Long 38 17 E Lat 38 20 N

Vi börjar vakna alldeles självmant ohyggligt tidigt, skrämmande. Det är fortfarande ganska högt uppe och vädret lovar regn idag med, MC-stället är skönt och får sitta kvar i omodifierad form.

Vi åker inte den allra största vägen, den går mot Ankara, men vägen är ändå hygglig med lite trafik. Snön blir allt tätare runt oss och bildar snart ett homogent täcke, ett par skidliftar skymtar förbi. Det kanske inte är några internationellt kända skidorter, men det samlas nog en del locals när det är säsong. Det är fortfarande väldigt fattigt, det är många herdar som ser efter sina små flockar av får och getter.

Efter att ha sett många olika djur på vägen under resan, apor, elefanter, vattenbufflar och massor av kor i Indien och Pakistan, får, getter och kameler i Iran, hela tiden en massa höns, gäss och ankor, katter och hundar, några konstiga hjortar i Indien och en sköldpadda i öknen i Iran som enda vilda djur, så ser vi en hel del igelkottar (tyvärr lika platta som i Sverige) samt en flock med kalkoner som stolt ockuperade hela vägen.

Vägen vindlar över bergen, varje pass uppe bland snön tror vi är det sista innan vi skall börja leta oss ned mot havet. Till slut kommer vi till en vägspärr där vi får biljetter, uppenbarligebn är det betalväg som gäller. En riktigt bred och fin motorväg med tre filer i vardera riktningen, det är till och med så att det skulle kännas konstigt att möta någon som kör i vårt körfält. Till och med en flock getter skulle kännas fel. Vi har uppenbarligen börjat närma oss civilisationen, hur civilicerat det nu är att ha trafikregler som folk följer.

Äntligen får vi syn på havet, vi har märkt på temperaturen länge att det blir lägre och lägre, men det känns skönt att äntligen få syn på Medelhavet. Helt plötslikt dyker det upp en massa stora hus, det är tydligen stora komplex med andelslägenheter. Det tar en stund innan vi riktigt fattar att vi befinner oss mitt i turistdistriktet. Vi försöker leta oss ner till vattnet, men det är svårt.

Vi fortsätter vägen västerut, det är dags att hitta någonstans att bo, vi har passerat strecket 50 mil idag. Problemet är inte att hitta något hotell, det finns hur många som helst, vi vill helst ha något fint ställe. Vi läser i guideboken om ett litet ställe som skall ha några fiskebåtar och tillhörande fiskrestauranger som heter Narlikuyu. Stämmer bra mot beskrivningen, vi tar in på ett litet pensionat och äter en underbar middag på en av fiskrestaurangerna.

Spänner kedjan ett par hack och går och lägger oss.