Dag for dag: Reisealbumet "Dreamtrip" av Treb

Lat N 28° 38,73', Long E 77° 12,74'
Idag: +19 °C (66.2 °F) 09
32145 km

Tung dag. Det är oerhört tålamodsprövande att ha att göra med ambassad folk. Om någon skulle känna sig manad så finns det ett enormt behov av charm och servicekurser för ambassadanställda. Det är helt jävla omöjligt att få ett enda tydligt och vettigt svar. Ingen vet något. Alla bara slår ifrån sig och vi hänvisas kors och tvärs utan resultat. Vi lämnas hängande i luften - totalt oförstående mitt i all den totalt obegripliga byråkratin. Oerhört frustrerande!

Idag kom vi glada i hågen till Burmas ambassad, utrustade till tänderna med ansökningshandlingar, passbilder, papperskopior på allt de möjligen skulle kunna tänkas fråga efter samt det långa handskrivna brevet adresserat till konsuln som de bett oss om där vi förklarar oss i minsta detalj. När vi lämnar in papperen genom luckan klämmer de ur sig att vi måste skaffa ett special permit för Indiens östra provinser innan de ens tar emot vår ansökan. Herregud, det hade de väl kunnat klämma ur sig tidigare, nu har vi redan förlorat flera dagar på detta!

Vi fick i alla fall adressen till rätt myndighet och tog genast en bajaj dit. Men de hade tydligen flyttat för bra tag sedan. Fick i alla fall tag på den nya adressen och tog en bajaj dit. Mannen i receptionen meddelade att de stängt klockan 12 och att vi fick lov att återkomma om tre dagar, det vill säga på måndag. Blev också informerade att behandlingstiden för en special permit ansökan är minst tio veckor. Det innebär att vi endera skulle hänga kvar i Delhi den tiden eller åka cirka 600-700 mil tur och retur tillbaka till Delhi för att hämta vårt special permit. Därefter åka tvärs över stan för att lämna in vår visumansökan till Burmas ambassad på nytt. Burmas ambassad behöver i sin tur cirka tre månader på sig för att fundera över om de ska bevilja oss ett inresevisum eller ej. Det sorgliga är att vare sig den indiska myndigheten eller Burmas ambassad kan ens ge oss rätt information eller en hint om det är troligt att vår ansökan beviljas eller ej.

När vi därefter tog oss an Kinas ambassad blev vi ännu mer irriterade. Där fick vi en lapp med ett telefonnummer i näven av ambassadkillen. Numret gick till en resebyrå i Kina. Dit skulle vi ringa. Killen på ambassaden visste ingenting om någonting överhuvudtaget – trots att han jobbade på visumavdelningen. Herregud, vad gör han då hela dagarna? Suck!

Dagens tredje ambassadbesök resulterade i alla fall i ett visum till Nepal. Tack gode gud, åtminstone någonting uträttat idag!

Lat N 27° 10,05', Long E 78° 03,06'
Idag: +19 °C (66.2 °F)

Promenerade från hotellet till Taj Mahal. Skönt att kunna röra sig utomhus utan att bli avgasförgiftad på stubinen. Runt Taj Mahal är ett stort område avstängt för vanlig trafik. De är rädda att luftföroreningarna ska förstöra de fantastiska byggnadsverken. Förutom fordon som exempelvis häst och vagn samt cykelrickshaws tillåts endast eldrivna fordon köra inom området.

Taj Mahal anses vara det mest extravaganta kärleksmonument som någonsin byggts. Kejsaren Shah Jahan byggde detta marmormausoleum till sin andra fru. Kvinnan dog i barnsäng vid födseln av sitt fjortonde barn. Shah Jahan var förkrossad. Det tog honom 20 år och 20 000 arbetare att färdigställa Taj Mahal. Med dagens penningvärde räknas byggkostanden till 70 miljoner $US! Värt att nämna i sammanhanget är att även idag är Taj Mahal lika vackert, praktfullt och oförstört som när det stod färdigt år 1653.

På Taj Mahal har de olika entrépriser för indier respektive utlänningar, indier betalar tre svenska kronor och utlänningar betalar 133 svenska kronor. Viss skillnad! Men så är det på många turistställen här.

Vi kände oss själva som lite av en turistattraktion idag. Indierna inne på Taj Mahal var helt galna. Vissa försökte fotografera oss i smyg, medan andra klev fram och frågade rent ut om de fick ta ett kort på oss tillsammans med frun, barnen, hela familjen eller grabbgänget. När någon sett att andra Indier fått ta en bild, spred detta sig som en löpeld och fler kom rusande för att be om samma sak. Vi vill ju gärna fotografera indier i allmänhet och indiska kvinnor i vackra, färgsprakande och glittrande kläder i synnerhet, så självklart ställde vi upp. Det är ju vår skyldighet att bjuda igen om de nu tycker vi är så himla intressanta.

