Tirsdag 4 August 2009 - Genova
Idag tog vi tåget från Nice till Genova i Italien. Tåget gick en spännande rutt precis brevid medelhavet och man kunde se stad efter stad med stränder och odlingar. Vi passerade säkert genom 15 tunnlar innan vi var framme i Genova.
På agendan för eftermiddagen stod ett besök på Genova Akvarium - Europas största akvarium.
Vi kom fram till Genova ungefär en halvtimme försenat med tåget. Vi tog en taxi till vårat hotell som låg ute på en pir, granne med själva akvariumet. Vi checkade in på vårat rum och njöt lite av våran "balkong" som stack ut över småhamnen med segelbåtar och vatten bara några meter under oss.
Efter lite slappande på rummet så gick vi ut för att besöka akvariumet. Akvariumet ligger på en egen pir bredvid våran i hamnen. På vägen dit passerar man ett gammalt piratskepp som användes under inspelningen av R. Polanskis film "Pirates" från 80-talet. Min sambo var extra lyrisk då hon kunde minnas ha sett skeppet under inspelningen av filmen när hon var runt 6-7 år.
Sjäva akvariumet var väldigt häftigt med stora "tanker" innehållandes hajar, delfiner och andra stora fiskar. Det tog ungefär 2 timmar att passera igenom hela byggnaden, och då hoppade vi över några aktiviteter. Det fanns en hel massa olika roliga fiskar men det saknades lite som jag förväntat mig se, t ex bläckfiskar .
Efter besöket så gick vi ut på stan för att leta upp Avis kontor där hyrbilen skulle komma hämtas under morgondagen. Det visade sig att gamla staden var mycket trevlig med små gränder och stora gamla byggnader. Vi stannade till på en pizzeria och åt sjukt god pizza.
Vi diskuterade lite hur vi skulle köra för morgondagen men kom fram till att vi måste åka lite motorväg för att tjäna in tid.
På agendan för eftermiddagen stod ett besök på Genova Akvarium - Europas största akvarium.
Vi kom fram till Genova ungefär en halvtimme försenat med tåget. Vi tog en taxi till vårat hotell som låg ute på en pir, granne med själva akvariumet. Vi checkade in på vårat rum och njöt lite av våran "balkong" som stack ut över småhamnen med segelbåtar och vatten bara några meter under oss.
Efter lite slappande på rummet så gick vi ut för att besöka akvariumet. Akvariumet ligger på en egen pir bredvid våran i hamnen. På vägen dit passerar man ett gammalt piratskepp som användes under inspelningen av R. Polanskis film "Pirates" från 80-talet. Min sambo var extra lyrisk då hon kunde minnas ha sett skeppet under inspelningen av filmen när hon var runt 6-7 år.
Sjäva akvariumet var väldigt häftigt med stora "tanker" innehållandes hajar, delfiner och andra stora fiskar. Det tog ungefär 2 timmar att passera igenom hela byggnaden, och då hoppade vi över några aktiviteter. Det fanns en hel massa olika roliga fiskar men det saknades lite som jag förväntat mig se, t ex bläckfiskar .
Efter besöket så gick vi ut på stan för att leta upp Avis kontor där hyrbilen skulle komma hämtas under morgondagen. Det visade sig att gamla staden var mycket trevlig med små gränder och stora gamla byggnader. Vi stannade till på en pizzeria och åt sjukt god pizza.
Vi diskuterade lite hur vi skulle köra för morgondagen men kom fram till att vi måste åka lite motorväg för att tjäna in tid.
Mandag 3 August 2009 - Nice
Idag är sista dagen i Nice och Frankrike. Vi kan gladeligen lägga undan franskalexikonet medan jag plockar fram det italienska lexikonet. Vi hade inget särskilt planerat för dagen. Sambon tänkte handla lite i några butiker och kanske gå en liten kortis och kolla några butiker i gamla stan. Ett dopp i havet stod även med på att-göra listan.
Det var dock ganska blåsigt idag så vi skippade badandet. Vi gick ner och satte på stranden ett tag och kollade på de som vågade hoppa i. Vågorna stod högt och gick långt upp på stranden.
Då det var sista kvällen i Nice så försökte vi hitta en av de mer lokala restaurangerna. Det visade sig dock inte vara helt lätt då den ena restaurangen verkade vara spårlöst försvunnen. Det var en byggnad som var under renovering som jag misstänker brukade vara restaurangen. Den andra restaurangen var givetvis stängd då det var måndag.
Vi avslutade kvällen på en av de mer turistkända restaurangerna La Lodge. Under dessa kvällar har vi ständigt gått och letat efter Buillabaise som skall vara en medelhavsfavorit. Dock har vi endast sett ett par restauranger som erbjuder denna rätt. Kanske går det att hitta under morgondagen i Genova i Italien.
Adjö Nice. Det var varit mycket trevligt.
Det var dock ganska blåsigt idag så vi skippade badandet. Vi gick ner och satte på stranden ett tag och kollade på de som vågade hoppa i. Vågorna stod högt och gick långt upp på stranden.
Då det var sista kvällen i Nice så försökte vi hitta en av de mer lokala restaurangerna. Det visade sig dock inte vara helt lätt då den ena restaurangen verkade vara spårlöst försvunnen. Det var en byggnad som var under renovering som jag misstänker brukade vara restaurangen. Den andra restaurangen var givetvis stängd då det var måndag.
Vi avslutade kvällen på en av de mer turistkända restaurangerna La Lodge. Under dessa kvällar har vi ständigt gått och letat efter Buillabaise som skall vara en medelhavsfavorit. Dock har vi endast sett ett par restauranger som erbjuder denna rätt. Kanske går det att hitta under morgondagen i Genova i Italien.
Adjö Nice. Det var varit mycket trevligt.
Søndag 2 August 2009 - Nice
Idag skulle vi besöka en av de finare stränderna som enligt våran hotellreceptionist kallades för Coco beach.
På väg till Coco beach passerar man en kulle där gamla fortet brukade ligga. Numera är det bara ruiner men det skall vara fina panoramautsikter över Nice på detta ställe.
Man kan välja att vandra upp för en serie trappor eller åka med lilla turisttåget genom stadens gränder och upp för kullen. Jag insisterade på att vi skulle ta tåget.
Vi hittade tåget längs med strandpromenaden och trängde in oss vid ett par som redan satt och väntade. 5 minuter senare så åkte vi genom gamla staden och lyssnade på berättarrösten som snackade om allt möjligt av historiskt värde. Det tog ca 20 minuter innan vi var på toppen av kullen. Här klev vi av och tog några kort av utsikten.
Vi stod och spanade vart vi skulle gå för att komma till Coco beach när vi insåg att det inte var en strand alls. Antingen hade vi fått fel information om kartan eller så var Coco beach inte en badstrand utan namnet på stället.
Vi gick tillbaka och badade på närmaste strand istället.
På väg tillbaka började vi kolla i turistboken om vi kunde komma på något annat att göra.
Vi bestämde oss sedan för att ta en busstur till Monaco under kvällen.
I turistboken hittade jag två företag som ordnade 4 timmars båtturer med delfin- och valskådning. Detta lät intressant och mycket sugna så gav vi oss tillbaka till hotellet för att be dem ringa och boka för oss.
