Busylizzys blogg

I could not believe what I saw when I entered the building at 141 Worth street around the corner from the imposing Supreme Court stairs. The wedding bureau has moved from its earlier location at City Hall and has changed appearances. It is now much more appealing than before - and getting married here could very well be the next COOL wedding choice for the modern New Yorker. The surroundings really fit the new vintage wedding trend, and I decided on the spot there and then that I, or rather we, would have to retake our vows in order for me to look like a 40's diva like that in a place like this!

The waiting hall consists of a narrow strech of an art deco corridor complete with chandeliers and long leather sofas where the possible wedding posse can relax while they wait for their couples' turn. The powder room is a flutter of brides in various stages of fancy dress, some dressed to the nines and others in jeans and the old tee. There is also a shoppe in middle of the corridor where some last minute purchases can be made, like a wedding bouquet or the quintessential wedding band.

Before you arrive you have to apply for a licence 24 hours in advance, but that can be done online. Most couples just line up in front of the reception desk, papers in hand, to get a number and then hang around to wait for their turn. When you number is called you show up at the assigned desk to ID yourself and sign the documents. Then you wait for your number to be called again, but this time it is for one of the two wedding chapels complete with artwork and wedding official.

After the one minute plus ceremony, depending on how much you are prepared to promise you future spouse, you are free to line up for the last time. This time to have your pictures taken by friends and family in front of the photo mural depicting the very building you are in, although under perfect photo and weather conditions.

The great corridor was the best experience and it immediately made for some heavy speculation on possible reasons for marriage. There was the obvious knocked up bride, the not so amused hubby to be, the older, suave salsa couple with oh, so perfect gardenias, and the decidedly fat bride with pug face and an absolutely exhilarated new husband. So many couples, so many questions. Let me tell you, it was better than a lot movies I have been to recently. The experience definitely made me wonder about a lot of things, and it still does!

Aforementioned husband being a first time visitor to the city and not seeing the Green Lady might be just a tad too much, so I resigned to the fact that we at least had to squeeze on the Staten Island Ferry for a quick passing by. The Whitehall Ferry Terminal looks decidedly sharp after the rebuild in 2005, as does the South Ferry subway stop with those beautiful three dimensional glass tree walls created by two Brooklyn artist brothers.

The ferry is still free and as usual full of tourists fighting for a spot by the railings for that obligatory photo moment. I was looking for a long lost friend for a better view, but apparently he had the day off. Once he actually let me drive the ferry, but I guess those good old days are long gone. Today it´s all about safety says Mike and laughs, a ferry employee for the past 24 years. He promises to tell my old neighbour that I said hello, and off we skip to the mainland.

Showing hubby around in the big apple for the first time seemed like an ok idea at first, but having lived in NYC for most of the 90's I so did not want to follow the obvious tourist trail. As a result of the heavy gentrification programme on the LES with subsequent higher cost of living, many of our friends have left Manhattan for the greener pastures of Queens and Brooklyn. Now, back in the late 80's and early 90's those areas were definitely not my hangout of choice, so it was with some trepidation I ventured on the 7 to Sunnyside, Queens.

I could not have been more wrong. Getting off at 46 Street and Bliss I realized that a) Manhattan definitely looks better from a distance b) prices are so much lower and c) I can practice my spanish without feeling ashamed, as the guy selling flowers did not understand much english anyway. Both of us decidedly relieved, I walked away with a beautiful bouquet of roses for half the price of what I would have paid just 20 minutes ago in midtown Manthattan.

DEFINITIVT INTE
Times Square
Statue of Liberty
Ellis Island
United Nations HQ
Ground Zero
Fifth ave
SoHo
Macys
Shopping

ANTAGLIGEN INTE
Guggenheim

TYVÄRR INTE
The Met
Moma
Fire Island

DEFINITIVT
Queens
Brighton Beach
SpaHa
Grand Central
East Village
Lower East Side
Central Park
AMNH

TROLIGTVIS
Williamsburg
Madison Sq Garden

EVENTUELLT
Staten Island Ferry
Empire State building
Little Italy
Chinatown

Yes! Planeringen är klar! Med den här listan i bakfickan återstår att se vad vi hittar på. Som med de flesta planeringar riskerar den givetvis att bli något helt annat, men vad gör det? Huvudsaken är att vi planerat. Nu kan vi slänga alla planer åt skogen och bara njuta av alla överraskningar. För det är väl därför man reser?

