Trebs blogg

Lat N 34° 33,80', Long E 38° 16,19'
Idag: +22 °C (71.6 °F)

En stenhög till, visserligen en stor känd romarruin, men trots det en stenhög. Dammigt, sandigt, svettigt. Nu får det räcka för ett bra tag framöver.

Solnedgången såg vi från en bergsknalle strax utanför Palmyra. Därifrån syntes tydligt oasen som stan är byggd runt. Utanför stan är det bara öknen så långt ögat kan se. När solen just gått ned avfyrades ett antal kraftiga smällare runt om i stan för att förkunna att Ramadan äntligen är över.

På kvällen spelade vi backgammon. Igår introducerade vi Anneli i denna ädla konst så nu vill hon spela hela tiden.

Vi tänkte passa på att berätta lite om språksvårigheter vi möter under resan. Många araber vill kunna engelska och det sägs ju att övning ger färdighet och de försöker verkligen! Här följer ett par exempel.

Vi frågade efter vägen. Då utspelade sig följande konversation: ”Excuse me, do you know the way to Jabir?”, ”No english, welcome.”,”Excuse me, Jabir?”,”Ehhh???”,”Jabiir?, Djabir?, Djabrrr?”,”Ehhh???”,”Djaabir? Jaber?”,”Ahhh, Jaber!”,”Yes! Yes please. (puuh)”,”You go straight, no left, no right, no back, after, right hand, after left, no straight and back no!”,”What??? hmmm thank you so much!”. Förvirrade på ett högre plan fortsatte vi vår resa…

Anneli pratar med hotellpersonalen om Bird market: -For you not okay, woman, but for you, go, maybe, I help! Hmmm, betyder det kan jag gå eller inte - det är frågan!

Och till sist klassikern: What my name? När de undrar vad vi heter…

Lat N 33° 30,92', Long E 36° 17,98'
Idag: +17 °C (62.6 °F)

Vi har stannat i Damaskus många fler dagar än vi ursprungligen tänkt. Det beror både på att vi gillar Damaskus och att vi dessutom hittade ett billigt och trevligt hotell mitt i smeten som heter Ghazal Hotel. Men efter fem dagar är det hög tid att resa vidare mot Palmyra – en oas som ligger 30 mil från Damaskus. Palmyra är Syriens turistställe nummer ett. I staden finns välbevarade lämningar från en stor och viktig romersk handelsplats.

På väg ut ur Damaskuns hittade vi en SAAB återförsäljare som vi stannade vid för att se om de kunde stå till tjänst med ett nytt luftfilter eftersom vårat är fullt av damm och sand. Tyvärr hade de bara reservdelar till bilar från 1993 och framåt. Men det är inte hela världen, vi får väl borsta av vårat.

På kvällen var vi alla ut för att kolla på månen klockan 22.00 på kvällen. Det är nämligen månen som avgör när ramadan är över. När månen inte längre syns på himmelen är ramadan över. Vi lyckades inte hitta någon måne. Men tydligen fanns den där i alla fall så det blir ytterligare en dag av fasta för muslimerna innan ramadan är över.

Lat N 32° 31,10', Long E 36° 28,98'
Idag: +25 °C (77 °F)

Det är fem saker en god muslim ska göra; 1. Be fem gånger om dagen vid soluppgången, lunch, eftermiddag, solnedgång och på natten. 2. Göra en pilgrimsresa till Mekka en gång i livet. 3. Fasta under ramadan månaden. 4. Hjälpa de fattiga. 5. Högt och tydligt mässa ”Ha il Allah Mohammed ar rasul Allah”, fritt översatt ”Det finns ingen gud utom Allah och Mohammed är hans profet.”

Nu när är det bara en vecka kvar av ramadan så vi tyckte det var hög tid för oss att göra en ”ramadan”. Under ramadan får muslimerna inte äta, dricka, röka eller ha sex så länge solen är uppe.

Sagt och gjort. Som de flesta andra muslimer steg vi upp medan det fortfarande var mörkt för att äta frukost och hälla i oss så mycket vätska vi orkade dricka. Därefter gick vi till sängs igen. Muslimerna försöker ta det så lugnt och sova så mycket på dagarna under ramadan, istället är det full fart på kvällarna och nätterna.

