Trebs blogg

Lat N 02° 30,21', Long E 103° 50,43'
Idag: 33 °C (91.4 °F)

Idag tog vi en Island Hopping Tour med snorkling till Robinson öarna Pulau Besar, Pulau Tengah och ett gäng andra öar. Vi hade en båt helt för oss själva så vi kunde göra precis som vi ville.

Favoritön var utan konkurrens Tengah. Vilka stränder ! De härligaste stränder vi någonsin sett. Ett riktigt paradis. Hade vi haft tält, mat och vatten med oss skulle vi gärna ha stannat några dagar på Tengah.

Inspelningen av Robinson sker på flera av öarna. Tyvärr såg vi inte spår av några inspelningsplatser. I år spelas Robinson nämligen in på Filipinerna. Nästa år ska de tydligen vara tillbaka här igen.

Vissa av öarna var obebodda. Andra var sparsamt bebyggda till exploaterade med bungalow byar. Men de kändes fortfarande rätt mysiga och oförstörda.

Lat N 02° 52,48', Long E 104° 09,22'

En dags snorkling i grumligt vatten räckte gott. Om man inte dyker, snorklar eller ligger platt på stranden i solen så finns inte så mycket att göra på Tioman Island. Så vi bestämde oss för att åka tillbaka till fastlandet. Vi bor mycket bättre i bilen där vi har alla grejor. Sola och bada kan vi lika gärna göra på fastlandet.

Även om vi inte skulle klassa Tioman Island som en av världens tio vackraste öar så är den helt klart väl värd ett besök om man gillar lite ”laid back” miljö, sol och bad.

Efter lite proviantering åkte vi tillbaka till Fishing Bay Resort.

Lat N 02° 48,34', Long E 103° 29,89'
Idag: 34 °C (93.2 °F)

Beachen vi hittade kändes inte tillräckligt bra och det fanns ingen dusch och toalett i närheten. Så idag letade vi vidare söderut ner mot Mersing. Hittade en skyddad vik där det fanns en lugn liten beach resort.

Vi hade tur. Nu under veckan hade de inte så många gäster. För 12 Skr per natt lät de oss parkera mitt på deras beach. Dessutom fick tillgång till egen dusch och toalett. Så här stannar vi defintivt några dagar.

Träffade ett nygift par som kom till beachen för att ta bröllopsfoton. Brudens syster kunde några svenska fraser eftersom hennes kille jobbat med SVT:s Robinson på ön Pulau Besar här utanför. Även om ingen av oss varit några Robinson-fans, skulle det vara kul att åka dit och kolla.

Lat N 03° 08,89', Long E 101° 42,57'
Idag: 30 °C (86 °F)

Vissa städer gillar man direkt. Kuala Lumpor är en sådan stad. Även här är det massor av fräcka byggnader , glasade skyskrapor och neonskyltar. Men det är inte sterilt som i Singapore, utan det känns mer levande och trevligt. Precis som i Singapore kryllar det av unga människor. Det känns som om hela befolkningen är mellan 20-30 år.

Det här är ett riktigt shopping Mekka. Finns mycket snygga och billiga kläder, skor och prylar. Bert våldshoppade 45 CD/DVD skivor med 16 läroprogram, 8 program, 5 spel och 13 filmer. Nu är vi väl förberedda för att parkera på beachen några veckor och bara ta det lugnt.

Lat N 01° 18,32', Long E 103° 51,19'
Idag: 31 °C (87.8 °F)

Dagen ägnades åt att springa runt på de enorma luftkonditionerade shopping komplex som finns överallt i stan. Bert trodde han dött och kommit till himmelen när han hittade ett sexvåningshus fullt av elektronik ”leksaker”.

Nu i juli pågår ”The big Singapore sale”. Men vi har inte råd att köpa en massa saker. Trots att det är rea är det dyrt. Åtminstone för dyrt för vår reskassa. Något annat som är jättedyrt är alkohol. En pint öl kostar lika mycket som hemma, cirka 50 spänn!

Men det är värt mycket att känna sig ren. Efter bara en timme på stan i Indien känner man sig skitig, dammig och svettig. Efter en hel dag på stan i Singapore känner man sig fortfarande fräsch.

