Støtt Ukraina

Trebs blogg

Mandag 13 Mars 2006 - Hyderabad
Reise: Dreamtrip
Lat N 17° 23,51', Long E 78° 28,60'
Idag: 30 °C (86 °F)

Nu är vi framme i Hyderabad. 98% av befolkningen i delstaten Andra Pradesh är Hinduer, men så känns det definitivt inte i Hyderabad. Här är det istället mycket gott om muslimer och åter igen ser vi många svartklädda och beslöjade kvinnor.

En storstad som Hyderabad har gott om tiggare och slumkvarter, men här finns även Cyberabad. Mitt i stan finns en sjö med en 17 meter hög och 350 ton tung Budda-staty. När monoliten skulle fraktas till sin plats mitt i sjön så sjönk båten och statyn till botten. 1992 bärgades statyn och ställdes på sin plats.

Idag var vi med om en seriekrock. Nej, det var inte alls så farligt som det låter. Det var en motorcykel och två bajajer som krockade. Vi åkte i den ena bajajen. Inga personskador, bara förarnas egon som blev lite stukade. Själva blev vi lättade över att detta inte med vår SAAB.
Onsdag 8 Mars 2006 - Auroville
Reise: Dreamtrip
Lat N 11° 59,67', Long E 79° 49,66'
Idag: 31 °C (87.8 °F)

Planen för dagen var att se om vi kunde få tag på någon av de 12 svenskar som bor i Auroville för att få veta lite mer om hur vet verkligen fungerar här. Tyvärr lyckades vi inte med detta trots att vi fått namn och telefonnummer till flera stycken.

Det kändes ändå bra att stanna en dag till för att få tillfälle att känna av atmosfären och äta god och nyttig mat. Passade även på att shoppa på oss nyttigt frukostbröd som är så svårt att få tag på här i Indien.

Bert har insett att han hamnat i diesel Enfield "heaven". Royal Enfield diesel motorcyklar är sällsynta i hela Indien, men här i Auroville är säkert varannan Royal Enfield motorcykel av någon outgrundlig anledning en diesel.

Det börjar bli dags att förnya vår Carnet de Passage som går ut som fem veckor. Planen var att vi skulle göra detta i Chennai. För en månad sedan informerade vi Mortormännen i Sverige om saken. Fortfarande har vi inte fått något klartecken. Idag skickade vi ett mail för att kolla vad som händer. Gör vi det inte i Chennai så vet vi inte riktigt vart vi kan göra det eftersom vi inte kommer till någon storstad förrän vi kommer till Katmandu. Då är det väldigt ont om tid för att fixa en ny Carnet de Passage. Blir det något glapp mellan våra Carnet de Passager kommer vi att behöva betala väldigt dryga böter.
Lørdag 4 Mars 2006 - Pondicherry
Reise: Dreamtrip
Lat N 11° 55,53', Long E 79° 49,97'
Idag: 32 °C (89.6 °F)

Ponicherry är en gammal fransk koloni. Spåren efter arvet syns tydligt fortfarande. Vi bor i de gamla franska kvarteren. Här kan man bli hälsad ”Bonjour” av tvättäkta Indier. Det känns lite lustigt. Även poliserna ikädda sina röda pillerburkar med skärm bär spår av fransmännen. Dessutom är det väldigt gott om franska turister här.

När vi käkade lunch träffade vi ett par ifrån Holland. Hendrik och Marike har åkt motorcykel till Indien. De frågade; Är ni Svenskar? Är det ni som åker SAAB??? Det visade sig att de hade träffat Elisabet och Christian, våra grannar från Agonda för några dagar sedan i Chennai. Återigen, det är en liten värld vi lever i!

På eftermiddagen lallade vi runt i stan och sprang rätt in någon form av årligt religiöst firande. På två kärror med religiösa symboler, glitter och blommar satt en tempelman samt en grönmålad man. Kärrorna drogs fram för hand längs gatorna medan folk sprang fram till tempelmannen med offergåvor i form av frukt, blommor och pengar för att bli välsignade.

De som blev välsignade fick en blomkrans runt halsen eller en offerskål med eld av tempelmannen samt ett rött märke i pannan. Självklart hamnade vi mitt i smeten och blev framputtade till tempelmannen. Resten av dagen promenerade vi runt staden med blommor runt halsen och stora röda färg märken i pannan - till Indiernas förtjusning.