Eftermiddagen ägnades åt stadens andra turistattraktion – Agra Fort. Även i detta byggprojekt var Shah Jahan inblandad. Militärfortet byggdes av Shah Jahans farfar. När Shah Jahan tog över byggde han om det till ett palats, som senare kom att bli hans eget fängelse när sonen tog över makten. Högt däruppe satt stackars Shah Jahan fängslad med utsikt över sin älskades mausoleum - det vackra Taj Mahal.

Både vid Agra Fort och inne i stan finns gott om vilda apor som klänger på byggnaderna. När vi satt på en takterrass och käkade lunch vad det flera stycken i närheten. Lite nervöst höll vi koll på dem så de inte skulle komma för nära oss.

En liten egenhet som både cykelrickshaw- och autorickshawförarna har i Indien är att de erbjuder sina tjänster till ett bra pris och sedan tjatar de livet ur en för att vi ska svänga förbi en souveniraffär. De två vi åkte med idag fick kontanta pengar för varje turist de släpade dit, oavsett om turisterna handlade något eller inte. I detta fall kändes det som en enkel tjänst att göra för dessa två cykelrickshawförare. Dessutom fick Bert prova att cykla en bit av vägen. Det var tungtrampat trots att gubben var liten och skinntorr och inga sådana moderniteter som växlar fanns…

Lat N 26° 55,00', Long E 75° 48,09'
Idag: +22 °C (71.6 °F) 13 Dec 2005

När vi för sju år sedan besökte Jaipur var det skottlossning och utegångsförbud. Då hann vi inte se något av staden eftersom vi var tvungna att stanna inne på hotellet. Men nu råder vi bot på detta.

Pink City är ett annat namn för Jaipur. Hela gamla stan är nämligen målad i en rödrosa färgton. Det hela började år 1876 när Maharadja Ram Singh lät måla hela staden i gästfrihetens färg – det vill säga rosa för att välkomna den dåvarande Prins of Wales. Sedan dess har staden förblivit rosa.

Idag besökte Jantar Mantar, ett observatorium som byggdes på 1700-talet. Det är ett jättecoolt ställe. Hela trädgården är full av mystiska skapelser som ser ut som groteska skulpturer som tills man får en förklaring. Vi hyrde en jättebra guide som var astrolog som berättade massor av intressanta saker. Helt fantastiskt vad de kunde på den tiden!

Det fanns flera enorma solur – det största var 27 meter högt som mäter tidsenheter om 20 sekunder. Varje timme flyttades mätskuggan hela fyra meter. Snacka om att vetenskapsmannen Jai Singh var tidsfanatiker. Det finns flera stora mätinstrument för att kolla vilket stjärntecken man fötts i. Catharina pekar här ut sitt stjärntecken stenbocken. Dessutom hade samtliga 12 stjärntecken hade sitt eget mätinstrument för att kolla vart accenten ligger för respektive tecken. Det talar om vilka egenskaper en person kan tillskrivas beroende på när inom stjärntecknet en person är född. Mycket intressant och väldigt imponerade!

Därefter besökte vi ett litet sagopalats som heter Hawa Mahal. En maharadja byggde det för hovets kvinnor. Genom gallerförsedda fönster med små fönsterluckor kunde de följa stadens folkliv utan att själva synas.

Catharina avslutade dagen i Jaipur med at gå på salong och vaxa benen . Det gäller ju att förbereda sig för badsäsongen i Goa.

Lat N 24° 34,75', Long E 73° 40,83'
Idag: +26 °C (78.8 °F)

Käkade frukost på hotellets veranda i solsken och med fantasisk utsikt. Kändes lyxigt, härligt, varmt och skönt. Till vår förvåning fick vi veta att vårt hotell i gammal kolonialstil var byggt 1984. Måste säga att då har de verkligen lyckats skapa rätt atmosfär. Vi trodde det var ”äkta” gammalt.

Vi besökte Central Palace på eftermiddagen, ytterligare ett stort maharadja palats. Det är helt otroligt vilket kulturarv och vilka rika skatter de har här i Indien. En del av palatset går att hyra för speciella arrangemang. Idag rustade de för ett mycket lyxigt och påkostat bröllop för 300 gäster. Det var stor orkester som repade och hela stället var fullkomligt dränkt i blomarrangemang, ljuslyktor, dekorationer och servitörer iklädda vita uniformer och röda turbaner. Skulle ha varit en upplevelse att se alla kvinnor anlända till festen iklädda sina vackra, färgglada och glittrande saris.

