Søndag 11 Mars 2007 - Hanoi
Reise: Dreamtrip
Lat N 21° 01,89', Long E 105° 51,13'
Idag: 16 °C (60.8 °F)
Den här kobran bor numera i våra magar. Ett ställe strax nordöst om Hanoi är känt för sina ormrestauranger. Även om vi båda tycker att orm är lite läskigt, så går det ju bara inte att missa chansen att äta väl tillagad orm på en bra restaurang. Vi beställde en avsmakningsmeny bestående av tio ormrätter och två snapsar – med orminslag så klart.
När vi väl bestämt oss för vad vi ville äta, var det dags att välja vilken av kobrorna vi ville ha på tallriken. Kocken visade upp ett par stycken som han lät kräla på golvet medan han höll fast dem så de inte kunde smita. Vi valde den minsta kobran, 1,60 meter lång. Den skulle göra oss ordentligt mätta på lovade de.
Innan vi viste ordet av det hade de snittat upp den. Tömt kobran på blod, galla samt tagit ut det fortfarande pulserande hjärtat. Hjärtat fortsätter bulta i tio minuter efter det tagits ut ur kroppen. Först därefter högg de huvudet av ormen. Känns lite barbariskt!
Därefter gick vi en trappa upp för att sätta oss till bords. Det första som serverades var snapsarna. Nummer ett var ”Bile in alkohol”, dvs dårligt hemkört blandat med en gul sörja som förmodligen var galla. Bert fick en liten extra krydda i sin snaps - ormens fortfarande bultande hjärta . När vi tittar ner i glaset ligger hjärtat där och bultar så det går vågor i snapsen. Han svepte i sig hela skiten och svalde snabbt. Modigt!
Nästa snaps var ytterligare dåligt hemkört, men den här gången blandat med ormblod. Såg inte så fräscht ut. Men smaka måste man ju bara göra. En sak är säker, tacka vet jag ”Skåne” och ”OP”.
Därefter var det dags att hugga in på menyn. Varenda liten del av ormen tillreddes. Menyn bestod av följande rätter: ” Snake in brown fat ”, ” Fried snake ”, ” Snake roll ”, ” Dry pancake ”, ” Grilled snake ”, ” Fried rice in snake fat ”, ” Crispy fried snakeskin ”, ” Flower coated snake ”, ” Snake liver omelet ” och ” Snake soup ”. Det som smakade bäst var ”Grilled Snake”, ”Snake roll” samt ”Crispy fried snakeskin”, som smakade som en blandning av knaperstekt fläsksvål och chips.
Efter middagen kände vi oss som sådana där svullotyper som äter utrotningshotade djur. Lite äckelvarning. Dessutom har vi båda lite svårt för det här att välja ut ett levande djur och säga att dig ska vi äta upp. Det känns lite makabert. Det känns bättre att köpa på ICA.
Men orm är ansett som en delikatess i dessa trakter, vilket också syns på priset. Vi betalde 250 Skr för denna måltid. Och visst, det var kul att prova. Inget som vi skulle längta efter att äta varje dag, men kan nog tänka oss att äta det igen - vid rätt tillfälle.
Idag: 16 °C (60.8 °F)
Den här kobran bor numera i våra magar. Ett ställe strax nordöst om Hanoi är känt för sina ormrestauranger. Även om vi båda tycker att orm är lite läskigt, så går det ju bara inte att missa chansen att äta väl tillagad orm på en bra restaurang. Vi beställde en avsmakningsmeny bestående av tio ormrätter och två snapsar – med orminslag så klart.
När vi väl bestämt oss för vad vi ville äta, var det dags att välja vilken av kobrorna vi ville ha på tallriken. Kocken visade upp ett par stycken som han lät kräla på golvet medan han höll fast dem så de inte kunde smita. Vi valde den minsta kobran, 1,60 meter lång. Den skulle göra oss ordentligt mätta på lovade de.
Innan vi viste ordet av det hade de snittat upp den. Tömt kobran på blod, galla samt tagit ut det fortfarande pulserande hjärtat. Hjärtat fortsätter bulta i tio minuter efter det tagits ut ur kroppen. Först därefter högg de huvudet av ormen. Känns lite barbariskt!
Därefter gick vi en trappa upp för att sätta oss till bords. Det första som serverades var snapsarna. Nummer ett var ”Bile in alkohol”, dvs dårligt hemkört blandat med en gul sörja som förmodligen var galla. Bert fick en liten extra krydda i sin snaps - ormens fortfarande bultande hjärta . När vi tittar ner i glaset ligger hjärtat där och bultar så det går vågor i snapsen. Han svepte i sig hela skiten och svalde snabbt. Modigt!
Nästa snaps var ytterligare dåligt hemkört, men den här gången blandat med ormblod. Såg inte så fräscht ut. Men smaka måste man ju bara göra. En sak är säker, tacka vet jag ”Skåne” och ”OP”.
Därefter var det dags att hugga in på menyn. Varenda liten del av ormen tillreddes. Menyn bestod av följande rätter: ” Snake in brown fat ”, ” Fried snake ”, ” Snake roll ”, ” Dry pancake ”, ” Grilled snake ”, ” Fried rice in snake fat ”, ” Crispy fried snakeskin ”, ” Flower coated snake ”, ” Snake liver omelet ” och ” Snake soup ”. Det som smakade bäst var ”Grilled Snake”, ”Snake roll” samt ”Crispy fried snakeskin”, som smakade som en blandning av knaperstekt fläsksvål och chips.