Framme vid hotellet så fattade inte våran receptionist att vi ville se delfiner. Han föreslog några vanliga båtturer mot Cannes och Monaco. Vi tvingade honom till slut att ringa och boka för oss och då kom vi åter tillbaka till frankrikes rutiner. Imorgon är måndag - allt är stängt. Helt jävla otroligt men så är det. Inte ens cykeltaxin jobbar på måndagar. Hoppas vi kan få se lite delfiner i kroatien istället.
Vi tog en busstur till Monaco som tog ca 45 minuter. Kostade 1 euro per person.
I Monaco klev vi av på första hållplast och blev ganska besvikna. Vart är det fina folket? Vi var mitt i något sorts billigt hamntivoli i klass med det skiten de riggar upp hemma varje sommar.
Vi gick en sväng uppför en backe då jag fick för mig att vi skulle stanna och ta något att dricka. En terrasbar låg över hamnen med Happy Hour för tillfället. Jag gissade på att Happy Hour betydde billigare drinkar så vi gick in och beställde varsitt glas vin. Jag tog vitt och sambon tog lite rosé. Det kostade 5 euro glaset. Efter det så skulle vi bege oss när servitrisen undrade om vi inte skulle ha ett glas till. Det ingick ett gratis glas för varje glas man hade beställt. Detta var Happy Hour för dem. Okej, vi fick in varsitt nytt glas och hälde i oss. Sedan for vi uppför staden, något berusade.
Vi passerade operahuset och kasinot innan vi begav oss mot busshållsplatsen för att åka hem igen. Monaco kändes inte riktigt så glamoröst som man kanske inställt sig på. När vi kom hem så var det lite sent och packat i den gamla stadens gränder. Vi hamnade på samma restaurang som under gårdagen och tog varsin kvällsmeny.
Därefter besökte vi söndagsmarknaden som verkade pågå i all oändlighet.
På väg till Coco beach passerar man en kulle där gamla fortet brukade ligga. Numera är det bara ruiner men det skall vara fina panoramautsikter över Nice på detta ställe.
Man kan välja att vandra upp för en serie trappor eller åka med lilla turisttåget genom stadens gränder och upp för kullen. Jag insisterade på att vi skulle ta tåget.
Vi hittade tåget längs med strandpromenaden och trängde in oss vid ett par som redan satt och väntade. 5 minuter senare så åkte vi genom gamla staden och lyssnade på berättarrösten som snackade om allt möjligt av historiskt värde. Det tog ca 20 minuter innan vi var på toppen av kullen. Här klev vi av och tog några kort av utsikten.
Vi stod och spanade vart vi skulle gå för att komma till Coco beach när vi insåg att det inte var en strand alls. Antingen hade vi fått fel information om kartan eller så var Coco beach inte en badstrand utan namnet på stället.
Vi gick tillbaka och badade på närmaste strand istället.
På väg tillbaka började vi kolla i turistboken om vi kunde komma på något annat att göra.
Vi bestämde oss sedan för att ta en busstur till Monaco under kvällen.
I turistboken hittade jag två företag som ordnade 4 timmars båtturer med delfin- och valskådning. Detta lät intressant och mycket sugna så gav vi oss tillbaka till hotellet för att be dem ringa och boka för oss.
Framme vid hotellet så fattade inte våran receptionist att vi ville se delfiner. Han föreslog några vanliga båtturer mot Cannes och Monaco. Vi tvingade honom till slut att ringa och boka för oss och då kom vi åter tillbaka till frankrikes rutiner. Imorgon är måndag - allt är stängt. Helt jävla otroligt men så är det. Inte ens cykeltaxin jobbar på måndagar. Hoppas vi kan få se lite delfiner i kroatien istället.
Vi tog en busstur till Monaco som tog ca 45 minuter. Kostade 1 euro per person.
I Monaco klev vi av på första hållplast och blev ganska besvikna. Vart är det fina folket? Vi var mitt i något sorts billigt hamntivoli i klass med det skiten de riggar upp hemma varje sommar.
Vi gick en sväng uppför en backe då jag fick för mig att vi skulle stanna och ta något att dricka. En terrasbar låg över hamnen med Happy Hour för tillfället. Jag gissade på att Happy Hour betydde billigare drinkar så vi gick in och beställde varsitt glas vin. Jag tog vitt och sambon tog lite rosé. Det kostade 5 euro glaset. Efter det så skulle vi bege oss när servitrisen undrade om vi inte skulle ha ett glas till. Det ingick ett gratis glas för varje glas man hade beställt. Detta var Happy Hour för dem. Okej, vi fick in varsitt nytt glas och hälde i oss. Sedan for vi uppför staden, något berusade.
Vi passerade operahuset och kasinot innan vi begav oss mot busshållsplatsen för att åka hem igen. Monaco kändes inte riktigt så glamoröst som man kanske inställt sig på. När vi kom hem så var det lite sent och packat i den gamla stadens gränder. Vi hamnade på samma restaurang som under gårdagen och tog varsin kvällsmeny.
Därefter besökte vi söndagsmarknaden som verkade pågå i all oändlighet.
Lørdag 1 August 2009 - Nice
Idag stod jag för ett förslag till aktivitet. Innan vi reste så utforskade jag Nice lite grann via kartor och upptäckte att det fanns något kallat Park Pheonix. Det är ett gigantiskt växthus som skulle ligga i slutet av strandpromenaden och innehålla växter och djur av det mer udda slaget. Vi beslöt oss för att vandra dit och kolla det under eftermiddagen.
Vi började med att vandra förbi tågstationen för att reka hur vi skulle ta oss inför tisdagens tågrutt.
Därefter så gjorde vi ett besök vid den ryska katedralen i Nice som skall vara den största turistattraktionen här. Dock var det lunchstängt så vi kunde inte besöka insidan av katedralen. Min sambo tyckte den verkade fin men jag var nog mer imponerad av katedralen i Marseille.
Efter det så påbörjade vi den riktiga promenaden mot växthuset. Beräknad till 45 minuters promenad så befann vi oss 1 timme senare på ett kafe vid stranden i desperat behov av dryck. En cola för 4 euro och sedan var vi på fötterna igen. Det tog, enligt min sambo, 2 timmar för oss att vandra hela vägen till växthuset som skall vara 5 km ifrån där vi bor.
Väl framme så fick vi först möta några sköldpaddor och ankor i en liten damm. Sambon var här väldigt skeptisk. En svart svan kom glidande i vattnet. Den mest exotiska fågeln vi sett än så länge...
Vi vandrade sedan runt i den lilla parken som bjöd på olika lustiga växter och några djurinhägnader med uttrar, sandråttor, krokodiler och iguana ödlor. Inne i själva växthuset var det stängt på akvariumdelen vilket var synd.
Själva växthuset var som en kompakt regnskog innehållandes all sorts växtlighet från fina orkidéer till köttätande växter.
På vägen ut ur parken fick vi se några fåglar i olika former. Bland annat ett gäng ugglor. Vi fick även möte av ett par råttor som inte tillhörde parkens utställning.
Vandrandes tillbaka längs med stranden stannade vi för ett dopp. Vi hamnade i ett av de mer folktunna områdena på stranden och det visade sig vara på grund av att den stranden inte underhölls. Det var lite skräpigt i vattnet så vi blev inte långvariga här.
Något möra i benen så tog vi bussen sista vägen hem. Buss kostar 1 euro vare sig man vill åka 300 meter eller till Cannes eller Monaco. På vägen hem kunde vi beskåda hur ett antal scener riggades upp med instrument på stranden inför nattens underhållning.
