Mandag 12 November 2018 - Annapurna
Idag är det sovmorgon, vi ska börja vandringen vid 08:00. Men det är bra för jag sov inte så bra under natten. Dålig säng i kombo med ovana att sova i sovsäck. Det är kallt ute, strax över noll och ungefär samma temp inne. Men i sovsäcken blir det varmt. Under dagen ska vi gå 12 km. men vi gör också 1400 höjdmeter. Före lunch är det riktigt tufft, en enda slingrande lång stenbelagd trapp i 4 km. Att solen fortfarande är riktigt varm gör det inte bättre. Vi rör oss i terrasserade landskap där det odlas ris och andra grödor. Vi rör oss även långsamt framåt för att orka detta. Den här sträckan är tuff så när lunchrestaurangen till slut kommer är det skönt att få mat o vila en stund. När vi fortsätter efter lunch så passerar vi Kebenekaises höjd och högre ska vi. I natt ska vi sova på 2800 möh. Vägen dit efter lunchen är helt fantastisk, det är så grönt och lummigt så det slår nog till och med Peru. Nu rör vi oss i djungelliknande skog och ofta med en forsande flod vid sidan av leden. Här hör vi även ljud från skogen av olika fåglar och vi har turen att se en familj apor uppe i träden. Jag blir så lycklig av att se apor i det vilda, men de är skygga för oss så det är svårt att få dem på bild. Det är mycket svalare nu på den här höjden så jag tycker det är mycket skönare. Jag kommer fram till vårt mål runt halv fem och har njutit enormt, åtminstone på em. Jag tar en välförtjänt dusch som till och med är varm. Vi äter senare gemensam middag med dunjacka på då det är kallt här, även inne. Sen får det bli tidig kväll eftersom vi ska upp vid 04:00 då vi ska vandra upp till Poon Hill och se soluppgången.
Søndag 11 November 2018 - Annapurna
Idag börjar jag dagen med att gå ut på balkongen och tittar ut över de snöklädda topparna i Himalaya. Igår var det lite disigt så de högsta topparna syntes inte då. Det är riktigt mäktigt att se berg som strävar upp över 7000 meter. Bussresan upp till vandringens start är en upplevelse. Vi lämnar staden och om vägarna är dåliga i staden så är de totalt förstörda i bergen. Jag har aldrig åkt en så lång sträcka med så dåliga vägar. Det är slingrigt, smalt, branta stup och så förstört att bussen tar sig fram i väldigt låg hastighet. Vi studsar omkring i bussen och försöker ta bilder på de härliga omgivningarna. Det tar oss 1,5 timme och vi har inte åkt många mil, men till slut så når vi starten på vandringen. På med ryggsäck och vi ger oss av direkt. Vi korsar floden som vi kommer att följa under dagen på vår första hängbro, kort men lite svajig. Det jobbiga idag visar sig vara värmen. Solen värmer riktigt mycket och i stigningarna uppåt så blir det svettigt. Några korta stopp för vila och dricka och ett längre stopp för lunch. Det är en dammig, stenig väg vi vandrar och omgivningarna är oerhört fina. Det är djupa dalar och höga toppar runt oss och det är väldigt grönt. Det är en frodig växtlighet under hela dagen. Vissa stunder byts vägen mot trappor och då är det så klart mycket brantare. Vi går ca. 1 mil idag och kommer fram till vårt Tea- house på em. Det är ett mysigt ställe med väldigt enkla rum, men det finns sängar, kuddar och madrasser så jag kommer att sova gott här. Kvällen avslutas med gemensam middag, några öl och lite kortspel. Riktigt trevligt och en skön start på vandringen.
Fredag 9 November 2018 - Katmandu
Andra dagen börjar tidigt, före fem ringer klockan. Idag ska jag flyga runt Mount Everest. Vi är ca. 20 pers som ska med. Så här tidigt på morgonen är det faktiskt lite trafik ute så det går fort att komma till flygplatsen. Vi flyger ett jetplan så lite av charmen och känslan försvinner lite, hade förväntat mig ett litet propellerplan. Men när vi väl kommer upp över disen som ligger över staden så kommer den härliga känslan tillbaka, de vyer vi får över Himalayas toppar är fantastisk. Flygningen är på 45 min. och alla får 5-6 sekunder var i cock-pit för att se och fota berget. Det är häftigt att se världens högsta punkt, det måste jag säga. Naturligtvis ser man bergen under hela flygningen så det blir många bilder. Efter hemkomst hoppar vi direkt på en rundtur med buss i Katmandu med en rolig och intressant guide. Vi besöker flera tempel och åker även till delar av staden som skadades svårt i jordbävningen 2015. I vissa delar är det inte återuppbyggt mycket alls. I ett tempel har vi turen att det just då är besökt av en levande gudinna. En liten flicka som välsignar dem som vill, och alla våra gamla synder är förlåtna. Det kostar 100 rps och jag får en röd prick i pannan. En innehållsrik dag med otroligt mycket intryck avslutas inte när bussen kommer till hotellet. Vi ska istället ha välkomstmiddag med Rosa bussarna och det är alltid trevligt. Så återigen, ganska mör, lägger jag mig nöjd efter en häftig RB dag.