Ett par timmar efteråt fick vi oss en annan religiös upplevelse på samma tema. Det här gänget hade skapat stora skulpturer av en man och en kvinna liggandes på marken. Över dessa skulpturer strödde de offergåvor som frukt, röd, gul och vit pulverfärg. Indierna verkar inte alls störda över vår nyfikenhet på deras religiösa högtider. Snarare tycker de att det är kul. De puttar fram oss, visar hur man ska göra och vill att vi ska vara med. Språksvårigheter kombinerat med att vi inte alls har koll på de många gudar de dyrkar gör det svårt att få veta exakt vad det är för typ av religiösa ceremonier.
Torsdag 2 Mars 2006 - Kodaikānāl
Reise: Dreamtrip
Lat N 10° 13,93', Long E 77° 29,66'
Idag: 37 °C (98.6 °F)

Nu är det hetta som gäller igen. Idag lämnade vi svala Kodaikanal för att åka till Madurai på slättlandet. På väg ner matade vi aporna med gamla tomater och gammalt bröd. En stor apa gjorde kraftfulla utfall mor Bert när han plockade fram kameran. Vi blev genast kissnödiga och räddade oss raskt in i bilen.

Väl i Madurai hann vi avverka både Gandi Memorial Museum och den attraktion Madurai är mest känd för – Sri Meenakshi Temple. Det är det största och vackraste hinduiska templet i hela Indien.

När vi anlände i Bajaj till templet insåg vi båda att vi varit här tidigare. Men ingen av oss kom ihåg det. Vi hade inget minne av att vi varit så långt söderut förra gången vi var i Indien…

Inne i templet blev Catharina pussad av en tempel elefant. När välsignelsen var klar körde elefanten sin blöta snabel mitt emellan ögonen på Catharina så hon blev alldeles slaskblöt!
Torsdag 23 Februar 2006 - Bangalore
Reise: Dreamtrip
Lat N 12° 56,26', Long E 77° 34,40'
Idag: 30 °C (86 °F)

Det visade sig att Murali hade kontakter i solpanelsbranschen. Så idag försökte vi återigen få till det med fler paneler. Den här gången var problemet att de bara kunde leverera 40 watts paneler och till ett alldeles för högt pris.

Men vi fick lite andra nyttiga saker gjorda som att köpa en ny hårddisk. Den gick på ungefär samma pengar som hemma. Allt som är importerat kostar ungefär som hemma. Dessutom fixade vi en bunt nya visitkort eftersom de vi hade med oss nu tagit slut. Vi scannade det sista visitkortet vi hade och gjorde färgkopior på det.

Käkade en traditionell vegetarisk sydindisk lunch som serveras på bananblad. Jättegott! Servitören skopar upp maten från sina rostfria byttor direkt på bananbladet, sedan äter man maten med fingrarna. Vi har ätit Indisk mat med fingrarna tidigare. Det känns helt fel att köra ner fingrarna i maten, gegga runt och peta in den i munnen medan sås och ris rinner längs händerna. Maten smakar inte alls gott då. Som tur var förbarmade sig servitörerna över oss västerlänningar och gav oss sked och gaffel.

Måltiden består av buttermilk, yoghurt, flera olika vegetariska röror, vårlök, färska örter, roti bröd, papadam bröd och ris. Måltiden avslutas som brukligt i Indien med något för att främja matsmältningen. Den här gången fick vi prova något som hette Pan – en kladdig röra av anis, kummin och örter inlindad i ett blad. Man stoppade i sig alltihop tuggade väl och svalde. Efteråt kände man sig fräsch i munnen, som om man just borstat tänderna.

Efter lunch åkte vi in till MG Road area igen, den här gången för att leta efter en bikini till Catharina. Det var verkligen inte enkelt. Indiskor använder ju inte badkläder överhuvudtaget eftersom de badar med kläderna på. Följaktligen hittade vi ingen bikini förutom några riktigt ruskiga skapelser i form av jätte BH och mamelucker.

