Insaneapes blogg

Idag beger vi oss till, kanske det största skälet till att resan blivit av, Dufftown Highland Games.
Highland games är ett traditionellt event som har sina rötter i 1000-talet då man använde eventet för att plocka fram talanger inom olika områden, allt från underhållning hos dansare till snabbhet och uthållighet hos distanslöpare som kunde fungera som budbärare. Styrkemomenten var givetvis en viktig del för att hitta lämpliga soldater. Typiska event som man får se idag är höglandsdans, landsbygdslöpning, dragkamp, stockstöttning, kast med slägga mm.

Vi stannar först till och packar av våra bagage hos The Fernhouse Bank bed & breakfast där vi har två nätters övernattning bokat. Vi möts av Karen som mycket välkomnande visar oss till våra rum och förklarar lite kring området.

Vi bemöts i Dufftown av ett flertal Säckpipeband som vandrar spelandes genom stadens gator. De samlas i närheten av klocktornet och bildar där ett enat band därifrån de tillsammans leder besökarna till spelplatsen.
Väl vid spelplatsen rundar Säckpipebandet området ett par gånger medan vi avnjuter en Whiskey provning vid ett av Glen Fiddich besökartält.

Vi spenderar ett antal timmar med varierande väder innan vi till slut tvingas avbryta besöket då himlen verkligen öppnar upp sig för oss.

På kvällen tar vi del av restaurangen "A Taste of Speyside" där vi testar en tre-rätters meny som smakar fantastiskt gott.

Efter att ha blivit serverad frukost av världsmästarparet så beger vi oss öster ut till Craggan Outdoors. Här möter vi upp två instruktörer som leder oss vidare till vår nästa aktivitet. En 90-minuters tur på fyrhjulingar. Vi får inledningsvis köra en liten instruktionsbana innan vi ger oss ut på en åktur längs med oändlig bergsbygd.
Lagom till att vi avslutar aktiviteten så kommer regnet och vi har än en gång lyckats undvika det typiska skotska vädret. Rätt möra i benen så lämnar vi området och åker ner längs västsidan av Loch ness sjön. Vi stannar vid "Loch Ness exhibition centre" och tar del av den 5-delade utställningen som pågår under en timma. Trötta och utslitna från våran tidigare aktivitet lägger vi ner den tidigare planen att ta en båttur på sjön och åker istället tillbaka till vårat guesthouse i Inverness och vilar upp oss.

Vi äter middag på "The Steak Academy" i Inverness som erbjuder lite mer annorlunda kötträtter som t ex känguru. Vi testar även några lokala ölsorter och fortsätter sedan ut på stan för att testa några nya krogar.

Dagens stora aktivitet är en 4-timmars offroad safari där vi själva får möjlighet att köra en 4x4 Defender jeep.
Förmiddagen är dock oplanerad så vi passar på att besöka det närliggande Whiskey distilleriet Edradour. Edradour är det minsta destilleriet i Skottland och använder fortfarande gamla traditionella sätt att producera sin Whiskey.
Vi tar en rundtur som tar ca 1 timma och avslutar med att köpa varsin Whiskey flaska för reducerat pris i deras butik.

Vi fortsätter söderut och får chansen att besöka ytterligare en idegran. "The 5000 year old yew" är, som titeln avslöjar, en 5000 år gammal idegran som befinner sig på en mindre kyrkogård. Vi stannar till, tar åt oss av "upplevelsen" och fortsätter sedan till våran huvudpunkt på dagen, The Highland Safari.
Vi äter lunch, tittar på rådjuren som betar i hagen bredvid och sedan är det dags att aktivera sig.
Våran instruktör, Andy, möter upp oss och vi hoppar allihopa in i en Defender jeep och Andy tar oss till våran offroad miljö.
Inledningsvis så kliver vi ur bilen och går igenom terrängen tillsammans. Därefter får vi köra bilen efter bästa förmåga uppför, genom och nerför grov och brant terräng. Halvvägs igenom det hela tar vi en paus med Andy då han bjuder på kaffe och kaka.
Upplevelsen var uppskattad och vid hade extrem tur med vädret under hela äventyret.

Efter vi avslutat våran safari så kör vi norrut mot staden Inverness. Väl där checkar vi in på The Craigside Guesthouse. Till våran förvåning så visar det sig att hyresägarna Amy och Ewan MacDonald har ett stort curling intresse. Vi får snart reda på att Ewan's curling lag är de nuvarande världsmästarna i Curling. Intressant tyckte ett par av oss, några andra brydde sig kanske mindre om det hela.

Kvällen spenderar vi ute på en närliggande krog, "The Gellions" där det erbjöds sång och god öl.