Vi kom hem och bytte om, sedan gick vi ner för att leta efter något lämpligt middagsställe.
Vi gick under gårdagen runt i cirklar i jakt på en restaurang som jag läst om innan vi åkte. Vi hittade dock inte den så vi hamnade på en pizzeria istället. Vi letade även efter fenoccios glassbar som skall vara något exklusiv. Givetvis hittade vi inte den heller.
Ikväll hade vi dock tur. Vi gick ner en gränd som vi inte testade under gårdagen och - voila - där hittade vi restaurangen Vintage. Vi var lite sena så kvällens meny var nästan slut. Alla restaurangener har systemet att man väljer en av följande menyer:
förrätt + huvudrätt + efterrätt
förrätt + huvudrätt
huvudrätt + efterrätt
förrätt + efterrätt
Sedan väljer man bland de olika rätterna för att pussla ihop sin egen kvällsmeny. De har även en egen utvald meny som är väldigt prisvärd. Den kostar ofta runt 17 euro och är då trerätters.
Efter våran måltid som var ljuvligt god så gick vi runt hörnet och där låg givetvis även glassbaren. Vi tog varsin glass och gick hemmåt mot hotellet.
Vi började med att vandra förbi tågstationen för att reka hur vi skulle ta oss inför tisdagens tågrutt.
Därefter så gjorde vi ett besök vid den ryska katedralen i Nice som skall vara den största turistattraktionen här. Dock var det lunchstängt så vi kunde inte besöka insidan av katedralen. Min sambo tyckte den verkade fin men jag var nog mer imponerad av katedralen i Marseille.
Efter det så påbörjade vi den riktiga promenaden mot växthuset. Beräknad till 45 minuters promenad så befann vi oss 1 timme senare på ett kafe vid stranden i desperat behov av dryck. En cola för 4 euro och sedan var vi på fötterna igen. Det tog, enligt min sambo, 2 timmar för oss att vandra hela vägen till växthuset som skall vara 5 km ifrån där vi bor.
Väl framme så fick vi först möta några sköldpaddor och ankor i en liten damm. Sambon var här väldigt skeptisk. En svart svan kom glidande i vattnet. Den mest exotiska fågeln vi sett än så länge...
Vi vandrade sedan runt i den lilla parken som bjöd på olika lustiga växter och några djurinhägnader med uttrar, sandråttor, krokodiler och iguana ödlor. Inne i själva växthuset var det stängt på akvariumdelen vilket var synd.
Själva växthuset var som en kompakt regnskog innehållandes all sorts växtlighet från fina orkidéer till köttätande växter.
På vägen ut ur parken fick vi se några fåglar i olika former. Bland annat ett gäng ugglor. Vi fick även möte av ett par råttor som inte tillhörde parkens utställning.
Vandrandes tillbaka längs med stranden stannade vi för ett dopp. Vi hamnade i ett av de mer folktunna områdena på stranden och det visade sig vara på grund av att den stranden inte underhölls. Det var lite skräpigt i vattnet så vi blev inte långvariga här.
Något möra i benen så tog vi bussen sista vägen hem. Buss kostar 1 euro vare sig man vill åka 300 meter eller till Cannes eller Monaco. På vägen hem kunde vi beskåda hur ett antal scener riggades upp med instrument på stranden inför nattens underhållning.
Vi kom hem och bytte om, sedan gick vi ner för att leta efter något lämpligt middagsställe.
Vi gick under gårdagen runt i cirklar i jakt på en restaurang som jag läst om innan vi åkte. Vi hittade dock inte den så vi hamnade på en pizzeria istället. Vi letade även efter fenoccios glassbar som skall vara något exklusiv. Givetvis hittade vi inte den heller.
Ikväll hade vi dock tur. Vi gick ner en gränd som vi inte testade under gårdagen och - voila - där hittade vi restaurangen Vintage. Vi var lite sena så kvällens meny var nästan slut. Alla restaurangener har systemet att man väljer en av följande menyer:
förrätt + huvudrätt + efterrätt
förrätt + huvudrätt
huvudrätt + efterrätt
förrätt + efterrätt
Sedan väljer man bland de olika rätterna för att pussla ihop sin egen kvällsmeny. De har även en egen utvald meny som är väldigt prisvärd. Den kostar ofta runt 17 euro och är då trerätters.
Efter våran måltid som var ljuvligt god så gick vi runt hörnet och där låg givetvis även glassbaren. Vi tog varsin glass och gick hemmåt mot hotellet.
Fredag 31 Juli 2009 - Nice
Vi gick upp strax innan kl halv åtta för att hinna med frukost och komma iväg hyfsat tidigt. Vi hade sett framför oss en lång men lättsam resa längst kusten med passeringar genom St Tropez, Cannes, Antibes och slutligen Nice. Det gick inte riktigt som vi hade tänkt. Efter frukost så packade vi om väskorna och begav oss ut på vägen. Vi kom iväg runt kl 10 och efter att ha kört småvägar i ca 1,5 timme så hade vi kommit ca 5 mil. Detta fick oss att inse att vi inte hade tid för några enklare småvägar. Vi godkände motorvägarna för våran gps och satte fart mot St Tropez. Ungefär 5 km innan staden så hamnade vi i kilometerlånga köer som gick igenom tre rondeller. Därefter så insåg vi ännu mer att vi borde satsa på att bara komma fram i tid för att inte få en extra dags avgift på hyrbilen. Den skulle nämligen lämnas kl 14.
Efter att varit fast i kön i kanske 20 minuter så programmerade vi om gpsen för att även acceptera betalvägar och sedan for vi av kustvägen och inlands mot den större motorvägen. Ett guppande race mot Nice tog oss genom utkanten av Cannes och slutligen så kom vi fram till kusten och fick köra på "Palisad de Anglais" som är den 7 km långa strandpromenaden som löper framför staden Nice. En felaktig tolkning av vägarna och vi hamnade i fel kvarter. Efter en omväg så hittade vi fram till biluthyrningen kl 14:20. Lyckligtvis hade vi hämtat ut bilen på samma tid, 14:20, annars verkade det som att de hade debiterat oss för en extra dag. Bra att komma ihåg att vara i tid i fortsättningen.
Vi tog en taxi som grundlurade oss totalt på priset. Taxiresan tog 3 minuter och vi hade kunnat vandra den lilla biten på 10 minuter. För denna lilla tur så skulle taxichauffören ha 20 euro. Varken jag eller min sambo var i tillstånd för att orka tjafsa så jag betalade och vi klev in på hotellet. Hotellet är ett litet ställe med 3 våningar och typ 20 rum. I receptionen satt Alfredo som gav oss ett extremt "unikt" välkomnande. Han skyltade med sin lilla lila telefon och visade oss att vi kunde låna badleksaker och rida runt på i stan. Ja, han red faktiskt runt på en liten gummistång mitt framför ögonen på oss. Något glatt chockade så fick vi till slut nyckeln och släpade upp våra väskor till tredje våningen.
Vi klädde om och gick 10 minuter promenad rakt ner till stranden. Här badade vi i det blåaste vatten vi sett på länge. Stranden var dock inte helt i paradisklass då den består av stora och små stenar som inte direkt var särskilt sköna att vandra på. Å andra sidan så var det inte helt packat med folk.