Efter middagen kände vi oss som sådana där svullotyper som äter utrotningshotade djur. Lite äckelvarning. Dessutom har vi båda lite svårt för det här att välja ut ett levande djur och säga att dig ska vi äta upp. Det känns lite makabert. Det känns bättre att köpa på ICA.
Men orm är ansett som en delikatess i dessa trakter, vilket också syns på priset. Vi betalde 250 Skr för denna måltid. Och visst, det var kul att prova. Inget som vi skulle längta efter att äta varje dag, men kan nog tänka oss att äta det igen - vid rätt tillfälle.
Tirsdag 6 Mars 2007 - Hoi An
Reise: Dreamtrip
Lat N 15° 55,71', Long E 108° 18,95'
Idag: 29 °C (84.2 °F)
Den lilla staden Hoi An är en riktig pärla med härlig, gemytlig atmosfär. Det är mysigt att sitta på uteserveringarna och kolla in folklivet. Hoi An är känt för flera saker, bland annat god och vällagad mat. Det kan vi verkligen intyga.
Claude rekommenderade en pytteliten restaurang vid namn Miss Ly Cafeteria 22. Vi blev serverade ett antal Hoi An specialiteter som mumsiga white roses, wanton noodles, fräscha färska risrullar, vårrullar med het chili sås samt diverse annat som sköljdes ner med iskall öl. Jättegott! Det är utan konkurrens den bästa måltid vi ätit under våra fem veckor i Vietnam.
Vi gjorde också en halvdagstur till My Son, som skulle vara ”one of the most stunning sights in the area”. Själva skulle vi snarare påstå att det var ytterligare en rätt ointressant stenhög. Behållningen för oss var att den omgavs av fin natur.
Cua Dai Beach är en fin beach som ligger fem kilometer utanför stan. Tyvärr blev det varken sol och bad för oss, eftersom det var mulet. Catharina börjar nu inse verkligheten ”snart slut på beach på mycket lång tid framöver, panik, panik, panik…”
Skräddare finns det mycket gott om i Hoi An, närmare bestämt 200 stycken. Catharina hittade precis ett sådant prickigt tyg som hon älskar. Hon passade på att beställa en klänning som skulle sys upp under natten, eftersom vår plan är att lämna Hoi An imorgon förmiddag.
Idag: 29 °C (84.2 °F)
Den lilla staden Hoi An är en riktig pärla med härlig, gemytlig atmosfär. Det är mysigt att sitta på uteserveringarna och kolla in folklivet. Hoi An är känt för flera saker, bland annat god och vällagad mat. Det kan vi verkligen intyga.
Claude rekommenderade en pytteliten restaurang vid namn Miss Ly Cafeteria 22. Vi blev serverade ett antal Hoi An specialiteter som mumsiga white roses, wanton noodles, fräscha färska risrullar, vårrullar med het chili sås samt diverse annat som sköljdes ner med iskall öl. Jättegott! Det är utan konkurrens den bästa måltid vi ätit under våra fem veckor i Vietnam.
Vi gjorde också en halvdagstur till My Son, som skulle vara ”one of the most stunning sights in the area”. Själva skulle vi snarare påstå att det var ytterligare en rätt ointressant stenhög. Behållningen för oss var att den omgavs av fin natur.
Cua Dai Beach är en fin beach som ligger fem kilometer utanför stan. Tyvärr blev det varken sol och bad för oss, eftersom det var mulet. Catharina börjar nu inse verkligheten ”snart slut på beach på mycket lång tid framöver, panik, panik, panik…”
Skräddare finns det mycket gott om i Hoi An, närmare bestämt 200 stycken. Catharina hittade precis ett sådant prickigt tyg som hon älskar. Hon passade på att beställa en klänning som skulle sys upp under natten, eftersom vår plan är att lämna Hoi An imorgon förmiddag.
Tirsdag 13 Februar 2007 - Ho Chi Minh-byen
Reise: Dreamtrip
Lat N 21° 46,79', Long E 106° 42,25'
Idag: 30 °C (86 °F)
Cu Chi tunnels är en helt fantasisk konstruktion. Tunnlarna används Viet Cong gerillan under Vietnamkriget. Tunnlarna är ett sinnrikt spindelnät av 20 mil handgrävda gångar i tre våningar.
Det här området mellan dåvarande Saigon och Kambodjas gräns var amerikanarnas helvete på jorden under kriget. Viet Cong soldaterna fanns överallt och ingenstans. Från väl dolda hål i marken dök de upp i bakhåll för fienden, och försvann därefter spårlöst igen.
I gångarna under jord fanns en hel värld. De trånga gångarna var byggda i tre våningar, på tre, sex och nio meters djup under marken. De långa gångarna har bara kryp höjd, medan rummen har full ståhöjd. Här fanns sovsalar, mötesrum, kontor, kök, förråd och underjordiska brunnar. Köksregionerna hade till och med avkylningssystem för röken så att fienden inte skulle upptäcka den.
Nedgångarna var mycket väl dolda och helt omöjliga att upptäcka med blotta ögat. Men om fienden skulle råka hitta en nedgång, så räckte inte det speciellt långt. Gångarna var nämligen översållade med fallgropar och hemska fällor som spetsade fienden på bambuspetsar. Också hela djungeln var full av väl dolda, primitiva men effektiva fällor.
När vi ser nätet av gångar kombinerat med den snåriga djungelvegetationen och den lövtäckta marken, har full förståelse för att Viet Cong gerillan höll ställningarna så framgångsrikt under Vietnamkriget.