Efter en fyllig frukost på The Lime Tree så vandrar vi genom Fort Williams handelsgata till tågstationen. Vi kliver på The Jacobite som är ett gammalt ånglok. Tåget och framför allt tågsträckan är känd från ett antal filmer, bland annat Harry Potter. En av vagnarna är en kupévagn som använts i Harry Potter filmerna och fungerar även som ett museum för fans av filmerna.

Tågresan tar oss till Mallaig som är en hamnstad. Här stannar vi i ett par timmar och passar på att äta lunch innan vi beger oss tillbaka till Fort William.

Från Fort William fortsätter vi öster mot Pitlochry i Perthshire. Här stannar vi en natt på The Moulin Inn där vi även passar på att äta middag i restaurangen.

Vi anländer runt kl 11 på Edinburgs flygplats. Vi tar oss ut till biluthyrningscentrumet och får snart plocka ut nycklarna till våran hyrbil, via Europcar.

Det är lite småläskigt med vänstertrafiken. Första chocken är förstås att sitta på höger sida i bilen. För att göra det lite lättare för oss så har vi bokat en bil med automatväxellåda.
Vi pluggar i gps enheten och ger oss ut på de Skotska vägarna.

Vi inleder resan med en dag fokuserad på den legendariske nationalhjälten William Wallace, internationellt känd från filmen Braveheart. Filmen är dock inte historisk korrekt men ger en övergripande och dramatisk känsla för den historiska hjälten.
Först på listan är Stirling där vi besöker den plats där det tidigare stod en träbro som hade hög betydelse år 1297 då Wallace och Morey besegrade engelsmännen där genom att sabotera bron. Idag är träbron ersatt med ett antal mer stabila broar.

Ifrån bron kan man se vår andra destination, The Wallace monument. Wallace monumentet är en hög byggnad som står på en kulle och erbjuder 246 trappsteg uppför en smal spiraltrapp hela vägen upp till toppen. Byggnaden innehåller en souveniraffär samt ett antal större rum med information och material kopplat till historien om Wallace. I ett av rummen kan man beskåda William Wallaces massiva tvåhandssvärd ståendes i en glasmonter.
Vi tar oss hela vägen upp där man kan överskåda hela Stirling.
På vägen ner så tar vi en längre väg kring omgivningen vilket vi senare ångrar då det är otroligt varmt på sina ställen. Vi har förberett oss på kyla och regn, inte sådan sommarvärme.

Vi fortsätter ner mot Glasgow och stannar till vid the Wallaces Well. En brunn som numera är omgiven av en T-korsning mitt på landsbygden. Vägen dit går bra tack vare våran gps men någon parkering finns inte i närheten. Vi stannar en bit därifrån på vägen och går ner till området kring brunnen.
Brunnen är historiskt viktig då det var här William Wallace njöt av sina sista sekunder av frihet. Här blev han förråd av en av sina landsmän och fångad av Engelsmännen.

Sista stoppet gör vi på William Wallaces födelseplats, i staden Elderslie. Här hittar vi the Wallace Yew. En idegran som enligt vissa historiker och legender planterades av William Wallace för över 700 år sedan. Vetenskapligt tyder det mer på att trädet är ca 300 år gammalt och vissa tror att trädet planterades när Wallace föräldrahem såldes runt år 1729. Tidigare fanns det en ek här som planterades av William Wallace men den föll i en storm år 1856.

Vi kör norrut och anländer mot kvällen i Fort William där vi spenderar en övernattning med middag på The Lime Tree hotell. Vår första middag i Skottland och den här restaurangen och hotellet håller hög klass. Vi får först njuta av varsin drink i ett "kartrum" medan vi inväntar hovmästaren som tar våran beställning. Snart därefter får vi förflytta oss in till restaurangen där vi serveras en fantastiskt god tre-rätters måltid. Rekommenderas om ni är i närheten!

Efter en frukost på caféet så sökte vi upp en bankomat för att ta ut kontakter till betalningen.
Vi tog farväl av Honfleur och körde den ca 2,5 timmar långa sträckan mot Beauvais flygplats strax utanför Paris.
Efter ytterligare irritation över Ryanair så var vi åter i luften och på väg hem mot den svenska vardagen.

Efter rekommendationer från ägarna på ”Arts in the Garden” så gjorde vi ett lunchstopp i den vackra och nästan sagolika lilla kuststaden Cabourg. Krishna hade jämfört området med en känsla av Disneyland och man förstod snabbt vad hon menade. Huset ser ut som gamla sagoslott.
Det var marknad i staden och jag passade på att köpa en mindre oljemålning.
Vi åt lunch på Casinot som ligger vid stranden och tog en glass på vägen tillbaka till bilen.