Torsdag 8 November 2018 - Katmandu
Katmandu - när jag sitter uppe i flygplanet är jag faktiskt lite förvånad att jag flyger in över den här staden. Det känns spännande o häftigt och jag funderar samtidigt på varför jag är på väg hit. Viljan att göra en till spännande resa och ett nyfunnet intresse i vandring är det som lockar mig hit. Det här ska bli min andra resa med Rosa bussarna, men den här gången utan buss. Vi ska vandra en del av Annapurna route. Vandringen är på 5 dagar och hela resan på 11 dagar. Men vi landar alltså i Katmandu, en stor stad med 1,5 miljoner invånare. Det märks att Nepal är ett fattigt land för dess huvudstad är sliten. Dåliga vägar och risiga hus ser jag när vi åker till hotellet. Vi har turen att komma hit under deras festival Diwala, en hinduisk ljusfestival som firas i fem dagar. Så gator och hus är smyckade med ljus och människorna är festande glada. Det är mycket folk ute och trots att det är mest folk som promenerar så kommer det hela tiden tutande mopeder och bilar. Ett trevligt kaos helt enkelt. Första kvällen är jag sliten efter resan hit så kvällen är ung då jag går till hotellet och lägger mig. http://www.reseguiden.se/bilder/
Onsdag 16 November 2016 - Paracas
Peru runt Sista dagarna
Efter Nazca fortsätter vi ned från bergen för att åter ta oss till havsnivå igen. Vi ska till en liten by som heter Paracas, där utanför ligger Balleastaöarna, kända för sitt fågelliv samt sjölejonen. Resan är inte så lång så vi kommer fram vid lunchtid. Det är väldigt varmt även här och återigen bor vi på ett fantastiskt ställe. Samma upplägg som i Nazca, vi bor på bussen men använder allt som finns här. Trots pool och väldigt varmt så lockar lunchen mer. Vi tar en kort promenad till byn och äter en fantastisk lunch. Det här är vid kusten så det är mycket skaldjur på menyn, jag äter stekt ris med räkor, mycket gott. Jag uppskattar verkligen att se och känna Stilla havet igen, det är något speciellt med den friska luften och doften av havet ändå. Efter maten ska vi ta oss tillbaka till bussarna, det ska städas idag. Vi plockar ur allt för att packa om till hemresan och för att få vårt hem de senaste veckorna rent igen, bussarna ska vara rena då vi lämnar dem. En sista natt på taket på bussen kommer det att bli, det är något speciellt med att somna in med månen och stjärnorna som tak. Sista dagen i Peru startar med en utflykt till Balleastaöarna. En större båt med två 200 hk motorer tar oss ut på havet, så härligt. När vi når öarna så cruisar vi väldigt nära men vi får inte gå iland. Fågellivet är riktigt stort och vi ser flera olika sorter som häckar där. Sjölejonen ligger och slöar sig överallt och vi kommer dem riktigt nära, ser även en flock med pingviner som nickar åt oss från klippbranten. Det här är en perfekt sista utflykt enligt mig, skönt att komma ut på havet och kul att få se djuren därute. Nu är det bara bussresan tillbaka till flygplatsen i Lima kvar på resan runt Peru. Enligt mig så har det varit en helt fantastisk resa, jag har upplevt så mycket på de här dagarna och lärt känna ett land lite närmare än som vanlig turist. Jag har även lärt känna många nya människor som kommer att finnas kvar hos mig. Resan har även varit tuff mest beroende på hög höjd under lång tid men även vissa resdagar med många timmar på bussen. Men jag visste att det skulle vara så och tycker inte att det har förtagit upplevelsen, på något sätt så har det istället förhöjt upplevelsen. Den som har en minsta tanke på att göra en resa som den här, gör det. Ni kommer inte att ångra er, det är helt fantastiskt. Med vemod lämnar jag nu Peru och Rosa bussarna, trots att det är väldigt skönt att komma hem så saknar jag redan det. Vad ska nästa resa bli? Ja det får framtiden utvisa.