På kvällen begav vi oss ut för att leta efter en restaurang. Jag hade kollat upp lite innan resan och fått tips på en restaurang vid namn "Vintage". Vi följde våran kartbild men kunde inte hitta stället. Vi avslöt dagen på en pizzeria istället.
Efter att varit fast i kön i kanske 20 minuter så programmerade vi om gpsen för att även acceptera betalvägar och sedan for vi av kustvägen och inlands mot den större motorvägen. Ett guppande race mot Nice tog oss genom utkanten av Cannes och slutligen så kom vi fram till kusten och fick köra på "Palisad de Anglais" som är den 7 km långa strandpromenaden som löper framför staden Nice. En felaktig tolkning av vägarna och vi hamnade i fel kvarter. Efter en omväg så hittade vi fram till biluthyrningen kl 14:20. Lyckligtvis hade vi hämtat ut bilen på samma tid, 14:20, annars verkade det som att de hade debiterat oss för en extra dag. Bra att komma ihåg att vara i tid i fortsättningen.
Vi tog en taxi som grundlurade oss totalt på priset. Taxiresan tog 3 minuter och vi hade kunnat vandra den lilla biten på 10 minuter. För denna lilla tur så skulle taxichauffören ha 20 euro. Varken jag eller min sambo var i tillstånd för att orka tjafsa så jag betalade och vi klev in på hotellet. Hotellet är ett litet ställe med 3 våningar och typ 20 rum. I receptionen satt Alfredo som gav oss ett extremt "unikt" välkomnande. Han skyltade med sin lilla lila telefon och visade oss att vi kunde låna badleksaker och rida runt på i stan. Ja, han red faktiskt runt på en liten gummistång mitt framför ögonen på oss. Något glatt chockade så fick vi till slut nyckeln och släpade upp våra väskor till tredje våningen.
Vi klädde om och gick 10 minuter promenad rakt ner till stranden. Här badade vi i det blåaste vatten vi sett på länge. Stranden var dock inte helt i paradisklass då den består av stora och små stenar som inte direkt var särskilt sköna att vandra på. Å andra sidan så var det inte helt packat med folk.
På kvällen begav vi oss ut för att leta efter en restaurang. Jag hade kollat upp lite innan resan och fått tips på en restaurang vid namn "Vintage". Vi följde våran kartbild men kunde inte hitta stället. Vi avslöt dagen på en pizzeria istället.
Torsdag 30 Juli 2009 - Marseille
Då vi hade placerat oss på ett hotell utanför Marseilles centrum så var planen att lämna hyrbilen på hotellet och ta bussen in till centrum. Vi fick gå 10 minuter till busstationen och sedan åka 30 minuter busstur för att då byta till tunnelbana sista 15 minuterna innan vi kom fram till gamla hamnen i Marseille. Tunnelbanans utgång ledde oss via rulltrappa rakt ut i hamnen. Väldigt skum känsla...
I hamnen var det full rulle. Fiskförsäljning och turistbåtar fyllde den närmaste biten av hamnen. Vi bestämde oss för att besöka en toalett och sedan vandra runt lite i staden.
Då vi inte var ute efter att varken äta eller handla så så gick vi en lång promenad runt i de olika distrikten av staden. Vi började på handelsgatorna och kom sedan till bostadsområden innan vi slutligen hamnade i hamnen igen. Vi besökte Marseilles katedral och gick sedan och letade efter en lämplig båt att ta oss ut på vattnet. Vi försökte hitta något hyfsat turistfritt men det var väldigt svårt. Vi skulle köpa biljett på en av de stora båtarna och fick då reda på att de båtarna körde ut till en av två öar utanför hamnen. Här kunde man stanna en stund och senare åka tillbaka. Efter att ha köpt biljetter och stått i kö i ca 5 minuter bland en massa ungar och andra turister så fick vi lite panik och ångrade vårat köp. Vi fick växla in biljetterna mot pengar och hyrde istället en tur i utkanten av hamnen med en liten fiskebåt som en kille erbjöd. En 35 minuterstur senare så var vi tillbaka i hamnen och tog motsvarande tur på tunnelbana och buss hem till hotellet.
Ett dopp i poolen och sedan att äta i restaurangen.
Igår, Montpellier. Idag, Marseille. Imorgon, Nice.
Dagarna börjar rulla på här och vi närmar oss sista hållplatsen i frankrike, nämligen Nice.
I hamnen var det full rulle. Fiskförsäljning och turistbåtar fyllde den närmaste biten av hamnen. Vi bestämde oss för att besöka en toalett och sedan vandra runt lite i staden.
Då vi inte var ute efter att varken äta eller handla så så gick vi en lång promenad runt i de olika distrikten av staden. Vi började på handelsgatorna och kom sedan till bostadsområden innan vi slutligen hamnade i hamnen igen. Vi besökte Marseilles katedral och gick sedan och letade efter en lämplig båt att ta oss ut på vattnet. Vi försökte hitta något hyfsat turistfritt men det var väldigt svårt. Vi skulle köpa biljett på en av de stora båtarna och fick då reda på att de båtarna körde ut till en av två öar utanför hamnen. Här kunde man stanna en stund och senare åka tillbaka. Efter att ha köpt biljetter och stått i kö i ca 5 minuter bland en massa ungar och andra turister så fick vi lite panik och ångrade vårat köp. Vi fick växla in biljetterna mot pengar och hyrde istället en tur i utkanten av hamnen med en liten fiskebåt som en kille erbjöd. En 35 minuterstur senare så var vi tillbaka i hamnen och tog motsvarande tur på tunnelbana och buss hem till hotellet.
Ett dopp i poolen och sedan att äta i restaurangen.
Igår, Montpellier. Idag, Marseille. Imorgon, Nice.
Dagarna börjar rulla på här och vi närmar oss sista hållplatsen i frankrike, nämligen Nice.
Onsdag 29 Juli 2009 - Marseille
Vi packade om våra väskor och slet ner dem från vårat rum till våningen under där Barry och Jackie väntade för att säga adjö till oss. Vi fick lämna våra kontaktuppgifter och lova att skicka ett mail till dem från resan. Vi betalade för oss och släpade ut all packning till bilen.
Vi planerade för en tur till Montpellier där vi skulle käka lunch och sedan köra kuststräckan därifrån till Marseille. Efter lite informationssökande så fick vi klart för oss att det fanns tre alternativ. Antingen kör man direkt in till centrum av Montpellier och parkerar på en vanlig parkeringsplats, men då får man bara stå max 2 timmar. Alternativt så parkerar man i ett av de parkeringshus som ligger under Montpellier eller så parkerar man utanför centrum och tar spårvagn in till centrum. Vi bestämde oss för att sikta på en vanlig parkeringsplats då vi bara tänkte stanna för lunch och en promenad. Vi satte kurs mot centrum och inledd resan på en hyfsat lugn motorvägssträcka.
Framme vid Montpellier hamnade vi först i 1 kilometer lång kö. Det hela gick rätt snabbt och efter kanske en 10 minuter så var vi på rullande ingång mot centrum. Givetvis hade de, precis som Pezenas, nyligen ändrat om en massa enkelriktad trafik i stan så våran gps gav inte riktigt de bästa råden. Vi lyckades parera och sveja oss fram i den strömmande trafiken och rätt som det var så kom vi upp på en väg mitt framför en liten triumfbåge som ledde oss rakt in till kärnan av staden. Vi fick syn på en liten infart rakt ner i mitten av stadens centrum och uppfattade det som ett parkeringshus och kastade oss ner där. Vi for ner 3 våningar innan vi hittade några lediga platser.
