Gullsings blogg

På eftermiddagen var vi på julmarknaden på Fredriksdal. Det var massor av folk och trångt. Där finns det alltid en mängd med försäljningsbodar och man säljer allt mellan himmel och jord. Det finns både mat och hemslöjdsprodukter.

När vi kom dit var det lite grått, men ändå fortfarande ljust ute. Vi som har årskort fick gå in genom en särskild ingång, men de betalande gick genom huvudingången.

Först gick vi mot Kulturmagasinet och på vägen dit hittade vi nån som sålde bland annat Spettkaka. Eller som det heter på skånska Spittekaga. Nästa stånd hade kanderade äpplen bland sina varor.

Inne på Kulturhuset fanns det mat av många slag. Där köpte vi rökt korv (rögad korv) och stiltonost. Det var trångt både när vi skulle gå in och när vi gick ut. Man fick trängas i en smal dörr med både folk och fä, tänkte jag säga. Man tar ju med sina vovvar hit, även när det är mycket folk. Barnvagnar i mängder var det också, så det var verkligen inte lätt att komma förbi.

Sen gick vi in i ett hus, där det visades hemslöjd. När vi kom ut därifrån gick vi vidare och följde grusgångar, som hade marschaller utsatta på sidorna. Det fanns en hel del bodar på vägen. Vid det här laget hade det blivit mörkt ute, så det blev svårt att se var man gick.

Så småningom kom vi till där huvudbyggnaden ligger, dvs. Herrgården. Där stod det en jättelång kö, så vi tyckte inte att vi ville stanna för att gå in där. Då tog vi vägen längs en gång, som hade ljusinstallationer, men det var jättesvårt att se var man gick för gången var inte markerad med nåt ljus. Sen kom vi mot utgången, där träden hade fått massor av lampor. Så gick vi "him till vårt lilla him där himma".

Läs det här inlägget på http://www.kalimera.se och läs följande brev. Resebrev med tragik. Det gör att man tänker efter och lyckönskar sej själv, att man kan turista i världen utan efteräkningar.

När klockan var 16,18 tittade jag bland mina besökare och såg då, att det var 5999 personer, som hade varit inne på min sida. Jag behöll sidan framme, men tittade på bildkommentarerna under tiden.

Så gick jag tillbaka till "besöken" och tittade igen klockan 17,04. Då hade jag plötsligt fått 6005 besökare. Jag hade två flikar öppna på RG, men hade inte vett att uppdatera besökssidan.

Sista besökaren, som visades första gången var Femtiplus (5999) och första redovisade besöket var Rommetorp

Jag hade ju tänkt att eventuellt gratulera, men det gick ju åt skogen. Det kunde ju ha varit Rommetorp, men det stämmer kanske inte alls.
Jag är väldigt glad i alla fall.

Gilla

I dag den 22 oktober 2008 har jag gjort ett tillägg i den här resan. Tillägget består av tips på vad för utflykter förutom till Pamukkale man kan göra. Resan gjorde vi 1998, så det är absolut inte det mest aktuella, som finns. Men det kan kanske vara av intresse i alla fall. Albumet har adressen http://www.reseguiden.se/forum/resor/311 om du är intresserad.

Den här dagen gick B. ner till poolen före mej. Jag låg kvar i sängen och läste ett tag till. När jag kom ner pratade och skrattade B. med en handikappad man med rollator, som vi hade uppmärksammat tidigare.

Han satt alldeles intill oss nån dag tidigare och skulle förflytta sej, sin rollator och en plaststol, som han hade tagit med sej från serveringen, för att sitta lite bekvämare. När han krånglade sej förbi och var på väg trillade hans handduk och något mer ner på marken. Jag for upp och frågade honom: "Can I help you?" "Yes thank you." Jag tog hand om handduken och gav till honom. Stolen klarade han själv sa han. Så satte han sej på plaststolen och jag skulle gå tillbaka till min plats. Då fick jag syn på en guldklocka intill. Den tog jag upp och frågade om den var hans. "Oh, yes Thank you." Att jag pratade engelska med honom berodde på att det fanns så många finnar på hotellet.