Efter Nazca fortsätter vi ned från bergen för att åter ta oss till havsnivå igen. Vi ska till en liten by som heter Paracas, där utanför ligger Balleastaöarna, kända för sitt fågelliv samt sjölejonen. Resan är inte så lång så vi kommer fram vid lunchtid. Det är väldigt varmt även här och återigen bor vi på ett fantastiskt ställe. Samma upplägg som i Nazca, vi bor på bussen men använder allt som finns här. Trots pool och väldigt varmt så lockar lunchen mer. Vi tar en kort promenad till byn och äter en fantastisk lunch. Det här är vid kusten så det är mycket skaldjur på menyn, jag äter stekt ris med räkor, mycket gott. Jag uppskattar verkligen att se och känna Stilla havet igen, det är något speciellt med den friska luften och doften av havet ändå. Efter maten ska vi ta oss tillbaka till bussarna, det ska städas idag. Vi plockar ur allt för att packa om till hemresan och för att få vårt hem de senaste veckorna rent igen, bussarna ska vara rena då vi lämnar dem. En sista natt på taket på bussen kommer det att bli, det är något speciellt med att somna in med månen och stjärnorna som tak. Sista dagen i Peru startar med en utflykt till Balleastaöarna. En större båt med två 200 hk motorer tar oss ut på havet, så härligt. När vi når öarna så cruisar vi väldigt nära men vi får inte gå iland. Fågellivet är riktigt stort och vi ser flera olika sorter som häckar där. Sjölejonen ligger och slöar sig överallt och vi kommer dem riktigt nära, ser även en flock med pingviner som nickar åt oss från klippbranten. Det här är en perfekt sista utflykt enligt mig, skönt att komma ut på havet och kul att få se djuren därute. Nu är det bara bussresan tillbaka till flygplatsen i Lima kvar på resan runt Peru. Enligt mig så har det varit en helt fantastisk resa, jag har upplevt så mycket på de här dagarna och lärt känna ett land lite närmare än som vanlig turist. Jag har även lärt känna många nya människor som kommer att finnas kvar hos mig. Resan har även varit tuff mest beroende på hög höjd under lång tid men även vissa resdagar med många timmar på bussen. Men jag visste att det skulle vara så och tycker inte att det har förtagit upplevelsen, på något sätt så har det istället förhöjt upplevelsen. Den som har en minsta tanke på att göra en resa som den här, gör det. Ni kommer inte att ångra er, det är helt fantastiskt. Med vemod lämnar jag nu Peru och Rosa bussarna, trots att det är väldigt skönt att komma hem så saknar jag redan det. Vad ska nästa resa bli? Ja det får framtiden utvisa.
Mandag 14 November 2016 - Nazca
Peru runt dag 19-21
Efter Inkaleden så har vi en dag för vila i Cusco. Jag tillbringar den med att bara vara, äter frukost på ett café då jag inte vill gå upp så tidigt för att hinna med hotellets, shoppar lite och strosar runt i staden. Vi packar ihop för att nästa dag ta oss mot Nazca. Det är en lång resa som kommer att ta en och en halv dag. Klimatet är väldigt speciellt här i Peru, och det visar sig under det här dygnet. Under vägen är det närmare 30 grader varmt och vi lyckas få vår chaufför att stanna vid en flod där flera av oss tar ett dopp i Andernas vatten. Vårt nattstopp sker ganska högt upp i bergen och då är det rejält kallt, runt 0 grader och det är kallt att sova ute. Vi vaknar vid sex för en frukost på bussen och vi fortsätter resan mot Nazca. När vi kommer fram dit där vi ska bo så är det 30 grader varmt igen, så klimatet skiftar minst sagt. Här har vi kommit till ett paradis, vi var sagda att bo på en camping, men det visar sig vara en resort. Vi sover på bussen men kan nyttja alla faciliteter som anläggningen har, stora fina duschar, bekväma toaletter, varmt och kallt vatten, bar och restaurang och en pool. Med tanke på att solen skiner från en blå himmel så lockar den. Vår första dag i Nazca så är det en utflykt till Nazcalinjerna som syns som bäst från ovan, så vi ska ut med ett litet sportflygplan för att se dem. Linjerna är lämningar från tiden före Kristus då Nazcakulturen var stor och de troligtvis hedrade sin tro och sina gudar med dessa linjer och mönster. Forskarna vet väldigt lite om detta om hur de framställdes och varför. Men det är en teori, det var väldigt intressant att se detta och få en information på film före flygningen i alla fall. Maffigt att se dem men svårt att få dem på bild. På kvällen är jag på en väldigt bra restaurang och äter kanske resans godaste mat, Lomos Saltado, det är bara min Ceviche i Lima som konkurrerar. Andra dagen är det en utflykt som jag skippar och tar istället en fm vid poolen. Solen och värmen är så skön här så jag vill ta vara på det nu när det finns. Jag vet att det kommer att dröja innan det är 30 grader varmt från en klarblå himmel igen. På kvällen är det en gemensam middag där vi bjuds på maten, tyvärr en avskedsmiddag, för slutet på den här fantastiska resan börjar närma sig nu. Men innan det är slut så far vi imorgon till Paracas för ett stopp där vi kan spana på pingviner och sjölejon, spännande.
