Busylizzys blogg

Han klämmer sig precis igenom hålet i muren när jag susar förbi. Hålet rymmer honom precis och bilden av en ryggtavla och höger skosula etsar sig fast i minnet. I flera dagar går jag runt med ett mentalt foto jag inte kan bli kvitt.
----
Varför ska de komma hit med sina problem? Vi genomlevde kriget, vi vill inte ha deras problem. De får lämna sina problem i sina egna länder.
---
Som kaniner bor de i små hålor utefter järnvägsspåret söderut från Porta Genoa i Milano. Plastpåsar, pinnar, löv, stenar, gamla kläder. Det påminner mig om mitt kojbyggande som barn och för en sekund dras jag med i leken. Finns det något användbart här? Aha, en sopstation! Himmelriket för en liten kojbyggande kanin. Får verkligen människor bo såhär i mitt Europa? Jag vill inte.
------
Albanerna. De sägs kidnappas och skeppas över till Italien för att tigga och stjäla. I slutet av nittiotalet hittade man en hel grupp barn som gömts i en utbombad gamal industrilokal, och som sänts ut på stöldräder på dagarna. Stöldgodset lämnades till deras "ägare". En gammal man, någons farfar, som försvunnit i Albanien hittades också han i Italien tiggandes på gatan. Albanerna är ett hett diskussionsämne i Italien. Den råa handeln av människor diskuteras inte alls, utan allt detta är inget annat än ett bevis för att alla albaner är tjuvar och banditer. A på militärbasen i Piacenza intygar - de får dagligen ingripa. Något samband mellan utsatthet och trafficking ser han inte.

Romerna. De kallas fortfarande zigenare och lever utanför samhället. De är lägre stående än hundar - och då menar jag de hundar man lämnar ute i hundkojan dygnet runt. Hundarna med en lång och tjock kedja runt halsen och som bara finns där för att skälla på de som vågar går förbi. Ingen går förbi där romerna bor.
---
Marockanerna. Jag lärde känna en trevlig marockan en gång. Han försörjde sig på att sälja förfalskade modeväskor på Paris' gator och torg i mitten av 80-talet. Mest stod han så han hade utsikt över Eifeltornet, ni vet dit alla turister åker för att fotograferas med Eifeltornet i handen? Jag hade ett par veckor över och jag såg Paris som jag aldrig sett det förut.

I Italien har benämningen "marockan" en liten annan betydelse än just "person från Marocko". Det är ofta definitivt nedlåtande och sammanhanget och tonen har mer betydelse än själva ordet.

För något år sedan introducerade jag två för mig mycket kära vänner för varandra. Vän X i Sverige är från Marocko, och en av de härligaste människor jag känner. Väninna Y från Italien faller för X charm och grimaserar lätt när hon nämner den fantastiskt trevlige marockanen vi åt middag hos. Marockan och ändå inte ... marockan. Jag ser hur svårt hon har det att få ekvationen att gå ihop. Jag njuter.
------
För ett par år sen hette de alltså Marockaner. Nu heter de Extracommunitari - de som kommer från länder utanför EU. Dit räknas varken Norge eller Schweiz, utan det gäller utan undantag mörkhyade unga män från Afrika. Egentligen vill de säga drägg.

En del av dräggen jobbar som säsongsarbetare på apelsinodlingar i Spanien. De lever väl ungefär samma liv som de illegalt invandrade säsongsarbetare som finns i USA, de tolereras eftersom de accepterar svältlöner, inte syns, inte hörs och inte kräver någonting. När någon försvinner är det ingen som frågar efter dem. Jag antar att det är samma sak i Italien. Vem jobbar annars på de enorma odlingar som förser kvartersbutiken i Mortara med Ruccola?
------
De människorna har ingen respekt! De kommer hit och vill inte respektera vår kultur men vi ska respektera deras. Diskussionen gäller de spargrisar som är placerade på banker runt om in Italien och vars inskramlade innehåll skall gå till välgörande ändamål. Någon har uttalat sig om att dessa grisar bör tas bort - muslimska bankkunder kan nämligen känna sig kränkta av de skära små grisarnas närvaro. Z är upprörd. Grisarna är en del av den Italienska Kulturen och vilka är dessa människor som kommer och vill våldföra sig på den Italienska Kulturen.

Italiensk (populär)kultur gör sig bäst på TV. En version av Idol går ut på att visa långa hetsiga bråk mellan olika deltagare. Sen alla dessa showgirls - bara ben och kulliga bröst så långt ögat kan nå. Så litet kläder som möjligt. Kvinnor reducerade till minsta gemensamma nämnare - sex appeal. Eller ännu hellre - det enda man kan tänka sig kvinnor kan/ska/bör bidra med. Välj själv.
------
Man har svårt att ta till sig och förstå andra kulturer i Italien. Nu generaliserar jag visserligen grovt, men att Lega Nord har ett så starkt stöd måste ju betyda något. Lega Nord är ett högerparti i Italien som rider på den utlänningsfientliga vågen, och som även sitter med i Europaparlamentet. Varför är man så rädd för det ickeitalienska? Tror man verkligen att det är alla de illegala invandrarna som fört med sig avsaknad av respekt i skolorna, högre matpriser och ett ökat droganvändande av unga? Varför låter man okunskapen råda? Är det för att ovetskap om sammanhang göder populistiska idéer, och populistiska partier slåss om makten i Italien och i EU-parlamentet?

Rädslan för det okända är stark. Allt måste vara igenkännligt. Film är fortfarande dubbad, och det blir komiskt när samma gubbe gör Stallone, Clintan och Russel Crowe. Men nu hittar jag på - jag kommer inte ihåg exakt vilka röster han dubbat, men resultatet är detsamma. Stallone kommer från Rom och Clintan från Bologna... det blir fel helt enkelt.