Efter detta mycket intressanta besök åkte vi vidare till gränsen i Moc Bai för att klappa om vår stackars SAAB och byta ut våra varma kläder mot badkläder. För snart blir det beach igen…
Idag: 30 °C (86 °F)
Cu Chi tunnels är en helt fantasisk konstruktion. Tunnlarna används Viet Cong gerillan under Vietnamkriget. Tunnlarna är ett sinnrikt spindelnät av 20 mil handgrävda gångar i tre våningar.
Det här området mellan dåvarande Saigon och Kambodjas gräns var amerikanarnas helvete på jorden under kriget. Viet Cong soldaterna fanns överallt och ingenstans. Från väl dolda hål i marken dök de upp i bakhåll för fienden, och försvann därefter spårlöst igen.
I gångarna under jord fanns en hel värld. De trånga gångarna var byggda i tre våningar, på tre, sex och nio meters djup under marken. De långa gångarna har bara kryp höjd, medan rummen har full ståhöjd. Här fanns sovsalar, mötesrum, kontor, kök, förråd och underjordiska brunnar. Köksregionerna hade till och med avkylningssystem för röken så att fienden inte skulle upptäcka den.
Nedgångarna var mycket väl dolda och helt omöjliga att upptäcka med blotta ögat. Men om fienden skulle råka hitta en nedgång, så räckte inte det speciellt långt. Gångarna var nämligen översållade med fallgropar och hemska fällor som spetsade fienden på bambuspetsar. Också hela djungeln var full av väl dolda, primitiva men effektiva fällor.
När vi ser nätet av gångar kombinerat med den snåriga djungelvegetationen och den lövtäckta marken, har full förståelse för att Viet Cong gerillan höll ställningarna så framgångsrikt under Vietnamkriget.
Efter detta mycket intressanta besök åkte vi vidare till gränsen i Moc Bai för att klappa om vår stackars SAAB och byta ut våra varma kläder mot badkläder. För snart blir det beach igen…
Søndag 11 Februar 2007 - Thành Phố Hạ Long
Reise: Dreamtrip
Lat N 20° 49,00', Long E 107° 04,00'
Idag: 22 °C (71.6 °F)
Skönt! Idag fick vi finväder med sol. Visserligen fortfarande lite disigt, men det är det tydligen så här års. På förmiddagen paddlade vi kajak. Mysigt att ljudlöst glida fram mellan öarna och in i kalkstensgrottorna .
Rekommenderar verkligen en tvådagarstur med övernattning på båten. Vi betalade 250 Skr per person. Detta var toppen tyckte vi .
På kvällen flög vi till Ho Chi Minh. Fick tag på promotionbiljetter för kvällsflyg , för bara 600 Skr per person.
Idag: 22 °C (71.6 °F)
Skönt! Idag fick vi finväder med sol. Visserligen fortfarande lite disigt, men det är det tydligen så här års. På förmiddagen paddlade vi kajak. Mysigt att ljudlöst glida fram mellan öarna och in i kalkstensgrottorna .
Rekommenderar verkligen en tvådagarstur med övernattning på båten. Vi betalade 250 Skr per person. Detta var toppen tyckte vi .
På kvällen flög vi till Ho Chi Minh. Fick tag på promotionbiljetter för kvällsflyg , för bara 600 Skr per person.
Mandag 5 Februar 2007 - Hanoi
Reise: Dreamtrip
Lat N 21° 02,10', Long E 105° 50,96'
Idag: 18 °C (64.4 °F)
En riktigt bråd förmiddag idag. Vi hyrde cyklar för att snabbt kunna ta oss runt till alla myndigheter. Började med Ministry of Foreign Affairs som vi blivit hänvisade till av alla nere i Ho Chi Minh. Tänkte att vi kunde göra ett försök innan vi blandade in Svenska Ambassaden. Gissa hur det gick. Rånobben som vanligt. Vi kunde absolut inte tala med dem. De krävde att Svenska Ambassaden tog den kontakten, trots att vi stod där med alla nödvändiga papper klara och stämplade.
Vi kastade oss på cyklarna och skyndade iväg till Svenska Ambassaden. Där tog de emot alla originalhandlingar och lovade höra av sig när de visste något mer. Känns inte direkt som vi har något prioriterat ärende, trots att vi bara sitter och väntar på att få papperen klara. Det här kommer att ta låååång tid!
Vi lovade Svenska Ambassaden att vi skulle fixa det vietnamesiska körkortet själva. Så vi åkte till körtkorts myndigheten för att lämna in ansökan. Först ville de inte ens ta emot den. Den var ju stämplad i av Minstry of Foregin Affairs och Svenska Konsulatet i Ho Chi Minh. Dessutom var ju stämpeln svart istället för röd. Men efter en stunds argumenterande sade de att OK, men det tar minst en vecka. Att processa, plus att vi måste gå till Notarius Publicus först. Suck!
Vi bestämde oss för att lämna in körkortsansökan när vi kommer till Ho Chi Minh istället. För vi hoppas verkligen inte att vi ska behöva sitta här uppe i Hanoi i över en vecka till.
Sedan var det dags att leta reda på både Rysslands och Mongoliets ambassad. Som tur var skulle de ligga i närheten av varandra. Men vad hjälpte det. Vid närmare efterforskning visade det sig att båda hade flyttat. Ja, vi får leta efter dem imorgon förmiddag istället. Visum enheterna på ambassader brukar bara vara öppna fram till 12, så det brukar inte vara någon ide att ens försöka komma in på eftermiddagarna.