Efter Inkaleden så har vi en dag för vila i Cusco. Jag tillbringar den med att bara vara, äter frukost på ett café då jag inte vill gå upp så tidigt för att hinna med hotellets, shoppar lite och strosar runt i staden. Vi packar ihop för att nästa dag ta oss mot Nazca. Det är en lång resa som kommer att ta en och en halv dag. Klimatet är väldigt speciellt här i Peru, och det visar sig under det här dygnet. Under vägen är det närmare 30 grader varmt och vi lyckas få vår chaufför att stanna vid en flod där flera av oss tar ett dopp i Andernas vatten. Vårt nattstopp sker ganska högt upp i bergen och då är det rejält kallt, runt 0 grader och det är kallt att sova ute. Vi vaknar vid sex för en frukost på bussen och vi fortsätter resan mot Nazca. När vi kommer fram dit där vi ska bo så är det 30 grader varmt igen, så klimatet skiftar minst sagt. Här har vi kommit till ett paradis, vi var sagda att bo på en camping, men det visar sig vara en resort. Vi sover på bussen men kan nyttja alla faciliteter som anläggningen har, stora fina duschar, bekväma toaletter, varmt och kallt vatten, bar och restaurang och en pool. Med tanke på att solen skiner från en blå himmel så lockar den. Vår första dag i Nazca så är det en utflykt till Nazcalinjerna som syns som bäst från ovan, så vi ska ut med ett litet sportflygplan för att se dem. Linjerna är lämningar från tiden före Kristus då Nazcakulturen var stor och de troligtvis hedrade sin tro och sina gudar med dessa linjer och mönster. Forskarna vet väldigt lite om detta om hur de framställdes och varför. Men det är en teori, det var väldigt intressant att se detta och få en information på film före flygningen i alla fall. Maffigt att se dem men svårt att få dem på bild. På kvällen är jag på en väldigt bra restaurang och äter kanske resans godaste mat, Lomos Saltado, det är bara min Ceviche i Lima som konkurrerar. Andra dagen är det en utflykt som jag skippar och tar istället en fm vid poolen. Solen och värmen är så skön här så jag vill ta vara på det nu när det finns. Jag vet att det kommer att dröja innan det är 30 grader varmt från en klarblå himmel igen. På kvällen är det en gemensam middag där vi bjuds på maten, tyvärr en avskedsmiddag, för slutet på den här fantastiska resan börjar närma sig nu. Men innan det är slut så far vi imorgon till Paracas för ett stopp där vi kan spana på pingviner och sjölejon, spännande.