Vi begav oss ca en mil norrut längs kusten och stannade här för att bada på den härliga sandstranden som sträcker sig längs kusten. Lite avskräckta av alla maneter som flöt omkring blev det ett kortare dopp i havet. Maneterna verkade inte farliga men det kändes ändå lite olustigt då man inte var van med det hela.

Mot seneftermiddagen så körde vi de sista milen till sista nattens boende i hamnstaden Honfleur.
Honfleur är en helt otroligt vacker stad men kanske inte den bilvänligaste. Det är en stad förknippad med konst vilket snabbt uppfattas med alla gallerier och konstutställningar. Staden är dock kraftigt turistanpassad med massvis av restauranger och längst ner i hamnen ligger en lång strandpromenad bredvid en underbar naturpark.
Efter en oväntad liten åktur genom de tränga gatorna så fick vi parkera i en rätt brant backe ca 100 m från vårat boende. Vi hade inte fått någon klok uppfattning om själva boendet då det bokades via ett annat guesthouse på samma gata men det visade sig vara mycket över förväntan.
Bed and breakfast stället heter Le Fond de la Cour och var ganska nyligen renoverat. De har en stuga man kan hyra som ligger i deras lilla gröna trädgård samt ett flertal dubbelrum.
De driver även ett café som ligger runt hörnet där man får avnjuta frukost på gatan medan solen tränger sig fram mellan de täta väggarna längs staden.
Vi blev väl bemötta av deras vita Schäferhund som verkade vara lika trött som mig i den stekande solen.

Vi vandrade genom staden och besökte småbåtshamnarna i jakt på en bra restaurang för kvällen. Rekommendation jag fått var en restaurang vid namn Le Breard men den var fullbokad för kvällen.
Efter några fler försök så hittade vi till slut en restaurang vid namn L'Endroit.
Vi åt en fyrarätters måltid här på kvällen inklusive en flaska av det dyrare vinet samt två fördrinkar för det totala priset av 1200 kr vilket tydligen anses som dyrt men vi var mer än nöjda. En av kockarna kom ut och förklarade varje rätt på menyn för oss och fick oss att känna oss väldigt välkomna på stället.
Rekommenderas varmt om ni är i Honfleur.

Det var fredag och det var midsommarafton. Det hela kändes overkligt men det var otroligt skönt att slippa alla förväntningar som man lätt har hemma gällande midsommarafton.

Vi åt frukost med de andra gästerna och tog därefter bilen till den amerikanska krigskyrkogården i Colleville strax över Omaha beach. Min personliga koppling till kyrkogården var från den inledande och avslutande scenen i filmen ”Saving private Ryan”. Kyrkogården är fantastiskt vacker och väl omskött av trädgårdsskötare och vaktmästare. De drygt 10 000 vita gravstenarna som väldigt harmoniskt täcker marken lämnar en något omtumlad. Hela området kändes väldigt fridfullt och rent och man kunde inte annat än känna djup respekt för hela omgivningen.

Efter besöket bland gravstenarna så tog vi oss till Omaha beach där vi möttes av en lång tom sandstrand. Ett par ridandes på hästar i vattnet passerade oss när vi vadade barfota försiktigt i det kalla vattnet. Det är svårt att föreställa sig att denna vackra stillsamma plats en gång var spelfält för ett av de blodigaste och våldsammaste slagen i krigshistoria. Längs hela kusten ligger strandbostäder med fantastisk utsikt över havet.

Efter vi passerat minnesmonumenten på stranden bytte vi om för en badtur. Vi rusade ut i det långgrunda vattnet och kastade oss i det grumliga havet. Inte alls så kallt som man vid första ögonblick trott men inte heller direkt varmt. Vi satte oss på en av sanddynerna som nyss var täckt av havsvatten och beskådade långsamt hur tidvattnet sakta sjönk på stranden.

Efter någon timma på stranden så fortsatte vi den historiska resan mot Arromanches. Jag måste medge att jag inte kände till området innan resan men var positivt överraskad efter besöket.
Vi började med att äta lunch på en av restaurangerna vid hamnen.

Därefter gick vi en bit vid strandpromenaden och tog sedan del av Landstigningsmuseet som presenterar den konstgjorda hamnen som anlades under andra världskriget. På museet fick man ta del av en guidad tur som visar och går igenom en interaktiv modell av hamnen samt en film som visas på en liten biograf där man berättar om hela idén med hamnen och hur bygget gick till.
Utanför museet finns än idag kvar rester av denna konstgjorda hamn som kallas Mulberry B.