Det visade sej att han och B. hade kommit i samtal med varandra om varifrån dom kom. "Jag är dansk från början och har bott i Norge, men nu bor jag i Helsingborg på XXX-gatan". B. baxnade och sa: "Det gör vi också. Känner du till XXX-puben?" "Ja, jag bor där." "Men det gör ju vi också."

Det visade sej alltså, att vi var grannar i samma fastighet, som har fyra ingångar. Vi har bott där i 7 år och han och hans hustru har bott där i 34 år. Vi hade inte lagt märke till varandra tidigare. Så liten världen är. OBS! Detta var alltså efter tre veckor på Rhodos och det var näst sista dagen. Han gick så småningom och vi solade vidare och simmade ett tag.

Dagen efter reste vi alltså hem efter tre veckor nere på Rhodos.

Sen vi har kommit hem har vi träffat honom och hans hustru. Nere på Rhodos var han ensam, för hustrun orkade inte följa med på resan.

När vi hade varit på stället i precis en vecka och var på väg ut för att äta på kvällen, hörde vi ett Tarzanvrål från ingången till hotellet. Jag reagerade omedelbart, för det är B., som brukar hojta så. Det var vår kompis L. (man) från Helsingborg, som fick syn på oss. Hans sambo K. (kvinna) var vid receptionen, så hon hade inte sett att vi kom ut från hissen.

Vi har samma resesäljare, så de hade fått reda på var vi bodde och skulle överraska. Jag hade ändå frågar bara nån dag innan vi reste, om de inte skulle komma. Vi vet att han L. gillar Rhodos, så vi tänkte kanske? Nej då. Det skulle dom inte. De lyckades hålla masken, så vi trodde dom.

Men de skulle bo på ett annat hotell, men följde oss till Helenas, där vi brukade gå och äta deras goda mat. Det blev nästan deras favorit också. Det var inte första gången de hade följt oss på resor, som vi inte skulle veta om. Ha, ha. ;-)

Jag har gett mej på att lägga in den här gamla bloggen till resan vi gjorde till Rhodos i september. Den skrev jag när vi precis hade köpt resan. Det kan kanske vara kul, att läsa om våra gamla minnen från förra gången vi var där. Jag har alltså fuskat med datumet. Fy skäms!!!!

I dag var vi på Resia och bokade en resa till Rhodos stad i maj-juni. Den resan blir istället för vår Kosresa som gick om intet i höstas. Vi ska bo på hotell Agla, som ligger bra till, enligt B. Han bodde där en gång på -70-talet.

Vi var på Rhodos tillsammans 1981. Då bodde vi på hotell Konstantin i närheten av Mandrakihamnen. På den tiden var det mest sol och bad, som gällde. I dag kommer vi att titta närmare på museer och dylikt också.

Ett par roliga händelser kan jag berätta från den gången.

B. fick för sig en dag, att vi skulle hyra varsin vespa och köra ut utanför stan och ner mot Lindos. Han var envis, att vi skulle ha varsin vespa, men jag hade ju överhuvudtaget inte kört en moped ens en gång i hela mitt liv. Hans vilja vann, så vi hyrde två automatväxlade vespor. Den vespan, som jag fick som min, hoppade till för varje gång, som den växlade upp i en högre växel. Det kändes verkligen obehagligt. B skulle köra i förväg för att visa vägen. Jag såg inte vart han tog vägen, för han hade kört in på en parkering, för att jag skulle träna där ett tag, innan vi skulle fortsätta. Han fick syn på mig och ropade, så jag styrde in dit. Jag berättade för honom, att vespan hoppade och då bytte vi fordon.

Sen körde vi ut genom stadsporten och skulle ut på landet. B visste ju vägen, sa han, så han körde till höger upp i en liten gata. Där kom han underfund med att det var fel, så han vände på en femöring och det skulle jag också göra. Men, det kunde inte jag utan körde rakt in mellan hjulet och hjulhuset i en parkerad bil med framhjulet på vespan och där satt jag fast. När jag sen skulle backa ut gjorde jag fel och gasade, så jag åkte bara längre in i hjulhuset på bilen. B skrattade så han tjöt. Jag kom så småningom underfund med hur jag skulle göra och kom därifrån med blotta förskräckelsen.

