Busylizzys blogg

Tusen grader och ingen air con. Bytte upp oss till tre stjärnor vid midnatt. En god natts sömn kan aldrig överskattas! Piazza Grande -eller möjligtvis Vecchio - var bådadera, och stämningen förhöjdes ytterligare av 70talsnostalgiska gitarrsolon fran scenen mitt på torget. Musselpastan på (..) var ytterligare en höjdpunkt.

Under påsken stiftade jag bekantskap med Marseille för första gången. Ryan Air har börjat med resor från Göteborg, och eftersom jag var nyfiken passade jag på att hälsa på. Så för de av er som är intresserade, här kommer litet smått och gott från mina fyra dagar i Marseille.

KOMMUNIKATIONER: Terminalen för budgetresenärer ligger sammanlänkad med övriga terminaler på Marseilles flygplats, och man behöver alltså inte byta flygplats om man skall byta plan i Marseille. Någonstans läser jag att Ryan Air verkar ha planer på att göra Marseille till en slags Europeisk "hub", och det borde passa som handen i handsken för staden som satsar på att bli en modern turiststad. Tyrvärr är man inte riktigt där ännu - det fanns ingen flygbuss för den tidiga hemresan, och vi fick ta en taxi för 58 € för att ta oss till flyget (flygbussen kostar 12€ per person). Det byggs för fullt mitt i centrum - den stora paradgatan Canebière skall bli med spårvagn och byggdammet och bygglarmet ligger som en matta över den som tar sig förbi. Marseille skall få två spårvagnslinjer, invigningsklara i juni i år, som komplement till dagens två tunnelbanelinjer. Det känns bra, med tanke på det kompakta trafikkaos som verkar råda i vissa delar av staden. Dessutom finns ett rätt bra bussnät, och rabattkort gör det enkelt att åka kors och tvärs genom staden. Men de flesta förstagångsbesökare åker inte omkring så mycket, utan köper kanske enstaka buss- eller tunnelbanebiljetter för att spara på fötterna. En enkelresa kostar 1,70 €, ett dagskort 4,50 € och ett tredagarskort 10 €.

HOTELL: Som förstagångsresenärer ville vi bo i det turistiga Vieux Port (gamla hamnen). Det billigaste vi hittade var 49 € per natt, och med 6 € tilllägg för ytterligare person, alltså 55€ för två utan frukost.
http://www.etaphotel.com/gb/home/index.shtml
Vi hittade ett mysigt ställe vi nog prövar på nästa gång vi kommer hit - Lilla Ankans Hus i stadsdelen Le Panier hade mysiga studios för 55 € för 2 personer. Litet mer bohemiskt, litet charmigare och definitivt personligare.
http://maison.petit.canard.free.fr/index.htm

KREDITKORT: är faktiskt inte så gångbara i Marseille, men det finns ju uttagsautomater.

SVENSK I MARSEILLE: är inte alltid det lättaste. Det mesta av den turistinformation som fanns på turistbyrån var på franska, så det underlättar om man har tagit reda på litet innan man åker.

ATT GÖRA I MARSEILLE: Här följer litet tips på sånt vi gjort och sånt vi planerar att göra nästa gång vi reser hit:

1) Promenera runt på egen hand: På turistbyrån rekommenderar man tre stadsvandringar för att upptäcka på egen hand. Det passade oss fint och vi gick alla tre, en per dag. Alla tre utgår från turiskontoret och den första går igenom stadsdelen Vieux Port (gamla hamnen) upp till parken kring Palais du Pharo, och sedan vidare via Fort Nicholas tillbaka till GÅ genom Vieux Port. Promenad två går utmed den stora gatan Canebière upp till Palais Longchamp som har en fontän och en lummig park där man gärna vilar benen. Den tredje och sista promenaden är den som går igenom Marseilles äldsta kvarter "le Panier" - ett slags gamla stan där många hantverkare öppnat butiker och säljer sin keramik, sina egendesignade kläder eller smycken.
Den här promenaden är lättast att följa eftersom det bara är att följa den röda linje som är målad på trottoaren. Tyvärr är den här vägen annorlunda utritad i turistkartan, så det gäller att välja vilken man skall följa. Vill man inte använda apostlahästarna, finns det små blå tåg man kan åka med.

2) Chateau d'If. Det berömda slottet från "Greven av Montecristo" ligger ett par kilometer utanför Marseille, och för ungefär 10 € åker man tur och retur. Inträde på 5 € tillkommer. Färjan som tar ungefär en 15 minuter utgår från Viex Port, mitt i hamnen. Den går inte att missa.
http://france-for-visitors.com/marseille/chateau-d-if.html
3) Sitta på café: Det gör man gärna och ofta. Vi gillade att sitta på uteserveringen Samaritaine precis i hörnet av hamnen. Perfekt för att njuta.

