Fredriiks blogg

Nu ligger vi i en solstol och äter club sandwich och dricker drinkar.

Resan började i måndags med att åka till Arlanda.
Vi flög först till Doha i Qatar men var tvungen att stanna där över natten innan vi kunde resa vidare.

När vi landade i Doha klockan elva på kvällen var det 42 grader!
Jag har varit på en hel del varma platser med aldrig känt av att gå in i en vägg av värme som jag gjorde när jag klev av planet.

I går morse vaknade vi halv sex för att äta frukost innan planet skulle gå vidare till Tanzania. Sex timmar senare landade vi på flygplatsen i Dar-es-Salaam och började med att skaffa visum. Det var en hyfsat enkel procedur. Fyll i ett formulär och betala 50 dollar och vänta sen i tio minuter. Klart!
Nu var det bara att vänta i tre-fyra timmar innan planet mot Zanzibar skulle gå. Medan vi väntade passade vi på att ta ut pengar. Jag tog ut 800 tusen shilling och de hösta valören på shillingen är tio tusen så blev det en hel del sedlar.
Resan till Zanzibar tog bara 20 minuter i ett litet propellerplan och så var vi äntligen framme. En en-timmes taxiresa senare var vi vid hotellet och kunde slappna av förutom att vi fick ett rum utan utsikt över havet vilket vi hade bokat. Vi fick äta middag medan vi väntade på att managern skulle dyka upp. Han ordnade ett nytt rum åt oss så vi kunde stupa i säng.
I dag har vi haft en fin dag och har beställt en snorklingtur tills i morgon.

Nu sitter vi här och väntar på att tvätten ska torka och att banken ska öppna. Klockan 15.55 i eftermiddag går planet mot Zanzibar och vår bröllopsresa.
De första sex nätterna är bokade på Doubletree by hilton i Nungwi på norra Zanzibar men resterande nätter kommer vi att bestämma oss för senare.

Frida ligger fortfarande och sover som vanligt men jag ska snart skaka liv i henne.

Hoppsan! Nu har jag missat en hel dag. Igår så var Frida på konferensen och jag fick turista ensam igen. Jag började med att åka till Himmelska fridens torg för att gå upp mot Houhai, hutongerna som ska vara i orginalskick. De flesta andra hutongerna är rivna för att bygga nytt. Jag missade ingången till sjön och gick vidare tills jag stötte på trum och klocktornet. Jag orkade inte gå upp i dem eftersom jag hade gått ett par timmar då. I stället gick jag vidare för att äta lunch. Personalen pratade inte engelska och gav mig en meny med bilder som vanligt. Jag pekade på en nudelsoppa och väntade mig varm soppa men så kom de med en iskall soppa. Ingen höjdare.

Jag mötte upp Frida vid OS arenans tunnelbanestation och så åkte vi tillsammans till Beijing Zoo. Inne på zoo hade de en massa fina pandor och andra trevliga djur men vi hann tyvärr inte se pingvinerna innan de stängde. Innan vi satte oss i en taxi så såg vi ett Pizza hut som lockade våra hungriga magar.

I morse var det dags för mig att åka ut på tur igen. Idag skulle jag hitta Houhai och på vägen gick jag förbi ett mysigt hotell som vi ska bo på de sista dagarna på resan. Jag lyckades pruta ner priset ett par hundra per natt och så bjussar de på frulle. Jag börjar få in det där med prutning nu! Jag gick sedan förbi trum och klocktornen igen för att gå upp för alla trappstegen. Inne i trumtornet hade de en trumuppvisning som jag filmade (Filmen ligger på reseguiden). Nu så hittade jag till Houhai. Det är riktigt mysigt runt sjön med många turistbutiker och cykeltaxin. Där ska vi spendera de sista kvällarna innan vi åker härifrån.
Klockan ett skulle Frida åka med bussen från konferensen för att möta upp mig vid den förbjudna staden. Kvart över ett till kvart över två stod jag i 31 graders värme och svättades medan ett tiotal kinesiska turister ville ta en bild med mig utanför ingången. Konstigt folk det där!

