Onsdag 30 Desember 2009 - Marrakesh
Reise: Jul i Marrakech
Äntligen har jag fått uppleva det magiska med tadelakt. Efter att ha läst om det otaliga gånger i allt ifrån inredningstidningar till romaner får jag äntligen stifta dess bekantskap. Och det är precis så glatt och vackert som det beskrivits, ser ut som marmor faktiskt. Och det är ju inte så konstigt, eftersom tadelakt är en smart mix av bland annat kalkputs och marmorpulver, och som sedan det applicerats putsats för hand för att uppnå just den där glatta, hårda och vattentäta ytan. Ofantligt vackert är det, och mjukt och skönt mot kinden känns den.
Sa jag glatt? Insmord från topp till tå med arganolja glider jag som en ål mot kanten av hammambritsen men med en akrobatisk rörelse lyckas jag landa med rätt sida upp. Innan jag hämtat mig från chocken träffas jag av en stenhård våg vatten som får mig att kippa efter luft. Medan jag kämpar för att återfå andan får min fångvårdare in ytterligare två fullträffar med hinken. ”Tourne!” kommenderar hon barskt och jag trippar blint 180 grader på plats. ”Lavez!” får mig att försiktigt lyfta handen och röra vid håret. Jag har fått en deciliter schampo i mitt kortkorta hår och det tar 10 hinkar innan allt är borttvättat. ”Bien?” och ”Voulez rester?” får positiva svar och snart är jag ensam i värmen. Försiktigt lägger jag mig ner på den förrädiskt hala ytan och försvinner bort i dimman.
Sa jag glatt? Insmord från topp till tå med arganolja glider jag som en ål mot kanten av hammambritsen men med en akrobatisk rörelse lyckas jag landa med rätt sida upp. Innan jag hämtat mig från chocken träffas jag av en stenhård våg vatten som får mig att kippa efter luft. Medan jag kämpar för att återfå andan får min fångvårdare in ytterligare två fullträffar med hinken. ”Tourne!” kommenderar hon barskt och jag trippar blint 180 grader på plats. ”Lavez!” får mig att försiktigt lyfta handen och röra vid håret. Jag har fått en deciliter schampo i mitt kortkorta hår och det tar 10 hinkar innan allt är borttvättat. ”Bien?” och ”Voulez rester?” får positiva svar och snart är jag ensam i värmen. Försiktigt lägger jag mig ner på den förrädiskt hala ytan och försvinner bort i dimman.
Tirsdag 29 Desember 2009 - Marrakesh
Reise: Jul i Marrakech
Vi har varit på matlagningskurs. Maken har lärt sig göra en kycklingtagine, sardiner i sås och småkakor. Själv har jag lärt mig den ädla konsten att gröpa ur morötter och att blanda en grym chermoula. Vi hittade kursen på nätet och bokade ett par veckor i förväg. Det finns många matlagningskurser i Marrakech så det är bara att välja och vraka, men vi valde Gemmas kurs eftersom vi först skulle besöka marknaden för att handla ingredienserna. Vi samlas på Café France vid Djema el Fnaa för att träffas och ta en kaffe innan vi börjar. Vi är en internationell skara på åtta personer från Holland, Australien, Canada, Italien, Sverige, USA, och Pakistan, och alla ska vi laga marockanskt! Vi delas upp i två grupper och varje grupp får shoppinglista, väska och plånbok. Jag får lära mig hur man handlar grönsaker och kyckling. På grönsaksmarknaden hukar jag framför mannen som sitter mitt i ett fält av zucchini och morötter. Han sträcker mig en liten plastkorg och jag börjar plocka. När jag är klar räcker jag honom korgen och säger hur många kilo jag vill ha. Han lägger korgen på den lilla vågen framför sig, lägger i kilovikten, slänger i ett par extra morötter och voilá, jag sträcker fram mina pengar. På kycklingmarknaden är det litet kärvare. Jag pekar ut hönan jag tycker ser mest självmordsbenägen ut och vänder mig sedan diskret om innan de vrider nacken av henne. En halvtimme senare är buren tom, och min höna nackad, plockad och ligger snällt och väntar på mig i en plastpåse. Jag betalar och lägger henne i shoppingväskan.