För att avsluta dagen körde vi till staden Bayeux där vi efter en mindre incident på enkelriktad väg lyckades hitta parkering hyfsat centralt och besökte Tapetmuseet med en 70 meter lång tapet som gjordes 1066 och berättar historien om Vilhelm Erövrarens fälttåg och slaget vid Hastings.
Vi besökte även den mäktiga katedralen som ligger strax intill men den var tyvärr stängd så det blev en yttre titt endast.
Jag lyckades hitta en resväska för att ersätta min nuvarande väska i form av en sportbag och vi fick även uppleva en härlig vin och spritbutik med stort Whiskeysortiment.

Vi åt på restaurangen La Rapiere där vi tidigare hade bokat bord. En fantastisk fyrarätters måltid för inte alltför dyra medel och därefter hem till ”Arts in the Garden” för en sista natt.

Vi lämnade Saint Malo och tog oss mot Normandies historiska kust.
Turen började mot Cherbourg men vi insåg efter ett tag att vårat resmål låg närmare oss än vi trodde.
Efter en avvikelse vid Saint Lo tog vi oss till Point du Hoc för att ta del av det första av många historiska platser på vår resa. Point du Hoc är numera bara ruiner och presenterar en del av historian kring Dagen D.
Olyckligtvis så anlände vi i samma veva som en busslast med skolbarn men efter 20 minuter var det återigen lugn och ro på området. Vi fortsatte på vägarna i Normandie och stannade till på en av många gårdar där det säljs lokalt tillverkat Calvados och Cider. Vi köpte några flaskor av den franska mannen som skämtade enkelt med oss på spartansk engelska.

Vi återvände till Saint Lo för att inta lunch men av någon anledning så stänger några av restaurangerna igen under eftermiddagen så det blev åter igen en lunch på Subway, vilket inte var helt fel heller.

Slutligen begav vi oss till vårt boende som ligger en bit inlands från kusten. Ett bed & breakfast vid namn ”Arts in the Garden”. Efter några smala småvägar bland åkrar och betande kor hittade vi, tack vare våran gps, fram till stället. Vi mötte ägarna Krishna och Brian som välkomnade oss och bad oss koppla av i deras väldigt spännande trädgård som de odlat i nästan 20 års tid. Vi fick snabbt tillgång till kaffe och te och satt oss i stekande sol och kopplade av till ljudet av råmande kor, en liten skara höns och vinden i träden.

Lite senare så erbjöds vi middag på stället som tillagades av Krishna. Vi mötte de två andra gästparen, det ena ett franskt par och det andra ett engelskt äldre par. Vi fick en drink i trädgården och därefter så satte vi oss alla i matsalen och fick ta del av en fyra-rätters middag.
Vi blev sittandes fram till midnatt i vild konversation med de andra paren och kvällen slutade med skratt och mätta magar.

Våran sista dag i Saint Malo. Vi bestämde oss för att utnyttja hyrbilen och passa på att utforska lite utanför staden.
Vi började med att besöka Saint Malo Akvarium som sägs vara Frankrikes största akvarium.
Vi spenderade någon timme vid akvariet som kändes fräscht och informativt men i jämförelse med Akvariet i Genua som vi besökte förra sommaren så var detta lite av en besvikelse.
De hade dock en panorama tank med hajar, diverse fiskar och stora sköldpaddor som var rätt fräckt.
Här kunde de även erbjuda sovplats då man fick sova med den stora hajtanken omkring sig.
Kan vara en kul upplevelse men jag tror att priset låg alldeles för högt för vad man fick uppleva.
Slutligen fick man åka på en ”äkta” ubåtstur via en attraktion där man klev ner i en fyrsitsig liten cockpit och kunde se ut under vattnet via ett litet fönster. Kul grej men kanske mer för barn än vuxna. Absolut inget för klaustrofobiska personer även om själva delen man sitter i aldrig går helt under vattenytan.

Därefter så följde vi kusten norr mot det gamla klostret Mont Saint Michel. Det är numera inte längre ett kloster då munkarna övergav stället på grund av den ständigt ökande turistmassan som springer runt på området.
Det blev tydligen lite svårt att koppla av och meditera med alla turister omkring sig.
Ifrån vad vi kunde förstå så bor det ett 100-tal personer på den lilla ”ön” som innehåller klostret, restauranger och annat.
Vi höll oss på parkeringen och lät oss fascineras av den ytliga bilden av byn eller ön eller vad man nu kan kalla det. Stället är fantastiskt att titta på och hela tiden när vi körde längs kusten kunde man se klostret sticka upp längs horisonten. Utanför ”ön” så styr tidvattnet över området och vissa delar av parkeringen är endast tillgängliga när vattnet är lågt.

Efter en dags upplevelser så körde vi hemåt till Saint Malo och åt sista kvällen på restaurangen Le bistrot du Rocher vilket rekommenderas starkt. Väldigt trevlig personal och fantastiskt god fransk mat.