Här var det TRÅNGT. Jag har aldrig parkerat så trångt förut. Man fick pressa sig in mellan betongpelare och andra parkerade bilar. Givetvis kunde vi inte fälla in våra sidobackspeglar på bilen så det fick bli lite små fina manövrer för att till slut lyckas ta oss in.
Vi tog oss upp och vandrade lite på stadens gator. Först hamnde vi lite vid sidan av köpgatorna men ganska snart så var vi uta och traskade bland människor från alla världens hörn. Staden var mycket trevlig och vi stannade totalt i nästan 3 timmar innan vi avslöt med varsin macka på Subway.
Vi planerade nästa rutt för att ta oss till Marseille. Vi satte ett mål strax innan Marseille i hopp om att vi skulle kunna undvika att köra in i själva staden för att ta oss till våran hotell. Vårat hotell var placerat till öst om Marseille och precis norr om Cassis. Efter ungefär 1 timmes körning bland små kanaler, vinfält, olivlundar så blev jag lite sugen på att utforska och se stränder. Vi tog av vid en väg ut mot en udde men insåg snart att det inte gav mycket till resan. Det fanns ett område för fågelskådning och typ 30 olika campingställen där man även kunde rida häst. Slutligen kom vi till kanten av udden men då hade de cementerat upp en mur strax innan stranden så vi kunde ändå inte se något.
Lite besvikna så körde vi vidare och fick till slut se lite trevliga småbyar och annat.
Vi stannade till i en by och njöt av varsin glass. Jag lyckades dessutom hitta raklödder på apoteket. Det är lustigt. Vanliga affärer är stängda hit och dit men apoteken är öppna alla dagar.
Slutligen så kände vi att tiden börjat rinna iväg och hoppade upp på motorvägen för att köra sista sträckan till Marseille. Motorvägen ringlade fram och tillbaka mellan dalar och berg innan vi till slut kom fram till en lång backe ner mot havet. Vid sidan kunde vi skåda en stor brand med en rökpelare som stal uppmärksamhet men det var fortfarande 5-6 min till Marseille.
Vi kom fram till Marseille. Det första min sambo fick syn på var en stor Ikeaskylt medan jag irriterade mig på en lastbil som fastnat framför oss på våran rutt och skymde den annars väldigt inbjudande utsikten. Givetvis tog vägarna oss rakt ner mot centrum av Marseille. Helt klart den värsta körningen hittills och utan gps hade vi varit chanslösa. Det tog ungefär 20 minuters pusslande mellan rondeller och asynkrona korsningar innan vi hittade fram till vad gpsen ansåg var slutposition. Här låg ju då inget hotell då det var mitt i en rondell och lite hastigt så råkade jag svänga av för tidigt och vi hamnade på motorväg i fel riktning. 4 km senare kunde vi vända och försöka på nytt. Vi hittade fram till samma ställe och jag körde igenom några extra rondeller i hopp och att hitta en plats att stanna och fundera på rutten. Vi stannade till slut till och fick lägga in adressen på nytt i gps:en. Nu pekade den mot en plats 100 meter framför oss. Vi körde några få meter och kunde plötsligt se hotellet framför oss. Ett tips är att leta fram koordinater via typ google maps och lägga in dessa i gpsenheten istället för en adress.
Vi checkade in och fick krångla lite i receptionen innan mannen fattade att vi hade halv-pension inkluderat. Vi tog ett dopp i poolen och fick sedan ett bord vid restaurangen. Restaurangen var rätt fräsch men de hade ett lustigt system där halv-pension innebar att vi hade varsin 16 euro tillgodo för en måltid. Allting dyrare än detta så fick vi lägga till utöver de 16 euro. Vi svalde det hela och fick njuta av varsina 2 rätter som smakade underbart.
Därefter så fick vi låna en kniv till en melon vi köpt på vägen och såg senaste Wallander filmen via våran bärbara dator på rummet.
Vi planerade för en tur till Montpellier där vi skulle käka lunch och sedan köra kuststräckan därifrån till Marseille. Efter lite informationssökande så fick vi klart för oss att det fanns tre alternativ. Antingen kör man direkt in till centrum av Montpellier och parkerar på en vanlig parkeringsplats, men då får man bara stå max 2 timmar. Alternativt så parkerar man i ett av de parkeringshus som ligger under Montpellier eller så parkerar man utanför centrum och tar spårvagn in till centrum. Vi bestämde oss för att sikta på en vanlig parkeringsplats då vi bara tänkte stanna för lunch och en promenad. Vi satte kurs mot centrum och inledd resan på en hyfsat lugn motorvägssträcka.
Framme vid Montpellier hamnade vi först i 1 kilometer lång kö. Det hela gick rätt snabbt och efter kanske en 10 minuter så var vi på rullande ingång mot centrum. Givetvis hade de, precis som Pezenas, nyligen ändrat om en massa enkelriktad trafik i stan så våran gps gav inte riktigt de bästa råden. Vi lyckades parera och sveja oss fram i den strömmande trafiken och rätt som det var så kom vi upp på en väg mitt framför en liten triumfbåge som ledde oss rakt in till kärnan av staden. Vi fick syn på en liten infart rakt ner i mitten av stadens centrum och uppfattade det som ett parkeringshus och kastade oss ner där. Vi for ner 3 våningar innan vi hittade några lediga platser.
Här var det TRÅNGT. Jag har aldrig parkerat så trångt förut. Man fick pressa sig in mellan betongpelare och andra parkerade bilar. Givetvis kunde vi inte fälla in våra sidobackspeglar på bilen så det fick bli lite små fina manövrer för att till slut lyckas ta oss in.
Vi tog oss upp och vandrade lite på stadens gator. Först hamnde vi lite vid sidan av köpgatorna men ganska snart så var vi uta och traskade bland människor från alla världens hörn. Staden var mycket trevlig och vi stannade totalt i nästan 3 timmar innan vi avslöt med varsin macka på Subway.
Vi planerade nästa rutt för att ta oss till Marseille. Vi satte ett mål strax innan Marseille i hopp om att vi skulle kunna undvika att köra in i själva staden för att ta oss till våran hotell. Vårat hotell var placerat till öst om Marseille och precis norr om Cassis. Efter ungefär 1 timmes körning bland små kanaler, vinfält, olivlundar så blev jag lite sugen på att utforska och se stränder. Vi tog av vid en väg ut mot en udde men insåg snart att det inte gav mycket till resan. Det fanns ett område för fågelskådning och typ 30 olika campingställen där man även kunde rida häst. Slutligen kom vi till kanten av udden men då hade de cementerat upp en mur strax innan stranden så vi kunde ändå inte se något.
Lite besvikna så körde vi vidare och fick till slut se lite trevliga småbyar och annat.
Vi stannade till i en by och njöt av varsin glass. Jag lyckades dessutom hitta raklödder på apoteket. Det är lustigt. Vanliga affärer är stängda hit och dit men apoteken är öppna alla dagar.