Mandag 28 Desember 2009 - Marrakesh
Reise: Jul i Marrakech
Jag har inget körkort men det verkar inte spela någon roll när vi kör i 80 knyck på väg hem efter en halvdagsutflykt. Det har regnat ordentligt för ett par dagar sedan och vi som lekt i leran är rejält nedstänkta - vem kunde ana att det skulle vara så roligt att köra quad? Jag känner mig som tioåringen som varje dag i full karriär slängde sig nedför slänten med cykeln och allting skahahahahkakaaaarrrrr......nedför slänten, ned i diket... och ...hopp upp på vägen igen. Jag flyyyyyyyyyyyyyyger!
Søndag 27 Desember 2009 - Marrakesh
Reise: Jul i Marrakech
Norr om Djema el fnaa ligger soukerna tätt inpå varandra, liksom omkullkastade i gränderna. Innan avresan planerade jag att gå vilse här och lycksalig irra omkring i timtal, men maken har en inbyggd GPS och jag förhindras dagligen att uppnå detta shoppingnirvana. En dag lyckas vi i alla fall gå vilse ett tag. Vi har tagit oss förbi smyckes- och toffelsoukerna, förbi kryddorna och grönsakerna och är egentligen på väg till Musée de Marrakech och Ali Ben Youssef-moskéen, när vi tar en felaktigt sväng och har plötsligt ingen aning om var vi är. Området svärmar av pojkar i en viss ålder med lömskt sinnelag. ”Den vägen är stängd!” ”Torget är ditåt!” Allt uttalat triumfatoriskt så som om de just vunnit högsta lottvinsten. Vi går stoiskt vidare. Mycket intresserade av återvändsgränder. Mnn, skriver en bok i ämnet. Vi möter ett annat utländskt par med egna barn i släptåg. Lika förvirrade. Jag ser en skylt, en öppen dörr, vad som verkar vara ett galleri. Lättade går vi in i den svala entrén till vad som visar sig vara Maison de la Photographie – en privat samling originalfotografier tagna i Marocko i slutet av 1800 och början av 1900-talet. Muséet har ett litet café på taket, och vi sjunker ned med var sin mint-te på dessa omöjligt små pallar. Förundrade ser vi på originalfoton tagna av en gång kända fotografer och äventyrare, och det slår mig att allt är så mycket vackrare utan satellitdiskar.
Lørdag 26 Desember 2009 - Marrakesh
Reise: Jul i Marrakech
Vi hade en lång lista över presenter som skulle inhandlas eftersom vi flytt familjen och lämnat den att fira julen utan oss. Naturligtvis skulle de ha julklappar, och handen på hjärtat – det roligaste är ju ändå att under mörka kvällar konspiratoriskt sitta böjd över små papperslappar och i hemlighet förhandla om olika julklappsförslag. Nej, pappa kan inte få några babouches, speciellt de med spetsig tå, du vet hur han snavar hela tiden! I andanom ser vi pappa tumla nedför trappan (inte första gången) och stryker alla fotbeklädnader till förmån för en djellaba. Visserligen har vi redan lovat honom en kaftan, men det måste bli en djellaba. De är mer praktiska eftersom de har huva, och det är ju dragit i kåken i Norrland. Sagt och gjort. Vi ger oss iväg på jakt efter en snubbelfri djellaba.
Han får en grön, och jag passar på att köpa en röd till mig själv. Försäljaren tycker det är ett UTMÄRKT val. Grönt är Marockos färg, förklarar han, och alltså ett UTMÄRKT var för var herre i mogen ålder. Vid 85 får man förmoda att han passerat denna magiska gräns. Mitt röda val är han mer osäker inför, trots allt är det ju en mansdjellaba. Men jag står på mig och får mitt efterlängtade röda tält nedvikt och nedstoppat i en platspåse. Maken köper gula babouches till sig själv och sin pappa. De för utomhusbruk har en hård lädersula medan innetofflorna har mjuk sula, får vi veta. Pappan sliter hårt på sina tofflor så trots att de skall användas inomhus, köper vi utomhusbabouches till honom. Det finns en hel marknad för bara babouches. Varje överlastad butik är ett smycke i sig, men för mig är varje butik ett svart hål med en dragningskraft som skulle ha gjort Newton förlägen. Vi (jag) sugs in i butik efter butik på jakt efter den perfekta babouchen. Naturligtvis finns de i en liten hörnbutik, bara ett par steg från där jag slutligen gjort mitt stolta inköp av ett par mörkröda inomhusbabouches med spetsig tå och paljetter. Jag är för stolt för att köpa ett andra par, trots att de är oförskämt billiga.