Idag: 18 °C (64.4 °F)
En riktigt bråd förmiddag idag. Vi hyrde cyklar för att snabbt kunna ta oss runt till alla myndigheter. Började med Ministry of Foreign Affairs som vi blivit hänvisade till av alla nere i Ho Chi Minh. Tänkte att vi kunde göra ett försök innan vi blandade in Svenska Ambassaden. Gissa hur det gick. Rånobben som vanligt. Vi kunde absolut inte tala med dem. De krävde att Svenska Ambassaden tog den kontakten, trots att vi stod där med alla nödvändiga papper klara och stämplade.
Vi kastade oss på cyklarna och skyndade iväg till Svenska Ambassaden. Där tog de emot alla originalhandlingar och lovade höra av sig när de visste något mer. Känns inte direkt som vi har något prioriterat ärende, trots att vi bara sitter och väntar på att få papperen klara. Det här kommer att ta låååång tid!
Vi lovade Svenska Ambassaden att vi skulle fixa det vietnamesiska körkortet själva. Så vi åkte till körtkorts myndigheten för att lämna in ansökan. Först ville de inte ens ta emot den. Den var ju stämplad i av Minstry of Foregin Affairs och Svenska Konsulatet i Ho Chi Minh. Dessutom var ju stämpeln svart istället för röd. Men efter en stunds argumenterande sade de att OK, men det tar minst en vecka. Att processa, plus att vi måste gå till Notarius Publicus först. Suck!
Vi bestämde oss för att lämna in körkortsansökan när vi kommer till Ho Chi Minh istället. För vi hoppas verkligen inte att vi ska behöva sitta här uppe i Hanoi i över en vecka till.
Sedan var det dags att leta reda på både Rysslands och Mongoliets ambassad. Som tur var skulle de ligga i närheten av varandra. Men vad hjälpte det. Vid närmare efterforskning visade det sig att båda hade flyttat. Ja, vi får leta efter dem imorgon förmiddag istället. Visum enheterna på ambassader brukar bara vara öppna fram till 12, så det brukar inte vara någon ide att ens försöka komma in på eftermiddagarna.
Fredag 2 Februar 2007 - Ho Chi Minh-byen
Reise: Dreamtrip
Lat N 10° 46,79', Long E 106° 42,25'
Idag: 27 °C (80.6 °F)
Ny dag, nya tag - med både det Svenska och Vietnamesiska byråkratimonstret. Sökte febrilt info på Internet info om hur det verkligen fungerar här i Vietnam. Därefter for vi som skottspolar mellan som Minstry of Foreign Affairs i Ho Chi Minh, Svenska Konsulatet, provins polisen i Ho Chi Minh och diverse andra myndigheter för att försöka hitta alternativa lösningar. Men det var stopp överallt.
Diskuterade allvarligt om vi skulle lämna Vietnam för att åka tillbaka till Kambodja och försöka komma in i Vietnam från Laos istället. Det var nämligen via Laos som våra kompisar har tog sig in i Vietnam. Kanske har Vietnameserna olika regler i olika provinser. Men att chansa på detta alternativ innebär tio förlorade dagar, 300 mil, 2 000 Skr i bensin och 1 000 Skr i nya visum för Kambodja, Laos och Vietnam. Då vet vi ändå inte om det löser vårt problem..
Vi håller på att stånga oss blodiga på detta. Det är som att springa med full kraft rätt in i väggen, oavsett vad vi försöker med. Nej, är det enda svar vi får överallt – med hänvisning till Minstry of Foreign Affairs i Hanoi.
Har dessutom fått höra att vare sig det svenska körkortet, det 1-åriga internationella körkortet eller 3-åriga internationella körkortet är giltigt i Vietnam. Det innebär att vi måste fixa ett Vietnamesiskt körkort, vilket är en ren pappersexercis. Självklart medför detta många turer. Först ska det svenska körkortet översättas till engelska av Svenska Konsulatet. Översättningen ska därefter godkännas, signeras och stämplas av Minstry of Foreign Affairs, först därefter kan den engelska översättningen lämnas vidare till Notarius Publicus för översättning till Vietnamesiska, samt stämplas och godkännas även där. Först när detta är klart kan vi lämna in en ansökan om körkort. När vi väl lämnat in ansökan får räkna med att det tar 14 dagar att processa den.
Det vietnamesiska körkortet kommer att kosta uppåt 1 000 Skr, innan det är klart. Alla översättningar, stämplar och godkännanden tar inte bara tid – de kostar rejält med pengar också. Trots alla kostnader och allt tjafs detta medför – vet vi inte ens om vi får ut något körkort. De svarar de inte på förrän vi lämnat in vår ansökan…
Idag: 27 °C (80.6 °F)
Ny dag, nya tag - med både det Svenska och Vietnamesiska byråkratimonstret. Sökte febrilt info på Internet info om hur det verkligen fungerar här i Vietnam. Därefter for vi som skottspolar mellan som Minstry of Foreign Affairs i Ho Chi Minh, Svenska Konsulatet, provins polisen i Ho Chi Minh och diverse andra myndigheter för att försöka hitta alternativa lösningar. Men det var stopp överallt.
Diskuterade allvarligt om vi skulle lämna Vietnam för att åka tillbaka till Kambodja och försöka komma in i Vietnam från Laos istället. Det var nämligen via Laos som våra kompisar har tog sig in i Vietnam. Kanske har Vietnameserna olika regler i olika provinser. Men att chansa på detta alternativ innebär tio förlorade dagar, 300 mil, 2 000 Skr i bensin och 1 000 Skr i nya visum för Kambodja, Laos och Vietnam. Då vet vi ändå inte om det löser vårt problem..
Vi håller på att stånga oss blodiga på detta. Det är som att springa med full kraft rätt in i väggen, oavsett vad vi försöker med. Nej, är det enda svar vi får överallt – med hänvisning till Minstry of Foreign Affairs i Hanoi.
