Vacaciones blogg

Valparaiso är grannstad till Viña, städerna är numera sammanväxta. Det är en stor hamnstad och var förut en av Sydamerikas viktigaste. Staden klättrar upp för bergen och många av bostadsområdena ligger uppe i det som kallas Cerros. Numera går lokalbussarna upp till de flesta områdena men förut var det bara att gå upp som gällde. Det är även staden som Lorena växte upp och bodde i tills hon var 18 år, så här har hon många minnen. Vi tog bussen hit vilket i sig är en upplevelse. Busschaufförerna kör fort här och öppnar gärna dörren i farten då vi ska kliva av, så här gäller det att vara snabb när man ska av eller på. Vi åkte till en av stadens kända hissar. Väl där uppe fanns en liten marknad och en skön utsikt över hamnen. Nere i hamnen passade vi på att ta en tur med en av båtarna för en guidning i hamnen. Här fick jag till slut se sjölejon , slöa djur som mest låg och sov, men det var kul att se dem ute i det fria. Lorena har mycket släkt kvar här och vi hälsade på hennes mormor som bor i en av stadens Cerros. Där bor även tre av hennes morbröder och nu var även en moster, och mamma och pappa där (de är också här på semester), så det blev lite släktträff. De bjöd på Porotos Granados, en gryta men färska bönor och grönsaker, och naturligtvis chilenskt vin, jättegott.

Nu har vi varit här i fem dagar och det har varit vardagsliv blandat med fest och utflykter. Lägenheten vi bor i är av äldre modell, den ligger i ett bra område och är utrustad med det vi vill ha. Vi går ner till stranden på fem minuter och har ett stort köpcenter alldeles intill. Viña är en jättefin stad och det är mycket folk som rör sig här. Santiagobor som har sommarbostad här fyller staden med folk på helgerna samt turister som är här på semester. Stränderna är fina men vattnet är jättekallt, kallare än svenskt badvatten, så det blir inte så mycket bad. Vi var på bröllop i lördags då en av Lorenas kusiner gifte sig. Det var runt 200 gäster och alla fick vi vänta närmare en och en halv timme på bruden som var sen (ej chilensk tradition). Men det var ett bra tillfälle för Lorena att träffa släkten som hon inte träffat på tio år. Sen har vi träffat en av Lorenas skolkamrater från gymnasiet med familj. De tog oss på utflykt efter kusten där vi provade på att åka “pulka” i sanddynor, en kul och sandig upplevelse. Till middag blev det Parrilladas, en typisk chilensk middag bestående av grillat nöt-, fläsk- och kycklingkött samt korvar med potatis och ensalada chilena (tomater och lök). Det har varit fem spännande dagar och vi kommer att fortsätta att blanda utflykter med att träffa släkten, hoppas på fler nya och roliga upplevelser.

Nu är det dags att lämna Brasilien, vi åker härifrån väldigt nöjda och vi bär med oss många fina minnen. Våra höga förväntningar har överträffats. Åker man till Brasilien är Rio ett måste, inte världens tryggaste och lättaste stad att turista i, men med försiktighet kommer man att uppleva mycket. Iguazu är en fantastisk upplevelse, är man intresserad av häftiga naturupplevelse är detta ett måste och dit kan man åka även på vintern (brasiliansk) då det inte är så varmt, kan dock regna lite då. Praia do Forte är en lugn badort med trevlig miljö och trevliga människor. Enligt de som bor här så är det badsäsong året runt. Här åt vi god mat, köttet var helt fantastiskt och deras Mocaca är riktigt god. Vi åt mycket god frukt men ibland saknade vi grönsaker till maten. Stränderna är jättefina och de finns för olika ändamål, mycket beroende på om det är ebb eller flod. Du kan snorkla, surfa, bada i vågor eller bara ligga i naturliga bassänger. Man hittar alla på gångavstånd, eller med cykeltaxi. Där vi har varit fungerar inte engelskan så bra, i Praia do Forte inte alls, så det underlättar mycket om man kan spanska eller helst portugisiska. Mesta delen av Brasilienresan köpte vi som ett paket hemifrån genom Samba Travel och trots att vi var skeptiska i början, eftersom de var ganska mycket billigare än de andra förslagen vi tog in, så valde vi dem. Hela paketet som inkluderade flyg, flygpass, transfer, hotell och några utflykter har fungerat jättebra. Nöjda lämnar vi Brasilien för att ta oss an Chile.