Anneli och Catharina sov ända till klockan 11.00. Under tiden var Bert ute och fotograferade ruinerna i Bosra. Han träffade på en muslimsk man som ville att han skulle köpa Coka Cola i hans kiosk. Då svarade Bert ”nej tack, jag gör ramadan”. Gubben blev alldeles till sig och sträckte händerna mot himmelen och sa Allah, Allah och turisten Bert steg ordentligt i graderna i den mannens ögon.

Hungriga och törstiga som sjutton räknade vi timmarna till solnedgången. Det var svårt att tänka på något annat än den sugande hungern och ständiga törsten. Men muslimerna gör ju faktiskt det här varje dag i en hel månad, så för skams skull borde vi kunna stå ut en ynklig liten dag.

Vi lunch åkte de 12 milen till Damaskus. Efter en del letande i den hetsiga Damaskustrafiken hittade vi stället vi skulle bo. Bert var inte speciellt påverkad av fastan, men Annelis mage skrek och Catharina var helt vimsig i huvudet av för låg blodsockerhalt. Anneli fördrev tiden med att lösa Sudoku , men det gick tungt att tänka…

När vi var framme letade Anneli och Bert upp ett Internet café för att fördriva tiden och hitta något annat att tänka på de sista skälvande timmarna av dagens fasta. Catharina gjorde som muslimerna - sov istället.

När klockan började närma sig fem gick vi ut på stan för att hitta någonstans att äta. Vi var mycket stolta och nöjda över att klarat oss igenom vår ramadandag. Det var precis så jobbigt som vi trott. Nu fick vi äntligen både äta och dricka. Det har ju varit +28 grader idag och vi har inte druckit en droppe på hela dagen. Servitörerna på restaurangen var blixtsnabba. De vet att alla som kommer in vid solnedgången är vrålhungriga och vill ha mat bums.

Damaskus som är en hektisk storstad med trafikkaos och folkmyller blir alldeles tom och öde, nästan spöklik vid solnedgången. En förvandlig som tar mindre än 30 minuter. Alla affärer är stängda, ingen trafik, gatorna är folktomma för alla är nämligen hemma fullt upptagna med att äta dagens första måltid. Efter någon timme vaknar storstaden till liv på nytt och allt är som vanligt igen.

Lat N 28° 29,47', Long E 34° 30,89'
Idag: +30 °C (86 °F)

Klättringen tog oss tre timmar effektiv tid på knöliga slingrande stenstigar. Om man ville kunde man rida kamel halva vägen men så klena vägrar vi acceptera att vi är. Även om det var jobbigt så var det hela en mysig upplevelse. Det var nämligen fullmåne. Bergen och den slingrande stigen badade i månens silvriga sken som var så skarpt att det bildade tydliga skuggor av både trädkronor och bergskammar.

Ju högre upp vi kom desto kallare blev det. Det gjorde inte något så länge vi höll oss igång, men när vi väl kom upp till toppen var det bara +8 grader och det blåste snålt. Vi hade inte tillräckligt med varma kläder med oss så vi höll på att frysa ihjäl. Vi fick invänta soluppgången i ett av de kombinerade vindsskydden och fiken en bit ner och värma oss med en kopp te.

Precis innan vi nådde toppen tyckte vi oss höra klappret av höga klackar mot stenar. Vi skämtade om saken, men döm om vår förvåning när vi såg denna ryska barbiekvinna stappla runt i strassprydda högklackade sandaler !

När soluppgången närmade sig hyrde vi två kamelstinkande filtar på fiket för att klara kylan och gick ut och satt oss på toppen för att invänta dagens första strålar. Det liknade apberget på skansen, med den enda skillnaden att det bara kryllade av turister.

Sedan skyndade vi oss ner för att inte fastna i rusningstrafiken på stigen. Nerfärden tog oss två timmar. Nu var vi verkligen möra, tre timmar upp, två timmar ner och ingen sömn. Men väl nere passade vi ändå på att ta en titt på den brinnande busken som finns i St Katrines Monastery . När vi två timmar senare kom hem stupade vi i säng och sov hela eftermiddagen.