Men vi kom inte till Lindos utan till bland annat Anthony Quinns bay. Det var en rätt brant backe ner till stranden. Backen var bara grusbelagd, så den var svår att komma ner för och även upp igen. Vi hade beställt en frukostkorg med oss från hotellet, så vi åt goda grejor där. Det var bland annat frukt och andra godsaker. Vi fick sen dra våra vespor upp för backen, så brant var den.

Senare längre ner mot Lindos, tog vi till vänster mot en ny strand genom oliv- och fruktodlingar. Det var en mycket fin strand. Falirakistranden hette den visst och vi badade och hade det skönt. Det ar nästan ingen där förutom vi två. Så kom det en utflyktsbåt med massor av passagerare, så vi snodde oss upp till tavernan, som låg vid stranden, innan de hann dit. Där beställde vi varsin sjötunga med sallad till. Vi drack en ½-flaska Lindos vitt vin till maten.

Ytterligare ett minne: Receptionen var mycket stor och pampig på hotellet. Vid ett tillfälle fick jag bråttom till toaletten, när vi kom utifrån, så jag gick ner för trapporna till källarvåningen, där toaletterna låg. När jag gick upp för trappan igen, såg jag att B just gömde sig bakom en av pelarna. Jag gick rakt fram och slog båda armarna runt pelaren, för att krama om honom. Det var bara det, att bakom pelaren stod inte bara B utan en jättestor kaktus också. Mina händer hamnade alltså mitt i kaktusen, så jag fick massor av taggar i mina händer. De gick inte bort på flera dagar, utan jag fick plocka taggar flera dar i rad. Det stacks ordentligt. Men vi fick oss ett riktigt gott skratt.

B slog vad med mig en gång att han skulle komma först upp på rummet, så vi tog varsin hiss upp. När han kom upp, satte han sig utanför vårt rum och lutade sig mot dörren och väntade på mig. Han kunde inte begripa varför jag aldrig kom. Men plötsligt öppnades dörren bakom honom och en dam klev ut. Han hade åkt upp en våning för lite. Ja, vi har alltid roligt på våra resor, för det händer nästan alltid helt oväntade saker.

Hälsningar från Gilla

Jag glömde berätta att B.s dotter med familj var nere på resa till Australien. När han berättade för henne, sa hon att hon hade minsann varit ombord på Götheborg. De var i Bangkok och fick syn på en massa japaner med svenska flaggor i händerna. Naturligtvis blev de nyfikna och följde efter dom och kom faktiskt ombord på skeppet.

Oj då. Jag trodde att jag hade koll, så jag kunde berätta om, när jag fick nästa tusental besökare på min sida. Det har ju varit avbrott på sajten ett par timmar ikväll, så när jag kunde komma in igen, tittade jag vad det stod om besökarantalet. Jag kopierade vad det stod:

Här kan du se vilka medlemmar som har besökt din sida.

Antal unika besökare: 5007

Jag missade alltså den 5000de besökaren.

Tack alla som har besökt mej. Jag är jätteglad.

Gilla

Under 1310-talet, då Skåne fortfarande var danskt började man bygga om en gammal borganläggning och det skulle få ett nytt torn. Det är det som idag kallas för Kärnan. På den tiden fanns det ingen huvudstad i Danmark, så kungarna flyttade runt till olika borgar. Därför byggde man Kärnan både som vakt- och försvarstorn och som bostad åt kungen och hans män.

Utanför Kärnan kan man fortfarande se rester av rundborgen, som fanns under den tiden. Det kallades för Helsingborgs slott och den ursprungliga bebyggelsen låg också ovanför landborgen.

När Skåne blev svenskt 1658 ersatte man ringmuren med vallgravar, men de blev inte långlivade. Karl XI beslutade på 1680-talet att alla befästningar i staden skulle rivas, för att danskarna inte skulle kunna få fäste här igen.

I slutet på 1800-talet restaurerades Kärnan och återställdes till sitt ursprungliga skick, som man antog att det var. Restaureringen var klar 1894.

(Källa, den lilla skriften man får vid ingången till Kärnan)