Torsdag 10 November 2016 - Machu Picchu
Tredje dagen väcks vi vid fem och har en lång dag framför oss, vi ska göra två rejäla stigningar och 16 km idag. Bärarna är en historia för sig. De stannar kvar och river vårt läger och en stund senare forcerar de förbi oss med snabba, lätta steg och deras järtepackningar på ryggen. När vi helt utmattade kommer fram till nästa läger så är de sedan länge framme och klara med lägret. De tuggar ständigt cocablad, så jag antar att det är skillnaden, lite mer coca för mig så hade jag nog deras tempo, ha ha. Sista sträckan före nattstopp är det nerför i två timmar och det är nästan bara trappsteg vilka är byggda av Inkaindianerna. Nu är det så brant nedför så att bara tanken på att tappa fotfästet skrämmer. Men utan några större missöden så når vi till slut sista nattstoppet. Naturen har skiftat till mer djungelliknande och är faktiskt ännu grönare och frodigare. Vi är även på lägre höjd vilket gör det lättare. Som vanligt serveras vi en fantastisk middag som varje gång består av en soppa och en huvudrätt. Huvudrätten består av ris, potatis, grönsaker och något kött, ofta kyckling men nu sista natten så serveras vi även en tårta, fantastiskt vad vi blir bortskämda och fantastiskt vad vår kock kan servera med tanke på deras enkla kök. Det blir om möjligt läggdags ännu tidigare eftersom vi ska väckas klockan 03:00 nästa morgon för att nå solporten så tidigt som möjligt. Den här kvällen så somnar vi till ett fantastiskt åskoväder med blixtar som lyser upp natthimlen och åskmuller som rullar runt Andernas höjder. Morgonen är mörk och stressig, bärarna vill riva tälten så vi måste bli klara snabbt. Men när vi så börjar sista vandringen så är den nu ganska lätt, lägre höjd och plattare. Skillnaden nu är att det är mycket brantare dalgångar, skulle man snubbla och ramla åt fel håll här så finns det inget stopp före floden säkert 500 meter längre ned. Men konstigt nog är det inte läskigt att gå här. Efter två timmar vandring och en sista trappa i sten, som jag mer skulle kalla stege med tanke på hur brant den är så når vi Solporten, öppningen till Machu Picchu när man kommer från Inkaleden. Där ligger det nedanför oss, Machu Picchu helt fantastiskt att få en första överblick, vi som slitit så hårt för att nå hit. Vi stannar en lång stund här uppe och som vanligt har vi tur med vädret, solen skiner redan från början och det finns inte ett moln som skymmer, vilket kan vara vanligt. Det är överväldigande att stå här och man skulle nog aldrig bli mätt på den här utsikten. Vi går till slut ned i samlad trupp och nu väntar en guidad tur här inne. Vi lämnar först all vår packning och följer sedan guiden i två timmar som är väldigt kunnig. Om det är hans dåliga engelska eller min trötthet som gör det, men jag har svårt att ta till mig allt han berättar, måste köpa en bok och läsa mer om platsen. Efter avslutad guidning äter vi en bit och de flesta av oss väljer bussen ned till Machu Picchu Puerto. Det är dock några som går den sträckan på ca. en timme, all heder till dem. Jag väljer sedan att ta mig upp till Aguas Calliente, en anläggning längs floden med varma bad. Ni kan gissa on jag njuter nu, efter ett så svettigt jobb, med värkande fötter och ömma ben sjunker jag ned i det varma vattnet och en drink i handen. Det här är jag värd. Det har varit en helt fantastisk vandring som inte går att göra rättvisa på bild eller i en blogg, den måste upplevas. Jag är så glad att jag gjorde den och att jag lyckades klara den, rekommenderar alla att vandra Inkaleden och förhoppningsvis så kanske någon har fått inspiration att göra det.
Mandag 7 November 2016 - Machu Picchu
Peru runt dag 14-18
Inkaleden till Machu Picchu, smaka på det, nu ska det bli verklighet. En dröm och tanke som jag haft sedan tidiga tonåren. Efter en passkontroll så får vi äntligen passera floden, det är överväldigande och jag känner mig rörd som går här. Det börjar med en rejäl stigning, som om leden vill visa att det är den som bestämmer. Det visar sig senare att jämförelsevis så var den stigningen inte så brant, det skulle komma flera och brantare. Första dagen ska vi gå 12 km och 700 höjdmeter. Det är tufft men inte mer än så. Landskapet är helt fantastiskt med enorma toppar och djupa dalar. Det är grönt och frodigt redan från början och man kan inte låta bli och fascineras, det här är helt fantastiskt. Ett lunchstopp mitt på dagen och senare en middag som båda serveras i mattält som allt burits upp av våra bärare. Själv bär jag på min egen packning, men även den kan överlåtas för en summa på 100 Soles. Vi passerar lämningar från inkatiden lite då och då som våra guider berättar om. När vi kommer fram till vårt nattläger så är tält redan resta, så man tas om hand på den här