Lat N 28° 29,47', Long E 34° 30,89'
Idag: +30 °C (86 °F)

Kursens fjärde dyk var ett djupdyk till 30 meter. Detta dyk gjorde vi vid the Canyon som är en jätteläcker långsmal undervattensravin. För att få dyka där krävdes att man hade ett Advanced Open Water certifikat. En stor anledning till att vi bestämde oss för att gå kusen var att vi absolut ville dyka just i the Canyon – och vi blev minsann inte besvikna!

Vi ”hovrade” över ravinens sandbotten på 30 meters djup och spanade upp längs de höga lodräta korallväggarna mot den smala öppningen som avslöjade ett turkosblått soldränkt vatten medan några få solstrimmor letade sig ner genom öppningen och belyste delar av korallväggarna och platsen där vi befann oss. Otroligt läckert!

Nere i ravinen gjorde vi en räkneövning för att bevisa hur hjärnslö man faktiskt blir på djupt vatten. Catharina kände av djupberusningen och tittade förundrat på Laura medan hon försökte räkna på fingrarna för att få ihop det hela. Anneli skrattade så hon höll på att tappa sitt andingsmunstycke. Därefter knäckte Laura ett okokt ägg och vi spelade vi ”ping-pong” med äggulan.

Det sista kursdyket var ett så kallat multilevel dyk som vi gjorde vid Blue Hole. Istegsplatsen var jättecool - en två meter bred och 20 meter djup korallskreva som ledde oss ut mot korallväggens utsida. Catharinas uppgift under detta dyk var att hålla superkoll på djupnivån och Bert skulle ansvara för att dyktiden inte överskeds på respektive djupnivå. Dyket avslutades med att vi simmade rakt över Blue Hole. Det kändes som om vi svävade mitt i universum utan några som helst referenser.

Efter dyket gjorde vi det kvarvarande pappersarbetet över en välförtjänt öl på en bar, innan vi fick certifikatet i vår hand.

Lat N 28° 29,47', Long E 34° 30,89'
Idag: +30 °C (86 °F)

Det var en hel del teori att som behövde gås igenom efter ett så pass långt dykuppehåll. Så förmiddagen gick också åt att läsa teori. När man sitter på restaurang här blir man flitigt och oavbrutet uppvaktad av barn som säljer hemgjorda armband. I längden blir det väldigt tjatigt även om vi inser att dessa familjer förmodligen är väldigt fattiga.

På eftermiddagen blev det ett pass i lektionssalen med vår dykinstruktör Laura från Kanada. Därefter det var dags för att hoppa i vattnet vid Dahab Light house för att göra dyksäkerhetsövningar som att tömma masken under vattnet, hitta regulatorn om man tappar den under vattnet, växelandning om man får slut på luft, avvägningsövningar och repetition av handsignaler. När detta väl var avklarat gjorde vi ett dyk.

Lat N 28° 29,47', Long E 34° 30,89'
Idag: +30 °C (86 °F)

Idag har vi legat på stranden mest hela dagen. Bert var också med - han kom sent och ville åka hem tidigt som brukligt. Idag rekade vi även för dykning, kollade priser, dykkurser och dykplatser. Det finns hur många dykararrangörer som helst här och det gäller att välja en som verkar seriös och som ha bra ordning på sina grejor. Vi bestämde oss för Deep Blue Divers, ett femtjärnigt PADI divecenter. Catharina och Bert valde att ta en Open Water Advanced kurs för att utöka sina dykkunskaper och för att få kompetens nog för att dyka på lite djupare och mer spännande platser. Anneli har redan tagit den kursen så hon kunde ändå få hänga med på dessa dyk lite på sidan om.

Eftersom det var över fem är sedan som någon av oss dök senast tyckte vi att det var bäst att börja med ett uppfrächningsdyk imorgon innan vi börjar dykkursen. Det innefattade även en djupdykning i våra gamla kursböcker för Open Water kursen som vi gick 1994.

Dykkursens fem dyk inklusive det refreshment dive som vi bokade gick totalt på 180 € per person. Det kändes som ett bra pris - det var i princip var vad sex dyk skulle ha kostat oss - och nu får vi instruktör och nya kunskaper på köpet. Toppen!

