som var riktigt bra. Bra service och riktigt bra mat men trevliga värdinnor och värdar.
Nepp nu är det dags att checka in.

Idag kom passet med visumstämpeln snyggt placerad inuti. Är första gången jag har en stämpel i passet som står Business Hyrbilen beställd till Landvetter så nu är det väl bara packningen och jag själv som skall göra oss klara. Biljetten kom i maillådan och det såg väl sådär kul ut. Lördag morgon går planet från GOT och landar kl 0255 på söndag. Landvetter - Frankfurt - Abu Dabi - Lahore och samma hem på lördag Lahore - Abu Dabi - Frankfurt - Landvetter. Gillar inte när det blir för många stopp på vägen för det blir så jobbigt med allt väntande.
Tja, så ser det ut och man får väl hoppas att det blir en intressant resa med många nya upplevelser. Återkommer väl under resan om man kommer åt något Internet.