Den förbjudna staden var mäktig med all byggnade och de 9999½ rum eftersom bara himmelen får ha 10.000. Efter ett tag blir det mindre kul i värmen och alla tusentals turister som ska åt samma håll. I slutet av staden så ligger kejsarparken med små lusthus och fina trädgårdar men även bokaffärer och turistbutiker med saftiga överpriser. Tydligen ska det finnas ett starbuck inne i förbjudna staden men det slapp vi se.

Idag har jag hunnit en hel del. Frukosten var som vanligt men idag hittade jag smör till brödet. Frida jobbade idag så jag fick ge mig ut på stan ensam men först följde jag med henne så att hon kom till rätt plats.

Jag började med att åka till Lamatemplet Yonghegong i östra delen av centrala Beijing. Templet var fullt av kineser som bad och fotade varann i olika poser. Men för första gången såg jag mycket västerländska turister. Templet var som alla andra buddhistiska tempel jag besökt men väl värt ett besök.

Ner i tunnelbanan och vidare mot arbetarstadion och Beijings blå zoo som har asiens längsta undervattenstunnel. Ett tunnelakvarium med en massa roliga fiskar, hajar, rockor och havssköldpaddor. Det var en kul upplevelse men lite för litet för de 85 kronorna i inträde.

I närheten av akvariet ligger Yashowmaknaden. Ett stor varuhus med kopior av alla möjliga produkter. Vid det här laget var jag så hungrig att jag sprang förbi försäljarna och snäste surt mot dem för att försöka hitta något att äta. Bara 100 meter från varuhuset låg en stor galleria med starbucks och McDonald´s så jag käkade en big mac och company för 22 spänn. Till efterrätt så tog jag en Riktig kaffe.

Då var det dags att dra vidare. Jag tog en taxi till Tiantan, Parken med himmelens tempel. Tyvärr regnade det lite medan jag var inne i parken men lyckligtvis så skrämde det bort de andra turisterna så jag fick strosa runt i den extremt tysta parken alldeles ensam. Kändes som jag var mitt ute i skogen någonstans och väldigt skönt för öronen. Även Tiantan var som de flesta andra tempel men ändå väldigt trevligt.

Intill Tiantan ligger en av de andra stora varuhusen, hongqiao market eller Pärlmarknaden som den kallas för alla pärlor som säljs i huset. Vi var här en snabbis häromdagen och letade skräddare men hittade ingen så nu gick jag tillbaka för att syna stället lite mer. Jag gick därifrån med några fina trämasker till min samling och ett par t-shirtar för en tjuga styck. En bra affär tycker jag.

Som sista stopp för dagen besökte jag himmelska fridens torg i duggregnet och fick se när soldaterna halade flaggan innan solnedgången. Ett hundratal kineser hade radat upp sig för att få fota det hela. Jag träffade några tjejer som sa sig vara "Engelskstudenter" och var väldigt intresserade av min vistelse i Kina. Jag kände direkt av scam-vibbar och förklarade att jag skulle hem till min lilla Frida. De tackade för sig och försvann lite fort. Jag har läst både på RG och andra resforum om dessa flickor som lurar med sig män från himmelska fridens torg och sedan "lurar" dem att köpa te som sedan visar sig kosta flera tusen.
Men nej nej, tur att man håller sig uppdaterad med hjälpa av andra medlemmar på RG.

Att ta sig tillbaka till hotellet vid den här tiden var lättare sagt än gjort. Alla tunnelbanor var PROPPFULLA av kineser och de har väldig svårt för kösystem eller så gillar de bara inte mig. Efter många armbågar och knuffningar så provade jag att hitta en taxi i stället men någon kines hoppade in i varje bil som svängde in till kanten.

En timme och trekvart senare haltar jag in på hotellet och slänger mig i Fridas famn för att gnälla lite. Det visar sig att hon har haft en liknande upplevelse att dessa kineser idag. Vi hämnas på dem genom att gå till TGI friday´s för att käka lite äkta amerikansk hamburgare och några öl till middag innan vi stöp i säng.

I morgon är det nya tag.