Har dessutom fått höra att vare sig det svenska körkortet, det 1-åriga internationella körkortet eller 3-åriga internationella körkortet är giltigt i Vietnam. Det innebär att vi måste fixa ett Vietnamesiskt körkort, vilket är en ren pappersexercis. Självklart medför detta många turer. Först ska det svenska körkortet översättas till engelska av Svenska Konsulatet. Översättningen ska därefter godkännas, signeras och stämplas av Minstry of Foreign Affairs, först därefter kan den engelska översättningen lämnas vidare till Notarius Publicus för översättning till Vietnamesiska, samt stämplas och godkännas även där. Först när detta är klart kan vi lämna in en ansökan om körkort. När vi väl lämnat in ansökan får räkna med att det tar 14 dagar att processa den.
Det vietnamesiska körkortet kommer att kosta uppåt 1 000 Skr, innan det är klart. Alla översättningar, stämplar och godkännanden tar inte bara tid – de kostar rejält med pengar också. Trots alla kostnader och allt tjafs detta medför – vet vi inte ens om vi får ut något körkort. De svarar de inte på förrän vi lämnat in vår ansökan…
Mandag 29 Januar 2007 - Sihanoukville
Reise: Dreamtrip
Lat N 10° 38,31', Long E 103° 30,15'
Idag: 34 °C (93.2 °F)
Vaknade bakfulla som små bävrar. Tog oss i princip hela dagen att återvända till livet. Djävla Thorsa som kommer hit och lurar ut oss på dåligheter!
Överallt i Kambodja ser vi människor som blivit svårt lemlästade av minor. Landet är fortfarande fullt av minor sedan Röda Khmererna var vid makten. Man bör definitivt inte avvika från upptrampade stigar.
Här om dagen snackade vi med en Australiensare som jobbar i ett minröjarprojekt här i landet. Han berättade att det inte finns några kartor eller register över de utlagda minorna. De försöker få tag på de Röda Khmer soldater som lade ut minorna för 20 år sedan - för att på så sätt underlätta arbetet. Men det är ett farligt arbete. Bara för några dagar sedan dog sju personer i en desarmeringsolycka, när hela fältet bara exploderade under deras fötter.
Idag: 34 °C (93.2 °F)
Vaknade bakfulla som små bävrar. Tog oss i princip hela dagen att återvända till livet. Djävla Thorsa som kommer hit och lurar ut oss på dåligheter!
Överallt i Kambodja ser vi människor som blivit svårt lemlästade av minor. Landet är fortfarande fullt av minor sedan Röda Khmererna var vid makten. Man bör definitivt inte avvika från upptrampade stigar.
Här om dagen snackade vi med en Australiensare som jobbar i ett minröjarprojekt här i landet. Han berättade att det inte finns några kartor eller register över de utlagda minorna. De försöker få tag på de Röda Khmer soldater som lade ut minorna för 20 år sedan - för att på så sätt underlätta arbetet. Men det är ett farligt arbete. Bara för några dagar sedan dog sju personer i en desarmeringsolycka, när hela fältet bara exploderade under deras fötter.
Søndag 28 Januar 2007 - Sihanoukville
Reise: Dreamtrip
Lat N 10° 38,31', Long E 103° 30,15'
Idag: 34 °C (93.2 °F)
Idag var det dags att ge oss ut på vägen igen och vi sade hejdå till Jaques och Anne. Vi åkte visserligen inte så långt, bara till Kep som låg 15 mil österut längs kusten. Eftersom det inte var speciellt mysigt där så vi övernattade i Kampot istället. Då har vi lite närmare till Bokor imorgon.
Det står i alla guideböcker att man ska se till att ha gott om kontanter när man reser till Kambodja. Här i landet finns nämligen inga bankomater. Det är helt fel! Det finns gott om bankomater numera, åtminstone i de större städerna.
Men pengar är ett lustigt kapitel i Kambodja. När man tar ut pengar i bankomaten får man amerikanska dollar – trots att landets valuta heter riel! Alla priser anges i dollar. Man betalar i dollar. Växeln får man tillbaka i en blandning av dollarsedlar och rielsedlar, eftersom cent mynt inte används i Kambodja.
Idag: 34 °C (93.2 °F)
Idag var det dags att ge oss ut på vägen igen och vi sade hejdå till Jaques och Anne. Vi åkte visserligen inte så långt, bara till Kep som låg 15 mil österut längs kusten. Eftersom det inte var speciellt mysigt där så vi övernattade i Kampot istället. Då har vi lite närmare till Bokor imorgon.
Det står i alla guideböcker att man ska se till att ha gott om kontanter när man reser till Kambodja. Här i landet finns nämligen inga bankomater. Det är helt fel! Det finns gott om bankomater numera, åtminstone i de större städerna.
Men pengar är ett lustigt kapitel i Kambodja. När man tar ut pengar i bankomaten får man amerikanska dollar – trots att landets valuta heter riel! Alla priser anges i dollar. Man betalar i dollar. Växeln får man tillbaka i en blandning av dollarsedlar och rielsedlar, eftersom cent mynt inte används i Kambodja.
Lørdag 20 Januar 2007 - Phnom Penh
Reise: Dreamtrip
Lat N 11° 32,28', Long E 104° 55,41'
Idag: 30 °C (86 °F)
Idag har vi gjort en djupdykning i Kambodjas mörka historia. Herregud, hur börjar man berätta om dessa fasansfulla hemskheter?
