Busylizzys blogg

Höst. Nytt arbetsår. New beginnings. Man måste förnya sig. Byter ut tepåsen i koppen.

Låg besöskfrekevens på sidan. Man är ute. Död. Glömd. Eller så har de flesta återgått till vardagen. Var är mina besökare? Kanske man måste ordna partaj? Lättklädda damer kanske får fart på populariteten. Få fler röster å så. Kanske man kommit på nåt nytt här?

Regn diagonalt nerifrån, rent Göteborgsväder. Snart tillbaka till Jobbet. Hösten på G. Inga semesterdagar innestående. Kylen tom. Kaffet smakar konstigt. Vatten kvar i bryggaren sen innan semestern? Lägger in badkläderna i garderoben.

Totalt djävla mörker gör sitt sista nummer och de flesta börjar dra sig hemåt genom det halvbelysta landskapet. En festival äldre. Polisdjävlarna besjungs samtidigt som vi morsar på en dylik. En gammal kompis. Trevligt att träffas. 2006 års Trästocksfestival har precis avslutats.

Efter Norsjövallen svänger vi upp på väg 370 mot Boliden och Skellefteå. Inte ett möte. Det börjar skymma men viltstängslet känns betryggande. Vi har passerat 120 för länge sedan. Världens längsta linbana. Linorna verkar vara av. Elledningarna. Hit åkte skellefteborna för att se hur inlånade ryska militärhelikoptrar lyfte och monterade de gigantiska stolpar som elledningen hänger i. Granarna intill ser futtiga ut. Vi byter omärkligt till riksväg 95. Tre älgar vid Varuträskavfarten. Inte en bil. Jo, ett par stycken står parkerade på P-platserna utefter vägen. Bakluckan är öppen. En guldfärgad burk i handen. Påfyllning innnan de kommer fram till krogen i Skellefteå? Två nya Mercor litet längre fram på en annan P-plats. I Italien hade det varit fnask. Förr var det plastdunkar på parkeringen till Folkets park. Nu är det väl snarare amfetamin, extacy...eller vad som nu gäller i det moderna Västerbotten.

Loppis. Antikloppis. Magisk butik. 1 km. Gårdsloppis. Café. Dalaskåp. Loppis. Kaffe. Antik. 100 m. Rum. 153 m. Zimmer. Loppis. Loppis. Loppis
Våfflor någon?

Har tittat på den nordligaste runstenen. Den står i Östersund. Eftersom jag (eller snarare mina föräldrar) prenumererade på Kamratposten, lärde jag mig läsa runor när jag var 10. Enligt kamratposten står det ungefär så här ewrgjslö wefpo wejöflösa fopw STEN dfg ölkjw fg

Hammerdal var fint. Vi kissade bakom kyrkan (den var låst) och susade vidare via Strömsund, Hoting (var är gravfälten???) till Dorotea där vi svände av på väg 92 mot Åsele. Tänkte köpa en turisttröja från Åsele Wärdshus (barndomsnostalgi) men ingen fanns i receptionen så vi åkte vidare. Utanför Åsele girade vi för en älg och missade 365ans avfart. Fick vända och också äran att för trejde gången köra om samma bärgningsbil på väg mot Lycksele. Jag vinkade litet. Mellan Husbonliden och Ruskträsk väjer vi så för resans enda strören. I Lycksele tankar vi och tvättar bort alla kamikazepiloter som landat på vindrutan. Jag får inte tvätta reg-plåten, trots att siffrorna knappt går att läsa. Men det kanske är meningen?

Vi är arga på Sveg. 45an girar skarpt västerut för att sedan snällt böja av rakt österut igen så snart vi passerat Sveg. Vi susar nästan förbi, men förlåter samhället när vi kommer fram i solsken med glitter i vattnet och rassel i björkarna. Vi kissar på OKQ8. De har handlotion på toaletten. Det var länge sedan. Jag förlåter dem igen, denna gång för att de inte har någon krok att hänga handväskan på. Axelremmen blir litet blöt när jag sköljer händerna, men krämen luktar gott.

Vidare mot de bägge Hogdal. Det är vackert här, på att annat sätt än i Dalarna, inte så utstuderat smyckat och turistifierat. Råare men vackert. Ungefär som Grace Jones en gång. Inte så mycket lockar och så. Mer av ett rått grin rakt in i kameran. Och så vägarna. Smala, 110 på de flesta, nästan inte ett möte, kurvor och jox. Sambon har kul.

Vi kissar i Orsa kyrka och tittar på tornmuseet. Vidare norrut igen. Noppikoski ligger granne med det svenskaste att svenska - mitt i Orsa finnmark, strax efter knätofs, falurött timmer med gröna och blå accentfärger runt fönster och på dörr, namn som fu och hol, nyckelharpor och kurbits på träskorna. Orsa finnmark är storslagen och ödslig, men ligger ändå relativt nära. Det spöregnar en stund och vi stannar till på en p-plats. I bilen bredvid några polska bärplockare.

Återigen riksväg 80. Siljan! Fullt med turister vid hantverksbodarna och solen gassar. Bensinen är svindyr. Varför tankade vi inte i Sandviken? Katten ylar och får en lugnande innan vi kör vidare. Han sväljer den denna gång utan problem. Siljan är vacker, men det är svårt att stanna vid vägen och njuta. Vi susar vidare förbi Rättvik till Nusnäs. Tittar i alla butiker och bevittnar hur hästarna sågas upp i buntar. De ligger i stora korgar sorterade efter färg. Ibland skär sågen snett och då hamnar ett par i fyndlådan. Jag är nu stolt ägare till två ljusblå dalahästar med tydliga jack i buken. Mer genuint så. I Mora ligger en snödriva i målområdet, och för den som vill finns det ett par skidor att fotograferas vid. Det känns långt till vintern, men vi kommer ihåg bästa bandyslogan från Sandviken; Sommaren är kort. Sambon nickar och justerar bilens klimatanläggning till 18 grader.