4) Shopping: I Marseille måste man köpa Marseilletvål. Sagt och gjort. Vi köpte tvål och gör det gärna igen. Finns överallt. Vi gillade speciellt den med lavendelblommor - Marseille ligger väl i Provence? Sen köpte vi kuddfordral med marseillesöm, mest på kul, men vi behövde faktiskt fodralen.

5) La Cité Radieuse: Vi hann aldrig till Corbusiers berömda bygge på 280, Bd Michelet, men det är inplanerat för nästa resa. För den som är intresserad av storslagna arkitektoniska ideeer: http://www.marseille-citeradieuse.org/chap1/infos.htm

6) Les Calanques - hyr en bil och åk på en dagsutflykt till les Calanques, ett naturreservat med branta klippor som stupar ned i Medelhavet - Frankrikes motsvarighet till Norges fjordar skulle man kunna säga. http://www.provence-infos.com/calanques2.htm

7) Sightseeing by bus: det finns en buss som tar en runt stadens alla sevärdheter. Köper du en biljett till den kan du hoppa på och av som du vill under vägen.

8) Besöka kyrkor: varje stad med självaktning har givetvis en och annan helgedom som absolut "måste" besökas som turist. En av dem är Notre Dame de la Garde (ung. Our Lady of the Guard) som är en fullt fungerande kyrka, trots alla turistströmmar. Väggarna är fulla av plaketter som tackar för hörda böner, och det är spännande och gripande att läsa. Bästa utsikten över Marseille. http://www.notredamedelagarde.com/
9) Ett alternativt, mer bohemiskt Marseille: hittar man med fördel om man åker till Cours Julien. Här finns också kulturhuset Espace Julien för de som vill lyssna på livemusik.
http://fr.wikipedia.org/wiki/Cours_Julien
http://www.espace-julien.com/

10) Marknader: är alltid lika trevliga att besöka. Om man inte fått tillfälle att prata med någon, och speciellt om man reser ensam kan det ju vara trevligt, så ska man inte välja bort ett par marknadsbesök. På helgen är det lopp- och antikmarknaderna som drar, men om man besöker Marseille under veckan finns det alltid någon marknad att besöka, förutom den dagliga fiskhandeln mitt i hamnen i Vieux Port. Turistbyrån har en förteckning över ett tjugotal marknader. För oss loppbitna är det Av du Cap Pinède i 15e arr. som gäller (buss 35 och 70) varje söndag 9-19.

11) Beach i Marseille? Det sägs att det finns rätt ok stränder i närheten, och har man total beachabstinens finns det tydligen även en på gångavstånd från Vieux Port. Vi åkte till Marseille i april och har av förklarliga skäl inte kontrollerat detta, utan får lita på detta 15 år gamla resetips.

12) Mellanlanda. Varför inte? Från Marseille utgår färjor till Nordafrika, Sardinien och Korsika.

Som avslutning har jag bara två saker att tillägga. Det ena är att man "ska" äta bouillabaisse (en fisksoppa) om man åker till Marseille (något vi definitivt inte gjort eftersom vi inte gillar fisk) och att man fortsätter med att låta sina kära husdjur göra ifrån sig på gator och trottoarer. Se alltså inte upp, utan se ner om ni åker hit!

Bon voyage!

Vad gör man i NYC? Säg mig den guidebok som inte nämner shopping, restauranger, musikaler och Broadway, klubbliv och ett besök vid ground zero. Allt värt att veta finns tillgängligt på Internet, och resten har nämts på tvären och höjden i dussinet reserprogram i TV. Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag ofta hatat New York, men lika ofta svurit staden min trohet. Liksom många andra hyser jag en mäktig hatkärlek till staden - love her but can't stand her, om ni förstår. Men New York handlar ju faktiskt till stor del just om motsättningar, och det är kanske just det som är dragningen!

Det här är min egen privata lista över ett par ovidkommande detaljer om New York. Ingenting värt en turistresa i sig, men nog så viktiga ingredienser i de motstridiga känslor jag bär inom mig.