När Italienare reser gör de det gärna i grupp. Helst ska maten vara italiensk, ungefär som en del svenskar fortfarande gillar att äta kottbollar och pottatis på semensterresorna till utlandet. Gruppen gör att man kan tala med andra italienare och slipper omaket att försöka beställa en espresso på finska. Berlusconi får förlåta, men de har väl espresso i Finland?
------
A har varit i Afghanistan. Han borde vara mer öppen för andra kulturer, herregud han har jobbat i en internationell miljö med ISAF i nästan ett år. Men nej, Afghanerna var inte att lita på. I princip alla onda och från medeltiden. Men det finns en ljusstrimma. Han har sett en muslim äta griskött. Han har frågat dem varför han åt gris och han sa att han var hungrig. A meddelar därför att allt man hör om muslimer kanske inte är sant. Kanske kan jag fortsätta att hoppas.

Mitt tilltänkta sovrum i Bergamo är upptaget av flyttkartonger. Därför vet jag inte riktigt var jag ska bo när jag kommer dit nästa lördag. Har kollat litet på couchsurfing, men vet inte om jag ska kontakta alternativ kvinna i 50-årsåldern, eller manlig cykelfantast som vill "känna världen". Hmm, iallafall verkar det bättre än den fransman som nu söker mitt jobb - jag har ju sagt upp mig kära vänner - och stolt förklarar i sin ansökan att han jobbat med "kundbehag". Ja, jag erkänner! Jag tjuvkikade på ansökan när den rasslade ut ur skrivaren! Gud så härligt (fritt fram för godtycklig tolkning)!

Egentligen skulle jag haft en blåsorkester. Och popcorn till barnen. Ballonger i taket och en stor blombukett. Om jag varit en butik vill säga. Men grattis iallafall Keiju6! Du är ju faktiskt min 1000e besökare om jag inte räknat fel. Sen får jag väl passa på att tacka alla er andra för övriga 999 tittar. Bättre lycka nästa gång!

Packat tandborste och bok. När jag får min säng förstår jag att jag borde ha tagit med ett par tofflor. Eller hasar jag mig barfota till den gemensamma toaletten som kvinnan i sängen bredvid? Hon sätter sig på sängen och hennes lånade och illasittande linne åker givetvis upp och blottar ett par lår hon antagligen vanligtvis vill dölja. Går på toaletten. Någon har slängt en blöja i skräpkorgen. Det luktar sött och kväljande. Jag använder toalettpapper när jag tar i handtaget för att gå ut igen.

Mitt mellannamn saknas när jag ska checka in. I vanliga fall bryr jag mig inte men nu brusar jag upp. Jag är ju gift, slutligen och äntligen och etc. och nu vill jag bli kallad vid mitt fulla och korrekta efternamn. Med ens blir det viktigt att mitt hela namn finns registrerat. Tänk - först har vi ett bröllop som kostar som en liten bil och det enda synliga resultatet verkar vara ett ändrat efternamn. Inte konstigt om man surar till om man plötsligt får fel efternamn. Jag surar och säger att jag inte vet om jag vill betala, det är ju inte jag som ska betala utan hon som heter som nästanjag. Man lovar bättra sig i receptionen. Antagligen på grund av min betalningsovilja. Jag resignerar och går vidare. Tänk om vi köpt en femhundra istället!

Maten är inte bra. Jag ställer den felaktiga frågan om det finns några fina kryddor att spice it up with - ironin kring "fina" förstår min samtalspartner inte alls, och lika lite engelskan får jag anta. Det finns salt och peppar på hyllan i matsalen får jag veta.

Varför säger man att man inte har ett "hum" om en viss sak? Undertecknad har sedan i eftermiddag ett visst hum och hum, men om de har med varandra att göra är fortfarande höjt i dunkel. Så vänligen - alla ni som sitter inne med denna värdefulla kunskap - skriv och berätta. För det lilla fåtal som ännu inte tappat intresset och läst vidare - Hum är världens minsta stad med 8 eller 23 invånare (beroende på hur man räknar) , och ligger i Kroatien. En trevlig sak väl värd ett besök. Bilder utlovas.

Här kan du läsa mer om Hum:
http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/europa/kroatien/article7499083.ab

Rijeka för förlåta, men här stannar vi inte heller. Här är fullt med folk och de där ensamma små stränderna lyser med sin frånvaro. Staden har en bedagad skönhet, och vi vill ut i naturen. Rijeka får vänta.

Vi tänte stanna till här, men Opatia känns för mycket som en gammal nedsliten Italiensk badort. Kanske det beror på att vi är sugna på mindre ställen med lugn och ro? Vi får åka vidare.

Övertalade servitören på hotellet La Scaletta att hyra ut sin bil till oss - alla bilfirmor hade "slutsålt", men Nedjelko lånade efter mycken övertalning (läs: tjat) ut sin Volkswagen Polo och vi var iväg till Premantura - "The RT Kamenjak Nature Park". Fantatiska klippor att dyka från, om man vågar. Små rosa badskor på fötterna, en luftmadrass under rumpan och man är definitivt redo. Fullt av små vikar att bada i - vi prövade tre olika och kom skimrande rosa tillbaka till hotellet.

De bästa badstränderna kring Pula hittar man här: http://www.tzom.hr/x/map/p-id-7.html
Vägarna på Premanturahalvön är av offroad-karaktär, och ju högre bil desto bättre. Kör alltså försiktigt om ni behöver bilen under hela resan!

Ett lands uniformer säger en del om landets karaktär, tror jag. Har ingen aning om vad, men misstänker starkt att det är sa det ligger till. Har just passerat sex passkontroller och en fasligt massa mössor, revärer och hölster.

"Min själ är i Trieste" (J.Joyce)