Idag tar vi en guidad tur till Salvador över dagen. En storstad med mer än tre miljoner invånare som ligger efter kusten. De har fina stränder där också men de som bor där brukar söka sig norrut för att bada på sin ledighet. Lite mer än en timme dit och första stoppet blev en fin kyrka i lite fattigare områden, utsikten över de stora Favelorna var fin. Vi fortsatte ner mot hamnen och till turistområden med en stor marknad och Salvadors kända hiss, Lacerda. Där lyckas vi med konststycket att tappa bort vår guide. Vi hade missförstått varandra om var vi skulle mötas, så där gick vi och letade i närmare två timmar. Vi frågade efter buss och taxi för att kunna ta oss tillbaka. Men till slut så gick vi lite längre bort och där stod han och funderade var vi varit. Vi tog en kort promenad i gamla stan och tog sen kustvägen hem som gav oss andra vackra vyer. Salvador var inte lika fint som vi förväntat oss och försäljarna, som annars är väldigt lugna, var väldigt påflugna och aggressiva här. Så det var trevligt med en utflykt men inte lika fint som vi förväntat oss.

Som vi sa tidigare, här trivs vi utmärkt. Vi badar, solar och latar oss. Det som är mest ansträngande är att smörja in sig med solskydd, fly värmen, passa tiden till frukost och att välja vilken restaurang vi ska äta på. Så som ni förstår så har vi kommit in i Bahia atmosfären. Idag passade Jan på att gå till frisören vilket gick bra trots att dem inte förstod varandra, 60 kr var ett bra pris. Stränderna här påverkas av tidvattnet ganska mycket. När det är ebb så badar vi i Piscinas naturales, vilket är naturliga bassänger ute i havet bestående av stenformationer med sandbotten. I de här Piscinas är det underbart att snorkla. Det är gott om olika fiskar som är närgångna och nyfikna. När det sen är flod så täcks de här bassängerna av varmt havsvatten och vi får fina stränder med härliga vågor att bada i. Idag tog vi en cykeltaxi med Paulo Coelho som chaufför (dock inte den kända brasilianska författaren), en envis man som absolut skulle skjutsa oss till en annan strand än vad vi hade tänkt oss. Till slut gav vi med oss och följde hans rekommendationer och det ångrar vi inte. Vi kom till en paradisstrand där vi tillbringade några timmar tills Paulo kom och hämtade oss. Vi njuter!!

Nu har vi varit här i två dagar och här kommer vi att trivas. Hotellet är trivsamt med en bra pool och mycket växtlighet. Känslan är åt det karibiska hållet med varmt vatten och vajande palmer. Temperaturen ligger runt 30 grader på dagarna så det har varit rätt skönt när det har kommit lite regn på förmiddagarna. Praia do Forte är en liten badort i Bahia, 5 mil nordost om Salvador där många brasilianare och andra sydamerikaner turistar. Huvudgatan har många restauranger och affärer, man kan gå igenom den ganska snabbt. Här råder det en lugn miljö och avspänd stämning och det vi läste om före avresan om att här är det en mer “laidback attityd” stämmer. Det här är också det första ställe där vi inte har blivit varnade för att vara ute efter mörkrets inbrott, det känns lugnt och tryggt att vara här. Nu har vi inga direkta planer för de kommande dagarna annat än att sola, bada, ta det lugnt och njuta av ledigheten. Tyvärr är internetuppkoppling långsam och seg så vi får se hur mycket blogg och bilder vi får upp från vår vistelse här.