I EAST VILLAGE
huserade en gång de utstötta och marginaliserade. Fattiga familjer från östeuropa tränges ikapp med knarkare och allsköns konstnärer. Det var billigt, ingen orkade bry sig om sina fastigheter. En del övergavs när det blev för dyrt att reparera. Andra flyttade in och bodde hyresfritt. Den som vill läsa om hur det verkligen var i East Village ska läsa Yuri Kapralovs bok "Once there was a village". Det är faktiskt den enda bok som beskriver hur det verkligen var, långt innan -80 talet började.
http://www.akashicbooks.com/village.htm
Så stänges Tomkins Square park för uteliggare, och man började rensa upp på trottoarena. Fastighetsägarna hade vädrat morgonluft. Här fanns pengar att tjäna. Penningstarka utlänningar som hade råd att betala...ghettoturister... Områdena smygröjdes från plötsligt oönskade medborgare. Bostadsrätter bildades och hyrorna i området tog sats...och hoppade. Butikerna höjde sina priser. En sushibar öppndes. Och en till. The Village hade blivit trendigt.

Idag kan man gå en stadsvandring här - kolla detaljer på http://www.avenuea.org/ev/tour/index.shtml

VAZACS
(Horseshoe Bar/7B)
108 Ave. B och 7th Street
Skymtar förbi i: Crocodile Dundee, The Verdict, Sex and the City mfl.
Ok, det är lika bra att säga som det är. Gå inte hit bara för att ni gillar Sex and the City. Det är ingen turistbar, inget för den harhjärtade, och knappast något för trendnissen. Inte heller är det ett ställe att ragga på, utan man kan säga att det är en bar tillägnat ... alkoholen. Prästerna håller till innanför skranket och de tillbedjande håller sig på utsidan, längst med en luftig och stor hästskoformad bar. Stamgästerna är en initierad grupp som inte tar emot medlemsansökningar. Det må vara en sylta, men baren symboliserar så mycket av East Village. På kvällarna, och speciellt på helgerna, fylls baren av en salig blandning människor. Här trängs pensionärer, punkare och författare med varandra (inte för att de är varandras motsatser, men något är jag ju tvungen att komma med) och bildar tillsammans en rätt bra bild av stadsdelens demografi. Och så befriande.

HÖRNET 6TH STREET OCH AVE B
Från introt till NYPD Blue. Det är (var?) en community garden som drivs av en förening. Hoppas den finns kvar. Där kunde man källsortera och läsa sin poesi...

DET ABSOLUT SÄKRASTE KVARTERET PÅ MANHATTAN
Innan flytten till Avenue C av NYPD 9th precinct, sas det att just det området var Manhattans säkraste. Då huserade New Yorks finest på East 5th street, vägg i vägg med Hells Angels "huvudkontor" på East 3rd.

INDISK MAT
Om du är sugen på något indiskt ska du ta dig till East 6th street mellan 1st och 2nd Avenue. Där ligger restaurangerna i princip vägg i vägg. Min favorit låg på 1st Avenue, en trappa upp. Från taket av den minimalt smala restaurangen hängde diverse tingeltangel, girlanger och annat som smått och gott. Färgglatt så det förslog!

HARLEM
Ska tydligen vara det nya trendiga området. Man kan undra vart alla stackare tar vägen när hyrorna rusar i höjden? För turister finns Apollo Theater - 253 W 125 Street vid Frederick Douglass Boulevard. De har amatörkväll varje onsdag 19.30. Kan kanske vara kul att vara med om.
http://www.apollotheater.com/

TA STATEN ISLAND FERRY
från Whitehall Terminal (1 Whitehall Street och South Street) på Lower Manhattan. Den går till St. George Ferry Terminal på Staten Island och tar ungefär en halvtimme. Färjan ska vara gratis sedan 1997, och är alltså betydligt billigare än den som tar er till Ellis Island och Statue of Liberty. Min granne körde färjan, så jag kan stolt meddela att jag rattat den både en och två gånger - och det är definitivt ett bra fototillfälle.
http://www.siferry.com/

BRIDGE AND TUNNEL-PEOPLE
På fredag och lördag råder Amatörernas afton på Manhattans barer och klubbar. Om man vill trängas rejält ska man alltså gå ut på helgen. Då kommer alla in till Manhattan från närliggande Staten Island, New Jersey etc. Det kan bli rätt hysteriskt och desperat, men vad gör man om man bara har några dagars semester?