Slutligen så kände vi att tiden börjat rinna iväg och hoppade upp på motorvägen för att köra sista sträckan till Marseille. Motorvägen ringlade fram och tillbaka mellan dalar och berg innan vi till slut kom fram till en lång backe ner mot havet. Vid sidan kunde vi skåda en stor brand med en rökpelare som stal uppmärksamhet men det var fortfarande 5-6 min till Marseille.
Vi kom fram till Marseille. Det första min sambo fick syn på var en stor Ikeaskylt medan jag irriterade mig på en lastbil som fastnat framför oss på våran rutt och skymde den annars väldigt inbjudande utsikten. Givetvis tog vägarna oss rakt ner mot centrum av Marseille. Helt klart den värsta körningen hittills och utan gps hade vi varit chanslösa. Det tog ungefär 20 minuters pusslande mellan rondeller och asynkrona korsningar innan vi hittade fram till vad gpsen ansåg var slutposition. Här låg ju då inget hotell då det var mitt i en rondell och lite hastigt så råkade jag svänga av för tidigt och vi hamnade på motorväg i fel riktning. 4 km senare kunde vi vända och försöka på nytt. Vi hittade fram till samma ställe och jag körde igenom några extra rondeller i hopp och att hitta en plats att stanna och fundera på rutten. Vi stannade till slut till och fick lägga in adressen på nytt i gps:en. Nu pekade den mot en plats 100 meter framför oss. Vi körde några få meter och kunde plötsligt se hotellet framför oss. Ett tips är att leta fram koordinater via typ google maps och lägga in dessa i gpsenheten istället för en adress.
Vi checkade in och fick krångla lite i receptionen innan mannen fattade att vi hade halv-pension inkluderat. Vi tog ett dopp i poolen och fick sedan ett bord vid restaurangen. Restaurangen var rätt fräsch men de hade ett lustigt system där halv-pension innebar att vi hade varsin 16 euro tillgodo för en måltid. Allting dyrare än detta så fick vi lägga till utöver de 16 euro. Vi svalde det hela och fick njuta av varsina 2 rätter som smakade underbart.
Därefter så fick vi låna en kniv till en melon vi köpt på vägen och såg senaste Wallander filmen via våran bärbara dator på rummet.
Tirsdag 28 Juli 2009 - Pézenas
Idag skulle vi besöka vingårdarna då vi inte hann med det under gårdagen. Vi programmerade in några givna val i gpsenheten och satte först fart mot ett område där vi visste att det skulle finnas en massa vingårdar. Överallt står det skyltat med "château" vilket vi uppfattade som stora slott eller herrgårdar. Det verkar dock som att fransmännen överdriver något med detta då ett château kan vara en lagerlokal mitt i en by eller en liten villa mitt på ett stort fält.
Första riktiga "château" som vi hittade till visade sig vara ett riktigt slott från 1500-talet. Det kostade dock 7 euro att besöka så vi sket i det och fortsatte våran resa. Min sambo fick äran att köra idag så jag kunde koppla av och smaka lite extra på de viner vi skulle bli bjudna på.
Efter en kvart så hittade vi skyltar till nästa "château". Vi for upp genom en trång liten by på berget och hamnade på en kyrkogård med en gammal kyrka som hade utsikt över byn. Utsikten var imponerande men annars fanns det inte mycket här att hurra över. Vi for ner genom byn igen och hittade då ett ställe som erbjud vinprovning. Vi fick smaka tre olika vinflaskor medan tjejen som hade hand om vinet förklarade bäst hon kunde på franska och engelska om vinets egenskaper. Sambon och hon kom hyfsat bra överens med sina respektive knackiga översättningar.
Efter detta så for vi en liten bit vidare och hamnade mitt i ett vinplantage där vi fick smaka på denna ägares viner. Här fanns det ett mycket gott rött vin. Mannen kunde absolut ingen engelska så det blev handgester och vilda spekulationer på varandras försök till kommunikation.
Vi försökte sedan ta två stycken utvalda vingårdar ifrån våran bok som vi läst innan vi åkte. Den första låg tydligen i staden Pezenas där vi för nuvarande befinner oss. Vinet från dessa två vingårdar sålde de på Essomacken där vi tankade så de borde ligga nära staden. Första stoppet gav dock inget resultat. På den adressen fanns det bara en restaurang och ett hotell.
Andra adressen gav dock betydligt bättre resultat. Vi besökte en vingård i området St Martin som var en riktigt vingård i klass med Falcon Crest (förutom att det inte fanns någon Lorenzo Lamas som skötte om gården). Vi kom fram några minuter innan de öppnade så vi fick vänta lite innan en kvinna kom och mottog oss. Hon pratade mycket bra engelska så det var lätt att förstå hennes beskrivningar av vinet. Hon lät dock lite negativ själv till vinerna men de flesta smakade gott. Vi passade på att köpa ett vitt vin som är tänkt att överleva resan hem.
Nu var det dags att ta första doppet i medelhavet. Vi programmerade gpsen till en plats söder om staden Bezier. Jag hittade en plats via Googles satellittjänst som verkade ha mindre folkmassa än andra stränder och det var helt korrekt. Vi parkerade bilen utanför ett campingområde och traskade på fem minuter ner till havet. Vi kom ut på en härlig sandstrand med en hel del parkerade sandälskande äldre par och även några barnfamiljer. Efter bara några minuter var vi i vattnet och det var helt klart underbart.
Mot kvällen var vi och minglade på hotellet där vi återigen bjöds på vin och lite vickning. Ett par ifrån Hawaii var nu på besök på hotellet och efter att jag "lagat" mannens dator så fick vi en flaska vin och utbytte visitkort inför någon framtida resa till Maui.
Kvällen avslöts på en lokal restaurang i gamla stan där vi åt entrecote och oxfilé följt av varsin glass och sedan kaffe och te på en liten mindre restaurang med livemusik.
Första riktiga "château" som vi hittade till visade sig vara ett riktigt slott från 1500-talet. Det kostade dock 7 euro att besöka så vi sket i det och fortsatte våran resa. Min sambo fick äran att köra idag så jag kunde koppla av och smaka lite extra på de viner vi skulle bli bjudna på.
Efter en kvart så hittade vi skyltar till nästa "château". Vi for upp genom en trång liten by på berget och hamnade på en kyrkogård med en gammal kyrka som hade utsikt över byn. Utsikten var imponerande men annars fanns det inte mycket här att hurra över. Vi for ner genom byn igen och hittade då ett ställe som erbjud vinprovning. Vi fick smaka tre olika vinflaskor medan tjejen som hade hand om vinet förklarade bäst hon kunde på franska och engelska om vinets egenskaper. Sambon och hon kom hyfsat bra överens med sina respektive knackiga översättningar.
Efter detta så for vi en liten bit vidare och hamnade mitt i ett vinplantage där vi fick smaka på denna ägares viner. Här fanns det ett mycket gott rött vin. Mannen kunde absolut ingen engelska så det blev handgester och vilda spekulationer på varandras försök till kommunikation.
Vi försökte sedan ta två stycken utvalda vingårdar ifrån våran bok som vi läst innan vi åkte. Den första låg tydligen i staden Pezenas där vi för nuvarande befinner oss. Vinet från dessa två vingårdar sålde de på Essomacken där vi tankade så de borde ligga nära staden. Första stoppet gav dock inget resultat. På den adressen fanns det bara en restaurang och ett hotell.
