Lørdag 27 September 2008 - Rhodos
Reise: Gillas Rhodos september 2008
Den här dagen gick B. ner till poolen före mej. Jag låg kvar i sängen och läste ett tag till. När jag kom ner pratade och skrattade B. med en handikappad man med rollator, som vi hade uppmärksammat tidigare.
Han satt alldeles intill oss nån dag tidigare och skulle förflytta sej, sin rollator och en plaststol, som han hade tagit med sej från serveringen, för att sitta lite bekvämare. När han krånglade sej förbi och var på väg trillade hans handduk och något mer ner på marken. Jag for upp och frågade honom: "Can I help you?" "Yes thank you." Jag tog hand om handduken och gav till honom. Stolen klarade han själv sa han. Så satte han sej på plaststolen och jag skulle gå tillbaka till min plats. Då fick jag syn på en guldklocka intill. Den tog jag upp och frågade om den var hans. "Oh, yes Thank you." Att jag pratade engelska med honom berodde på att det fanns så många finnar på hotellet.
Det visade sej att han och B. hade kommit i samtal med varandra om varifrån dom kom. "Jag är dansk från början och har bott i Norge, men nu bor jag i Helsingborg på XXX-gatan". B. baxnade och sa: "Det gör vi också. Känner du till XXX-puben?" "Ja, jag bor där." "Men det gör ju vi också."
Det visade sej alltså, att vi var grannar i samma fastighet, som har fyra ingångar. Vi har bott där i 7 år och han och hans hustru har bott där i 34 år. Vi hade inte lagt märke till varandra tidigare. Så liten världen är. OBS! Detta var alltså efter tre veckor på Rhodos och det var näst sista dagen. Han gick så småningom och vi solade vidare och simmade ett tag.
Dagen efter reste vi alltså hem efter tre veckor nere på Rhodos.
Sen vi har kommit hem har vi träffat honom och hans hustru. Nere på Rhodos var han ensam, för hustrun orkade inte följa med på resan.
Han satt alldeles intill oss nån dag tidigare och skulle förflytta sej, sin rollator och en plaststol, som han hade tagit med sej från serveringen, för att sitta lite bekvämare. När han krånglade sej förbi och var på väg trillade hans handduk och något mer ner på marken. Jag for upp och frågade honom: "Can I help you?" "Yes thank you." Jag tog hand om handduken och gav till honom. Stolen klarade han själv sa han. Så satte han sej på plaststolen och jag skulle gå tillbaka till min plats. Då fick jag syn på en guldklocka intill. Den tog jag upp och frågade om den var hans. "Oh, yes Thank you." Att jag pratade engelska med honom berodde på att det fanns så många finnar på hotellet.
Det visade sej att han och B. hade kommit i samtal med varandra om varifrån dom kom. "Jag är dansk från början och har bott i Norge, men nu bor jag i Helsingborg på XXX-gatan". B. baxnade och sa: "Det gör vi också. Känner du till XXX-puben?" "Ja, jag bor där." "Men det gör ju vi också."
Det visade sej alltså, att vi var grannar i samma fastighet, som har fyra ingångar. Vi har bott där i 7 år och han och hans hustru har bott där i 34 år. Vi hade inte lagt märke till varandra tidigare. Så liten världen är. OBS! Detta var alltså efter tre veckor på Rhodos och det var näst sista dagen. Han gick så småningom och vi solade vidare och simmade ett tag.
Dagen efter reste vi alltså hem efter tre veckor nere på Rhodos.
Sen vi har kommit hem har vi träffat honom och hans hustru. Nere på Rhodos var han ensam, för hustrun orkade inte följa med på resan.
Søndag 14 September 2008 - Rhodos
Reise: Gillas Rhodos september 2008
När vi hade varit på stället i precis en vecka och var på väg ut för att äta på kvällen, hörde vi ett Tarzanvrål från ingången till hotellet. Jag reagerade omedelbart, för det är B., som brukar hojta så. Det var vår kompis L. (man) från Helsingborg, som fick syn på oss. Hans sambo K. (kvinna) var vid receptionen, så hon hade inte sett att vi kom ut från hissen.
Vi har samma resesäljare, så de hade fått reda på var vi bodde och skulle överraska. Jag hade ändå frågar bara nån dag innan vi reste, om de inte skulle komma. Vi vet att han L. gillar Rhodos, så vi tänkte kanske? Nej då. Det skulle dom inte. De lyckades hålla masken, så vi trodde dom.