År 1975 tog Röda Khmererna över makten i Kambodja. När de intog Phnom Penh hälsades de med glädje och som befriare från allt krig och elände som varit. Befolkningen blev snart varse om att så inte var fallet. Inom tre timmar hade de svartklädda bistra Röda Kmersoldaterna tömt hela Phom Penh på sina invånare.
Röda Khmererna påstod att USA planerade omfattande bombräder av Phnom Penh de närmaste dagarna, därför måste stan tömmas. Alla skulle lämna sina ägodelar, dessa skulle vaktas av soldaterna medan de var borta. Så snabbt som möjligt skulle ta sig ut ur stan genom närmsta stadsgräns. På detta vis drevs hela Phnom Penhs befolkning ut på landet för att arbeta på fälten under misär, ständiga hot och svältförhållanden.
Nu började Röda Khmerernas nya tideräkning – år noll. Ledaren Pol-Pot såg till att förstöra så mycket som möjligt från det gamla samhället som maskiner, byggnader, bilar, tempel och religiösa symboler etcetera, dessutom avskaffade han valutan. Hans idé var att skapa ett kommunistiskt jordbrukssamhälle med outbildade, okunniga nickedockor som följde ledningens minsta vink och arbetade hårt.
Sedan började utrensningen av framförallt intellektuella, regim motståndare, munkar och misstänkta CIA spioner. Under åren 1975-1979 mördades 2 miljoner Kambodjaner, det vill säga nästan en tredjedel av befolkningen!
I spökstaden Phnom Penh gjordes en högstadieskola om till Kambodjas mest ökända tortyr fängelse – Tuol Sleng, eller ”Security Office 21” som det också kallades.
12 000 män, kvinnor och barn fängslades, förhördes, torterades och slutligen avrättades här under de fyra år som Röda Khmererna var vid makten. De som dog av tortyr begravdes i massgravar inne på fängelseområdet. De som överlevde tortyren avrättades och lades i massgravarna vid Killing Field, strax utanför stan.
Fängelset är uppdelat i flera enheter. Det finns stora enskilda tortyrrum med järnsängar för fångar som var speciellt intressanta på Röda Khmererna. Men de flesta rum är små celler på 1 x 2,5 meter. På byggnadernas översta våningar fanns massarresteringsrum , där fångarna bara hade utrymme nog för att kunna lägga sin kropp på golvet. I dessa rum var hela skolsalens golv täckt av liggande, fastkedjade så gott som nakna kroppar.
Röda Khmererna förde noggranna arkiv över fångarna. De fotograferades och registrerades när de anlände, under tortyren och förhören togs anteckningar, dessutom fotograferades de som bevis på att de dött. Tyvärr hann en del stor del av arkiven förstöras av Röda Khmererna strax innan de förlorade makten, när Vietnamerserna invaderade landet.
Pinka fick fångarna göra i plastflaskor och ammunitionslådor användes när de behövde bjasa. Bada eller snarare tvätta av sig fick de göra cirka en gång i veckan, om de hade tur. Vi kan ju bara föreställa oss stanken av urin, bajs, svett, smuts och blod. Men mitt i allt elände var nog stanken ett litet problem.
Tortyren var väldigt utstuderad. Den paranoida jakten på CIA spioner och regimmotståndare visste inga gränser. Konstnären som målat dessa tavlor var en av sju personer som överlevde Toul Sleng. Efter befrielsen har han målat bilder ur minnet om hur den fruktansvärda tortyren gick till när de drar ut naglarna på offren och häller alkohol i såren, vattentortyr, misshandel, elchocker och när de sliter barnen ur händerna på de gråtande mammorna . Lite här och var i byggnaderna kan vi fortfarande se blodspår efter tortyren.
Till Choeung Ek eller Killing Field som det också kallas, transporterades fångarna på lastbilar med förbundna ögon för att avrättas. De ställdes upp på kanten till massgravarna. Bödlarna gav fångarna ett hårt slag i nacken, så de ramlade ner i massgraven. Nere i gropen stod ytterligare en bödel som skar halsen av de fångar som inte dog av det första slaget. Av ekonomiska skäl användes påkar och knivar istället för skjutvapen.
Killing Tree användes för att döda spädbarn. Barnen hölls i fötterna och svingades hårt mot trädstammen tills de dog. Därefter slängdes de ner i massgraven tillsammans med mammans döda kropp.
De uppgrävda massgravarna gapar som djupa kratrar i landskapet. Överallt i den hårda, trampade jorden sticker tygbitar från offrens kläder upp . Försöker så gott det går att undvika att trampa på tygbitarna som sticker upp, eftersom det känns obehagligt och ovärdigt.
Här vid Killing Field finns nu ett minnesmärke över de två miljoner som dödats under Röda Khmerernas regim. Inne i detta minnesmärke finns dödskallarna av de 8 985 personer som grävts fram ur de 129 massgravar de hittat här på platsen.
Runt om i landet fanns många liknade anläggningar som tortyrfängelset Tuol Sleng och massagravarna vid Killing Field. Detta är bara den mest ökända anläggningen av dem alla, som också är bevarad för eftervärlden i syfte att vittna över vad som skedde i landet under Röda Khmerernas styre.
Vår guide var 14 år när allt detta skedde. Hon och hennes familj bodde i Phom Penh 1975 och blev deporterade ut på landet i närheten av Thailändska gränsen för att arbeta på fälten. Idag finns bara hon och hennes mamma kvar i livet. Resten av familjen avrättades av Röda Khmererna.
Idag: 30 °C (86 °F)
Idag har vi gjort en djupdykning i Kambodjas mörka historia. Herregud, hur börjar man berätta om dessa fasansfulla hemskheter?