Tog en båttur på sjön Pichola för att få se staden från sjösidan. Maharadja Udai Singh dämde upp sjön och dränkte samtidigt en by vid namn Pichola, där av sjöns namn. I år är första året på tio år som det finns vatten i sjön. Fyra dagars monsunregn räckte gott för att fylla sjön. Så det regnar tydligen inte så himla ofta här.

Lat N 17° 17,16', Long E 74° 10,24'
Idag: +32 °C (89.6 °F)

Bad day, really bad day! Det var bara 30 mil kvar till Goa så vi trodde vi skulle vara där tidigt på eftermiddagen. Det var 32° i bilen och väldigt dåligt flås i kupéventilationen. Den är säkert igenkorkad av damm, smuts och sand. Sådana här dagar önskar vi att vi hade satt i en air kondition innan vi åkte.

Vi lyckades missa avfarten mot Goa vilket innebar flera timmars trasslande på småvägar. När vi väl hittat tillbaka till National Highway 4A visade den sig vara i katastrofalt skick. I över fyra mil liknade den mer ett månlandskap än en väg. Det var med nöd och näppe vi ens kunde ta oss fram med bilen. Vi snittade under 20 kilometer per timme! Även fast vi kröp fram lyckades vi köra sönder en givare till ABS bromen.

Att mörkret föll gjorde det inte precis enklare att köra på den förskräckliga vägen. Till råga på allt hamnade vi i trafikstockning. Trafiken stod helt stilla under lång tid. Till slut smög vi oss fram med bilen förbi den kilometerlånga kön för att upptäcka att två krockade lastbilar stod tvärs över vägen.

Vi blev framvinkade av en indier som tyckte att vi som hade en så pass liten bil att vi kunde skulle smita förbi i dikesrenen. Indiern sa att det var helt OK, gick före och visade hur långt ut vi kunde köra. Helt plötsligt stod vi där på underredet med framhjulet i direkt. Det var på håret att vi kom lös.

Mitt i kaoset och mörkret backade vi ihop med en totalt mörklagd lastbil så det krasade rejält i vårt Toppola hus. Vi for ut som skjutna ur en kanon för att kolla vad som hänt. Det var tur i oturen att skadan skedde mitt på en vägg och på det utskjutande taket . Det blir till att skaffa en silikontub och täta sprickan så det inte läcker in.

Vi kom fram till Goa sent på kvällen. I mörkret letade vi oss ner mot vattnet längs den cirka åtta mil långa sandstranden för att hitta någonstans att bo. Döm om vår förvåning när det första stället vi kom till var Camilsons Beach Resort – samma ställe som vi och Bertil bodde på för sju år sedan. Det var ett riktigt trevligt ställe redan då så vi bestämde oss för att stanna där och gick raka vägen till baren för att ta oss en välförtjänt öl.

Lat N 15° 15,90', Long E 73° 55,02'
Idag: +32 °C (89.6 °F)

Beach, beach, beach! Gud vad härligt. Beachen var lika fin som vi mindes den, stor, rymlig, bra sand, långgrunt, kantad av palmer och väldigt lite turister. Kisse smorde in sig efter alla konstens regler, parkerade sig på beachen direkt efter frukost och rörde sig inte ur fläcken på hela dagen. Anneli skulle verkligen ha älskat det här stället!

Strandförsäljarna har superkoll. De såg direkt att vi var nykomlingar. Deras taktik är att snacka och bli kompis med oss för att få oss att lova titta på utbudet vid ett senare tillfälle. Även om de är trevliga så blir man mycket snabbt väldigt trött på deras tjat. Något som dock är bra är att strandförsäljarna delat upp stranden i försäljningsområden och på vår del av stranden är det bara 10-15 försäljare att brottas med.

Goa är ett zoo. Nu är det bevisat. I vårt rum förra gången vi bodde här var det myrinvasion, geckos och en groda som bodde i badrummet. Bertil hade närkontakt med grodan som hoppade från toaletten, mellanlandade med ett spatt i Bertils ansikte och studsade sedan vidare och satte sig på toalettväggen. Ett illvrål trängde ut ur badrummet och vi rusade in för att hitta en likblek Bertil pekandes på den illgröna grodan med sugproppsfötter sittandes på väggen. Idag hittade Catharina en groda som lurpassade i ett hål i väggen i badrummet och bara väntade på ett bra tillfälle att anfalla.

som lurpassade i ett hål i väggen i badrummet och bara väntade på ett bra tillfälle att anfalla.