Avslutade med en pizza på Pizza Hut. Gissa vilka vi träffade där om inte våra grannar Niclole och Valter från Goa. Hur liten är världen egentligen?
Mandag 20 Februar 2006 - Hampi
Reise: Dreamtrip
Lat N 15° 18,53', Long E 76° 28,71'
Idag: 36 °C (96.8 °F)

Idag hyrde vi en guide och en bajaj chaufför för att kunna ta oss runt någorlunda effektivt runt det 43 kvadrat kilometer stora Hampi området. Ruinerna är från 1300-talet. De är lämningar av otaliga tempel och palatsbyggnader efter det största Hinduistiska Imperiet i Indien. Imperiet föll år 1565 när ett gäng muslimska sultaner gick bärsärkargång, plundrade och förstörde stora delar av området.

Första stoppet var Queen´s Bath. Vid palatset fanns en välbevarad vattenreservoar som hittades först 1984. I Vittala templet fick vi möjlighet att lyssna på några av de 500 ton stämda pelarna som vår guide spelade olika trudelutter på och titta på de fina och välbevarade skulpturer och reliefer som finns över hela området.

Slutligen besökte vi Virupaksha Tempel där vi båda blev välsignade av tempel elefanten Lakshimi. Om man gav Lakshimi ett mynt så lämnade hon över det till sin skötare. Därefter välsignade hon oss genom att mycket försiktigt lägga sin snabel på vårt huvud.
Lørdag 28 Januar 2006 - Goa
Reise: Dreamtrip
Lat N 15° 33,75', Long E 73° 44,94'
Idag: +35 °C (95 °F)

Cinas feber hade gått ner så en dag på stranden kändes som det allra bästa alternativet. Vi fick till och med oss Bert ett tag. Strandlivet är verkligen annorlunda här. Strandförsäljarna står nästan på led och vill kränga smycken (ganska fula), saronger, kakor, frukt, nötter, glass, blusar. T-shirtar. De vill putsa solglasögon, ge massage, måla händer, ge manikyr eller pedikyr eller rensa öronen – uppfinningsrikedomen är oändlig.

På kvällen for vi till nattmarknaden och shoppade vilt. I alla fall gjorde Cina det - som vanligt. Catharinas försök att hålla Cinas tempo höll inte hela vägen. Men Bert köpte en jättefin pannlampa till henne.
Søndag 15 Januar 2006 - Agonda
Reise: Dreamtrip
Lat N 15° 01,87', Long E 73° 59,43'
Idag: 31 °C (87.8 °F)

Idag var vi tillbaka på Ayurveda Helth Clinic. Bert hade bokat tid med en läkare från Kerala som kommer dit med jämna mellanrum. Efter en grundlig undersökning påstod han att det går att bota Berts ryggåkomma med en kombination av massage samt yttre- och inre örtmedicin. Läkaren sade att han visste vad som var fel och att behandlingen med 100 procents säkerhet skulle göra Bert frisk samt att inga ytterligare behandlingar eller medicineringar skulle krävas.

En kur skulle ta tio dagar och kosta 5 000 Skr. Eftersom det var flera behandlingar och medicineringar per dag krävde de att han skulle bo på deras klinik. Dessutom var Bert tvungen att äta deras vegetariska ayurveda kost under behandlingsperioden.

Vi fick förtroende för läkaren och terapeuten som skulle sköta behandlingen. Men killen från kliniken som skötte snacket verkade alldeles för sugen på att sälja – på gränsen till oseriös.

Nu känner vi oss lite kluvna. Fem tusen kronor är ju ingenting om Bert skulle bli helt fri från sina ryggsmärtor – eller om han skulle bli lite bättre. Men det fullkomligt kryllar av ayurveda kliniker, massageställen och ört apotek. Det är svårt att veta hur kompetenta och seriösa de verkligen är. Att slösa bort 5 000 Skr på en kvacksalvare vill vi gärna undvika.