FÖR ALLA RAMONESFANS
Rockaway beach ligger inom räckhåll, CBGBs har flyttat från Bowery men öppnar på ny plats snart igen, och vad jag vet promenerar väl Dee Dee fortfarande omkring i området. Han brukade komma till butiken där jag hängde, och en dag när vi träffades någon annanstans kunde han inte komma ihåg vem jag var. Så han undrade helt sonika om vi inte skulle spela litet musik nån dag. Jag avböjde värdigt...
http://www.cbgb.com/

ETT ALTERNATIV TILL HAMPTONS
Hamptons...dit alla som "är något" åker har jag för mig Carrie säger i Sex and the City. Jag har naturligtvis inte varit i The Hamptons, men till Fire Island har jag tagit mig, och det är väl värt besväret. Stanna helst mer än en dag, eftersom det tar mellan 2 och 3 timmar att ta sig dit. Det är ljuvligt vackert och ständerna är fantistiska. Att det över huvud taget ligger så nära NYC är ofattbart. Åk dit!
Ta Long Island Railroad från Penn station till Bayshore, och ta sen färjan till Fire Island. http://www.fireisland.com/thingsToDo.php

BÄST MED NEW YORK
Jag höll på att glömma - det bästa med New York, det är inte platserna besöker. Det är människorna. Utan sina innevånare är New York ingenting. Det bästa med New York är människorna man omges av och människorna man möter.

Trevlig resa!

Restyp: gruppresa
Datum: 26 januari - 5 februari
Avreseort: Göteborg
Pris per person: 360 kr

På fredagen anläder jag till Iran. Genom min guide Saman Salour möter jag tre Sadry och Yadi på en bensinstation i ödemarken. Det är kallt och jag fryser men de påminner mig om vad som är viktigt i livet. Och de får mig att skratta och gråta. Jag rekommenderar verkligen Saman som guide.

Stärkt av Sadry och Yadi bestämmer jag mig för att nästa dag ta flyget till Tokyo. På lördag morgon träffar jag Chagawa som skriver vad som liknar Harry Potter i manga-version. Inte så trevlig till att börja med, men han "grows on you" efter ett tag. Känner igen mig i det att han inte riktigt vuxit upp. Det känns skönt att han och Hiromi blir ett par precis innan jag lämnar dem.

Eftersom livet inte alltid är så sockersött bestämmer jag mig för att resa vidare och redan samma kväll sitter jag på flyget till Israel. Jag träffar Ido i en gatukorsning en mörk natt, och tillsammans med unga palestinska grabbar springer vi över bergen. Jag hjälper en av grabbarna med en väska. Han är alldeles utmattad. Med livet som insats ska vi bygga lyxiga lägenheter åt israelerna på de ockuperade områdena. Själva trycker vi på nätterna som jagade villebråd i våra jordhålor. Chopp chopp låter rotorbladen i luften. På dagarna jobbar vi illegalt med att bygga lyxiga lägenheter åt de som jagar oss på nätterna. Muhammad får mig givetvis att gråta. Hur kan man vara så vänlig här man är så jagad? Jag känner mig elak och vill slå alla på käften. Smälla en bomb. Jag märker att vi har alla mycket att lära av Muhammad.

Jag tar planet till Ukraina. Två timmar senare sitter jag i herr och fru Pilipenkos kök och dricker vodka. De sprider bägge en svag doft av gris. På kvällen visar Vladimir mig sitt projekt. I garaget bredvid ligger sedan 20 år hans dröm, en u-båt. Som den självförsörjande bonde han är, tycker han att det mesta är möjligt, och när han hörde det ukrainska uttrycket "lika omöjligt som en U-båt på den ukrainska stäppen" var han naturligtvis tvungen att bevisa motsatsen. Eller nåt i den stilen. Jag är inte så bra på ryska, men vodkan gör susen! Vi får tag på en lastbil och kör till Svarta havet. Jag hade inte en aning om att det såg ut så här i Ukraina! Måste åka tillbaka. Och Vladimir sen - man blir varm i hjärtat av att se honom.

Tydligen har jag inte alla papper i ordning, och när jag på söndagen anländer till Rom med morgonplanet, måste jag tillbringa ett par förvirrande dygn i rättssalen. Jag förstår inte vad som händer men det verkar ingen av de övriga inblandade göra för den delen heller. Så jag tar det med ro. Åter litet salami. Litet bröd. Vin? Nej tack, det räcker. Va be', om ni ska truga så...basta, basta det räcker. Tack och lov tar det så småningom slut och jag bestämmer mig för att åka tillbaka österut. Europa känns med ens kall och hårt.

Följande fredag landar jag i Moldavien och blir indragen i en soppa med både Brezjnev och Queen Elisabeth. Mer kan jag inte säga - jag har säkerhetspolisen och en zigenarbaron efter mig.

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
För ytterligare resedetaljer: http://www.filmfestival.org/filmfestival/

fästmannen uppgivet, och drar ett tjockt rött streck över det sista förslaget.