Han får en grön, och jag passar på att köpa en röd till mig själv. Försäljaren tycker det är ett UTMÄRKT val. Grönt är Marockos färg, förklarar han, och alltså ett UTMÄRKT var för var herre i mogen ålder. Vid 85 får man förmoda att han passerat denna magiska gräns. Mitt röda val är han mer osäker inför, trots allt är det ju en mansdjellaba. Men jag står på mig och får mitt efterlängtade röda tält nedvikt och nedstoppat i en platspåse. Maken köper gula babouches till sig själv och sin pappa. De för utomhusbruk har en hård lädersula medan innetofflorna har mjuk sula, får vi veta. Pappan sliter hårt på sina tofflor så trots att de skall användas inomhus, köper vi utomhusbabouches till honom. Det finns en hel marknad för bara babouches. Varje överlastad butik är ett smycke i sig, men för mig är varje butik ett svart hål med en dragningskraft som skulle ha gjort Newton förlägen. Vi (jag) sugs in i butik efter butik på jakt efter den perfekta babouchen. Naturligtvis finns de i en liten hörnbutik, bara ett par steg från där jag slutligen gjort mitt stolta inköp av ett par mörkröda inomhusbabouches med spetsig tå och paljetter. Jag är för stolt för att köpa ett andra par, trots att de är oförskämt billiga.
Torsdag 24 Desember 2009 - Marrakesh
Reise: Jul i Marrakech
Jag kan inte hjälpa det men så snart jag kommer ut på Djema el Fnaa går jag omkring och fnittrar för mig själv som en smått galen kvinna. Allt finns där, ormtjusarna, gnawamusikerna, sagoberättarna, hennamålarna, vattenförsäljarna, aporna, och över detta - ett täcke av trummor och ghitaflöjter, och det är givetvis helt omöjligt att inte bli hänförd. Gång på gång, dag efter dag.
Søndag 11 Oktober 2009 - New York
Reise: NYC revisited
When I moved to New York in the late 80's, one of the first things I had to do was to get a telephone line. I headed up to what was the New York Telephone buildning on East 13th street. The lines were long and gray and oh, so slow. When you have to spend the better part of the day standing in a line like that, you either languish on your own, or try to make some friends. Are you nice enough, the person in front of you will save your spot when you make a deli- or bathroom run, or even better, invite you to share their packed lunch. Behind me was a couple that spoke no english, but in front of me there was this russian family with a son that spoke some english. We immediately struck up conversation and at the end of the day we had swopped our first phone numbers. A few days later I get a phone call from my new found friends. I am invited to their house for dinner - would I come? I am a sucker for everything foreign and have never met any russians earlier. I immediately accept the invitation.
A few days later I am greeted by the son as I arrive to what must have been Brighton Beach or Sheepshead Bay subway station. We walk to the apartment in an adjacent complex where we meet the rest of the family. As we enter the building I am overcome by all sorts of wonderful smells of boiling pots, and immediately feel at home. I have yet to learn how to cook and I appreciate every time I eat a real homecooked meal. This proves to be a real treat. I remember sitting around the table, plastic covered chairs, pink table cloth, the mother with her big russian bleach blond hairdo and me gulping down my very first real bortsch. I don't remember the conversation much, but although it definitely was a struggle we had lots of laughs and it was a wonderful evening.
Since then, I've made many russian friends and had many more wonderful russian eating experinces. I so wished to re-visit this part of the city, so of course we had to come down to what is called Odessa by the sea.
Being a sunday, the boardwalk was packed with people. The older generation occupying the seats facing the wonderful stretch of sandy beach, women with stern faces and hats and men playing chess. Now, eating out in one of the restaurants along the boardwalk is not a budget travellers option so we continued along the boardwalk all the way to Coney Island and instead had the must have frank at Nathans. These days I make a killer bortsch myself.
A few days later I am greeted by the son as I arrive to what must have been Brighton Beach or Sheepshead Bay subway station. We walk to the apartment in an adjacent complex where we meet the rest of the family. As we enter the building I am overcome by all sorts of wonderful smells of boiling pots, and immediately feel at home. I have yet to learn how to cook and I appreciate every time I eat a real homecooked meal. This proves to be a real treat. I remember sitting around the table, plastic covered chairs, pink table cloth, the mother with her big russian bleach blond hairdo and me gulping down my very first real bortsch. I don't remember the conversation much, but although it definitely was a struggle we had lots of laughs and it was a wonderful evening.
Since then, I've made many russian friends and had many more wonderful russian eating experinces. I so wished to re-visit this part of the city, so of course we had to come down to what is called Odessa by the sea.
