Till två grader och duggregn i en isande nordlig snålblåst så klev vi slutligen upp vid sjutiden. Efter att ha rivit tält och packat ned allting var både vi och delar av packningen både blöta och genomfrusna. Det sista gällde i alla fall oss. Förhoppningen om att det skulle komma en buss började rejält svalna då vi framåt halv nio i fjärran såg ett fordon som såg lovande ut. Livsandarna återvände definitivt när det faktiskt visade sig vara Eskelisens busservice och vi dessutom fick chauffören att stanna och plocka upp både oss och vår packning.

Ett par timmar senare så hade vi, efter en busstur i värme, kommit fram till Kilpisjärvi som är den lilla by på den finska sidan som man utgår från till Treriksröset. Hittade ett ställe som trollade fram en liten stuga helt utan de moderniteter som man normalt har. Men där var i alla fall varmt och det räcker gott för oss.

Det är inte mer än en vecka eller två som isen slutligen försvann på sjön här och då den försvann, tog den den brygga där båten till röset lägger till, med sig. Vi tog oss en promenad ned till båten Malla och pratade med kapten Kalle som kunde förtälja att han hoppades kunna lägga ut i morgon. Vi hoppas också det då vi annars måste ta oss vandrande ett par mil genom vattendränkta marker för att ta oss till röset. Ingenting som vi ser fram emot i den snöstorm som nyss rasade.