Är man i charterdjävulens klor en hel vecka bör man snällt spela med. Obligatorisk Rundpromenad med avslutande Drink - sangria naturligtvis, avslutas på Svenskägd Restaurang (= safe). Vi traskar snällt med - O gud så originellt, men man vill väl känna sig hemma? Vår unga guide rabblar sig igenom det hon skall säga och jag misstänker starkt att hon inte har en aning, förlåt en clue, om innehållet. Men vad gör det? (Ett fyrfaldigt leve! för Prozac) Ett antal utflykter finns att köpa för hutlösa priser, men har fördelen att man kan skeppas runt utan att egentligen lyfta ett finger. Praktiskt med dyrt, men när tid är en bristvara är det lättare att köpa en halvdagstur för 40 € än att skumpa runt i en lokalbuss. Men man får som sagt betala med sitt tålamod.

Teide nationalpark är vår första utflykt på Teneriffa. Man viftar med möjligheten att åka linbana till toppen av Teide men berättar inte att linbanan endast går vid exeptionellt bra väder - läs vindstilla. Teide är alltså vulkanen på Teneriffa och tillika världens tredje högsta vulkan belägen på en ö samt världens 13:e farligaste vulkan. Inte illa. Faran lockar och vi hugger tacksamt på betet.

Inklämda mellan metalmouth och en norsk familj som glömt att de sitter bland andra - de är ju ändå så många - sitter humöret löst emellanåt. Lokalbussen (http://www.titsa.com) känns med ens som ett trevligare alternativ (linje 348 - avgång 9:15! )

Bussen stannar vid linbanestationen, vi tar en kaffe och inväntar att kassan skall öppna. Köer på ett hundratal människor ringlar gatan ned, och lätt huvudräkning ger vid handen att det kommer att krävas ett par timmars köande (minst) för att ta sig till nästantoppen (ett specialtillstånd fordras för att ta sig den sista sträckan) FÖRUTSATT att linbanan är igång och skyfflar folk hela tiden. Vi vänder tack och lov och åker vidare genom parken istället. Vi vallas snällt förbi de olika viktiga utsiktspunkterna - en sten som ser ut som en sko SNABBT titta vänster - var det den? Aha. En sko! Va? En ko till vänster! Hysteriska slängar med kameror. Vi duckar i vårt säte. En svart lavaström till höger ... NU!

Trots detta är det ett bitvis spännande landskap vi åker igenom. Så åk gärna hit om ni kommer till Teneriffa - men hyr egen bil. All nödvändig info finns på nätet (till exempel http://www.webtenerife.com)
men annars räcker det att besöka Teide visitor centre för att plocka upp de eventuella broschyer man kan tänkas behöva. Mest för att inte missa något - men annars tror jag på att åka dit näsan pekar. Alltid hittar man något intressant!

Efter ett långt medlemsskap i våga-vägra-charter-klubben har vi, tro't eller ej, bokat en restresa och en charterresa dessutom. Mannen skyller på virus, men jag hävdar bestämt minnesförlust. Innan avresan pluggar jag avledande beteende med psykologen - undvika poolrage med tillhörande tyskfobier ligger på schemat.

Jaha. Vi kunde ju ha kontrollerat det här litet bättre. Ingen malström här inte.... den inträffar bara två gånger per dygn. För alla er som vill hit kan jag rekommendera att titta in på den här sidan;

http://www.math.uio.no/tidepred/

Det gjorde inte vi.

- Snåla vid proviantering av trangiabränsle så man måste bränna hela flaskan Lagavulin istället.
- Trycka in kroken till 40-gramsdrag i pekfingret så den fastnar i benet och man måste klippa upp eländet med en sax. Speciellt om flaskan med Lagavulin är tom.
- Glömma yttertält hemma, speciellt vid fuktig väderlek och dålig tillgång på värmande drycker på flaska, se ovan.
- Fiska fiskmåsar med korv. Speciellt utan ovan nämnd dryck att döva ångesten med.
- Komma hit utan fickpengar och proviant, ifall fisken uteblir (kan det hända???)
- Hoppa i på djupt vatten när det är 12 grader och man inte kan ta sig upp.
- Välta kor som kan vara tjurar.

Fem grabbar i en båt. J har fått napp och torsken ligger trycksjuk och guppar på vågorna fem meter bort. Vi Det enda vi hör är SVOSCH när den med torsken i näbben lyfter och flyger rakt emot oss. Vi duckar instinktivt när den susar över oss, missar oss med en hårsmån. Den är gigantisk och över vingarna lika stor som den lilla hyrda glasfiberbåten vi hukar i. Minst.
- Kameran! flämtar vi samtidigt, men då är den redan som en prick långt ovanför oss. Havsörnen.

Slutspel!!!!!!!!!!!!!!!! Sist det hände var för tjugosju år sen. För tjugosju år sen hade jag ännu inte inarbetat ett endaste pensionspoäng. För tjugosju år sen hade maken inte börjat raka sig och drack mjölk till maten. För tjugosju år sen - herre djävlar, det är så länge sen, och nu är vi bägge laktostoleranta och måste dricka öl!
SKELLEFTEÅ I SLUTSPEL!