Vi får brottas med de tankarna ytterligare några dagar. Det blir i alla fall inte aktuellt att Bert ska lägga in sig förrän Cina åker hem den 31 januari. Hur som helst så kvitterade vi ut lite medicin som skulle tas i förberedande syfte för att stärka immunförsvaret innan den eventuella behandlingen.
Torsdag 22 Desember 2005 - Goa
Reise: Dreamtrip
Lat N 15° 15,90', Long E 73° 55,02'
Idag: +32 °C (89.6 °F)

Beach, beach, beach! Gud vad härligt. Beachen var lika fin som vi mindes den, stor, rymlig, bra sand, långgrunt, kantad av palmer och väldigt lite turister. Kisse smorde in sig efter alla konstens regler, parkerade sig på beachen direkt efter frukost och rörde sig inte ur fläcken på hela dagen. Anneli skulle verkligen ha älskat det här stället!

Strandförsäljarna har superkoll. De såg direkt att vi var nykomlingar. Deras taktik är att snacka och bli kompis med oss för att få oss att lova titta på utbudet vid ett senare tillfälle. Även om de är trevliga så blir man mycket snabbt väldigt trött på deras tjat. Något som dock är bra är att strandförsäljarna delat upp stranden i försäljningsområden och på vår del av stranden är det bara 10-15 försäljare att brottas med.

Goa är ett zoo. Nu är det bevisat. I vårt rum förra gången vi bodde här var det myrinvasion, geckos och en groda som bodde i badrummet. Bertil hade närkontakt med grodan som hoppade från toaletten, mellanlandade med ett spatt i Bertils ansikte och studsade sedan vidare och satte sig på toalettväggen. Ett illvrål trängde ut ur badrummet och vi rusade in för att hitta en likblek Bertil pekandes på den illgröna grodan med sugproppsfötter sittandes på väggen. Idag hittade Catharina en groda som lurpassade i ett hål i väggen i badrummet och bara väntade på ett bra tillfälle att anfalla.

som lurpassade i ett hål i väggen i badrummet och bara väntade på ett bra tillfälle att anfalla.
Onsdag 21 Desember 2005 - Mumbai
Reise: Dreamtrip
Lat N 17° 17,16', Long E 74° 10,24'
Idag: +32 °C (89.6 °F)

Bad day, really bad day! Det var bara 30 mil kvar till Goa så vi trodde vi skulle vara där tidigt på eftermiddagen. Det var 32° i bilen och väldigt dåligt flås i kupéventilationen. Den är säkert igenkorkad av damm, smuts och sand. Sådana här dagar önskar vi att vi hade satt i en air kondition innan vi åkte.

Vi lyckades missa avfarten mot Goa vilket innebar flera timmars trasslande på småvägar. När vi väl hittat tillbaka till National Highway 4A visade den sig vara i katastrofalt skick. I över fyra mil liknade den mer ett månlandskap än en väg. Det var med nöd och näppe vi ens kunde ta oss fram med bilen. Vi snittade under 20 kilometer per timme! Även fast vi kröp fram lyckades vi köra sönder en givare till ABS bromen.

Att mörkret föll gjorde det inte precis enklare att köra på den förskräckliga vägen. Till råga på allt hamnade vi i trafikstockning. Trafiken stod helt stilla under lång tid. Till slut smög vi oss fram med bilen förbi den kilometerlånga kön för att upptäcka att två krockade lastbilar stod tvärs över vägen.

Vi blev framvinkade av en indier som tyckte att vi som hade en så pass liten bil att vi kunde skulle smita förbi i dikesrenen. Indiern sa att det var helt OK, gick före och visade hur långt ut vi kunde köra. Helt plötsligt stod vi där på underredet med framhjulet i direkt. Det var på håret att vi kom lös.

Mitt i kaoset och mörkret backade vi ihop med en totalt mörklagd lastbil så det krasade rejält i vårt Toppola hus. Vi for ut som skjutna ur en kanon för att kolla vad som hänt. Det var tur i oturen att skadan skedde mitt på en vägg och på det utskjutande taket . Det blir till att skaffa en silikontub och täta sprickan så det inte läcker in.

Vi kom fram till Goa sent på kvällen. I mörkret letade vi oss ner mot vattnet längs den cirka åtta mil långa sandstranden för att hitta någonstans att bo. Döm om vår förvåning när det första stället vi kom till var Camilsons Beach Resort – samma ställe som vi och Bertil bodde på för sju år sedan. Det var ett riktigt trevligt ställe redan då så vi bestämde oss för att stanna där och gick raka vägen till baren för att ta oss en välförtjänt öl.