Idag var frukosten ännu sämre än igår men vi har fortfarande internet utan att ha betalt i förskott som de krävde. Det här hotellet duger kanske ändå.
Efter frukost så gav vi oss iväg för att hitta en skräddare. Jag frågade en tjej igår och hon tyckte att vi skulle prova pärlmarknaden. Vi tog oss dit men där fanns inga skräddare, bara en massa ännu galnare försäljare. Jag köpte en liten fläkt och så tog vi en taxi in mot stan.
Det började närma sig vår smärtgräns för värme och Frida var knappt kontaktbar när vi hittade en butik som kunde sy upp klänningar. Efter att ha tittat på tyger och mätt upp Fridas kropp framför en hel butik med nyfikna kineser så käkade vi lunch. Idag blev det faktiskt kinesisk mat, nudelsoppa för oss båda men olika typer. Det är lätt att beställa mat här utan att tala samma språk då de har bilder på maten i menyn.
Nu var det dags för lite seightseeing och vi gick mot Beihai-parken med ett stopp på nationalteatern. Först gick vi fel någon kilometer i värmen men hittade till slut rätt. Inne i parken finns de 10.000 buddhornas tempel och den vita dagoben som man ser från hela parken. Frida har sett att kinesiska barn har ett stort hål i brallan så de kan utföra sina behov när de vill och ville dokumentera det på bild. Det hela blev lite pinsamt när vi förföljde en liten pojke och hans pappa och pappan upptäckte papparazifrida just när pojken satte sig ner för att kissa. Men hon fick bilden i alla fall. Annars var det en riktigt trevlig park att strosa runt i en eftermiddag.
Vi slutade dagen med att glida in på en restaurang men personalen kunde ingen engelska så vi försökte ta oss fram med djurläten som muuu och määhähä för att få rätt kött. Vi pekade även på grannbordet och sen fick vi hot pot. Hot potten stod och kokade på vårt bord och vi slängde i kött som vi sedan doppade i jordnötssås. Mums! Finfina grejer det där!
Nu är vi tillbaka på hotellet och ska strax sova.

i morse när Frida äntligen hade vaknat så gick vi ner för att äta frukost. I kina äter man tydligen inte frukost som oss andra även fast de skulle ha continental breakfast. Ris, nudlar, kinakål, konstiga salta ägg, korngrynssoppa, dumplings och en massa annat äckligt. Till slut hittade vi någon typ av frallor men inget smör eller andra pålägg. I stället för apelsinjuice var det saft och kaffet smakade skit.

Vi gav oss strax ut för att hitta hotellet där Fridas konferens ska hållas vilket bara låg 10 minuters gångväg från vårt hotell..Nu kör vi en seightseeing på stan med tunnelbana. Vi hittade nästan direkt en stor shoppinggata men gick snart in på smågator med små stånd där det fanns kokosnötter, skorpion på pinne (spetsande levande), masker och kinesiska lyktor. Frida gjorde sitt första fynd och sin första prutning.

Snart var vi ute på den stora gatan igen och träffade på det första bedrägeriet. Nej vi gick inte på den men vi känner igen förfarandet då det står förklarat i guideböcker och på webben. Vi blev även varnade av förbipasserande turister.

Vi fortsatte promenaden mot det himmelska fridens torg och den förbjudna staden men det ska vi se mer av på onsdag så vi gick inte in. Tydligen så är den ingen bra idé att gå dit på helgen då det är fullt av kineser där.

Vi gick igenom en fin park och vilade lite innan lunchen. Hur vi än har försökt att äta kinesisk mat så blir det alltid något annat. Den här gången blev det sandwitch på ett irländsk ställe vid sidenmarknaden.

Sidenmarknaden består av nio våningar tjatande slitandes försäljare som gör allt för att smickra en så att få en kund. Vi spenderade sex timmar där idag innan vi kom ut med händerna fulla av kassar och någon tusenlapp fattigare.

Nu kom vi nyss hem från middagen på en thailänsk restaurang. Inte kinamat nu heller, men nästan,.

Igår anlände vi till Peking och fick se alla maskerade flygplatspersonal men vi har inte fått någon sjukdom än. Efter mycket köande så fick vi äntligen hoppa in i en taxi och fara mot hotellet. Jag lyckades få hyra en internetkabel för 20 kr dygnet men det är så långsamt så några bilder verkar inte komma. Efter att ha vilat lite och sedan duschat så gav vi oss ner på stan för att äta lite. Alldeles utanför vårt hotell ligger fågelboet och resten av olympiska byn och det tar en stund att gå igenom. Vi bestämde oss för att prova tunnelbanan och det gick alldeles utmärkt. Lätt att förstå och billigt. 2 kr/resa. Igår såg vi en arg man bli gripen av en massa poliser efter att han hade krockat in i en buss och en krock till på vägen hem där det också dök upp ett tiotal poliser. Det verkar gått om dem här i alla fall. Kan man känna sig trygg kanske??