Andra adressen gav dock betydligt bättre resultat. Vi besökte en vingård i området St Martin som var en riktigt vingård i klass med Falcon Crest (förutom att det inte fanns någon Lorenzo Lamas som skötte om gården). Vi kom fram några minuter innan de öppnade så vi fick vänta lite innan en kvinna kom och mottog oss. Hon pratade mycket bra engelska så det var lätt att förstå hennes beskrivningar av vinet. Hon lät dock lite negativ själv till vinerna men de flesta smakade gott. Vi passade på att köpa ett vitt vin som är tänkt att överleva resan hem.
Nu var det dags att ta första doppet i medelhavet. Vi programmerade gpsen till en plats söder om staden Bezier. Jag hittade en plats via Googles satellittjänst som verkade ha mindre folkmassa än andra stränder och det var helt korrekt. Vi parkerade bilen utanför ett campingområde och traskade på fem minuter ner till havet. Vi kom ut på en härlig sandstrand med en hel del parkerade sandälskande äldre par och även några barnfamiljer. Efter bara några minuter var vi i vattnet och det var helt klart underbart.
Mot kvällen var vi och minglade på hotellet där vi återigen bjöds på vin och lite vickning. Ett par ifrån Hawaii var nu på besök på hotellet och efter att jag "lagat" mannens dator så fick vi en flaska vin och utbytte visitkort inför någon framtida resa till Maui.
Kvällen avslöts på en lokal restaurang i gamla stan där vi åt entrecote och oxfilé följt av varsin glass och sedan kaffe och te på en liten mindre restaurang med livemusik.
Mandag 27 Juli 2009 - Pézenas
Idag fick vi en resrutt utav våran värd på hotellet. Barry gav oss en rutt som vi kunde följa för att få se lite av det lokala området samt avsluta med några vingårdar. Vi började våran dag med den underbara frukosten som de serverade. Därefter snackade vi lite kring vad vi borde se på vägen och efter det så började vi med en rutt ner till Medelhavet. Jag hade lokaliserat vad som såg ut att vara en lång strandpromenad via Googles satellitkarttjänst så vi tog av mot denna plats. Det visade sig dock vara en sorts campingplats för hippies och hemlösa och såg nästan ut som en plats ifrån Indien. Vi klev ur bilen och traskade med några stora steg över sandbanken och fick äntligen se havet. En stor lång sandstrand som fortsatte till horisonten åt båda håll. Vädret var inte direkt soligt men det gjorde bara luften gott. Vi tog av oss skorna och gick ner genom sanden för att ta några små plaskande steg i vattnet. Hela stranden var fylld med stora snäckor.
Strax därefter så startade vi våran dagsrutt. Den tog oss först genom ett antal byar och mindre städer. Alla var väldigt mysiga och hade sin egen charm. Därefter så for vi upp mot bergen där den riktiga miljön tog över. Stora, massiva, fyllda fällt med vinrankor så långt ögat kan se. Åt alla håll fylldes blicken med åkrar med vinodlingar. Vi stannade till vid ett ställe där man kunde bada i en forsande flod men stod över och tog varsin Coca-Cola istället. Vi for vidare och passerade en lång bro vid en by kallad Roquebrun. Här kunde man paddla kanot och även bada i floden som gick under bron. Vi letade efter någonstans att käka lunch men hamnade i vad man lättast kallar ett garage där en dam sålde sina vinflaskor. Vi fick provsmaka och hon förklarade vart hon bodde och vad vinet bestod av. Vi hittade till slut en enklare måltid vid kanotuthyrningen. På måndagar är de flesta affärer och restauranger stängda här nere vilket gjorde att vi inte kunde äta på några av de rekommenderate matplatserna.
Senare så tog vi oss högre upp i bergen. Vi satte vårat mål vid Gorge du Heréon (eller något liknande). Det är en stor ravin som man kan promenera igenom. Sambon var lite skeptisk men ändrade sig snabbt när vi väl kom fram. Ravinen var väldigt fin och längs med ravinen rann en flod som man kunde bada i. Tyvärr så hade franska familjer tagit plats vid i princip varenda vattenhål så vi hoppade över att bada och gick istället en bra bit upp i ravinen. Efter ett tag fick vi vända om och åka hem igen.
Vi hann inte med några vingårdar men blev iallafall bjudna på vin av vårat värdpar på hotellet. Varje dag så serverar de en liten kvällsvickning med lite olika snacks och lite vin. Vi blev kvar en stund i samtal med ett irländskt par som var på besök på hotellet och gick sedan till gamla stan för att äta galettes på ett Creperie. Min sambo var supernöjd men personligen gillar jag galette med Salmbärslax på creperiet i Visby mer.
Strax därefter så startade vi våran dagsrutt. Den tog oss först genom ett antal byar och mindre städer. Alla var väldigt mysiga och hade sin egen charm. Därefter så for vi upp mot bergen där den riktiga miljön tog över. Stora, massiva, fyllda fällt med vinrankor så långt ögat kan se. Åt alla håll fylldes blicken med åkrar med vinodlingar. Vi stannade till vid ett ställe där man kunde bada i en forsande flod men stod över och tog varsin Coca-Cola istället. Vi for vidare och passerade en lång bro vid en by kallad Roquebrun. Här kunde man paddla kanot och även bada i floden som gick under bron. Vi letade efter någonstans att käka lunch men hamnade i vad man lättast kallar ett garage där en dam sålde sina vinflaskor. Vi fick provsmaka och hon förklarade vart hon bodde och vad vinet bestod av. Vi hittade till slut en enklare måltid vid kanotuthyrningen. På måndagar är de flesta affärer och restauranger stängda här nere vilket gjorde att vi inte kunde äta på några av de rekommenderate matplatserna.
Senare så tog vi oss högre upp i bergen. Vi satte vårat mål vid Gorge du Heréon (eller något liknande). Det är en stor ravin som man kan promenera igenom. Sambon var lite skeptisk men ändrade sig snabbt när vi väl kom fram. Ravinen var väldigt fin och längs med ravinen rann en flod som man kunde bada i. Tyvärr så hade franska familjer tagit plats vid i princip varenda vattenhål så vi hoppade över att bada och gick istället en bra bit upp i ravinen. Efter ett tag fick vi vända om och åka hem igen.
Vi hann inte med några vingårdar men blev iallafall bjudna på vin av vårat värdpar på hotellet. Varje dag så serverar de en liten kvällsvickning med lite olika snacks och lite vin. Vi blev kvar en stund i samtal med ett irländskt par som var på besök på hotellet och gick sedan till gamla stan för att äta galettes på ett Creperie. Min sambo var supernöjd men personligen gillar jag galette med Salmbärslax på creperiet i Visby mer.
Søndag 26 Juli 2009 - Pézenas
Idag började vi resan med att fara runt på småvägar innan vi återigen kastade oss upp på motorvägen. Den här gången var det betydligt mer trafikerat men vägen var mycket trevlig och miljön som vägen tog oss igenom var enormt vacker. Allt från djupa dalar till mindre berg på 1100 meter.
Vi stannade till på ett minst sagt unikt ställe som serverade en 5-rätters middag för 16 euro. Huvudrätten bestod dock av kalvhjärna vilket min sambo listade ut efter lite luskande i franskalexikonet så vi bad att få ersätta den. Istället fick vi stekt laxfilé och någon sorts griskött som kokats i grisens eget blod. Låter gott? Icke... Efterrätten var dock trevlig.