Vår vistelse i Iguacu avslutades med ett besök till Itaipu dammen. Det är världens största vattenkraftverk byggd vid Paranafloden (i Kina byggs nu en som blir större). Lite rolig fakta om storleken är att allt stål och järn som användes vid byggandet av dammen skulle räcka till att bygga 380 stycken Eiffeltorn, eller att all betong som användes skulle räcka till 290 stycken arenor av Maracanas storlek. Dammen är ett gemensamt projekt mellan Brasilien och Paraguay som hade byggstart redan 1973 och som officiellt avslutades 2007. Båda länderna äger lika många turbiner, 10 stycken var, men Paraguay använder bara elproduktionen från två turbiner till eget behov och säljer resten till Brasilien. För den teknikintresserade så är det här ett spännande besök och den korta turen klaras av på två timmar. Resten av dagen kommer vi att resa, nu byter vi Iguacu mot Praia do Forte i Bahia. Vi flyger via Rio och resan dit tar fyra timmar. Väl mött där.

Vi tar vattenfallen en dag till. Idag den brasilianska delen, så inget strul med passkontroller den här gången. Den stora behållningen idag är båtturen. Vi åker uppströms med en stor motorbåt för att se fallen underifrån och naturligtvis, bli rejält blöta. Han som kör stannar med båten så att vi blir översköljda med vatten från ett av de mindre fallen, en rolig och lite skrämmande upplevelse. Före båten så guidades vi genom djungeln till fots och i små eldrivna vagnar. Inte så mycket djur men en enorm växtlighet, riktigt tät och frodig. Samuel utforskade en äventyrsbana där han bland annat åkte en linbana uppe bland träden. Dagen i parken slutade med en promenad längs floden för att uppleva de mäktiga fallen en sista gång. Det här är en sådan naturupplevelse som man måste uppleva, den går inte att visa på bild eller beskriva. Åk hit om ni planerar en resa till Brasilien.

Nu har vi kommit till andra stoppet på vår resa. Vi flög inrikes med Gol och det tog exakt två timmar att ta oss till staden som angränsar till Argentina och Paraguay. Foz do Iguaçu är en rätt stor stad med över 300.000 invånare och verkar vara välbesökt eftersom vi ser hotell överallt. Här råder det ett tropiskt inlands klimat med höga temperaturer och hög luftfuktighet vilket vi inte är vana vid. Målet med stoppet är att besöka de berömda Iguazúfallen, som ligger på gränsen mellan Brasilien och Argentina. Nyligen blev de utsedda till ett av världens sju nya naturliga underverk. Efter att ha tillbringat en dag på den argentinska sidan så måste vi bara hålla med, det här är ett naturligt underverk. Att se den lugna, breda floden helt plötsligt förvandlas till ett inferno av dånande vatten när det når stupet och faller utför Garganta del diablo (djävulens hals), som det största fallet heter, är en praktfull och snudd på onaturlig upplevelse, hur skapades detta egentligen? Vi tillbringade hela dagen promenerandes i stekhet sol tillsammans med tusentals andra vilket gör att dagen även blev ganska intensiv. Vi satte oss i minibussen på väg tillbaka till hotellet väldigt nöjda men utpumpade. Men vi vill uppleva mer så imorgon besöker vi den brasilianska sidan.

Det blev en dag på stranden. Idag valde vi att bada och sola på Ipanema som visade sig vara en mycket bättre strand än den gott beryktade Copacabana. Finare vatten, trevligare omgivning och roliga vågor att bada i. Men det var fler än vi som uppskattar den här stranden, det är mycket folk, men inte direkt trångt. Kommersen på stranden är intensiv men inte alls påträngande, det är upp till oss att ropa på försäljarna då vi vill ha något, det uppskattar vi.