vandringen. Tidig väckning andra dagen för att vi ska kunna komma iväg runt 07:00. Andra dagen blir en riktigt tuff dag, bara 10 km men 1400 höjdmeter och högsta punkten på vandringen, 4215 möh. Här känner jag mig glad som har förberett mig med träning i sommar. Att ha den här ansträngningen på den här höjden är tufft. När det är som jobbigast är det bara euforin att vara här som tar en framåt. När jag går med blicken rakt ner i backen blir man nästan förvånad att se att nästa fot faktiskt kommer framåt, här är det ett steg i taget och envishet som gäller. Belöning kommer när jag når högsta punkt i form av en rejäl hagelskur. Värmen som fanns alldeles nyss är helt borta och kylan kommer snabbt, det blir rejält kallt. Vår guide från RB är den första att nå högsta punkt och när jag kommer dit som nummer två har han förberett med en öl, trevligt. Det blir inte lång stund på toppen på grund av vädret så jag tar itu med nedfarten. Den är lika jobbig fast på ett helt annat sätt, förut var det pulshöjande och konditionskrävande nu är det benmuskler som protesterar. Det är byggda trappsteg långa sträckor och det känns läskigt nu när allt är blött och slipprigt. Men jag kommer ner till vårt andra nattstopp rejält trött men mest lycklig, ännu en dag avklarad. Den totala sträckan vi ska gå är inte så mycket mer än ca. 43 km men vi vandrar runt 10 timmar varje dag och det kommer att trötta ut en. Antalet timmar i relation med antalet km säger en hel del om tempot vi håller. Det är inte högt tempo då vi alltid går i lutning, uppför eller nedför, det är inte många meter som är plan mark. Jag vandrar med stavar och det är jag glad för. Uppför är de en hjälp att få tryck och nedför hjälper de att ta emot. Då det är lite planare är de en hjälp med balans, för ramla vill man inte här. Så öva lite stavgång, det har man igen här.
Inkaleden till Machu Picchu, smaka på det, nu ska det bli verklighet. En dröm och tanke som jag haft sedan tidiga tonåren. Efter en passkontroll så får vi äntligen passera floden, det är överväldigande och jag känner mig rörd som går här. Det börjar med en rejäl stigning, som om leden vill visa att det är den som bestämmer. Det visar sig senare att jämförelsevis så var den stigningen inte så brant, det skulle komma flera och brantare. Första dagen ska vi gå 12 km och 700 höjdmeter. Det är tufft men inte mer än så. Landskapet är helt fantastiskt med enorma toppar och djupa dalar. Det är grönt och frodigt redan från början och man kan inte låta bli och fascineras, det här är helt fantastiskt. Ett lunchstopp mitt på dagen och senare en middag som båda serveras i mattält som allt burits upp av våra bärare. Själv bär jag på min egen packning, men även den kan överlåtas för en summa på 100 Soles. Vi passerar lämningar från inkatiden lite då och då som våra guider berättar om. När vi kommer fram till vårt nattläger så är tält redan resta, så man tas om hand på den här vandringen. Tidig väckning andra dagen för att vi ska kunna komma iväg runt 07:00. Andra dagen blir en riktigt tuff dag, bara 10 km men 1400 höjdmeter och högsta punkten på vandringen, 4215 möh. Här känner jag mig glad som har förberett mig med träning i sommar. Att ha den här ansträngningen på den här höjden är tufft. När det är som jobbigast är det bara euforin att vara här som tar en framåt. När jag går med blicken rakt ner i backen blir man nästan förvånad att se att nästa fot faktiskt kommer framåt, här är det ett steg i taget och envishet som gäller. Belöning kommer när jag når högsta punkt i form av en rejäl hagelskur. Värmen som fanns alldeles nyss är helt borta och kylan kommer snabbt, det blir rejält kallt. Vår guide från RB är den första att nå högsta punkt och när jag kommer dit som nummer två har han förberett med en öl, trevligt. Det blir inte lång stund på toppen på grund av vädret så jag tar itu med nedfarten. Den är lika jobbig fast på ett helt annat sätt, förut var det pulshöjande och konditionskrävande nu är det benmuskler som protesterar. Det är byggda trappsteg långa sträckor och det känns läskigt nu när allt är blött och slipprigt. Men jag kommer ner till vårt andra nattstopp rejält trött men mest lycklig, ännu en dag avklarad. Den totala sträckan vi ska gå är inte så mycket mer än ca. 43 km men vi vandrar runt 10 timmar varje dag och det kommer att trötta ut en. Antalet timmar i relation med antalet km säger en hel del om tempot vi håller. Det är inte högt tempo då vi alltid går i lutning, uppför eller nedför, det är inte många meter som är plan mark. Jag vandrar med stavar och det är jag glad för. Uppför är de en hjälp att få tryck och nedför hjälper de att ta emot. Då det är lite planare är de en hjälp med balans, för ramla vill man inte här. Så öva lite stavgång, det har man igen här.