Lat N 28° 29,22', Long E 83° 51,62'
Idag: 22 °C (71.6 °F)
En riktigt svettig dag. Vi satsade direkt mot Anapurna Base Camp, en stigning på 1 800 meter och en sträcka på 14 kilometer. Så långt har vi aldrig någonsin gått. Omräknat motsvarar det 32 kilometer. Det tog oss 9,5 timme i effektiv gångtid.

Normalt tar det sex dagar upp till Anapurna Base Camp. Vi har valt att göra det på tre dagar. Det är skitjobbigt! Alla trappor och allt upp och ner är vad som är jobbigt. Även om vi skulle välja att fördela det på sex dagar skulle det vara precis lika jobbigt - bara mer utdraget. Vi föredrar att gå och mala på länge istället för att var framme tidigt på eftermiddagen. Att gå är inte speciellt arbetsamt, det är terrängen och underlaget som anger tonen. Det känns att vi fått betydligt bättre kondis och mer jävlar anamma!

Hela dagen gick vi uppåt genom ett gigantiskt moln. Redan i byn Himalaya Hotel på 2 920 meter gick vi in i molnet som varade hela vägen upp till Anapurna Base Camp på 4 095 meter. Sikten var minimal, mellan 20-50 meter. Vi hade ingen aning om hur det såg ut runt omkring oss. Byarna vi passerade bara dök upp ur tomma intet.

Men väl framme i Anapurna Base Camp skingrades molnen. Skithäftigt att befinna sig mitt i grytan - helt omgiven av snöklädda 6 000 – 8 000 meters toppar! Så här i början på monsunsäsongen kan man inte räkna med se hela rubbet på en gång. Istället fick vi först se Machhapuchhre (6 993 m) sedan Anapurna I (8 091 m), Anapurna South (7 219 m), Anapurna III (7 555 m). Det hela avslutades med en snygg solnedgång över Gangapurna (6 248 m). Mäktigt att vara så nära dessa stora berg!

Lat N 28° 44,97', Long E 83° 58,07'
Idag: 0 °C (32 °F)

Trekkens hårdaste dag, nollgradigt och snö. Idag var det passet Thorung La på 5 416 meter som gällde. Redan klockan sex när det ljusnat var vi iväg. Dagen började med 600 meter stigning från High Camp till Thorung La. Det tog oss tre timmar. Då hade vi ändå gjort en timmes stigning redan igår. Det kändes verkligen skönt att veta idag.

På den här höjden har kroppen bara 50% av sin normala syreupptagningsförmåga. Det är inte 50% mindre syre på hög höjd som många tror, utan det är kroppen som inte kan tillgodogöra sig mer än 50% av syret.

Kroppens minskade syremängd gör självklart stigningen mer arbetsam. Så länge det är plan mark eller utför känns det ungefär som vanligt. Men så fort det bara lutar det minsta lilla - så blir det jobbigt. Vi tar fem steg, sedan stannar vi och flåsar, vi tar fem steg till och stannar och flåsar igen. Så fortsätter vi hela vägen upp till passet.

Hela vägen upp hoppades vi att molnen och dimman skulle skingra sig lagom till att vi kom upp till passet. Utsikten ska ju vara fantastisk har vi hört. Tyvärr blev det inte så. Solen tittade fram några gånger genom en liten glugg i molnen. Men annars var det ganska tjockt. Eftersom vi hade många timmars mycket brant nerfärd till Muktinath som ligger 1 616 meter lägre än passet framför oss så kunde vi inte stanna uppe i passet och invänta bättre väder.

Det kändes skönt att ha hela läkarlaget från Himalayan Rescue Association Nepal hack i häl hela dagen. Eftersom kliniken i Manang stängde för säsongen i förrgår så var de på väg hem. Vi stötte på dem lite då och då under dagen och snackade lite över en värmande te och nudelsoppa uppe i passets te-shop .