År 1975 tog Röda Khmererna över makten i Kambodja. När de intog Phnom Penh hälsades de med glädje och som befriare från allt krig och elände som varit. Befolkningen blev snart varse om att så inte var fallet. Inom tre timmar hade de svartklädda bistra Röda Kmersoldaterna tömt hela Phom Penh på sina invånare.
Röda Khmererna påstod att USA planerade omfattande bombräder av Phnom Penh de närmaste dagarna, därför måste stan tömmas. Alla skulle lämna sina ägodelar, dessa skulle vaktas av soldaterna medan de var borta. Så snabbt som möjligt skulle ta sig ut ur stan genom närmsta stadsgräns. På detta vis drevs hela Phnom Penhs befolkning ut på landet för att arbeta på fälten under misär, ständiga hot och svältförhållanden.
Nu började Röda Khmerernas nya tideräkning – år noll. Ledaren Pol-Pot såg till att förstöra så mycket som möjligt från det gamla samhället som maskiner, byggnader, bilar, tempel och religiösa symboler etcetera, dessutom avskaffade han valutan. Hans idé var att skapa ett kommunistiskt jordbrukssamhälle med outbildade, okunniga nickedockor som följde ledningens minsta vink och arbetade hårt.
Sedan började utrensningen av framförallt intellektuella, regim motståndare, munkar och misstänkta CIA spioner. Under åren 1975-1979 mördades 2 miljoner Kambodjaner, det vill säga nästan en tredjedel av befolkningen!
I spökstaden Phnom Penh gjordes en högstadieskola om till Kambodjas mest ökända tortyr fängelse – Tuol Sleng, eller ”Security Office 21” som det också kallades.
12 000 män, kvinnor och barn fängslades, förhördes, torterades och slutligen avrättades här under de fyra år som Röda Khmererna var vid makten. De som dog av tortyr begravdes i massgravar inne på fängelseområdet. De som överlevde tortyren avrättades och lades i massgravarna vid Killing Field, strax utanför stan.
Fängelset är uppdelat i flera enheter. Det finns stora enskilda tortyrrum med järnsängar för fångar som var speciellt intressanta på Röda Khmererna. Men de flesta rum är små celler på 1 x 2,5 meter. På byggnadernas översta våningar fanns massarresteringsrum , där fångarna bara hade utrymme nog för att kunna lägga sin kropp på golvet. I dessa rum var hela skolsalens golv täckt av liggande, fastkedjade så gott som nakna kroppar.
Röda Khmererna förde noggranna arkiv över fångarna. De fotograferades och registrerades när de anlände, under tortyren och förhören togs anteckningar, dessutom fotograferades de som bevis på att de dött. Tyvärr hann en del stor del av arkiven förstöras av Röda Khmererna strax innan de förlorade makten, när Vietnamerserna invaderade landet.
Pinka fick fångarna göra i plastflaskor och ammunitionslådor användes när de behövde bjasa. Bada eller snarare tvätta av sig fick de göra cirka en gång i veckan, om de hade tur. Vi kan ju bara föreställa oss stanken av urin, bajs, svett, smuts och blod. Men mitt i allt elände var nog stanken ett litet problem.
Tortyren var väldigt utstuderad. Den paranoida jakten på CIA spioner och regimmotståndare visste inga gränser. Konstnären som målat dessa tavlor var en av sju personer som överlevde Toul Sleng. Efter befrielsen har han målat bilder ur minnet om hur den fruktansvärda tortyren gick till när de drar ut naglarna på offren och häller alkohol i såren, vattentortyr, misshandel, elchocker och när de sliter barnen ur händerna på de gråtande mammorna . Lite här och var i byggnaderna kan vi fortfarande se blodspår efter tortyren.
Till Choeung Ek eller Killing Field som det också kallas, transporterades fångarna på lastbilar med förbundna ögon för att avrättas. De ställdes upp på kanten till massgravarna. Bödlarna gav fångarna ett hårt slag i nacken, så de ramlade ner i massgraven. Nere i gropen stod ytterligare en bödel som skar halsen av de fångar som inte dog av det första slaget. Av ekonomiska skäl användes påkar och knivar istället för skjutvapen.
Killing Tree användes för att döda spädbarn. Barnen hölls i fötterna och svingades hårt mot trädstammen tills de dog. Därefter slängdes de ner i massgraven tillsammans med mammans döda kropp.
De uppgrävda massgravarna gapar som djupa kratrar i landskapet. Överallt i den hårda, trampade jorden sticker tygbitar från offrens kläder upp . Försöker så gott det går att undvika att trampa på tygbitarna som sticker upp, eftersom det känns obehagligt och ovärdigt.
Här vid Killing Field finns nu ett minnesmärke över de två miljoner som dödats under Röda Khmerernas regim. Inne i detta minnesmärke finns dödskallarna av de 8 985 personer som grävts fram ur de 129 massgravar de hittat här på platsen.
Runt om i landet fanns många liknade anläggningar som tortyrfängelset Tuol Sleng och massagravarna vid Killing Field. Detta är bara den mest ökända anläggningen av dem alla, som också är bevarad för eftervärlden i syfte att vittna över vad som skedde i landet under Röda Khmerernas styre.
Vår guide var 14 år när allt detta skedde. Hon och hennes familj bodde i Phom Penh 1975 och blev deporterade ut på landet i närheten av Thailändska gränsen för att arbeta på fälten. Idag finns bara hon och hennes mamma kvar i livet. Resten av familjen avrättades av Röda Khmererna.