Søndag 6 November 2016 - Cusco
Peru runt. Dag 12-13
En bussdag tar oss till Cusco och resans stora mål, Inkaleden. En bussdag är spännande den också även om man nu kan känna en viss trötthet på åkandet. Landskapet har bytt karaktär till lite mer frodig och grön, även om vi inte ska jämföra med våra svenska skogar. Men här är det istället mer dramatiskt med rejält höga toppar på Andernas berg, vissa är över 6000 m. Det blir en lunch på bussen och det är väldigt speciellt att äta på 4300 m höjd. Varje steg är en ansträngning och man känner sig ständigt andfådd. Vinden är väldigt kall medan solen är väldigt varm. Så det bränner på ryggen och blåser kallt i ansiktet. Efter 10 timmar är vi framme i Cusco som är en kuperad stad och väldigt populär bland alla backpackers. Det är en ung publik i staden och vi kommer hit en lördag så det är fullt pådrag på stan. Många pubar, restauranger och salsaklubbar som drar ut folk. Vi har ett erbjudande om att lära oss salsa med vår reseledare, så jag tar en sväng på salsaklubben men jag struntar i dansen och nöjer mig med en Pisco Sour. Söndagen tillbringar jag med att gå runt i staden och även här har de fest. De firar ett helgon så det är parader och mycket folk ute på söndag fm, peruaner tar varje skäl till fest verkar det som. Det är även stora förberedelser med packning eftersom vi tidigt på måndag morgon ska ta oss ut på Inkaleden. Det känns så spännande och lite nervöst, vissa av oss är fortfarande dåliga så det är en av sakerna man är nervös för, vill inte bli sjuk nu. Nästa inlägg kommer att handla om vandringen men det blir först om flera dagar då jag lämnar det uppkopplade samhället.
En bussdag tar oss till Cusco och resans stora mål, Inkaleden. En bussdag är spännande den också även om man nu kan känna en viss trötthet på åkandet. Landskapet har bytt karaktär till lite mer frodig och grön, även om vi inte ska jämföra med våra svenska skogar. Men här är det istället mer dramatiskt med rejält höga toppar på Andernas berg, vissa är över 6000 m. Det blir en lunch på bussen och det är väldigt speciellt att äta på 4300 m höjd. Varje steg är en ansträngning och man känner sig ständigt andfådd. Vinden är väldigt kall medan solen är väldigt varm. Så det bränner på ryggen och blåser kallt i ansiktet. Efter 10 timmar är vi framme i Cusco som är en kuperad stad och väldigt populär bland alla backpackers. Det är en ung publik i staden och vi kommer hit en lördag så det är fullt pådrag på stan. Många pubar, restauranger och salsaklubbar som drar ut folk. Vi har ett erbjudande om att lära oss salsa med vår reseledare, så jag tar en sväng på salsaklubben men jag struntar i dansen och nöjer mig med en Pisco Sour. Söndagen tillbringar jag med att gå runt i staden och även här har de fest. De firar ett helgon så det är parader och mycket folk ute på söndag fm, peruaner tar varje skäl till fest verkar det som. Det är även stora förberedelser med packning eftersom vi tidigt på måndag morgon ska ta oss ut på Inkaleden. Det känns så spännande och lite nervöst, vissa av oss är fortfarande dåliga så det är en av sakerna man är nervös för, vill inte bli sjuk nu. Nästa inlägg kommer att handla om vandringen men det blir först om flera dagar då jag lämnar det uppkopplade samhället.