Being a sunday, the boardwalk was packed with people. The older generation occupying the seats facing the wonderful stretch of sandy beach, women with stern faces and hats and men playing chess. Now, eating out in one of the restaurants along the boardwalk is not a budget travellers option so we continued along the boardwalk all the way to Coney Island and instead had the must have frank at Nathans. These days I make a killer bortsch myself.
Lørdag 10 Oktober 2009 - New York
Reise: NYC revisited
Eric Ferrara is the great, great guy that besides authoring the book "A Guide to Gangsters, Murderers and Weirdos of New York City's Lower East Side" (http://gmwbook.com) also is the founder of the Lower East Side History Project as well as one of its' extraordinarily engaging guides.
The Lower East Side History Project is a non-profit organization with a dedicated mission to research about, document and preserve the all to fast disappearing history of the greater Lower East Side. Besides an exellent historical database accessible through their website, they offer walking tours in the area. The professional and NYC licensed guides are dedicated community members, authors, educators and historians - all native or veteran New Yorkers.
The guides are specialists in each of their areas, and let me tell you - I have never listened with bigger ears. I knew that Allen Ginsberg lived around the corner from my apartment, but Bugsy Siegel, Al Capone, Lucky Luciano and John Gotti? Places I had passed by a hundred times that had been headquarters for all kinds of sordid events, and the original adress for the Black Hand in Little Italy is the place where I now can go shopping for a handbag. These tours are real gems!
I had really dreaded going back to East Village, so much is changed and it now mostly feels like a large college frat party, instead of the alternative artist- and activist place it once was. Or maybe I should have said had become? From a historic point of view I learn that this change is just part of the cycle, as this area has always been under constant change, and trying to freeze time will just make for a dead place. But still - some of the history HAS to be preserved as we otherwise will forget. We need to know where we come from in order to know who we are and where we are going, isn't that so? A 20 year old russian immigrant Clara Lemlich speaking at Cooper Union made 20.000 women garment workers go on strike, an event that gave womens suffrage and workers rights a momentum forward. Historical events forming the world I live in have happened on my very doorstep. I should know this. I am a woman and a worker. Going back became more of an empowerment than a silly trip down memory lane. I am happy I came back. Using the Village as a measuring tool I can also see I have grown. I have changed. Thank God!
Lower East Side History Project website
http://www.leshp.org/index.php?option=com_content&view=frontpage&Itemid=1
The Lower East Side History Project is a non-profit organization with a dedicated mission to research about, document and preserve the all to fast disappearing history of the greater Lower East Side. Besides an exellent historical database accessible through their website, they offer walking tours in the area. The professional and NYC licensed guides are dedicated community members, authors, educators and historians - all native or veteran New Yorkers.
The guides are specialists in each of their areas, and let me tell you - I have never listened with bigger ears. I knew that Allen Ginsberg lived around the corner from my apartment, but Bugsy Siegel, Al Capone, Lucky Luciano and John Gotti? Places I had passed by a hundred times that had been headquarters for all kinds of sordid events, and the original adress for the Black Hand in Little Italy is the place where I now can go shopping for a handbag. These tours are real gems!
I had really dreaded going back to East Village, so much is changed and it now mostly feels like a large college frat party, instead of the alternative artist- and activist place it once was. Or maybe I should have said had become? From a historic point of view I learn that this change is just part of the cycle, as this area has always been under constant change, and trying to freeze time will just make for a dead place. But still - some of the history HAS to be preserved as we otherwise will forget. We need to know where we come from in order to know who we are and where we are going, isn't that so? A 20 year old russian immigrant Clara Lemlich speaking at Cooper Union made 20.000 women garment workers go on strike, an event that gave womens suffrage and workers rights a momentum forward. Historical events forming the world I live in have happened on my very doorstep. I should know this. I am a woman and a worker. Going back became more of an empowerment than a silly trip down memory lane. I am happy I came back. Using the Village as a measuring tool I can also see I have grown. I have changed. Thank God!
Lower East Side History Project website
http://www.leshp.org/index.php?option=com_content&view=frontpage&Itemid=1
Fredag 9 Oktober 2009 - New York
Reise: NYC revisited
BL 20 september 12:28
My birthday is coming up and I would like to celebrate it with you guys! Would like to meet up for dinner and/or drinks on saturday. What do you say? Big hugz!
E 23 september 03:18
¡¡¡¡¡FELICIDADES!!!!! But of course, what an honor. I'll get the restaurant list going to give you guys something interesting to choose from. Love you!
BL 23 september 09:43
Dearest E - what an eccelllent idea! I cannot say how much I have missed you guys! this will truly be a night to remember.