När vi trötta och nöjda efter en tuff dag väl kom till Muktinath ser vi en Rysk MI 8:a komma in för landning. Vi drabbas av en nostalgi kick från den gamla goda tiden när Sundsvalls Fallskärmsklubb hyrde MI:or av ryssarna till sina Skydive Sundsvall bugin. Vi ville flyga MI 8:a igen! Så vi rusade fram till piloten och frågade om vi kunde få åka till Pokhara. Tyvärr skulle de inte dit utan till Katmandu. Men, visst kunde de svänga förbi och släppa av oss i Pokhara om vi ville det. De kunde ju alltid skylla på att de behövde tanka. Vi dealade om priset och betalade 375 Skr per person för flygningen till Pokhara, där vi landade en timme senare.

Det blev ett abrupt slut på vår trekkingtur. Vi hade egentligen fyra dagar kvar av vår tur. Men vi kunde bara inte motstå chansen att få åka lite Rysk MI 8:a igen. Gå kan vi göra någon annan gång.

Lat N 28° 14,88', Long E 83° 56,75'
Idag: 34 °C (93.2 °F)

Peter – en brittisk yrkesmilitär väckte oss lagom till soluppgången. När vi tittade ut var det inte helt klart ute, men definitivt för årstiden ovanligt bra sikt. Det var mysigt att se dagens första strålar nå de snöklädda topparnas bergssidor i Anapurna massivet.

Efter en lång och mysig frukost tog vi oss ner till Pokhara igen för att leta reda på våra kompisar Bennie & Debbie som vi visste var i krokarna. Vi visst att de hade hittat en bra nyöppnad camping. När vi med hjälp av koordinaterna vi fått hittade dit träffade vi fler kända ansikten. Där var även Corina, Pascal och Robin som vi träffade i Goa och Ingo som vi träffade i Kroatien.

På eftermiddagen promenerade vi de 1,5 milen in till stan för att äta och se oss omkring. Promenaden tog oss tre timmar tur och retur och vi var helt slut efteråt. Det tär ordentligt att promenera i stekande sol och +34° C. Men ska vi ut på en flera dagar lång trekkingtur gäller det att komma i form.

Lat N 27° 42,91', Long E 85° 17,09'
Idag: 26 °C (78.8 °F)

Vi bor granne med Monkey Temple – ett stort buddistiskt tempelområde som reser sig högt över stan. Anledningen till att det kallas Monkey Temple är den stora koloni av apor som lever där. Aporna är respektingivande och de kan vara läskigt närgångna. Alla besökare håller ett vakande öga aporna och ingen retas med dem.

På tempelområdet finns även ett kloster. Munkarna hade musikstund när vi var där på besök. Vissa av munkarna var väldigt unga.

På flera ställen i templet finns långa rader med bönerullar i koppar eller mässing. Buddisterna går förbi och drar med handen över raden med rullar så de börjar snurra.

Lat N 24° 34,52', Long E 80° 33,13'
Idag: 27 °C (80.6 °F)

Hotel Payal är ett toppenbra ställe att bo på i Khajuraho om man har egen bil. Trevlig och hjälpsam personal, fin trädgård att parkera i och de vet dessutom vad camping är. Det här stället rekommenderar vi verkligen.

Här är det inte nödvändigt att göra ko-safe som i Agonda, utan här får vi istället göra ap-safe och stänga alla fönster för att förhindra att de klåfingriga aporna att komma in i bilen. Hotel personalen sprang runt ute i trädgården för att schasa iväg ap-flocken från hotellområdet.

Khajuraho är känt för sina fina tempelområden med ett stort antal erotiska figurer . Men det ligger mitt ute i ingenstans och det är usla vägar både hit och härifrån. Dessutom får utlänningar betala 25 gånger högre i entré avgift än normalt. Sådant gör en verkligen skitförbannad! De lägger ut enorma summor på den fleråriga, världsomspännande och mycket lyckade ”Incredible !ndia” kampanjen. När turisterna väl kommer till Indien möts de av 25 gånger högre priser - bara för de är turister. Vilka signaler sänder det? Snacka om att ha hål i huvudet!

Vi har talat med många turister som är urförbannade på det här systemet. Vi har tagit reda på adressen till mannen som ligger bakom detta osedvanligt korkade beslut. Catharina tänkte erbjuda honom sina tjänster. Han är uppenbarligen i desperat behov av en bra rådgivare inom PR och kommunikation.