Efter totalt 4 timmars körning så kom vi fram till Millaubron vilket var något som jag sett fram emot. Innan man kommer till bron så måste man betala en avgift vid en vägtull på 8 euro. Precis innan Millaubron så finns en rastplats där jag ville stanna och ta ett kort. Vi körde av och följde den lilla vägen ner mot rastplatsen. Det fanns parkeringar i tre olika etapper och vi cirkulerade sakta för att hitta en ledig plats. Två bilar for in framför oss och jag fick för mig att det fanns en ledig plats på nästa etapp och körde runt de två bilarna. Det visade sig dock att det inte fanns någon mer etapp utan när vi körde in runt hörnet så hamnade vi på enkelriktad väg mot utfarten. Något bittert så fick vi köra ut och passera bron utan en chans att stanna till och ta ett kort. Min sambo övertalade mig till slut att vända och köra tillbaka. Vi gjorde så och insåg sedan att vi var tvungna att ta oss igenom vägtullen på nytt, två gånger, för att komma på rätt spår igen. Efter 3 svängar genom vägtullen och 24 euro fattigare så var vi tillbaka på rätt spår. Jag hade fått mitt kort på bron men hade börjat få känningar i magen, troligtvis efter något jag ätit (undrar vad?). Det fanns lyckligtvis toaletter vid vägtullen.
Vi når vårat hotell i den lilla staden Pezenas runt kl 16:30. Totala bilresan ner har tagit oss 11,5 timmars körning och ca 80 mil. Staden har nyligen ändrat ett stort antal av sina vägar till enkelriktat så efter ett litet virrvarr igenom gränder tar oss fram till portarna. Vi bemöts av Jackie som är ursprungligen från England, vilket är skönt för kommunikationens skull. Hon visar oss till våran svit där vi slänger av väskorna. Min sambo gläder sig över hur fint rummet och hela stället i sig självt är. Vi bjuds en timme senare på lite vin och smått tilltugg av de tillfälliga ansvariga av stället. Jackie som vi träffat tidigare är egentligen en akvarellkonstnär och Barry som är nya zeeländare jobbar egentligen som fotograf. De har dock gått med på att driva stället under en månad medan de riktiga ägarna är på semester. Vi får lite tips om staden och ger oss ut för att hitta en restaurang.
Mycket överraskade över hur pass stor "gamla stan" är så vandrar vi runt bland små gränder, torg och restauranger innan vi till slut hittar den som rekommenderats för oss. Restaurangen som rekommenderats för oss heter Le 68 (The 68) och ligger lite "off" från resten av gamla stan vilket tyvärr gör den något tom på folk. Vi fick höra att restaurangen nyligen bytt ägare och att de har haft svårt att få till sig kunder då de ligger lite utanför centrum, men ändå bara några hundra meter. Vi är de enda som besöker restaurangen när vi är där. De pratar engelska utan problem och vi får sitta på innergården medan de reder ut menyn för oss. Min sambo beställer kyckling och jag tar en havsaborre. Innan hela besöket är över har vi fått in 6 olika rätter. Jag vet inte om kocken hade tråkigt för att vi var de enda men de var extremt trevliga och gav oss hela tiden smårätter att smaka av medan vi väntade på maten. Själva maten gick på 16 euro per person och ett glas vitt vin till detta kostade 2,5 euro. Mycket prisvärt.
Vi försöker hitta hem genom gränderna men efter lite virrvarr så får till slut ta hjälp av våran gps innan vi hittar rätt mellan alla gränder.
Vi stannade till på ett minst sagt unikt ställe som serverade en 5-rätters middag för 16 euro. Huvudrätten bestod dock av kalvhjärna vilket min sambo listade ut efter lite luskande i franskalexikonet så vi bad att få ersätta den. Istället fick vi stekt laxfilé och någon sorts griskött som kokats i grisens eget blod. Låter gott? Icke... Efterrätten var dock trevlig.
Efter totalt 4 timmars körning så kom vi fram till Millaubron vilket var något som jag sett fram emot. Innan man kommer till bron så måste man betala en avgift vid en vägtull på 8 euro. Precis innan Millaubron så finns en rastplats där jag ville stanna och ta ett kort. Vi körde av och följde den lilla vägen ner mot rastplatsen. Det fanns parkeringar i tre olika etapper och vi cirkulerade sakta för att hitta en ledig plats. Två bilar for in framför oss och jag fick för mig att det fanns en ledig plats på nästa etapp och körde runt de två bilarna. Det visade sig dock att det inte fanns någon mer etapp utan när vi körde in runt hörnet så hamnade vi på enkelriktad väg mot utfarten. Något bittert så fick vi köra ut och passera bron utan en chans att stanna till och ta ett kort. Min sambo övertalade mig till slut att vända och köra tillbaka. Vi gjorde så och insåg sedan att vi var tvungna att ta oss igenom vägtullen på nytt, två gånger, för att komma på rätt spår igen. Efter 3 svängar genom vägtullen och 24 euro fattigare så var vi tillbaka på rätt spår. Jag hade fått mitt kort på bron men hade börjat få känningar i magen, troligtvis efter något jag ätit (undrar vad?). Det fanns lyckligtvis toaletter vid vägtullen.
Vi når vårat hotell i den lilla staden Pezenas runt kl 16:30. Totala bilresan ner har tagit oss 11,5 timmars körning och ca 80 mil. Staden har nyligen ändrat ett stort antal av sina vägar till enkelriktat så efter ett litet virrvarr igenom gränder tar oss fram till portarna. Vi bemöts av Jackie som är ursprungligen från England, vilket är skönt för kommunikationens skull. Hon visar oss till våran svit där vi slänger av väskorna. Min sambo gläder sig över hur fint rummet och hela stället i sig självt är. Vi bjuds en timme senare på lite vin och smått tilltugg av de tillfälliga ansvariga av stället. Jackie som vi träffat tidigare är egentligen en akvarellkonstnär och Barry som är nya zeeländare jobbar egentligen som fotograf. De har dock gått med på att driva stället under en månad medan de riktiga ägarna är på semester. Vi får lite tips om staden och ger oss ut för att hitta en restaurang.
Mycket överraskade över hur pass stor "gamla stan" är så vandrar vi runt bland små gränder, torg och restauranger innan vi till slut hittar den som rekommenderats för oss. Restaurangen som rekommenderats för oss heter Le 68 (The 68) och ligger lite "off" från resten av gamla stan vilket tyvärr gör den något tom på folk. Vi fick höra att restaurangen nyligen bytt ägare och att de har haft svårt att få till sig kunder då de ligger lite utanför centrum, men ändå bara några hundra meter. Vi är de enda som besöker restaurangen när vi är där. De pratar engelska utan problem och vi får sitta på innergården medan de reder ut menyn för oss. Min sambo beställer kyckling och jag tar en havsaborre. Innan hela besöket är över har vi fått in 6 olika rätter. Jag vet inte om kocken hade tråkigt för att vi var de enda men de var extremt trevliga och gav oss hela tiden smårätter att smaka av medan vi väntade på maten. Själva maten gick på 16 euro per person och ett glas vitt vin till detta kostade 2,5 euro. Mycket prisvärt.
Vi försöker hitta hem genom gränderna men efter lite virrvarr så får till slut ta hjälp av våran gps innan vi hittar rätt mellan alla gränder.