E 29 september 05:37
Ok. J and I have some ideas where to go but it's ultimately up to you dear, if you don't see anything on this list we'll keep on looking. Tons of options, we've been to some and want to try the others.
HIGH END
Babbo (always amazing food and wine, I love this NY classic!) http://www.babbonyc.com
Budakan (trendy, never been) http://www.buddakannyc.com
Perry Street (very nice, quiet but hip, lovely food) http://www.jean-georges.com/
Il Mulino (never been, sounds good). http://www.ilmulino.com/
MEDIUM END
Balthazar (always great) http://www.balthazarny.com
The EU (gastro pub scene). http://www.theeunyc.com/
SMALL. BUT GREAT
Prune (awesome food) http://www.prunerestaurant.com/
John Dory (the latest, sooo want to go) http://thejohndory.com/
The recipe and Little Owl (hipsterland) http://thelittleowlnyc.com/
NO RESERVATION BUT WORTH THE 1.5 HOUR WAIT!
Blue Ribbon Sushi (famous amongst famous celebs, I love it) http://www.blueribbonrestaurants.com/rests_sushi_man_main.htm
Spotted Pig (same people as John Dory, one of my all time favorites) http://www.thespottedpig.com/
Momofuku (I never been to a David Chang resto, this might be the time) http://www.momofuku.com/
Then you have all the famous joints, but maybe those are just for the two of you.
Let me know we need to make reservations asap.
Un beso enorme, E
BL 29 september 11:30
Whoaaaaaah! Amazing! I had a quick look on some of the menues and I REALLY need to go through all of then tonight. And God - I'm hungry - and I already had breakfast!
BL 3 october 15:38
Yes! We have decided for BALTHAZAR! Should we say around 8-ish? Can you take care of the reservations? I will try to call C since I haven't heard from her yet... maybe you can talk to her? Besos!
BL (to other recipient) 11 october 14:21
The place was GREEEEEEEEEEEEAT. One of top ten eats in my life. Seriously. Have to go back.
My birthday is coming up and I would like to celebrate it with you guys! Would like to meet up for dinner and/or drinks on saturday. What do you say? Big hugz!
E 23 september 03:18
¡¡¡¡¡FELICIDADES!!!!! But of course, what an honor. I'll get the restaurant list going to give you guys something interesting to choose from. Love you!
BL 23 september 09:43
Dearest E - what an eccelllent idea! I cannot say how much I have missed you guys! this will truly be a night to remember.
E 29 september 05:37
Ok. J and I have some ideas where to go but it's ultimately up to you dear, if you don't see anything on this list we'll keep on looking. Tons of options, we've been to some and want to try the others.
HIGH END
Babbo (always amazing food and wine, I love this NY classic!) http://www.babbonyc.com
Budakan (trendy, never been) http://www.buddakannyc.com
Perry Street (very nice, quiet but hip, lovely food) http://www.jean-georges.com/
Il Mulino (never been, sounds good). http://www.ilmulino.com/
MEDIUM END
Balthazar (always great) http://www.balthazarny.com
The EU (gastro pub scene). http://www.theeunyc.com/
SMALL. BUT GREAT
Prune (awesome food) http://www.prunerestaurant.com/
John Dory (the latest, sooo want to go) http://thejohndory.com/
The recipe and Little Owl (hipsterland) http://thelittleowlnyc.com/
NO RESERVATION BUT WORTH THE 1.5 HOUR WAIT!
Blue Ribbon Sushi (famous amongst famous celebs, I love it) http://www.blueribbonrestaurants.com/rests_sushi_man_main.htm
Spotted Pig (same people as John Dory, one of my all time favorites) http://www.thespottedpig.com/
Momofuku (I never been to a David Chang resto, this might be the time) http://www.momofuku.com/
Then you have all the famous joints, but maybe those are just for the two of you.
Let me know we need to make reservations asap.
Un beso enorme, E
BL 29 september 11:30
Whoaaaaaah! Amazing! I had a quick look on some of the menues and I REALLY need to go through all of then tonight. And God - I'm hungry - and I already had breakfast!
BL 3 october 15:38
Yes! We have decided for BALTHAZAR! Should we say around 8-ish? Can you take care of the reservations? I will try to call C since I haven't heard from her yet... maybe you can talk to her? Besos!
BL (to other recipient) 11 october 14:21
The place was GREEEEEEEEEEEEAT. One of top ten eats in my life. Seriously. Have to go back.
Fredag 9 Oktober 2009 - New York
Reise: NYC wedding
Bon appetit!