Fredag 4 November 2016 - Puno
Peru runt dag 10-11
Bussen ska nu ta oss till Puno en hamnstad invid Titicacasjön. Men den resan blir inte så rolig för mig. Som jag berättade tidigare så slog höjdsjukan till trots att jag hade känt mig ganska bra på kvällen. Det var som en rejäl baksmälla, vaknade illamående med frossa och feber, näsblod och en enorm huvudvärk. Några piller fick mig på benen så att jag åtminstone kom med bussen. Resan tillbringade jag sovandes och var piggare då vi kom fram till Puno. Så tur i oturen så försvann en bussdag och inte någon av alla våra upplevelser. Främsta anledningen att besöka Puno är Titicacasjön, världens högst belägna trafikerade sjö. Den är stor som Skåne till ytan och ligger på gränsen mellan Peru och Bolivia. När jag sätter mig på båten som ska ta oss ut till Urosöarna så känns det överväldigande, tänk att jag sitter på Titicacasjöns vatten, fantastiskt. Urosöarna är en del av de kända flytande vassöarna som bebos sedan tiden före kristus. Den delen vi besöker är till för oss turister och invånarna där livnär sig på oss, men det finns öar längre ut som fungerar precis som förr. Presidenten på ön visar oss hur det går till då en ny ö byggs. Det är ett väldigt tufft liv de lever på öarna och de flesta lider av reumatism i 50-60 års åldern på grund av den fuktiga miljön. De befarar att det här sättet att leva kan dö ut inom någon generation på grund av det hårda livet. Visningen är väldigt intressant och det är spännande att få en inblick i hur ett helt unikt sätt att leva går till. När visningen är klar vill de att vi ska handla av deras hantverk och om man tänker att deras sätt att leva kan finnas kvar för att vi är där och handlar så känns det bra. Jag äter min andra Cheviche nere i hamnen och sen går vi tillbaka till hotellet. Puno festar denna vecka då staden fyller 348 år så en kort vila tar jag för att sedan ta mig till Plaza de Armas där en del av festligheterna äger rum. Vi bjuds på traditionell musik och sång av en 100-manna stor orkester. Det tillkommer även dansare på torget. Senare på kvällen delas de upp i mindre grupper och de drar dansades och spelandes runt på stadens gator. Det förmedlas sådan glädje och stolthet och jag känner mig så priviligierad som får vara med i festligheterna. Den här dagen och kvällen är en absolut höjdpunkt på resan och trots att jag hade höga förväntningar så överträffade Puno dem. En härlig stad som man enligt mig måste besöka om man reser i Peru.
Bussen ska nu ta oss till Puno en hamnstad invid Titicacasjön. Men den resan blir inte så rolig för mig. Som jag berättade tidigare så slog höjdsjukan till trots att jag hade känt mig ganska bra på kvällen. Det var som en rejäl baksmälla, vaknade illamående med frossa och feber, näsblod och en enorm huvudvärk. Några piller fick mig på benen så att jag åtminstone kom med bussen. Resan tillbringade jag sovandes och var piggare då vi kom fram till Puno. Så tur i oturen så försvann en bussdag och inte någon av alla våra upplevelser. Främsta anledningen att besöka Puno är Titicacasjön, världens högst belägna trafikerade sjö. Den är stor som Skåne till ytan och ligger på gränsen mellan Peru och Bolivia. När jag sätter mig på båten som ska ta oss ut till Urosöarna så känns det överväldigande, tänk att jag sitter på Titicacasjöns vatten, fantastiskt. Urosöarna är en del av de kända flytande vassöarna som bebos sedan tiden före kristus. Den delen vi besöker är till för oss turister och invånarna där livnär sig på oss, men det finns öar längre ut som fungerar precis som förr. Presidenten på ön visar oss hur det går till då en ny ö byggs. Det är ett väldigt tufft liv de lever på öarna och de flesta lider av reumatism i 50-60 års åldern på grund av den fuktiga miljön. De befarar att det här sättet att leva kan dö ut inom någon generation på grund av det hårda livet. Visningen är väldigt intressant och det är spännande att få en inblick i hur ett helt unikt sätt att leva går till. När visningen är klar vill de att vi ska handla av deras hantverk och om man tänker att deras sätt att leva kan finnas kvar för att vi är där och handlar så känns det bra. Jag äter min andra Cheviche nere i hamnen och sen går vi tillbaka till hotellet. Puno festar denna vecka då staden fyller 348 år så en kort vila tar jag för att sedan ta mig till Plaza de Armas där en del av festligheterna äger rum. Vi bjuds på traditionell musik och sång av en 100-manna stor orkester. Det tillkommer även dansare på torget. Senare på kvällen delas de upp i mindre grupper och de drar dansades och spelandes runt på stadens gator. Det förmedlas sådan glädje och stolthet och jag känner mig så priviligierad som får vara med i festligheterna. Den här dagen och kvällen är en absolut höjdpunkt på resan och trots att jag hade höga förväntningar så överträffade Puno dem. En härlig stad som man enligt mig måste besöka om man reser i Peru.