- Slut på förslag? Ingen räcker upp handen. Katten har utslagsröst, men sover visst och daskar lojt med svansen.
- Tokyo? försöker fästmannen med huvudet på sned. Det är svårt att tyda - alla med katt kan intyga detta - och utslagsrösten ogillas med viss tvekan slutligen även av fästmannen. Så nu sitter vi här; en man, en kvinna och en katt och har ingen aning. En bröllopsresa står på spel. Fler förslag?

Förebereder terassen för att husera årets julgran. Det är då jag upptäcker dem. Små gröna skott i krukan från i somras. Myntan har skjutit skott. Ser i andanom hur vi får leva som maskar under jord. Jordskorpan död. Det sista flyttlasset gick förra året, och kvar är några eländiga stackare som lever på stekta kackelackor.
Fan och hans mormor. Är det nån som vet hur man tar hand om rosmarinbuskar i stora lerkrukor? Tacksam för svar. Tar även emot tips på alternativ tillagning av insekter.

En fullsatt vagn mot förorten. Två stickade luvor (den ena min), en sjal och en keps. Kvicksilvret sjunker. Göteborgarna är ett optimistiskt släkte!

Här finns det alltid kaniner, berättar tonårstjej 1. Jag ser då inga, säger tvåan. Jag åker förbi här varje dag, berättar ettan vidare, och jag ser alltid kaniner....se, där är en, och en till! Två kaniner, summerar ettan. Jag såg då inget, gäspar tvåan. Måste komma ihåg att köpa olivolja, konstaterar jag

Det finns faktiskt något som utmärker en Göteborgare från andra stadsmänniskor. I alla fall från dem som har tillgång till någon sorts allmänna färdmedel. Göteborgaren trängs ihop med andra likasinnade göteborgare framför de instannande vagnarna, men när dörrarna öppnas går han inte åt sidan som en normalt funtad människa, utan trycker sig genast in i buss eller spårvagn. Han låter inte någon slippa ut innan han själv är innanför dörrarna. Där stannar han. Blick stilla står han sedan där som om han var barnfödd på just den platsen. Om man i det läget försöker ta sig förbi och ut sker det på egen risk, ofta med livet som insats. Tillsammans bildar göteborgarna ett effektivt nät och endast den mest förslagne kommer igenom och ut i friheten. Lika illa är det för den som dristar sig till att vilja betala för sin kommunalt subventionerade mikroresa. Då ligger man pyrt till. Vanligen har en eller flera av de avstannade göteborgarna bosatt sig framför en av dessa betalningsstationer, och med besittningrätten på sin sida anser de sig i princip ha rätt att stanna där så länge de behagar. Jag har börjat misstänka att i alla fall en del av dem är i direkt maskopi med själva StorSpårvägen. Uppdraget går i stort ut på att dra in mer pengar till Göteborgs Spårvägar. Fånga in så många resernärer som möjligt, se till att de reser utan giltig biljett och sen - fram med kontrollanterna!

OM man har litet pengar gäller det att se fördelar med allt. Det blir en fördel om man kan se det stora i det lilla. Skåda livet i ett tallbarr. Ta till exempel detta med att resa. Det går att få samma valuta för pengarna vilken helgkväll som helst. Låt oss kalla detta nya fenomen för "mikorresan". Borde definiftivt kunna marknasdsföras nu när alla har så litet tid. Själv flyttade jag till förorten och fick höra att den kommunalt organiserade resan till och från stadens centrum i folkmun kallas för "orientexpressen". För mig var det givetvis ett plus, eftersom om det är något jag hatar så är det övervulgära mobilblottande tonåringar med ett ordförråd som rimmar på nåt taskigt tvprogram. Sist jag tänkte jag ta fram macheten var det en finnig yngling som var 15 sekund stönade "sex boxxxx". I tjugo minuter. Men jag hade tydligen glömt macheten hemma, man blir så tankspridd när man blir äldre. Men tillbaka till mikroresan. Det är fullt möjligt att begå allsköns kulturkrockar men tio minuter senare i lugn och ro hamna i hemmets lugna vrå. För det är väl det vi vill när vi reser - att gladeligen träffa människor från andra kulturer, göra bort sig en smula, skaka av sig den skära skammen och snabbt komma vidare? Eftersom jag varken har tid eller råd att företa mig några resor över 20lappen, tänker jag under den kommande veckan rapportera från den dagliga mikroresan. Kanske det kan få en och annan att höja näsan ovanför gratisblaskan måndag morgon? Återkommer med rapport. För säkerhets skull lämnar jag stickningen hemma.