Matstället vi hittade var shabbigt och de ville inte riktigt låta oss beställa vad vi ville men Fridas rätt blev bra. Räkor i sötsur sås. Finfint. Min kyckling smakade mest olja men den kan bero på att den kom in i en skål full med kokande olja. Personalen på restaurangen visade oss sedan vart vi var på kartan och vi kunde ta oss hemåt. Ni som nu läser Fridas inlägg så snarkar jag inte! Jag sussade sött igår kväll när hon skrev. Nu väntar jag på att hon ska vakna och följa med till frukosten.

Efter några timmars flygning anlände vi igår till Istanbul. Eftersom vi hade sex timmars väntetid innan flyget till Peking skulle lyfta så passade vi på att kasta oss i en taxi för att försöka uppleva lite av staden.

Taxifärden var en av de galnaste jag gjort och taxichaffören använde Fridas posterrör till att leka bazooka på alla sina taxikollegor men vi kom i alla fall fram oskadda till den blå moskén. Efter lite sightseeing i området kring moskén begav vi oss mot något ställe att äta och dricka lite innan det var dags att ta sig tillbaka till flygplatsen. Vi satt oss på ett ställe med en inkastare som pratade svenska och åt några rätter och drack en öl. Den svensktalande gubben hjälpte oss med en taxi tillbaka till flygplatsen.
Den taxichaffören var mycket lugnare än den förra och vi överlevde Istanbul.

Nu är det bara en dryg vecka kvar tills vi åker till Peking med mellanlandning i Istanbul. Visumet har kommit men med mitt mellannamn i stället för förnamnet men jag får chansa och åka ändå.

Igar (mandag) akte vi fran Tortuguero med en liten charmig taxibat som skulle ta tre timmar. Baten hade tak och resten av dagen skulle vi sitta i en buss, darfor tyckte inte vi att det var nagon ide att smorja in sig med solskyddskram. Oj vad fel vi hade.. For det forsta hade vi hela vagen benen ute i solen, for det andra tog turen fyra timmar och for det tredje kan tydligen aven extremt grumligt vatten reflektera solen extremt bra! Vara ben blev naturligtvis branda men jag hade inte raknat med att overkroppen skulle bli det eftersom den var i skuggan hela vagen..

Annars sa hade vi en mysig fard langs kanalerna runt nationalparken och vi sag nagra djur, bland annat krokodiler langs kanten. Flera ganger undrade jag vad som skulle handa om jag stoppade ner handen i det sorjiga vattnet, -skulle en cocodril se sin chans och bita av den? Pa grund av dessa tankar blev jag lite chockad nar vattnet blev grundare och var chauffor var tvungen att hoppa ur baten for att kolla motorn och sedan for att forsoka putta baten framat. Vem skulle kora om chaffisen blev krockis-mat? Sekunden senare gick vi totalt pa grund. Allt ovader veckan innan hade forslat ner en massa sand och lera i kanalen sa att den i stort sett var oframkomlig for batar. Sa vad hander? Helt plotsligt star vi dar hela ganget, men krokodilvatten upp till knana och drar baten! Jaha, det kanske inte var sa farligt det dar anda med krokodilerna? Dagen innan hade de i och for sig sagt att de var extremt aggressiva (?). Nar vi hoppade upp i baten igen sag vi nagra fler krokodiler..

Vid halv sex var vi framme i Manzanillo, strax soder om Puerto Viejo de Talamanca. Vi checkade snabbt in pa ett stalle som sag fint ut och gick for att ata middag. Pa restaurangen traffade vi pa ett kanadensiskt par som hade akt med oss anda fran Tortuguero och vi hade en valfortjant och trevlig middag tillsammans. Dagen efter hade vi en lugn och skon dag med sol och bad pa den vackra stranden. Vi tog aven en tur i parken dar vi sag en sengangare med sin bebis.. Imorgon ska vi aka till San Jose eftersom vart plan hem gar pa torsdagmorgon.