Men de skulle bo på ett annat hotell, men följde oss till Helenas, där vi brukade gå och äta deras goda mat. Det blev nästan deras favorit också. Det var inte första gången de hade följt oss på resor, som vi inte skulle veta om. Ha, ha. ;-)
Vi har samma resesäljare, så de hade fått reda på var vi bodde och skulle överraska. Jag hade ändå frågar bara nån dag innan vi reste, om de inte skulle komma. Vi vet att han L. gillar Rhodos, så vi tänkte kanske? Nej då. Det skulle dom inte. De lyckades hålla masken, så vi trodde dom.
Men de skulle bo på ett annat hotell, men följde oss till Helenas, där vi brukade gå och äta deras goda mat. Det blev nästan deras favorit också. Det var inte första gången de hade följt oss på resor, som vi inte skulle veta om. Ha, ha. ;-)
Søndag 7 September 2008 - Helsingborg
Reise: Gillas Rhodos september 2008
Jag har gett mej på att lägga in den här gamla bloggen till resan vi gjorde till Rhodos i september. Den skrev jag när vi precis hade köpt resan. Det kan kanske vara kul, att läsa om våra gamla minnen från förra gången vi var där. Jag har alltså fuskat med datumet. Fy skäms!!!!
I dag var vi på Resia och bokade en resa till Rhodos stad i maj-juni. Den resan blir istället för vår Kosresa som gick om intet i höstas. Vi ska bo på hotell Agla, som ligger bra till, enligt B. Han bodde där en gång på -70-talet.
Vi var på Rhodos tillsammans 1981. Då bodde vi på hotell Konstantin i närheten av Mandrakihamnen. På den tiden var det mest sol och bad, som gällde. I dag kommer vi att titta närmare på museer och dylikt också.
Ett par roliga händelser kan jag berätta från den gången.
B. fick för sig en dag, att vi skulle hyra varsin vespa och köra ut utanför stan och ner mot Lindos. Han var envis, att vi skulle ha varsin vespa, men jag hade ju överhuvudtaget inte kört en moped ens en gång i hela mitt liv. Hans vilja vann, så vi hyrde två automatväxlade vespor. Den vespan, som jag fick som min, hoppade till för varje gång, som den växlade upp i en högre växel. Det kändes verkligen obehagligt. B skulle köra i förväg för att visa vägen. Jag såg inte vart han tog vägen, för han hade kört in på en parkering, för att jag skulle träna där ett tag, innan vi skulle fortsätta. Han fick syn på mig och ropade, så jag styrde in dit. Jag berättade för honom, att vespan hoppade och då bytte vi fordon.
Sen körde vi ut genom stadsporten och skulle ut på landet. B visste ju vägen, sa han, så han körde till höger upp i en liten gata. Där kom han underfund med att det var fel, så han vände på en femöring och det skulle jag också göra. Men, det kunde inte jag utan körde rakt in mellan hjulet och hjulhuset i en parkerad bil med framhjulet på vespan och där satt jag fast. När jag sen skulle backa ut gjorde jag fel och gasade, så jag åkte bara längre in i hjulhuset på bilen. B skrattade så han tjöt. Jag kom så småningom underfund med hur jag skulle göra och kom därifrån med blotta förskräckelsen.
Men vi kom inte till Lindos utan till bland annat Anthony Quinns bay. Det var en rätt brant backe ner till stranden. Backen var bara grusbelagd, så den var svår att komma ner för och även upp igen. Vi hade beställt en frukostkorg med oss från hotellet, så vi åt goda grejor där. Det var bland annat frukt och andra godsaker. Vi fick sen dra våra vespor upp för backen, så brant var den.
Senare längre ner mot Lindos, tog vi till vänster mot en ny strand genom oliv- och fruktodlingar. Det var en mycket fin strand. Falirakistranden hette den visst och vi badade och hade det skönt. Det ar nästan ingen där förutom vi två. Så kom det en utflyktsbåt med massor av passagerare, så vi snodde oss upp till tavernan, som låg vid stranden, innan de hann dit. Där beställde vi varsin sjötunga med sallad till. Vi drack en ½-flaska Lindos vitt vin till maten.
Ytterligare ett minne: Receptionen var mycket stor och pampig på hotellet. Vid ett tillfälle fick jag bråttom till toaletten, när vi kom utifrån, så jag gick ner för trapporna till källarvåningen, där toaletterna låg. När jag gick upp för trappan igen, såg jag att B just gömde sig bakom en av pelarna. Jag gick rakt fram och slog båda armarna runt pelaren, för att krama om honom. Det var bara det, att bakom pelaren stod inte bara B utan en jättestor kaktus också. Mina händer hamnade alltså mitt i kaktusen, så jag fick massor av taggar i mina händer. De gick inte bort på flera dagar, utan jag fick plocka taggar flera dar i rad. Det stacks ordentligt. Men vi fick oss ett riktigt gott skratt.