Fredag 19 Januar 2007 - Phnom Penh
Reise: Dreamtrip
Lat N 11° 32,28', Long E 104° 55,41'
Idag: 31 °C (87.8 °F)
Att försöka ta sig an Vietnamns ambassad på fastande mage var inte så smart. Ambassadfolk är ju vanligtvis jävligt tålamodsprövande. Så även i detta fallet.
Att ansöka om vanliga single entry turistvisum, var en rätt okomplicerad procedur. Visumen tar fyra dagar att processa och kostar 220 Skr per styck. Turistvisat är på trettio dagar, men det räcker inte för oss. När vi kommer till Hanoi får vi ansöka om en förlängning på 14 dagar. Den dagen den sorgen.
Just nu ser det ut som om vi har värre problem än så. På ambassaden satt ett anslag om att inga utländska fordon tillåts inresa i Vietnam. Vi fick stora frossan när vi såg detta. Får vi inte in bilen, så har vi verkligen skitit i det blå skåpet. Kina resan med fyra månaders förberedande pappersarbete och kanske 26 000 Skr, kan gå åt skogen på grund av detta.
Vi ifrågasatte anslaget om bilen. Berättade att vi varit på Vietnamns ambassad i Laos som hade sagt att det är OK att ta med bilen. Men det svaret fick vi först efter en del ringande och kontrollerande med diverse instanser. Dessutom så har Walter och Nicole, våra grannar från Agonda i Goa nyligen varit i Vietnam med bilen.
Ambassadtjänstemännen ignorerade fullkomligt dessa uppgifter och sade; ”Nej, ni får inte ta med bilen in!”. När vi försökte få tala med någon om saken blev de som vanligt väldigt irriterade och otrevliga.
Hjälp vad gör vi nu? Nu måste vi slå våra kloka huvuden ihop för att hitta en lösning på detta. Vi behöver få till en plan B, som kanske innefattar radikala ändringar i vår Kina resrutt. Har ingen aning om det överhuvudtaget går att göra några justeringar i resrutten, när processen är så här långt gången.
Men vi släppte att detta för att ta en titt på stan istället och vila hjärnan. Promenerade längs floden där alla restauranger och barer ligger. Tog oss en titt på Old Market och Central Market.
Plötsligt fick vi syn på en svenskregistrerad långåkarhoj. Kul tänkte vi, det är den enda svenska overlander vi sett på hela resan. Så vi hängde kvar för att kolla vem som var ägare till hojen. Då uppenbarar sig Kenneth från Gävle. Kenneth som är ett ex till vår kompis Anneli, det vill säga hon som kommer till Vietnam för att möta oss om tre veckor. Hur liten är världen egentligen? Av Anneli hade vi hört att Kennet skulle ta sig per motorcykel från Sverige till Thailand under vintern. Mer än så visste vi inte. Helt plötsligt så springer vi ihop med honom här i Phnom Penh. Kul!
Idag: 31 °C (87.8 °F)
Att försöka ta sig an Vietnamns ambassad på fastande mage var inte så smart. Ambassadfolk är ju vanligtvis jävligt tålamodsprövande. Så även i detta fallet.
Att ansöka om vanliga single entry turistvisum, var en rätt okomplicerad procedur. Visumen tar fyra dagar att processa och kostar 220 Skr per styck. Turistvisat är på trettio dagar, men det räcker inte för oss. När vi kommer till Hanoi får vi ansöka om en förlängning på 14 dagar. Den dagen den sorgen.
Just nu ser det ut som om vi har värre problem än så. På ambassaden satt ett anslag om att inga utländska fordon tillåts inresa i Vietnam. Vi fick stora frossan när vi såg detta. Får vi inte in bilen, så har vi verkligen skitit i det blå skåpet. Kina resan med fyra månaders förberedande pappersarbete och kanske 26 000 Skr, kan gå åt skogen på grund av detta.
Vi ifrågasatte anslaget om bilen. Berättade att vi varit på Vietnamns ambassad i Laos som hade sagt att det är OK att ta med bilen. Men det svaret fick vi först efter en del ringande och kontrollerande med diverse instanser. Dessutom så har Walter och Nicole, våra grannar från Agonda i Goa nyligen varit i Vietnam med bilen.
Ambassadtjänstemännen ignorerade fullkomligt dessa uppgifter och sade; ”Nej, ni får inte ta med bilen in!”. När vi försökte få tala med någon om saken blev de som vanligt väldigt irriterade och otrevliga.
Hjälp vad gör vi nu? Nu måste vi slå våra kloka huvuden ihop för att hitta en lösning på detta. Vi behöver få till en plan B, som kanske innefattar radikala ändringar i vår Kina resrutt. Har ingen aning om det överhuvudtaget går att göra några justeringar i resrutten, när processen är så här långt gången.
Men vi släppte att detta för att ta en titt på stan istället och vila hjärnan. Promenerade längs floden där alla restauranger och barer ligger. Tog oss en titt på Old Market och Central Market.
Plötsligt fick vi syn på en svenskregistrerad långåkarhoj. Kul tänkte vi, det är den enda svenska overlander vi sett på hela resan. Så vi hängde kvar för att kolla vem som var ägare till hojen. Då uppenbarar sig Kenneth från Gävle. Kenneth som är ett ex till vår kompis Anneli, det vill säga hon som kommer till Vietnam för att möta oss om tre veckor. Hur liten är världen egentligen? Av Anneli hade vi hört att Kennet skulle ta sig per motorcykel från Sverige till Thailand under vintern. Mer än så visste vi inte. Helt plötsligt så springer vi ihop med honom här i Phnom Penh. Kul!