Lat N 28° 29,47', Long E 34° 30,89'
Idag: +36 °C (96.8 °F)

Dahab som vi blev tipsade om ligger i Aqaba viken i Röda havet. Det är ett mindre, mysigare och billigare och bättre anpassat för sådana här ”vild onorganized tourists” som vi ställe än vad Sharm-El-Sheik är. Det är väldigt avslappnad stämning här och många kommer hit för att stanna några dagar, men blir kvar några månader eftersom det går bra att både bo och leva billigt här. Vi har hyrt en helt OK bungalow för tre personer med dusch, toalett och air condition för 75 Skr/natt!

Dykning och vindsurfing som är de stora dragplåstren här. Men Anneli och Catharina kan garantera att strandlivet i lagunen utanför de lyxiga hotellen inte heller gå av för hackor. Vi lyckades vi smälta in bland klientelet på Hotel Hilton stranden och ha en riktigt lyxig dag utan att bli upptäckta.

Bert å andra sidan hade en riktigt dålig dag. Drabbad av Faraos hämnd med feber spenderade han större delen av dagen i den bungalow vi hade hyrt. Som tur var hade Bert tillgång till både dator och Internetuppkoppling, på så sätt det gick inte någon större nöd på honom även om det är trist att ligga hemma. Det här är faktiskt det första tillfället under hela resan någon av oss har varit i så pass dåligt skick att det var läge att stanna hemma. Så hitintills har vi klarat oss bra med tanke på att vi äter allt vi känner för.

Lat N 29° 58,18', Long E 31° 10,48'
Idag: +33 °C (91.4 °F)


I morse var vi på Saruk el Camel – Kamelmarknaden som ligger cirka en timmes taxiresa nordväst om Kairo. Måndagar och fredagar är de mest aktiva dagarna, så idag när det var onsdag var det bara cirka 500 kameler på plats. En kamel kostar 3 000 – 5 000 Skr och djuren säljs både till slakt och som arbetsdjur.

Att lasta kameler är som att lasta hästar, de är motsträviga och envisa som sjutton och kamelhandlarna är inte speciellt snälla mot kamelerna. En kamel som var lite galen slet sig från kamelföraren och gjorde utfall mot Catharina och Anneli som flydde i panik och gömde sig bakom en pick-up.

Sedan åkte vi tillbaka till campingen duschade, plockade ihop våra grejor och lagade lunch. Eftersom kranvattnet bara går att duscha och diska i så får vi lov att köpa vatten för att kunna laga mat och ha med oss i bilen. Men det är billigt, bara en och femtio för 20 liter. Vattennasare åker runt och säljer färskvatten till hushållen. Men självklart vågar vi inte dricka detta vatten utan köper vi buteljerat mineralvatten för detta ändamål.

Offensiv, orädd och cool – precis som ett lejon – rattade Bert oss igenom den totalt kaotiska Kairo trafiken. Det är mycket bättre för nerverna att åka med Bert än en galen taxichaufför.

Lat N 29° 58,18', Long E 31° 10,48'
Idag: +33 °C (91.4 °F)

Anneli har varit pryo hos oss idag. Att bo tre personer på en kvadratmeter och sova tre personer i en säng på 1.40 meter kräver ett visst mått av planering, organisation och vissa förhållningsregler annars blir man garanterat galen.

Idag åkte vi en riktig vansinnesfärd med taxi också. Stackars Anneli som är trafikskollärare till vardags och som ännu inte hunnit acklimatisera sig var fullkomligt vettskrämd. Men även vi som acklimatiserat oss håller med Anneli om att de kör verkligen som galningar här, tufft, hårt, knyckigt, slarvigt och totalt okontrollerat. Körsättet sätter självklart även sina spår på bilparkens utseende. Det finns en fantastisk marknad för bilplåtslagare här…

Vi brukar normalt vara väldigt restriktiva gällande att besöka museum, eftersom vi tycker att det är slöseri med tid att titta på gamla dammiga och oftast rätt ointressanta prylar. Men ett besök på Egyptiska Museet för att ta en titt på Tuttankamons gravskatt och mumifierade katter kändes befogat.

Ramadan började idag. Det förklarade varför vi hade så svårt att hitta något ställe att käka lunch på. Muslimerna varken äter eller dricker något förrän solen gått ner under ramadan.