B slog vad med mig en gång att han skulle komma först upp på rummet, så vi tog varsin hiss upp. När han kom upp, satte han sig utanför vårt rum och lutade sig mot dörren och väntade på mig. Han kunde inte begripa varför jag aldrig kom. Men plötsligt öppnades dörren bakom honom och en dam klev ut. Han hade åkt upp en våning för lite. Ja, vi har alltid roligt på våra resor, för det händer nästan alltid helt oväntade saker.
Hälsningar från Gilla
I dag var vi på Resia och bokade en resa till Rhodos stad i maj-juni. Den resan blir istället för vår Kosresa som gick om intet i höstas. Vi ska bo på hotell Agla, som ligger bra till, enligt B. Han bodde där en gång på -70-talet.
Vi var på Rhodos tillsammans 1981. Då bodde vi på hotell Konstantin i närheten av Mandrakihamnen. På den tiden var det mest sol och bad, som gällde. I dag kommer vi att titta närmare på museer och dylikt också.
Ett par roliga händelser kan jag berätta från den gången.
B. fick för sig en dag, att vi skulle hyra varsin vespa och köra ut utanför stan och ner mot Lindos. Han var envis, att vi skulle ha varsin vespa, men jag hade ju överhuvudtaget inte kört en moped ens en gång i hela mitt liv. Hans vilja vann, så vi hyrde två automatväxlade vespor. Den vespan, som jag fick som min, hoppade till för varje gång, som den växlade upp i en högre växel. Det kändes verkligen obehagligt. B skulle köra i förväg för att visa vägen. Jag såg inte vart han tog vägen, för han hade kört in på en parkering, för att jag skulle träna där ett tag, innan vi skulle fortsätta. Han fick syn på mig och ropade, så jag styrde in dit. Jag berättade för honom, att vespan hoppade och då bytte vi fordon.
Sen körde vi ut genom stadsporten och skulle ut på landet. B visste ju vägen, sa han, så han körde till höger upp i en liten gata. Där kom han underfund med att det var fel, så han vände på en femöring och det skulle jag också göra. Men, det kunde inte jag utan körde rakt in mellan hjulet och hjulhuset i en parkerad bil med framhjulet på vespan och där satt jag fast. När jag sen skulle backa ut gjorde jag fel och gasade, så jag åkte bara längre in i hjulhuset på bilen. B skrattade så han tjöt. Jag kom så småningom underfund med hur jag skulle göra och kom därifrån med blotta förskräckelsen.
Men vi kom inte till Lindos utan till bland annat Anthony Quinns bay. Det var en rätt brant backe ner till stranden. Backen var bara grusbelagd, så den var svår att komma ner för och även upp igen. Vi hade beställt en frukostkorg med oss från hotellet, så vi åt goda grejor där. Det var bland annat frukt och andra godsaker. Vi fick sen dra våra vespor upp för backen, så brant var den.
Senare längre ner mot Lindos, tog vi till vänster mot en ny strand genom oliv- och fruktodlingar. Det var en mycket fin strand. Falirakistranden hette den visst och vi badade och hade det skönt. Det ar nästan ingen där förutom vi två. Så kom det en utflyktsbåt med massor av passagerare, så vi snodde oss upp till tavernan, som låg vid stranden, innan de hann dit. Där beställde vi varsin sjötunga med sallad till. Vi drack en ½-flaska Lindos vitt vin till maten.
Ytterligare ett minne: Receptionen var mycket stor och pampig på hotellet. Vid ett tillfälle fick jag bråttom till toaletten, när vi kom utifrån, så jag gick ner för trapporna till källarvåningen, där toaletterna låg. När jag gick upp för trappan igen, såg jag att B just gömde sig bakom en av pelarna. Jag gick rakt fram och slog båda armarna runt pelaren, för att krama om honom. Det var bara det, att bakom pelaren stod inte bara B utan en jättestor kaktus också. Mina händer hamnade alltså mitt i kaktusen, så jag fick massor av taggar i mina händer. De gick inte bort på flera dagar, utan jag fick plocka taggar flera dar i rad. Det stacks ordentligt. Men vi fick oss ett riktigt gott skratt.
B slog vad med mig en gång att han skulle komma först upp på rummet, så vi tog varsin hiss upp. När han kom upp, satte han sig utanför vårt rum och lutade sig mot dörren och väntade på mig. Han kunde inte begripa varför jag aldrig kom. Men plötsligt öppnades dörren bakom honom och en dam klev ut. Han hade åkt upp en våning för lite. Ja, vi har alltid roligt på våra resor, för det händer nästan alltid helt oväntade saker.
Hälsningar från Gilla