Lat N 50° 05,9', Long E 19° 56,23'
Idag: +10 °C (50 °F)

Regn, regn, regn, ösregn och dessutom kallt. Hitintills har det regnat varje dag i Polen och vi fryser! Hade vi vetat detta hade vi varit nere vid Medelhavet för länge sedan.

Packade snabbt ihop våra grejor och åkte de sex milen till Oswiecim, en stad som är mer känd under namnet Auschwitz. Vi har båda känt oss illa till mods inför detta besök, men det är ett besök vi verkligen känner att vill göra. Vi tänkte att det är lika bra att äta lunch innan besöket för efteråt kanske inte matlusten är speciellt stor.

Det första som slog oss var den ofattbara storleken. Att så långt ögat når se baracker och ruiner och inse att dessa var överbefolkade med koncentrationslägers fångar, först nu blir det påtagligt hur många människor det handlar om egentligen och inte bara en siffra. Det andra som slog oss var den grymma effektiviteten i dödsfabriken Auschwitz – Birkenau. Järnvägsrälsen gick rakt in på området. Redan på perrongen gjordes en första utresning, 80% eskorterades direkt till de två gaskamrarna, 200 meter bort vid perrongens slut. De var dolda bakom buskage och taggtrådstängsel och bara skorstenarna stack upp bakom träden.

Under hela besöket kände vi oss lätt illamående. Allt blev så otroligt påtagligt och tydligt. Stora berg av skor, tandproteser, resväskor, glasögon, hårflätor etc, tillhörigheter som någon ägt som plågats, gasats, skjutits eller hungrat ihjäl. Hur kan det bli så här? Människosläktet är inte så civiliserat och högt stående som vi gärna vill tro – det är en lögn vi alla gömmer oss bakom. Det här kan hända igen.

Ett besök i Auschwitz borde alla göra. Det finns så mycket att säga och ändå finns det inga ord som räcker, täcker och lyckas förmedla vad man vill säga. Kvar finns bara frågor. Hur mycket skulle jag klarat av att uthärda? Hur långt skulle jag kunna gå?